Familjehem är inte ett jobb.


Det är viktigt att man förstår det. Jobb kan man sluta på och fixa nytt. Det gör man inte, när man tar emot barn som har en vinglig väg att gå. Då löser man det, får havet att storma mindre. Sätt upp segel när det blåser och lägger ankar när man behöver och kan.

Inget bad idag, nä det var skönare att ta en varmdusch och tvätta håret här hemma. Nu sitter jag i källaren och dricker kaffe tillsammans med blogg. Det är inte otrevligt utan rent av trevligt. Katten är någonstans och utforskar vårt hus. Han är mera vild än tam på morgonen då har han riktiga dampryck och yr runt i huset. Då ska man akta fötterna. Dom jagar han på riktigt. Nu är det mindre än en vecka tills skortensmannen som ska besiktiga kommer hit. Längtan har inte avtagit om jag skriver så. Nä, Nu får han gärna komma för det är lite kyligt här hemma. Men jag eldar med ljus. Bara det att det börjar bli lite farligt. Katten skulle kunna komma åt dom. Så jag eldar ljus med säkerhetstänk i fokus.

Nu är detta en bild av lilla Alfred, Han är vårt barnbarn.

Familjehem. Jag har tänkt vidare på det där med familjehem. Jag tror att många som blir familjehem, tror att det bara är att göra som med sina egna barn. Jag tänker att, så inte är fallet. Du blir bättre förälder, gör mera, Lvl^ som människa. Dessa barn behöver dig mera, än dina egna barn någonsin behövt dig. Du ska vara tryggheten, stabiliteten och du ska stå där när det stormar. Dina barn du har haft sedan födseln, är formade redan i magen av dig. Redan där ute i universum, sökte dom upp dig, för att du var perfekt mamma för just honom eller henne.

Riktigt så är det inte med dom barn som flyttar till dig, efter deras födelse. Kanske har dom till och med blivit ganska så många år, innan dom kom till just dig. Ni har ingen historia tillsammans, utan den får ni börja på när barnet flyttar in. Det tar några år att få en historia. Men den börjar redan den där första timman, den unge flyttar in. Kanske eller inte kanske, det barn som flyttar in har en historia, kantad av svek och sorger. Känner förmodligen ingen tillit, till vuxna och har haft ganska så många misslyckande i bagaget. Bagaget kan dom vilja komma att prata om, kanske inte till en början. Men oftast kommer det. Då gäller det att lyssna, åter lyssna och igen lyssna.

Efter ett tag när smekmånaden är över, kan det börja bli att testa gränser. Då är det ett- ord- som- inte- finns -viktigt!!! Att du står kvar, att du fortfarande står där och är med. Du får inte ge upp då. Det kommer en tid efter gränstestandet, du igen kan andas ut. Den unge vet vad som gäller och känner med testandet en trygghet i att du finns kvar. Du övergav inte utan du stod där och stod för ditt åtagandet, stod upp för det du trodde på var rätt.

Akta dig noga med att säga saker om deras föräldrar, som är negativt. Oftast räcker det med att säga att din mamma, orkade inte mera just då. Eller din pappa saknade förmågan. Jag vet inget av vad dina föräldrar har gått igenom, innan du fanns. Jag känner inte dina föräldrar, jag kan inte döma dom. Jag är inte rätt människa att säga att …… Din mamma är inte en dålig människa men, hon gjorde dåliga val för dig. Kanske behöver man inte ens säga så men, jag brukar göra. Jag brukar även säga att du har all rätt att älska dina föräldrar men, du har även all rätt att välja annorlunda. Jag har inte gått i dina föräldrars skor, har inte deras erfarenheter, Jag har ingen rätt alls att säga varken bu eller bä. Men jag är ledsen över att du fick uppleva det. Du skulle inte behövt uppleva det du upplevt. Jag är ledsen för din skull. Du är modig, stark som orkade gå vidare, ta emot hjälp. Stå upp för dig själv.

Här hemma lägger vi mest krut på att bli familj, redan från start. Vi brukar nästa alltid ha humor i bilden. Men jag tror det viktigaste vi gör, är att låta den som bor här, få vara precis så som han eller hon är. Vi berömmer oftare än vi tillrättavisar. Tillrättavisar genom påminnelser. Glöm inte, du behöver, vi brukar göra så här. Aldrig det du gjorde va dumt utan mera, berätta hur saker landar när vissa saker sker. Jag skulle aldrig kräva ett förlåt, men kan säga förlåt. Just det där ordet förlåt är ett viktigt ord. Det gör saker inom den som det landar hos. Men det gör även saker med den som säger det.

Berätta hur otroligt grymt bra du tycker saker han, hon gör. Fråga och åter fråga hur hen tänker. Hur hen vill ha saker. Regler berätta vad du förväntar dig. Berätta vad som gäller, hemma hos dig. Här är vi som vi är. Här hemma hos oss har man fritt spelrum med telefoner, datorer och vad man gör på sin fritid. Vill man umgås, så umgås man. Vill man inte det så är det ens fulla rätt, att vara på sitt rum eller var man nu vill vara. Här pratar vi med varandra. När vi ätit middag, sitter jag och maken ofta i soffan inne i vardagsrummet. Då brukar ungdomarna komma och sätta sig snacka en stund.

De regler vi har här är få.

  1. Man sköter skolan. När man sköter skolan, tar man ansvar över att lägga sig i tid. Går till skolan. Gör det man kan i skolan. Vad betyget sedan bli om det blir ett E eller ett A, spelar ingen roll. Du har gjort det du kan. Det är tillräckligt bra. Misslyckas man i skolan då är det inte ens fel. DÅ har den som lär ut satt ett betyg på sitt jobb. Är det ett F då har läraren misslyckats att fånga upp den motivation som behövs.
  2. Du sköter ditt rum. I alla fall en gång i veckan, ska det vara städat och okej. Hur det ser ut där emellan är inte så viktigt.
  3. Duschar gör vi i den här familjen. Alla tycker inte det är skönt att duscha men, i alla fall minst tre gånger i veckan, behöver man duscha. När man duschat tar man på rena kläder och slänger smutstvätt i tvättkorgen. Tvättkorgen har man på sitt rum.
  4. Är man hungrig så äter man men, jag vill att vi i alla fall äter middag tillsammans. Man behöver inte äta saker man inte tycker om. Säg till vad du tycker om maten, gör du inte det så är risken stor att den serveras igen. Du tar bort efter dig själv. Spiller du så torkar du upp.
  5. Är dörren stängd till ett rum, knackar man.

Det räcker med regler, gör du dessa regler när du bor hos oss, så är det tillräckligt bra,. Det duger utmärkt. Då funkar det i vår familj. Är det folk hemma så vill vi att man kommer ut och hälsar men, sedan bestämmer man själv om man vill umgås eller vara någon annanstans.

Oj då, det blev en del regler ändå. Jag som inte trodde vi hade några regler. Fast jag tänker att det är självklara saker. Du har förmånen att ha någons barn och det är ditt ansvar att se till att den lilla duvungen har det så bra det bara går. Det är din uppgift. Av någon anledning valde du att ha ett familjehem. Antagligen för att du kände att du skulle kunna vara till hjälp till någon som brutit sina vingar. Du ska få den att flyga precis lika bra som alla andra.

Nog för idag. Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu…..

Carina Ikonen Nilsson

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook

%d bloggare gillar detta: