Författare: Carina Ikonen Nilsson

Solen skiner på himlen. Det ser ut som den värmer redan nu. Kaffe står här bredvid mig i Lvl^. Hökensås är långt bort i stan. Nära Tibro och Falköping. Här har vi sovit i natt. En riktigt välskött CC camping. Priset är 250 kronor om man är medlem. Vi är medlemmar men, vi utnyttjar inte campingarna så ofta. Vilket är riktigt dumt av oss för just CC campingar är oftast, riktigt välskötta, där är det ordning och reda. Vi har vänner här som bor på säsong.

Hemma bor de kanske 200-300 meter ifrån oss. Kan hända att vi hemma träffas väldigt o-ofta på parkeringen i centrum, när vi handlar. Fast för mig är min vän, den finaste, bästa människan jag känner, nummer 1 på listan vänner. När barnen var små, träffades våra barn och lekte. Fast vi inte träffas så ofta, är den där vänskapliga tråden där, med en gång vi möts.

Nästan så att man skulle kunna fortsätta på nästa mening, från förra gången vi träffades. Även om det var två, tre år sedan förra gången. Nej hemma blir det sällan vi träffas, i går åkte vi hur många mil som helst, för att umgås i campingstil.

Vi hade en riktigt trevlig dag i går, när vi kom till campingen. Solen värmde och till och med brände mitt skinn. Trevliga samtal, god mat och våra härliga vänner. Umgås tid i massor. En härligt trevlig dag. Vi pratade om att det hade varit kul, att samla ihop våra familjer, alla barn, barnbarn sambos och fruar äta mat och umgås. Jag tyckte idéen var riktigt trevlig. Just nu spånar jag på om det inte, varför det inte skulle kunna bli en verklighet. Det är klart att det kan bli en verklighet. Det får planeras och göras till en verklighet.

Idag ska vi lämna campingen för att köra närmare hemåt. Kommer kanske inte komma ändå hem men, lite närmare hem känns ändå som en bra tanke. Så långt att åka. Men så värt alla dessa mil, med tanke på vilken fin dag vi fick tillsammans. Nej nog för idag, Idag för första gången i år ska jag nu sätta mig utanför husbilen. Njuta av mitt morgonkaffe. Sådan här härlig morgon, har det inte varit förens nu i år. Nu värmer solen på riktigt och jag ska låta kroppen få känna på morgonsolen.

En liten parantes, om just vänner. Jag har för ett tag sedan fått en ny kollega. Som på riktigt känns som en härlig, trevlig vän. I förrgår låg det ett brev i brevlådan, ett vanligt kuvert med mitt namn på handskrivet med ett frimärke på. I brevet låg det en sådan där kylskåpsmagnet.

Hon hade tagit sig tid att leta upp min adress, köpt denna magnet, lagt den i kuvert för att skicka till mig. Asså!!! Vilken fin handling, vad glad jag blev och jo den bor nu på mitt kylskåp hemma och påminner mig om min kollega och alla känslor i just den där stunden.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.

Vilken härlig morgon. Vilken underbart härlig morgon jag haft i dag. Innan jag åkte till badet, packade jag ner hårschampo i väskan. Idag tänkte jag tvätta håret i sjön i stället för att stå och krångla med hårtvätten i duschen. Så ljuvligt härligt det var att stå där i sjön löddra in allt hår i schampo, lägga sig och flyta för att få ut schampot för att sedan göra om proceduren en gång till. Tvålade in kroppen och visp så vart jag ren.

Idag gjorde jag målet 1200 meter. Härligt det går att sätta upp mål och nå dom. 200 meter är inte så farligt att ta till men varje meter över tusen är en seger. Imorgon blir det då inte något morgonbad för vi ska ut och åka med vår husbil. Vi har tänkt oss en tur till våra vänner som i helgen bor i Hökensås. Fast det är klart finns det en sjö där så kan det bli simtag ändå.

Nu kan dagen börja, så här bra kan dagen bli om jag som idag bestämde mig med ord att åka till sjön. För i morse vart det inte helt säkert att det skulle bli en bad dag. Men med självprat kommer jag långt.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller just nu.

Dom som känner mig säger nog nej. Har tagit mig ner till källaren. Igår glömde jag helt av att blogga. Började dagen igår med att städa efter kalas. Vi firade 18 åringen och maken som idag fyller år. Barnbarnen var självklart på vår lilla fest.

Självklart ville dom vara i rummet som det ska flyttas in i. Emilia hon skrev ett välkomstbrev till våran nya familjemedlem.

Fortsatte sedan med att fixa ut alla tomat o gurkplantor Nu finns det äntligen luft i vardagsrumsfönstret igen. Chiliplantorna bor även dom ute i trädgården nu vi får se om dom klarar sig. Där till rensade jag lite ogräs. Här är det kors i taket, trodde jag helt lagt av med att rensa i trädgården men, lite högt gräs fick flytta bort sig och bli jord igen. Har en tanke om att rensa vår häck runt huset men, riktigt där är jag inte ännu. Först ska det bloggas tänkte jag och ser hur himlen blir mera grå än blå. Kanske är det överkurs, med att rensa… Vill i alla fall att badskor, handduk och bikini torkar innan regnet. Vi får se om en soldans gör mina tankar till verklighet.

Idag firar vi maken som fyller år, vi firar även 16 år som gifta. Inte illa så länge har jag aldrig innan varit gift .

Idag blev det då bad igen. Kallt vart det att gå i, kallt är det nu. Badade alldeles för länge. 26 minuter i 15,3 grader simmade ca 600 meter idag bara 400 kvar till tusen. Sedan bara 2000 meter till för att nå Vansbrosimmet. Har haft Vansbro simmet som en dröm i många år men, inte riktigt vågat. Kanske vågar jag i år, jag är ju efter vinterns alla bad van vid kylan.

Nu börjar nedräkningen på riktigt. vad jag längtar tills det kommer någon och bor i rummet vi gjort ordning. Någon kommer på besök här på onsdag, vi får hoppas att rummet är något så där bra i alla fall. När man som jag just nu har all tid i världen så börjar jag känna att det är lite för mycket all tid i världen. Vad ska jag göra alla dessa lediga timmar. Får hitta till något projekt tror jag eller så är det trädgården som ska ha några timmar om dagen. Hmmm undra om det blir så. Misstänker starkt, att det är en drömsk tanke. Lev idag just nu. igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.

Jag var inte helt säker i morse när jag vaknade, på att jag skulle bada eller inte. Men när klockan närmade sig åtta. Då blev det att sätta sig i bilen och åka iväg. Har börjat bada med badkläder. Inte alls lika trevligt när man går upp ur vattnet som att bara svepa in sig i morgonrocken. Utan nu blir det att krångla sig ur badkläder innan morgonrocken gör nytt.

Här är min bildskörd från idag. Är inte alls så bra att fota som min maken hans bilder ser du längre ner på bloggen. Mitt underbara träd det jag säger hej till varje morgon.

Jag är inte blind men, jag kan inte se blev en strof i tanken idag. Jag är inte blind men jag kan inte se. Lite så som det är i livet, för vi har så fullt upp med oss själva. Vi glömmer av att titta på, det som går att se på. När vi ser, vad är det då vi ser? När vi vågar se, vad är det då vi vågar att titta på? Ser vi det som vi ser eller skriver vi om det då vi tittar på det? Oavsett om det är snällt eller o-snällt? Jag vet inte, har inte kommit fram till något svar ännu men, det är en tanke i mig. Strofen kommer från David Nilsson röst, ni vet han och hans grupp jag skrev om för inte så länge sedan. Det finns så många konstiga tankar i mig av en refräng ibland.

Här kommer makens kvällsbilder från Lerkil. På Tommys fotosida kan du hitta flera bilder. Han kan det där med att fotografera.

Just nu sitter jag nere i källaren när jag skriver detta. Vi kom hem igår från det blåsiga Lerkil. på vägen hem stannade vi till på Kungsmässan i Kungsbacka. Vilken otroligt stor frys för dom glutenfria bröden. Där fanns det att välja på vill jag lova. Där fanns det fantastiska glutenfria brödet som vi åker så många mil, för att köpa in.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar mera än i minnen. Morgondagen kommer först i morgon just nu gäller.

Igår hade vi en fantastisk dag. Havets skådespel är enormt. Det blåser så att hela bilen rör sig. Vågorna brusar och hela luften på utsidan är salt av havet. Meter höga vågor så det går inte att bada. Det gör inte något, för jag är så fascinerad av skådespelet som görs av vinden, vattnet och bruset som blir av allt detta. Lerkil, mitt älskade Lerkil. Här var jag som litet barn, lite större barn, tonåring, ung vuxen, vuxen och nu lite äldre vuxen. Som jag klättrat i dessa berg. Här har jag lärt mig simma, här har jag och farmor suttit på farmorsberget och druckit kaffe och ätit äggmackor. Nu står vi med husbilen nere i hamnen och jag njuter av vindens alla ljud.

I går var vi nere vid bryggan två gånger för att se vågornas krafter, All tång gör vattnet grumligt och den ruttna tången luktar som den ska. För mig luktar den gott den luktar kärlek och den luktar Lerkil. Skulle doppa tårna i vattnet igår. Gick ner till trappsteget där mina tår nådde vattnet men vågen som kom gjorde att hela mina byxor blev våta.

Maken var ute och fotograferade vid flera tillfällen, han ville fånga de olika ljusen och solnedgången. Som jag älskar detta fantastiska ställe på jorden, Här blir jag hel, här möter jag alla de vackraste minnen av min barndom. Här möter jag min farmor fast hon inte längre finns. Här möter jag mig i mig själv. Hade jag fått bestämma hade vi varit här i alla de dagar som är kvar i livet. Men redan idag ska vi ge oss av hemåt.

I morgon har vi kalas. Kalas för lillgrabben som har fyllt 18 och Kalas för maken som fyller nästa vecka. Det vankas handla grillmat och sallads mat. Det vankas att träffa alla våra barn och barnbarn.

Lev idag Just nu Igår finns inte kvar och morgondagen finns först i morgon. Just nu gäller.