Kategori: malix.se

idag får det bli ett litet husvagnsinlägg, see radion är på tyvärr så hörde jag inte att det var så högt innan jag satte mig till rätta i stolen. Nu sitter jag hör och irriterar mig på att volymen är för hög. Sånt är ju dumt, nurse för det är ju bara till att gå upp igen och sänka. Säger som Uggla var fan e mitt band? Fast jag får byta ut band till fjärrkontrollen då. Vad Fan är min fjärrkontroll. Svaret blir tyvärr finns ingen för det är en mera gammal hederlig motionsradio så jag måste resa på mig, ampoule och sänka radion.

Idag är det svärmorsbesök för oss, Svärmor fyller år idag. Så idag blir det en sväng till Götet. Tror jag ska passa på att ta med mig baddräkten skulle vara underbart att bada i det riktigt riktiga havet som för mig bara finns där nere. Fast egentligen är det ju för mig Lerkil, men Saltholmen kan duga eller näset i värsta fall. Ganglet funkar ju i och för sig med och Askim och jo det finns många fina badställen när jag tar mig tid att tänka efter. Det bästa badet är ute på Vrångö, förutom de stora krabbor som springer runt på botten.

Kan meddela att Bussfolket som fortfarande är kvar, säger mig att den man som blev avvisad från vår camping inte handlar om bussägandet i sig.  För de bussar som är kvar har samma campingregler som vi andra får för hålla oss till.  Antagligen var skäggmannen han som var undantaget som inte bekräftade i alla fall min fördom. Känns skönt att kunna mota bort en styggare tanka och inte hysa in  en hel grupp människor i onda tankar från mig. Så jag tar gladeligen bort de förutfattade meningar och uppfattningar jag innan haft.  En ljusblå himmel idag med, ser ut att bli en fin dag.  Nu ska jag ta med mig kaffet ut och se hur campingen vaknar till liv.

Lev idag just nu.

Idag vaknade jag till mulenhet, treat helt grått på himlen,  tyvärr blåser det så skydda altanen emot regn är inte så bra kanske. Det får bli en innedag. Nu började det att smattra på utsidan stora droppar och innan det värsta regnet så hann vår katt in. Nu sitter han på altantrappan och tittar ut.

Jag brukar läsa en blogg som heter Att bo i USA. Det är en tjej som kommer från Sverige som skriver den.  Hon har bott där i många år och skriver om skillnader mellan våra länder. Idag skrev hon om sjukförsäkringar och hennes valmöjligheter bland dom. Inser att jag som har ADHD hade haft svårare att få till det där med försäkring, till ett lågt pris.

Fast jag försöker ta hand om mig. Jag har ju rutiner på allt, men mina rutiner är ju så beroende på hur jag mår. Det där med sömn till exempel är ju inte det lättaste.  Men nu hade jag inte tänkt att skriva om mig och mina små o-tillgångar.

Nej, för jag hade tänkt mig att skriva hon Min amerikanska bloggerska som jag lär mig så mycket av. Hon har lite samma tänk som jag i vissa delar har jag läst mig till. För jag tror ju lite på att livet tar ut sin rätt. Livet ser till att bli på ett visst sätt när man varit i o-förändringar allt för länge. Då sker det saker för att livet ska gå vidare. Detta är ju på gott och ont. Kanske är det ont i början men blir gott när man tagit sig igenom förändringen.

Många människor är rädda för förändringar, Jag ser dom som utveckling. något positivt.  Något som gör att vi rör oss framåt. När man är rädd för förändringar så brukar ord sägas så som:

Nej men så har vi ju alltid gjort, det där har vi prövat och det var inte bra. Nu slank jag från ämnet igen, Det är den där o-fokuseringen som alltid bor i mig som tittar fram i mina texter. Det är den där o-fokuseringen som gör att texten hoppar från tuva till tuva sorry men det är jag. Kanske är det även det o-fokuserade i mig som gör att jag gillar förändring?  Jag gillar nyhetens behag, gillar första gången känslor gillar strävan i att göra nytt.  Igen ser jag att det blir många olika områden i inlägget kommer antagligen inte komma fram till det jag vill säga Åter till min Amerikanska bloggerska, sjukförsäkringar och hennes val.  Hon lever sunt äter ekologiskt och tar hand om sig kunde därför välja något i sin sjukförsäkring som gjorde att hon fick en billigare premie. I samma inlägg tipsade hon om härliga filmer med avslappnande musik och fågelsång i. Nu på morgonen har jag titta på en av dom och det gråa blev mindre grått. Den känslan jag fick var så härligt mjuk och därför vill jag tipsa om filmerna och lugnet som kan infinna sig i stunden. Här blir det avkoppling på högnivå Orden föds lite hur som till bakgrunden av dessa ljud.

Klicka här avslappnings film

Ha en fin dag och njut av att andas 🙂

 

När jag var liten så sa min mamma ibland att jag vaknat på fel sida. Det var dagar som mitt humör var allt annat än bra. Idag är det en sådan där dag som jag  vankat på fel sida. Dampvarning redan på morgonen.  Tro felsida dagarna är dagar då jag sovit mindre än bra.  Idag hör jag hur telefonen ringer i sömnen den ringer och ringer fortfarande när jag vaknar.  På med morgonrocken och så rusar jag upp för trappan som en tromb. För att sedan se lillgrabben skynda fram till telefonen. ur uselt humör redan på morgonen idag behöver jag antagligen påminna mig om att räkna till tio flera gånger. Kanske behöver jag knyta ett snöre på fingret för att bli påmind, remedy om att välja ett bättre humör.

 

Igår florerade det massvis med bilder på Fb, link och om man klickade på vissa bilder där man gav sitt stöd till polisen, så stödde man tydligen någon rasistisk organisation. Allt handlade om Husby och brändernas början. Tydligen så har det spritt sig.

Jag stödjer absolut inte någon rasistisk organisation NO way, Jag anser att vi ska ta hand om människor som flyr krig.  Men om jag har uppfattningen att det  inte är okej att elda upp bilar gå till motangrepp mot polis så gör ju det mig inte till rasist.

Redan vid första vetskapen om att de eldade och levde rövare  i Stockholm, kände jag oro i magen.  Oron handlade om att jag kände rädsla över det hat som kommer att växa.

Motsättningar mellan två olika sidor.  De mindre främligsvänliga organisationerna kommer nu få vatten på sin kvarn.  Det där smygande hatet som ligger och pyr kommer hos vissa sluta upp att vara i smygande.  Det kommer att bli en pyroteknisk eld av det där smyghatet.  Murar kommer att bli större och hårdare.

Känner att det kommer bli lite som den gamle mannen sa i USA, Ni som inte är med är emot. Jag med min mera neutrala svenska sida är inte med.

Inte är jag med i att det är okej att bränna upp visa sitt hat, vanmakt på ett sätt där människor blir skadade.  Inte är det okej att slå med järnrör, förminska eller förfölja diskriminera för att du kommer från ett annat land.  Just det här som händer just nu är kostnader som vi alla i hela Vårt avlånga land kommer att få betala priset i.

Att få slut på dessa upplopp är ett måste, för det är kostnader som är och blir handlar inte bara om pengar, de största kostnaderna är inte byggnader och bilar. Nej det  högsta priset ligger hos människor. Människor som bor i dessa områden, människor som arbetar och gör allt i sin makt för att få till ett lugn. De största priset betalas av familjer, barn.

De enda som vinner på detta kaos, är främlingsfientliga organisationerna. Smygrasisterna kommer att börja prata med varandra öppet och högt.

Hatet kommer att växa sig  större och då inte så där osynligt och tyst. Nej, nu kommer de där smyghatarna krypa upp ur sina hålor och ha mera luft under sina vingar.  Det kommer att vara mera okej att vara smygrasist.

Det kommer att vara enklare att hata, människor som egentligen inte håller med kommer att sluta lyfta på ögonbryn, kommer sluta bli förvånade över hatet som någon spyr ut. Människor som ser bakom den främlingsfientliga rädslan kommer att tystna.

Det är det som kommer att vara det största hotet, bli den största kostnaden. Motsättningar, hat och smygandet kommer att ta fart, flera kommer att tycka det är mera okej att öppet hata. Just det där hatet Från sidan som hatar, Tystnaden från sidan som inte hatar,  är det som gör mig mest rädd. Vi får inte tystna nu, vi får inte låta smygrasister få gapa sig hesa. Vi får inte lyssna på det som kommer från rädsla.

Hatet är det som gör mig mest rädd…..

Jag har gått och dragit på en sak, advice en tråkig sak en sak. Men nu är det gjort. Min vän som nu är uppe i himmelen ska begravas.  När det är begravning, click så ska det ju till blommor och sista hälsningar.  Jag har inte velat beställa, för det blir så definitiv när man gör det ,så jag har låtit dagarna gå……

Idag insåg jag att jag nog måste, för när det är begravning så är det ju så definitivt,  man kan liksom inte göra om bara för att någon är försent ute.

Har under veckan som varit funderat och funderat på vad jag skulle skriva på textbandet som skulle vara på buketten.  Ord brukar vara en tillgång i mig, men veckan har visat på ordlöshet. Har inte hittat orden som skulle vara till för bara honom. Min ordlöshet och ordens bortfall gjorde att jag fick ta en av dom där gamla vanliga. Nu när  allt var betalt och klart, när jag satt där i bilen på väg hem lyckades små bitar av ord fram.

Kanske är det meningen att dom ord jag hittade till, är ord som jag ändå säger till min vän i tänkarna. Kanske är det inte livsnödvändigt att hitta till dom där perfekta orden, bara för att skriva på band på en sorg-bukett. Orden gör ju inte historian annorlunda, han bor i himmelen och kommer inte tillbaka bara för att jag hittar rätt ord. Dessutom var jag för sent ute för just band, det fick bli ett kort istället för band.

Tror inte heller att det finns perfekta ord för den stora förlust, som det är att han, denna unga man tagit sitt liv. Dom orden finns inte och inte heller gör dom vår verklighet annorlunda.

Men vännen, du var speciell, du var något helt annorlunda, extra, på ditt speciella sätt, jag kommer nog aldrig att glömma saker och  händelser som är förknippade med dig. Jag önskar så att din väg hade varit annorlunda, men inser att kanske äntligen har du fått frid, lugn och slipper alla stygga tankar, och all oro i din kropp.

Min önskan har  alltid varit att du skulle få ett bra liv, min önskan blev inte din saga.

Tänk jag känner trotts alla tårar och all ledsenhet, ändå att nu nu har du det bra. Nu kan du äntligen vila ut, äntligen slipper du allt djävulskhet som innan drabbade dig. Nu kan du sitta högt där upp och titta ner på oss och le, det där pillemariska leendet över allt dumt vi ställer till med. Du kan rycka på Axlarna och tänka att ja, ja det där får stå för dom.

 

Hur skriver jag egentligen? Vet inte ens själv, känner bara att tankarna som bor inom mig liksom blir mjukare än dom var innan. Jag kan inte göra något, för att ställa till rätta. Du ställde sakerna där du ville ha dom, och där lär dom stå. Du tog med dig dig, till en annan dimension och en annan tid och jag, jag hittade inte ens dom där helt rätta orden inte ens nu……..

Sov gott nu min vän, du är värd det. Finns det något där borta på den andra sidan, så vet jag att du äntligen fått ro,  nu är du  i ett skimmer som du inte hittade här nere, på vår gamla vanliga jord.

Tack för att jag fick förmånen att lära känna dig, och dina fina gudomliga sidor.  Finns gud så misstänker jag stark att det är där du är nu, och vem vet kanske du målar om i himlen eller nått annat projekt på g, För det var ju sådan du var, du gjorde ju saker för att du kunde, även om du inte ens varit i närheten av det innan.

Du liksom vi andra i familjen gjorde ju saker för att du kan, inte för att du kunde, det bara blev så och bland blev det mindre bra men ibland blev det grymt bra…..

Tyvärr Robin så finns inte dom perfekta orden, som jag skulle vilja hitta till.   Men jag är ju liksom inte perfekt. Kommer aldrig att bli, tror inte ens jag vill bli det.

Tack för att du gav mig förmånen till att träffa din underbara fina familj. Dom kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat, tror till och med att jag ska låna en av guldklimparna till helgen och skämma bort dom så mycket det bara går.

 

Sov gott och vila i frid min vän.

Tack för din vänskap och för alla ljusa minnen.

Dom där andra dom glömmer vi tycker jag…

/ Carina

åter igen hemma  efter mitt  långa pass.  Ett bra, tadalafil   men långtråkigt pass , sovaldi sale en del frustration över  en dator som inte fungerade som den skulle.  Tålamod är något jag saknar i dator krångels tider.   Då  flyger tankar om att släng, stuff kasta u,t   kör om, tills  jag kommer på kloka tankar som att:

Jag inte  är  någon  data tekniker, utan  fakstist  hab ass.  Jag skulle inte vilja att en It  nisse  kom och gjorde mitt jobb.  Tror  även att de inte vill att jag rör i sådant som jag inte kan.   Till sist gick jag ifrån datorn, ängnade mig åt  mera   roliga saker, som att kolla i allmenackan om,   var, när  och hur     jag   har  önske mål om semester i sommar.   Ängnade mig även åt att  leka  med tankar, om  hur denna semster skall  bli,  vilket väder kommer vi ha,  vart ska vi mm.  Dessa tankar  gjorde mig på ett bättre humör,    mina vår känslor  knackade på igen.

Gud  vad jag längtar till sommaren, solen, havet och  dofter av saltvatten och tång.

Doften  av en tidigt morgon  ute på altan  med färskt kaffe och en härlig bok.   En  härlig morgon i  husvagnen,  med  nybryggt kaffe , då bara jag är vaken,  en veckotidning, mera kaffe  och jag …….. Nu är mina tankar på semester  Härligt !!!

dagen är nu ny igen  så  oviss, sovaldi sale ny  vad kommer den att föra med sig idag?   Vad  vill den lära mig  idag? Vi tar  så mycket för givet,  att vi ska vakna på morgonen. Att  livet skall vara idag  som det var igår.  Ändå är varje sekund ny,  allt förändras  jag förändras i varje andetag jag tar, blir äldre,  klokare,  säkrare och  ännu mera jag.   Jag känner att jag blir medveten när jag tänker sådana tankar.  Jag blir mera levande, ödmjuk  och  närvarande i nu.

Jag kan inte förändra min  historia,  inte  påverka min framtid den har jag inte  någon  möjlighet att påverka,  vet inte  vad som kommer att ske i morgon  nästa dag  eller nästa vecka, år.   Just nu! kan jag  ta ansvar över  och enligt mina  konstruktioner  från  min historia så har jag förmågan att  förut se  kommande händelser.  Kellys teori,  är  intressant  för  det  finns så mycket  där som vi   gör.  Jag  beter mig  på ett  sätt för att  få ev. beteende av min  omgivning.   Jag har tänkt på det  i och med mitt bloggande  vad är det jag vill uppnå?  vad är det som gör att jag sitter här   var dag   och skriver  saker om  mig  mitt liv och min familj?

Det vet jag inte , men  det känns skönt  att skriva, det känns som jag  släpper ut  mina tankar  låter dom utvecklas och  de hjälper mig att  se  på små  händelser i ett större sammanhang.  vissa tankar  förändras  från ett inlägg till ett annat.  Vissa  tankar  blir kvar, fastare och  ännu större.  Jag rensar renar och  byter ut  mina  gamla känslor till nya känslor.

Jag lär känna mig själv,  på en annan nivå.  Ändå  bjuder jag  inte på  allt i mitt  liv.    Jag  får  en närmare kontakt med  min inre röst.

Alla inlägg jag skrivit under ett års tid,  det är så många inlägg vissa  som inte  betyder något  vissa   inlägg  som  bara är ordbajs för att ordbajsa.

Men vissa  inlägg är betydelse fulla för mig,  Jag  går tillbaka till dem  och läsaer dem igen känner på orden som är skrivna. Fylls av samma känslor  som då jag skrev dem och  blir  bekräftad i min känsla.

Jag har lärt mig  under året som förflutit, jag har lärt mig att komma närmare  mig själv. Närmare mig den jag är  sådan som jag är innerst inne.   Jag är  en  känslor människa, mina tankar,  mina sinnen, mina känslor är mina  och   ju mera jag skriver ju mera  tycker jag  om mig själv.    Under  en lång tid som  började för  15 år sen  i  och med min 30 årsdag  har jag  gjort en inre resa  där jag  mött en  vuxen kvinna, en kärleksfull,omtänksam känslofull lite  flicka som  har velat alla väl men glömt bort sig själv.  Den  kvinna som  vid 30 års ålder vände ut och in på sig  själv för att  hjälpa och ställa upp för andra för att de skulle tycka om henne,  detta gjorde  henne tom, trött  och osäker.   Där efter lärde  jag mig att tänka andra tankar, vill jag det här, för vem gör jag det,  av vilken anledning  gör jag  det?

Första gången jag sa nej,  sa jag det tyst så att ingen hörde det, inte ens jag.  Gången efter  viskade jag det,  då hörde jag det, men ingen annan.

Tills en dag, då jag sa det så att den frågande, hörde  att jag sa nej.  Hela jag  skakade av rädsla,  för att  den andra skulle  bli arg,   inte tycka om mig. Men  i samma ögonblick  växte jag,   började  tycka om  mitt nya ord.  Nej jag vill inte,  eller jag har inte tid,  jag skall göra annat,  eller det  betyder inte så mycket för mig , du får  fråga någon annan.    I dessa meningar   visade jag mig själv kärlek, jag tog ansvar  över mig själv  satte mig själv  på de trappsteget som  var mitt.  Vissa  människor  runt mig  tog avstånd, andra  nya  människor  kom till.  Idag  när jag  säger nej  eller ja  så vet  dom som frågar att jag  vill eller inte  vill  för jag  gör  det av  rätt anledning. Jag gör det  för att jag vill  för att det  är viktigt för mig  för att jag  känner att jag har tid orkar och vill.

Det gör mig ärlig hel  och tydlig, det gör mig kärleksfull emot mig själv.  All denna sökande  av andras kärlek och uppskattning  handlade om att jag istället  skulle  ge mig själv kärlek…….

Börjar återkomma till livet.  Men ännu matt, seek ont i öron och hals. Det som inte dödar det Härdar:).

Tack Min osynliga vän i från min Barndoms stad tack för kommentaren.  

Vet inte om det har med barndomen att göra eller om det är så att Kungsbacka är den vackraste staden jag vet.

Det är en vacker stad, liten pittoresk gemytlig och Havet som finns i dess närhet. Lite vardags lunk, småstad harmoni med för och nackdelar. 

 Jag blev inte kvar  i denna  lilla stad…Jag gav mig av ut i stora världen, närmare  bestämt Göteborg.

Vidare till  Dalslands  mörka skogar. 

Hur blev det så? Jag som  är storstads människa  ut i finger spetsarna.  Jag har blivit en  landsortsbo,   kommer mina barn  när de blir stora  ha samma känsla  för denna lilla by  som jag har  för  lilla eller  nu rätt så stora Kungsbacka.

Jag tror inte det här finns inte det som Kungsbacka har. Här finns inte parker, inga kaféer inget torg i  Kungsbackas bemärkelse  och ingen Kungsbacka Ã….   

 Här finns i och för sig  en  Valbo å som breder ut sig under  regn och vinter perioder,   Men denna kommun har inte funnit  någon  lummighet inte  tagit vara på  den potential som   faktiskt finns  för denna lilla by.  Här  borde   göras vackrare   mera lummighet  mera parkbänkar  och framför allt  en park.  

 Detta lilla samhälle  har ingen charm  ingen  stil utan är ett litet samhälle  utan  kraft  en liten by som kommit till  för att bönder  behövt en affär,  sen en frisör skola  mm.   Området är  vackert  och  möjligheter finns  men här behövs en kraft en konstnär en visionär  som kan  skapa en  idyll,   då hade denna lilla by  varit vacker.   

Men  tyvärr så  skulle den  aldrig nå upp  till mitt  fina härliga charmiga  Kungsbacka.   En fördel  finns tror jag.  Den kom jag på just nu   och det är  att  doften som ibland  spred sig  från Väröbruk  som jag  aldrig  lyckats uppleva här.   Men i stället, varje vår och  höst  kommer en annan odör   i denna lilla by.   Då har bönderna en  gödselfest, sprider odörer som  gör att jag till och med längtar till de där mulna dagarna i Kungsbacka  då Värö spred sina  dofter till  KBA  kan till och med  säga att det luktade gott  i jämfört med   böndernas  gödsel som   sprids här  under vår och höst