Kategori: Malix

har just kommit hem från Bäckefors där det idag  hade startas en ny grupp för som ska lära sig sova :). KBT är sånt jag gillar, sick och en tjock bok fick jag med mig hem.  Under  åtta eller tio gånger ska vi nu träffas i gruppen, there  lära oss mera om att sova och ta vara på den sömn vi behöver så väl.  Eftersom jag är så fasligt rädd för tabletter, så  vill jag verkligen lära mig eller i alla fall försöka få ordning på det som ska bli i ordning på.

Nu visste jag det vi pratat om  redan innan men lite tankar vaknade till liv igen.  Här ska återigen skrivas sömndagbok. Men även en beteende dagbok.  Redan nu ser jag det här som en chans, att kanske,  kanske denna gången ska jag få den rätta knycken på det där med sömn.  Jag gör  många saker rätt, men ändå finns det sådant som jag kan slipa till och förfina.

Den första åtgärden jag ska göra är att redan nu få ordning på klockslaget när jag ska sova.  Eftersom jag jobbar och har jour så får det vara det som bestämmer när jag ska sova.  22.30  ska den här lilla tanten vara i säng, inte mobilsurfa den där mobilen ska ligga i ett annat rum till och med. En ny gammal vana ska till, det är den varma chokladen på kvällen den ska ingå i min sömnrutin.  Här ska övas så det funkar. 🙂

Jag har ju redan rensat ut mitt sovrum från saker som stör. Det va många år sedan jag rensade bort  ritblock, dator, och böcker av lärande saker. Så just sådana problem finns inte.  Det är bara den där rätta knycken att få till det där att hoppa på sömn-tåget och hålla i det där handtaget att verkligen sova som ska till.  Vi får se hur det går med den saken 🙂

Lev just nu just nu är hela tiden. Igår  är aldrig just nu och morgondagen inte heller just nu är alltid just nu.

Ta hand om dig och din dag.

Inget som händer utan att det har  något gott med sig. Under veckan som gått har jag varit sjuk. Legat på soffan eller i sängen  hela dagarna. Inte ens orkat göra mat för jag har varit jätte sjuk.  Men det var då jag igen kom på hur bekvämt det är med  min bärbara dator.  Den har bara legat under tv bänken under höst och vinter, buy förutom då när jag  haft den med på föreläsningar.  Maken hjälpte mig köra om datorn till fabriksinställningarna och  tömt den på allt krafs som hittat in i den.  Så nu är den som ny.  Pigg och  snabb och inte massa kraft på skrivbordet som ta min uppmärksamhet. Så på något sätt blev det bra med att vara sjuk. Jag hittade ju till min bärbara dator för att inte ha för tråkigt. 🙂

Idag vart det tandläkarbesök och det spelar inte någon roll om jag är 50 eller hundra. Just tandläkare är min stora skräck. Men idag  gick det bra till och med helbra.  När jag kom in till tandläkaren så sa jag med en gång att jag är inte helt säker på att jag fixar att laga idag.  Tandläkaren förstod och sa men vi gör undersökning.  Efter tio minuters överläggning med tandläkaren som vill ta bort vissa amalgam fyllningar förklarade att det är högst 60 sekunder han använder borren  i tanden. Det va då jag kapitulerade.  På med lurarna i öronen Eva Dahlgren stod för musiken. Där efter va han igång. Först bedövningssalva, site sedan bedövningssprutan som inte ens kändes. Därefter va det bara att köra på.  Högvolym i lurarna som va i öronen händerna på magen och det blev en ny fyllning som inte va amalgam.  Vi beställde till och med  en ny tid för att fixa till en annan tand. Då lovade han att  borrningen skulle ta högst 75 sekunder.

Idag har jag vuxit, ed idag har jag utmanat mina fobier.  Har känt mig stolt hela dagen över vad jag utsatt mig för.  För bara några år sedan vågade jag inte göra något utan att jag  blev nedsövd, därefter klarade jag det med lustgas, sedan blev det lugnande. Nu blev det Eva Dahlgren, bedövningssalva och bedövningsspruta.  Jag har vunnit en  seger jag gjorde det och till och med helt avslappnad när jag gjorde själva ingreppet.  Vilken seger, vad duktig jag känner mig.  Idag är en dag som jag vunnit en seger och  känner mig stolt över mig själv.

 

Mitt förra inlägg handlade om att ta hand om mig. Att vi måste hitta till att ta hand om sig själv.  Jo visst, physician vitamindrinkar och motion, vila och allt va det heter. Så ligger jag här nu, har gjort det hela veckan. Helt utslagen har jag varit. Även om jag nu slutat uppleva att huset är på sjön, så har jag fortfarande feber och ligger med värmefilt och kuddar i soffan. Ta hand om sig själv va det ja. Haha haa, ironi på högnivå! Influensa verkar inte förstå att jag bombarderar mig med vitaminer och gör nyttigheter hela dagarna. Den struntar helt i vad jag gör eller inte gör.  Den struntar i att jag redan har  tröttnat på det här med att ligga och vila. Tyvärr kan inte jag strunta i att febern  i stunderna helt nockar mig. Så ett kort inlägg om ingenting blev det. Influensan, jo då den struntar helt i  vitaminer av alla slag.  Det enda positiva är att den här lär jag inte få igen när jag väl blir av med den 🙂

Lev idag just nu!  Jo men visst.  fast jag skulle hellre leva i någon dag nästa vecka då jag är på benen igen!!!

 

Det gäller att hålla sig över ytan, look över ytan och inte ramla in i allt för mörka tankar. Jag brukar göra det i mörkret, men nu  verkar det som att jag är på rätt väg igen. Energin har kommit tillbaka och livet i sig känns ganska så  bra faktiskt.

Nu gör ju jag massvis med saker för att må bra.  Jag har insett att vill jag må som jag är värd, så måste jag  själv ta tag i, att just må bra.

Det första och viktigaste sättet för mig att må bra handlar om att träna. Träning tänk för bara några år sedan hade det varit en lögn om jag skrev det. Jag trodde då helt på att visst är  motion bra men, bara för andra. Jag behöver minsann inte träna.

Idag är jag av helt andra uppfattningar. Igår när sonen var här på lunch så sa han: mamma du ska vara stolt över dig själv, du är ju jätte duktigt på det där med att träna. Hur många femtioåringar tror du kämpar så som du gör.  Jo, jag  tränar ganska så hårt.  Cyklar minst i 40 minuter så att svetten rinner som om jag vart ute i ett ösregn.  Minst 40 minuter blir det, ibland en hel timma beroende på vad som står på dagslistan.  Efter cykeln så blir det gym träning, ena dagen axlar och rygg, andra armar och mage. Den viktigaste träningen som är för min höft, gör jag oftare inte varje dag men ofta.

Denna månaden slår jag rekord på träningstider, bästa någonsin. Just sånt måste jag ha för att verkligen göra, fast nu har jag börjat släppa på just  bästa rekord och bättre än förra månaden.  Idag är tanken mera: det är bara att gö.  Just det där gö är utan R. Det är la bara att gö, är det för mig. Ofta tränar jag minst fyra gånger i veckan ibland mera.  Tidigt på morgonen eller efter doktor Phil.

I höstas  gick jag en utbildning i KBT och självkänsla och snart är det  dags för sömnskola.  Jag vägrar att ramla in i utmattningssyndrom och depressioner  mera. Så jag försöker hitta till ordet balans, i min vardag.  Här handlar det mycket om att ledig tid, är ledig tid.  Då ska det inte slinka in massa möten, eller andra saker. Det är ledig tid och då jag försöker hålla på just sånt.   Visst lite mörker bor det hos mig, men det mörker kan jag hantera och jag hanterar det utan mediciner.

Fast lite extra boosters genom kost och må bra saker.  Jag måste göra saker som jag tycker om. Måste få ligga på soffan och kolla film i dagar ibland.  Men det viktigaste av allt, är jag måste  verkligen måste  hålla i gång min kropp med träning.  Att jag nu även har hittat till en ännu nygammal vana är att jag lyssnar till min farmors råd hon gav under sitt liv.

Jo visst, farmor är död, men för mig lever hon, jag till och med kan höra henne ibland när jag gör saker.  Nu  i nästan en månad har jag  tagit fram min råkostcentrifug.  Farmor recept, som jag lagt till lite i.  Ger mig världens godaste morgondrinkar, fulla med vitaminer och nyttigheter.  Råsafter av morötter, apelsiner, ingefära och chilisar, spenat, broccoli,  selleri, citroner mm. Bättre än så kan inte min dag börja.

 

Ett stort glas med  godmorgondrinken, sedan ner i källaren till träningsvÄrket  och där efter dusch, så är dagen min.

Att skämma bort mig med Nature made krämer och sånt har blivit en vana som jag inte kan vara utan.  Helt grymma underbara produkter till ett pris som vem som helst klarar av.

En gång i månaden minst  går jag in på deras sida och beställer lite till mig själv och sånt som jag kan ge bort i presenter. Jag gillar att ge bort så presenter lite hur som helst 🙂

Lite skrivande i min jag är bra bok och summeringar av dagen ger lite extra guldkant på dagen.

 

 

 

 

Mitt sätt att må bra. Mitt sätt att orka leva, leva lite mera än jag gjorde innan.

Lev idag just nu, igår är ett minne och morgondagen den vet vi inte ens om om den är vår egna.  Ta hand om dagen idag.

 

Här väntar vi på våren, pill det kan du läsa om på Chilin.  Fast jag skriver mest om att tukta eller inte tukta de små chilisarna. 

 

Lev idag just nu, illness igår är ett minne och imorgon är just idag just nu, minnen så idag får vi skapa fina minnen.

 

 

Godmorgon och goddag. Sitter här med fötterna på bordet och tangentbordet i knät.  Ledig dag, find Ledig så långt ögat når. Sov morgon har det varit så jag känner mig lite tung i huvudet.  Kan också  vara för att jag sovit i natt, physician vilket jag inte gjorde natten innan.

Trotts att jag i hur många år som helst, buy alltid haft jobb där man sover jour på jobbet.  Så är det svårt att vänja mig, lära mig sova på jobbet. Har jag tur, de där jobbpassen som somnar jag kanske  när klockan är fyra halv fem på morgonen,  sedan ringer min klocka  kvart över fem. Just de dagarna jag jobbar så lider jag inte så mycket av tröttheten. För då blir jag speedad i alla fall så länge jag är på jobbet.  Så länge jag inte sätter mig och kopplar av så  är jag som en tromb, gör saker som jag kan bocka av på min lista hela tiden.  När jag kommer hem om jag vill vara vaken, är det bästa att göra allt som  bara tänkas kan som inte är sittandes.  Städa, träna, laga mat, tvätta, stryka går som en dans fram till två- tre på dagen.  När jag sedan sätter mig som inom en tio minuter blir lägger mig i soffan, brukar jag somna till inledningen till doktor Phil.  Inte för att jag tycker programmet är tråkigt, för det gör jag inte.  Vaknar sedan i omgångar på kvällen, av att det är nya program men sover nog mest.   Doktor Phil brukar jag sedan på lediga dagar se på play funktionen eller på repriserna helgen.

Idag så här på lördag morgonen känner jag att härligt  nu har jag sovit ut. Vaknade  lite efter sju och har redan druckit morgonkaffe och drinken som är full med vitaminer.  Men idag känns det som om jag  igår kväll  har supit huvudet av mig, vilket jag inte har. Jag brukar inte göra sånt.  Jag tycker inte om vare sig känslorna som blir av alkohol, eller smaken.  Hatar att inte ha koll, och skäms  över mig själv om jag skulle förstöra en hel dag på att inte må bra. Mina dagar känns mera dyrbara än att ligga i sängen och sova, ha ångest över vad man sa eller inte sa gjorde kvällen innan.

Dessutom är jag och har jag varit fasligt rädd under mitt liv att jag ska fastna i ett beroende. Min pappa hade svårigheter med alkohol. Redan som riktigt liten lovade jag mig själv att aldrig  leva ett sådant liv, som min pappa.  Lovade mig själv att aldrig må så dåligt, som min pappa gjorde de perioder han drack.  För han var så ynklig, såg så sjuk ut.  Lovade mig själv att jag aldrig vill att mina barn ska se på mig, så som jag såg på min pappa. Vill inte att mina barn ska se på mig så som jag såg min pappa.  Min pappa som var starkast i världen, han som va den smartaste av alla pappor. Han som  kunde laga vad som helst som hade gått sönder. Min pappa som jag älskade över allt annat, som liten flicka.  Men som jag verkligen  även hatade, när han va full.

Inte för att han var dum eller arg eller sådant. Utan bara för att han blev inte min pappa, utan bara blev någon som satt i fåtöljen med ett fånigt flin, som sluddrade efter två, tre öl. Som blev löjligt snäll, så fort ölen, satte bo inom honom. Han,  min pappa som efter dagar med öl blev så sjuk, att jag som liten var rädd för att han skulle dö. Min pappa som när ölen försvann ur kroppen,  i några dagar var irriterad, arg och inte någon som man ville bråka med.

Just sånt ville jag inte att mina barn skulle  få uppleva mig som.  För  något år sedan  fick jag till mig att jag skulle dricka ett glas vin om dagen, för att det skulle vara bra för mig.   Jag provade göra det i  fyra dagar tror jag, sedan gav jag upp. Tänkte att jag har klarat mig så länge utan och tar hellre ett glas vin då jag vill än varje dag.  Oftast vill jag inte oftare än någon gång på sommaren, eller om vi har massa goda ostar här hemma.  När jag köper vin så är jag grinigt snål, köper ofta små flaskor. För köper jag större, så får jag oftast slänga ut minst hälften.  Nu är jag över 50 år,  inte lyckats bli beroende av alkohol ännu.

Men jag inbillar mig att det handlar om min rädsla över att bli som min pappa. Jag tror fullt och fast på att det handlar om den där lovningen som jag lovade mig själv, den där gången när jag satt och skrev dagbok. Då när jag med nästan oläsliga bokstäver säkerligen felstavningar satt och skrev:   att jag aldrig ska må så dåligt som min pappa så ofta gjorde.  Att jag skulle värdesätta mina dagar bättre än vad min pappa gjorde med sina.

Nu finns det dagar som jag faktiskt kan komma ihåg, när jag mått så där riktig dåligt så jag inte ens går upp ur sängen, men dom är få. Kanske två eller tre gånger i mitt 50-årliga liv.  Det är tre dagar för mycket! Men, det är också dom dagarna som påminner mig om att den där lovningen i dagboken, nog var viktigt att göra som nio-tioåring.  De dagarna påminner mig även om att: passar jag mig inte så skulle jag nog mycket lättare än många andra, kunna ramla dit och faktiskt ta till den flykt, som min pappa tog till i så många år.

Tio år innan min pappa dog.  Hände något, för helt plötsligt fick han nog,  insåg att all den ångest som han dövade med alkohol. Kom tillbaka 100 gånger starkare efter en sådan där period. Det är jag honom och livet tacksamt, för det gav mig den där bilden tillbaka om att min pappa.  Han var verkligen den där  braiga pappan.  Den där helt underbara pappan som  faktiskt kunde laga precis vad som helst, som kunde allt, som aldrig var rädd för någon över huvud taget.  Den där pappan som låg på soffan som Kronblom och klurade, för att sedan få en ide och smita ut i garaget för att tillverka, uppfinna något, hitta på ett eget sätt att få ordning på något, som inte funkade på det där vanliga sättet som andra gör det.  Den där pappan som  ofta satt och drack kaffe med en borrmaskin i knät eller något annat som han pillade med.

Sånt här pillade pappa  med redan som femåring har min farmor berättat för mig. 

 

Inte varje gång jag kommer hem från jobbet och är så här spralligt glad.  Tänk jag  känner att det handlar om jobbet.  Och att det handlar om mig.  Fast inte från början utan först och främst handlar det om att jag  och mina kolleger har den bästa chefen man kan tänka sig.   Har inte upplevt den känslan innan. I alla fall inte så ofta som jag har förmånen att göra det idag.  Vårt jobb har innan vart svårdraget och så tungjobbat.

För ett år sedan fick vi ny chef.  I början innan hon började, tycket jag det kändes otrevligt i magen. Gillade inte känslan av att nu blir det nytt, nu blir det annorlunda.  Men sedan den dagen hon tog steget in i vår verksamhet, så är det som om vi har fått ett nytt jobb.  Ingenting är svårt längre, ingenting är omöjligt för vår chef.  Att komma till skott, få saker gjort, få besked, svar på det man frågar om och hjälp med det man behöver, är i dag  en självklarhet.  Inte en enda gång som jag frågat något eller bett om något som jag inte fått svar. Nu är det inte så att hon kanske alltid ger de svar vi vill ha, det vet jag inte, men vi får svar och de saker som behöver lösas, löses på ett eller annat sätt.

Dessutom får hon i alla fall mig att känna mig duktig, bra och duglig. Det är en helt nu känsla för mig. Den har jag inte upplevt innan.  Har nog aldrig innan upplevt att nu går jag hem från jobbet och i gatan vad bra det gick att jobba.  Det har alltid innan funnit lösa trådar som liksom inte blivit lösta. Alltid funnit en känsla av att nej, det gick inte, det fungerade inte att ro i land.  Kanske ro jag inte så mycket i land idag heller. Kanske är det precis samma jobb som det alltid har varit.

Men något är annorlunda, något har hänt. För idag bor det stunder av lycka, när jag jobbar, känner trygghet, känner att om det inte funkar eller om det inte blir som det ska. Så finns någon där som liksom hjälper till, förstår, tar på allvar, lyssnar stödjer, stöttar, förenklar. Mina mindre bra tillgångar syns inte märks inte, för det är inte fel som letas, utan lösningar.

Jag tänker att det här handlar inte om mig, det kan det inte göra. För jag är som jag är,  jag har inte förändrats.  Det är något annat som hittat till våran arbetsplats.  Jag tror det handlar om trygghet, förståelse, tillit, förutsättningar. Jag tror det handlar om att vi idag känner att våran chef lyssnar, förstår och har viljan att ge oss de förutsättningar vi behöver och måste ha. Även om  det inte blir som vi tänkt, så vet i alla fall jag att vår chef har undersökt, tagit reda på och verkligen försökt få ordning på…..  Det känns liksom som hon litar på…. känns som hon ser och lyssnar på oss.

Tänk va viktigt det är det här med att bli sedd, lyssnad på. Det är just det där som är underverket känner jag. Det är det som är det magiska i hela situationen tänker jag.  Nu handlar kanske inte allt om våran chef för jag ska inte heller sticka under stolen med att vi nog är en av de där få arbetsgrupper som faktiskt fungerar på ett utomordentligt sätt.  Vi jobbar nästan alltid ensamma, men i gatan vilket team vi är.  Vi litar alltid på att vi alla gör vårt bästa, när något blir fel eller man glömt eller gjort något tokigt så vågar vi stå för det, vågar prata om det.  Vi är arbetskamrater på riktigt. Vi lagjobbar fast vi har ensamarbete.  Finns nog inte någon som har det så bra som jag har det, för inte nog med att jag har världens bästa chef så har jag även  helt otroligt bra arbetskamrater, till och med bäst är dom.   Så där jag nu har jag skrivit av mig lite lycka och gladheter……

Nu hade jag velat lägga in en jätte fin bild, men det får duga med den här bilden. Havet är alltid en bild i mitt hjärta. 🙂 

Lev idag just nu, underverken sker när vi ser, blir sedda, då sker mirakel 🙂  Idag just nu  är ledigt mellan två jobbdagar och här ska vilas idag.

Carina Ikonen Nilsson

I helgen var jag och maken i Göteborg.  Åkte ner på fredag eftermiddag, ailment och kom hem sent igår.  Men senheten igår handlar om att mina syskonbarn fyller år och det va kalas.  På fredag kväll gick vi ut och åt mat på restaurangen Sun Wall Restaurang. Efter det när vi var ute och gick i stan träffade jag på en av (H)järnkolls ambassadörerna som rekommenderade oss att gå till Dubliner.  Sedan tog vi en tur på stan. Likt förra sommaren när vi taggade Alla Ikea butiker vi åkte förbi så taggade jag nu pubar.  Var på min son ringer mig på morgonen och är riktigt orolig för hur jag mår. Man blir ju liksom inte sjuk av att gå förbi utanför pubarna vilket jag fick berätta för min son.  Men han vart orolig och tycket jag borde tänka på  hur andra ser på alla tagganden. Ser ju ut som du är värsta suputen mamma.

Men om någon nu skulle få för sig det, view Vem handlar då dessa ”fåförsig” de tankar? Är det inte så  som man känner sig själv känner man andra? Dessutom hade jag taggat Bältesspännarparken, look  vad jag nu vet som kanske då inte vet allt så finns det ingen pub som heter så.  Men jag är ju utflyttad så vad vet jag?   Hotell Europa som vi sov på tycker jag har gjort ett nerköp sedan de byggde om.  Tycker det va tråkigt att man var tvungen att gå på så långt på  utsidan, för att komma till hotellet.   Dessutom så var det väldigt rörigt när det var frukost. Det var svårt och oorganiserat att hitta på frukostbuffén, trångt och väldigt utspritt.

Idag blir det en dag hemma, ska ner och träna sedan ta det väldigt lugnt, så skönt att det är Söndag och en Söndag hemma innan veckan börjar igen.  Här ska tränas och vilas på riktigt idag.

 

Ha en härligt fin Söndag. Lev idag just nu, igår var stormen idag är det bara eftervindar morgondagen vet vi ännu inget om.

Min dotter skulle kommit hit idag, sickness men istället åkte jag till henne.  Hon tog fram sin lite finare kamera och tog lite bilder.  Det va så fint väder ute, nästan vår i luften så vi bestämde att vi skulle åka till sjön och fota lite.  Men när den här gamla mamman verkligen kom iväg till dottern, då hade solen försvunnit och tunga gråa moln gjorde omgivningen vacker istället för solen.  Den solen som när den lös in genom mitt fönster påminde mig om Vårens härligheter.  Den lös  nästan så som den brukar göra när det är dags för tussilagosafari.   Vid sjön sa dottern trånade och högt: Mamma jag längtar så till sommaren. Jag suckade högt och sa till dottern: Jo, du det gör jag med. Jag längtar så det nästan gör ont i kroppen på mig. Jag längtar så efter solstrålar, efter att bada i sjön.  Idag när vi var vid sjön var det is. Men faktiskt så var det lockande att faktiskt prova lite. Tyvärr så ringde maken just då och  hörde mina tankar om att faktiskt bada bara lite.  Han ord var inte de som jag ville. Utan mera: Nej gör det inte du kommer bli sjuk då kan vi inte åka till gbg, du kan inte träna och ja…..

Nej, jag badade inte insåg att det nog var rätt kallt.En ensam liten picknick bänk stod där i allt de gråa. Han såg så ensam och tom ut. Om bara några månader kommer det sitta mammor och pappor där som väntar på att barnen ska gå upp ur badet. Nästa gång vi åker till sjön ska jag ta med fika så han slipper stå där helt ensam.

Dottern tog lite bilder på sin gamla mamma med. Ganska så många faktiskt, vi hade riktigt roligt när hon skulle fota mig. Hon tyckte jag skulle Puta med munnen och se ut som en 14 åring.

Men det är lite svårt att göra när man precis fyllt 50.  Men visst är hon duktig min  dotter, tycker hon tog rätt bra bilder på sin gamla mor.  Lev idag just nu, igår är historia redan och morgondagen är inte ens självklar.  När vi lever i nuet, så lever vi mera i livet självt.