Kategori: Malix Sida 121 av 266

Uteblir presterandet så är du antagligen inte en bra chef. 

Kom ihåg att rösta på dotterns hundkort det gör du här.

Igår sa jag till maken att nu får vi allt sätta på lite värme. Jo då maken gick ner till herr pelletspanna och gjorde just det. Så idag när jag vaknade vart det varmt här.  Då jag tittade ut genom vardagsrumsfönstret så visade naturen mig att det är jacka på som gäller.  Höst, healing kyla och underbara kvällar då man kan tända lite små lampor för att kura in sig.  Jo du, cheap det är sånt jag gillar.  Nu måste snart de där sista svamparna tas ute i skogen. De där godaste svamparna.

Jag brukar säga att tar man hand om sin personal så sköter personalen företagets kunder. Nu är det inte så att jag har någon personal i mitt företag. Mitt är så litet att det knappt får plats med mig. Men jag är personal på mitt riktiga jobb.

Där har jag hört saker som gör mig förundrad över hur människor tänker. För fraser som man får inte skämma bort personal, ailment då tar dom sig friheter. Eller det är ju bara personalens …… Då funderar jag på hur man tänker. För personal, personalen är lite viktig om man ska vara chef. Har man ingen personal, så vad är man då chef över? Man kan välja i sitt chefskap, om man vill vara en bra eller dålig chef. En bra chef kanske inte gör allt jag säger, för allt jag säger är inte bra. Men en bra chef lyssnar på det jag säger. Lyssnar och göra är inte samma sak.

En bra chef pushar på, leder, och underlättar mitt jobb. Gör det där allt runt omkring, så jag kan göra det jag ska göra.  En bra chef, gör personalen delaktig och tar beslut står för beslut, bjuder in till delaktighet och litar på sin personal.  En bra chef är någon som vågar stå för det han säger.  En bra chef ljuger inte, är inte rädd för att tappa ansiktet och faktiskt visa att oj då det där tänkte inte jag på, där hade jag fel. En bra chef har förmåga att se sina anställdas tillgångar och styrkor. En bra chef har inga syndabockar, utan vågar lösa problemen som är. En bra chef vet om att syndabockar inte finns utan att det är ett symtom på dåligt ledarskap.  En bra chef vågar lyfta personalen, vågar prata med sin personal och ställa krav, uppmuntra mm.  En bra chef är bara människa. En bra chef förstår att personalen också är bara människor.

Alla dessa ord säger inte att jag har en mindre bra chef det gör det inte.  Jag säger inte heller att jag har en bra chef. För det vet inte jag än så länge.  Men jag vet att just den chefen jag har är mänsklig.  Det kände jag första gången jag träffade henne. Hon liksom flyttade in i hjärtat med en gång.

Chefen jag hade innan henne var en grym chef. Grym på ett bra sätt. Han fick verkligen personalen att känna teamkänsla. Han fick personalen att gå till jobbet och göra sitt yttersta för att jobbet ska funka och bli bra. En sådan bra chef som jag hade för några månader sedan, en sådan chef får man nog bara en gång i livet. Nog skrivet om det här nu.

Richard Branson säger det så klockrent.  Det jag vill få fram.

Kunden kommer inte först, Personalen kommer först. 

Om du tar hand om din personal, så kommer de ta väl hand om dina kunder. 

Asså tänk om alla arbetsgivare tänkte så. Då hade alla haft möjlighet att gå till jobbet med ett leende och känna att ja, men jag har ju världens bästa jobb.

Eftersom jag faktiskt tänker just så om mitt jobb, så kanske jag har just den där klokhets chefen. För just det där att jag har världens bästa jobb, är det många som hört mig säga.  Oj vad jag längtar att gå till jobbet igen. Det va så längesedan jag vart där. Nu vill jag bli friskt så det känns i hela kroppen.  Inga fler mediciner och nu kör vi, tänker jag. Frisk -frisk på riktigt! Så jag får träffa alla underbara människor på just mitt jobb.

Nej nog om detta. Lev idag just nu, igår finns inte längre kvar, morgondagen den är här först imorgon just nu är precis just nu, till och med nu och även nu.

Ta hand om dig, det gäller att stå på sig för annars gör någon annan det. Står på dig asså.

Carina Ikonen Nilsson

idag ser det ut att bli en fin dag, order här sitter jag igen och skriver med kaffet bredvid mig.  Tabletterna är slut som jag skulle äta men magen och kroppen har ännu inte fattat det.  Hoppas de inser att jag inte ska ge dom mera gift nu. Gå gärna in och hjälp  Dottern med sitt hundkort. 

Jag har många människor omkring mig, inte allt här hemma med det finns så många människor där ute som jag bryr mig om. Igår vart det en kille som kommit in i våra liv för några år sedan.  Igår mådde han dåligt och vi pratade över sms.  Jag och maken pratade om det efter att vårt samtal tagit slut.  Det blev så många frågor i mig efter vårt samtal. Hur kommer de att fixa det? Hur mår min speciella tjej, hur mår han? Vad kan jag göra för att det ska bli bättre för dom båda?  Finns det något jag kan göra?  Ska jag göra något?

Inser att jag egentligen inte kan göra något överhuvudtaget. Mera än att finnas här om någon av dom behöver.  Tycker väldigt mycket om de båda två. Vill dom väl och vill se att de verkligen fungerar med deras liv så som de själva vill.  Jag är faktiskt lite rädd, för vilka val dom kommer att göra. För båda två har faktiskt haft ganska så dåliga historiska val.

Nej jag inser att de är vuxna och får reda ut själva, men jag kan vara här om de behöver… Oj vad jag skulle vilja ta tillbaka tiden och berätta med hela handen att nej nu gör vi så här. Antagligen hade det inte hjälpt, för livet det måste man själv leva utifrån sig själv. Relationer är jobbigt, man måste arbeta med sina relationer, Ge och ta men mest ge. Ger båda i sin relation så kan det funka. Nu tror jag inte att de inte har gett, för jag tänker att de båda två är givare. Tänker att man även i en relation måste ha mål, måste våga ha tråkigt. Våga må dåligt, våga möta den som mår dåligt och må dåligt tillsammans.  Prata, prata, prata säger jag. Maken, han skulle nog säga, prata mindre om han satt här. Kanske är det en vågskål och stunder man faktiskt ska vara tyst. Vissa stunder prata.

För ganska så många år sedan var jag den som mådde sämre, nu är jag gift med världens bästa make som passar mig helt perfekt.  Jag var hemma och sjukskriven väldigt länge. Vissa dagar va jag så under isen att det nästan inte gick att andas.  De dagar var maken mera än bäst, för han gav mig luften, bar mig framåt, gav mig hopp. Ibland kunde jag ligga i sängen och bara gråta, då låg han bredvid. Han kanske inte sa något men han va där. Han skötte marktjänsten, en dag vaknade jag till mera levande och hade mera känslor av kanske inte glädje och livslust men av något mera ljust. Steg för steg gick det till mera färger i livet.  En dag blev det som aha kolla här. Jag lever jag, ser hösten, jag går framåt och jag orkar andas. Jag lever.

Jag har ju en lite gråare ton inom mig, ibland fungerar jag mindre soligt och tankarna är av mörkare sort.  Den sorg jag då kände lever med mig vid sidan av.  När jag håller på att ramla, blir jag rädd, min rädsla gör att jag hittar strategier för att hitta ut, bort från den där gråare tonen i mig. Tror det viktigaste i detta är att jag vågar prata om det, att jag vågar känna och erkänna att nu måste det bli ett stopp, break, något nytt.

Ibland behöver man vara en giraff, så man kan se bortanför träden.

Då gör jag något helt tvärt om, jag får ibland tvinga mig till att göra saker bara för att inte ramla och slå upp det där själsliga såret. Men ibland får jag bara vara med på noterna och gilla läget. Då brukar jag tänka att ja det är en dag imorgon också den här dagen får bli som den blir. Ibland räcker det faktiskt med att bara ha en dag. Det är när dagarna blir veckor och månader som jag inte vill ha.  Det är när dagarna blir veckor som jag måste kavla upp ärmarna. Då brukar jag göra tacksamhetslistorna längre än vanligt. Då brukar jag lägga kraften på att se till att må eller ha det  bara lite bättre än gårdagen.

Men oj vad blev det här? Från oro till må bra ord.  Nog för idag nu räcker det kaffet är kallt och behöver drickas upp av mig.

Lev idag just nu, igår finns inte längre kvar. Morgondagen den vet vi inget om.  Ta hand om dig och se det vackra i dig.

Carina Ikonen Nilsson

Ibland behövs det något lite extra till det där barnen som är lite extra allt. Ibland räcker det med en egen skål med chips.  En gång för länge sedan var vi barnvakt för en liten flicka som fick lite extra.  Hon skulle sova över här hemma hos oss.  När hon kom hit så följde hon med oss till affären för att handla lite mys. Under hela affärsbesöket berättade hon va mys va. Det va kex, search sips, Vilket var chips. Lite frukt och yoghurt ville hon ha. När vi handlat de hon ville ha, så fick vi till och med köpa sill om vi tyckte det va kvällsmys. Bara hon slapp att äta det.  Nåja sill köpte vi inte. Men när vi stod i kassan så berättade hon för alla som ville och inte ville höra att här stod hon i kön och hade fått egna sips, egen yoghurt till och med egna kex.  Hennes lycka vart total.

När hon fyllde sju år så tog jag med henne ut för att handla kläder. Även ett besök på Max restaurang tillsammans med dotter. Även då vart lyckan total för henne. När hon fick lite extra allt i kläder.  Vissa stunder i affären så stannade hon upp och frågade måste jag välja eller får jag den med?  Mitt svar blev du får den med.  Hela kalaset kostade en slant men inte så farligt.  Det vart så roligt att se hennes ögon som riktigt strålade den dagen.

Jag tror just sånt är viktigt när det gäller barn. Inte just att det behöver kosta massa pengar men det där lite extra allt. Så att de får känna sig speciella. De barn ni vet som ibland upplever sig  misslyckas lite extra allt med allt, de barn behöver ännu mera extra allt. Visst gränser, regler och allt det där lite tråkiga men, det där lite extra allt lull lull är för dessa barn livsnödvändigt.  När det är tuffa tider för dessa barn behöver de omhuldas, pysslas om och göras extra allt lite mera speciellt.  Så att de får upplevelsen av att de är så värdefulla som det faktiskt är.  Det lilla extra allt behöver inte kosta pengar, det räcker oftast med tid och massor av uppmärksamhet.  Var med, göra tillsammans och vara i centrum.

Det gör att dessa barn blir hela, det gör att dessa barn orkar ett varv till. Att de inte lägger på sig all den skuld som världen brukar visa dom på.  Den skuld som vi vuxna och andra barn brukar vara så frikostiga med.  Egentligen är det ju inte dessa barn skuld. För barn gör när dom kan.  När de blir fel så handlar det om att dom inte kan. Inte förstår, inte orkar, inte vågar.   Den skuld vi ger är egentligen en skuld som är vår.  För vi har inte förberett tillräckligt, vi har inte förstått och vi har inte legat steget före. Vilket just är det som vissa barn måste ha tillgång till att vi faktiskt ligger steget före.

Att ligga steget för kan vara att presentera ett förslag som man vill att barnet ska göra. Förklara vad det är man vill ska ske och visa på vad som sker efter det är slutfört.  Man ska vara tydlig med att förklara att just det som ska göras är inte förhandlingsbart men när det är gjort så blir belöningen, det där som barnet drömmer om och vill. Ibland är belöningen små saker, men vid extra allt längre större saker som ska slutföras så är det mera kostsamma saker som måste till.  Här hemma har vi just presenterat en lite svårare uppgift som ska till.  Men belöningen det blir en systemkamera, inte helt ny och inte senaste. Men en riktig kamera där man får lära sig tekniken och växa i sina kunskaper.

Nu är jag inte alltid så klok som jag skriver om just här. Inte ens i det här sista  klokheten, va jag det utan det blev lite tokigt till än början. Men när det tokiga hade lagt sig en stund. Så satte vi oss ner jag berättade vad vi ville skulle ske, presenterade den belöning maken hade kommit på.  Först blev det surt, men när det väl fått sovas på förslaget så vart det som om det vart något som var överenskommet.

Ibland gäller det att tänka till lite extra, för att få det till att fungera. När man gör det så funkar det lite extra bra.

Nej lev idag just nu, igår är historia och morgondagen den är här först i morgon.

Glöm inte av att rösta på dotterns hund.  Det gör du här.

Ha en fin söndag.

Carina Ikonen Nilsson

Ja men så får det bli ett inlägg till då da…. Ja  jo skriver gör jag och skriver är det jag gillar allra mest.  Jag tänkte bara ett sånt där lite inlägg och tänker att pusha för min dotters hund.  Hon har  tydligen lagt ut en bild på RoyalsCanins hemsida på sin lilla stora hund. Han är inte så lite stor men är liten till åldern.  Här gosar han med sin husse som inte alls är liten vare sig till ålder eller längd.  Dotter är amatörfotograf likt min kära make.

Ibland brukar de gå på fotorundor. Jag får snällt hänga med som någon form av bihang.  Jag har ju liksom inte förstått själva tjusningen med foto. Eller så har jag det men är en helt värdelös fotograf.  Jag gillar ju mera att skriva, decease rita och greja med andra saker.

Nu är det så att dottern vill ha flera gillande på fotot som jag skriver länken till här. Dottern skulle bli själaglad för flera gillande så klicka på länken och kolla in den ursöta hunden och upplev dotterns fotokunskaper.

Vad man vinner vet jag inte, tror mera hon kör en intern tävling mellan någon kompis som också har en bild upplagd där.  Jo vissa av oss  tävlar i allt. Jag brukar tävla med min kollega när vi gör mackor på jobbet ibland.  Fast han tävlar inte, men jag brukar se  till att ibland lyckas vara lite snabbare än han.  Jag och maken vi kör tävling när vi byter sängkläder,  oftast vinner han, fast om hans sida av sängen är bäddad…. har vi oftast delade meningar om.

Hon kan den där Mallon som vi kallar henne.  Tack på förhand och lev just nu igår finns inte här och morgondagen ja men den kommer först imorgon.

Carina Ikonen Nilsson

Jo då godmorgon, troche det fick allt bli ett inlägg idag med. Detta tack vare makens ord igår. Han lyssnar alltid på radion när han jobbar. Han kör bil i jobbet då han åker till folk som vill ha hjälp med att ha el. Nu är han inte en finlirs elektriker utan en sådan där större som hjälper till med strömmen på från utsidan i ledningarna mellan elbolaget och konsumenten.  Nu va det inte el jag hade tänkt att skriva om idag. Utan idag tänkte jag skriva om socialisering, remedy Autism, for sale Adhd och hundar.

Hur hänger det ihop? Nja vet inte om det hänger ihop alls faktiskt men en studie som gjort visar på tydlighet i att det finns gener inblandade. Vi har ju haft både hund och katt, Hunden var en riktigt damphund. Eller kanske mest som hundar är. Ni vet så där som hundar är:  åååå kommer du igen, åååå ska jag få gå ut å va kul, kasta pinnen då kasta det här är så roligt kasta igen och igen.

Nu är inte detta vår hund utan dotterns och hennes sambos hund den är allt rätt dampig den med

Vår katt han är mest aspig,  jaha så du vill klappa mig okej då det får du väl men bara när jag vill. Jaha så du är hemma igen va bra då kan du ge mig mat.  Hunden är ju din kompis katten han ser dig som sin bekänt. En hund har sin ledare och katten har sina underställda.

Men det här är vår aspiga katt, han vet vad han vill den katten ibland regerar han hela soffan och man får sitta på ena kanten

Nåja nu var det inte riktigt så jag skulle prata om utan det är gjord en studie om hundar, i studien visade det sig att vissa av hundarna såg till att få hjälp av människor, medans andra hundar istället försökte själva utan att se till att få hjälp.  Det handlade om mat och att vissa hundar hade ett beteende som var mera likt vargens beteende där de försökte själva.  när man sedan undersökte saken närmare så kunde man se vissa Genetiska skillnader och skillnaderna var även i liknelser med våra mänskliga genetiska skillnader. De skillnader som är kopplade till Autism, Bipolär, ADHD.  Studien i mitten av klippet.

Det vart rätt intressant och med tanke på att vissa av oss i den här världen inte vill veta av att det finns ADHD mm så blir det ändå mera intressant tycker jag.

Det blir frågor i mig. Vad är det som gör att vissa hundar ser till att få hjälp och andra inte ens kommer på tanken?  Hur kommer det sig att vissa av oss gör om samma sak gång på gång utan att ens komma på tanken att vi kan be maken, sambon, grannen eller de hjäpinstanser som finns.  Hur kommer det sig att vi gör och gör, om och om utan att ens stanna upp för att komma på: att vänta nu det här kanske någon annan redan kan?  Just nu känns det mera som att jag skriver om mig själv. Jag som gör och gör, Fel blir det och rätt lär det aldrig bli, men blir det blir det.  Jo studien visar  på lite bokstäver hit och dit. Evolutionen vissa av oss måste liksom prova på och göra själva, hitta nya sätt för att ni vanliga ska kunna göra det lite enklare, kanske någon millisekund snabbare eller kanske bara på ett helt nytt sätt, som inte är lika tråkigt som det gamla 🙂

Nåja, nu till helt andra saker, min blog är gammal. Flera år till och med redan 2008 började jag skriva blog. Då hette bloggen japp jag klarade det.  Ganska många inlägg blev skrivna just där men efter ett tag hittade jag wordpress. Då fick jag inte med inläggen från den första bloggen men nu när jag sökte hittade jag den här.

Jag sitter här och funderar på om det verkligen finns någon som läser min blog eller om jag sitter här och bara skriver för mig själv.  Jag har funderingar på att kanske är blogtidens tid över. Samtidigt som jag vet om att men det är ju sånt här jag gillar. Ser mig själv i tankarna att jag även om 20 år om jag lever kommer sitta här och skriva.  Men där slutar tankarna, vad skulle jag skriva om då?  Vad skriver jag om  egentligen? Skriver jag om sådan någon vill läsa om?  Vad vill andra människor läsa om? Vill jag skriva om det, som andra människor vill läsa om?  Oj det blev många frågor av bara tankar.  Men snälla ni som läser,  hjälp mig,  vad skriver jag om? Är det sånt ni vill läsa om? Är det ni läser här något som gör något med er? Skapar det frågor? Skapar det något överhuvudtaget?  Vad skulle du vilja att jag skriver om?

Nej nu får det vara nog för idag. Nu lever vi just nu ska vi leva, nya dag nya möjliga möjligheter om än bara att andas. Lev idag just nu, igår finns inte kvar här och imorgon det hör till morgondagen. Ta väl hand om dig, för om du inte visste det redan så behövs just du i den här världen det gör vi alla.

Ja då sitter jag här igen då, clinic blivit en vana det där med att skriva igen, thumb Har ju inte så mycket annat att göra nu när jorden gungar och jag är sjuk. Det är tråkigt att vara hemma, samtidigt som jag  behöver det. Men snart har jag ätit alla de tabletter jag skulle äta.  Biverkningarna har jag nog lyckats pricka in  de allra flesta. Det är ju en av anledningarna till att jag inte gillar äta mediciner. För oftast brukar jag pricka in alla plus några till. Tappar man håret fläckvis och det är en på tiotusen som gör det så är jag den som gör det. Denna gången var det inte någon sådan biverkning men vikt uppgång. Japp så är det bara att gilla läget och börja om.

Nåja. nog om det. Jag tänkte skriva lite om det där som är när det gått dåligt där och det flyttas till nästa situation.  Så vart det här i går.  Det hade vart kontroverser i skolan, skolfoto. Det hade blivit stökigt.  Det är väl så det brukar bli tänker jag. Tror det var så även på min tid.

Den där professionella mamman har börjat dyka upp i mig igen, hon har ju haft semester i några år. Men igår vart hon och hälsade på. Även om hon vart väl sen vid ankomsten. För det va hon. Det hann liksom att bli konflikt innan hon ramlade in.

Jo, jag är medveten om att man inte kan vara professionell i sin mamma roll.  Men det är just det jag är.  För jag kan liksom se tecknen som är, då jag ska välja om jag ska fråga om läxor eller andra göromål eller om jag bara ska backa och göra allt som är utan krav.

Nu kom den där mamman lite försent igår, så konflikten vart här.  Sonen blev arg, jag blev arg och sedan satt vi på olika håll och skämdes. Min frustration vart med mig hela kvällen. Vissa stunder satt jag och pratade med mina tankar, om att saker gjordes för att jag skulle reagera. Jag gick och retade upp mig. Men jag behöll det för mig själv. Kanske var det så att det va provocerande som var i görningen, men att jag ska åka med och ta fribiljetten är dumt.  Så jag bet ihop, sa inget mera än till min make. Han som liksom igen fick bli bomullen och hjälpa mig att inte vara på.  Igår visste jag inte att det hade vart bråk i skolan.  Inte mera än i mina aningar och känslor i våra stunder.  Men på kvällen skickade jag iväg ett mail till läraren om att dagen vart lite tokig här hemma, så några läxor blev inte gjorda.

Idag på morgonen kom ett mail tillbaka om att det vart lite tokigt i skolan igår, att läraren inte hade hunnit med att meddela. Det mailet bekräftade situationen igår. Det mailet gav mig stämpel att nu är hon tillbaka, den där mamman som fanns här för kanske fem år sedan. Nu är hon åter igen i tjänst.  Jag känner mig lättad, av att hon påriktig riktigt kommit tillbaka. Jag är glad att hon är här igen, den där mamman i mig som liksom vet om att när ungen kommer hem och det liksom känns i luften, vad eller hur jag ska bete mig. Att just hon har anlänt. Det gör att jag kan välja, jag har innan varit lite osäker på vart hon var, den där mamman som ibland satte krav och ibland tog bort varje del av krav. Men här är hon, Just här sitter hon och skriver just här om att hon är framme igen. Hon hade bara vilat upp sig inför skolstarten 2016-17. Nu kör vi. Konflikterna igår ligger i gårdagen, mailet idag ger mig klokheten, vetskapen och lugnet att nu kör vi.

Jag tänker att det är ofta som vi föräldrar till de där lite mera rörliga barnen, just blir professionella föräldrar.  Vissa tycker att vi är mesiga, gör för mycket och omhuldar.

Men det gör vi inte, vi gör det vi måste för att ungarna ska orka. Vi gör det vi måste, för att ungarna och vi själva ska orka att vara en familj. Vi gör det vi måste, för att vi ska få möjligheten att vara en hel familj.

Sen om läxan inte blir gjord. Eller det är att bara vara så är det så det är. Man säger, skriver och allt där till att vi är curlande föräldrar, men ibland är det faktiskt så, ganska ofta är det faktiskt så att just till vissa barn är det curling som hjälper.

Det hjälper dessa barn att överleva och  växa upp men i alla fall lite kvar av den där så för-jordade svårt flörtade självkänslan.  För den försvinner annars. Finns inget kvar då ungarna är vuxna.   Och!!! Unga vuxna utan självkänsla, nej det kommer att kosta för alla, mest för den unga vuxna och dess familj.  Klart att vi ska ha glada härliga barn, som vågar tro och ha tilltro till sin egna förmåga!

Självkänslan måste få möjlighet att få gro även i de barn som ibland inte lyckas lika enkelt som andra.   Dessa barn gör större ansträngningar för sina segrar, än andra barn som liksom har en massa saker helt gratis.

Skulle du själv som läser känna att du kanske är den där omhuldande curlande föräldern så kör på bara.  Du gör det för en god sak. Du gör det för att din kille/ tjej ska bli en hel vuxen.  Jag kan lova dig att det finns en dag som du aldrig vill missa.  Det är den dagen när din son eller dotter berättar helt utan anledning att: Då när jag var liten och hela världen var upp och ner så räckte det med att bara komma hem och sitta i ditt knä mamma så blev allt bra igen.  Eller kanske:  Jag visst att bara jag kommer hem så kommer mamma att ordna så att allt blir bra igen.  För det är just sånt som man får höra av sina barn när de blir vuxna om man vart mamma till barn där man ibland måste krama om och omhulda lite extra.

Nej lev idag just nu, igår är historiskt vacker för det var då  Professionens mamma knackade på och visade sig igen.  Idag just nu  ska levas och göras hel. Morgondagen den är här först i morgon.

Nu är inte jag någon som letar rabattkoder men jag vet vinsterna, hospital för jag har en syster som har full koll på sånt. Jag önskar att jag var mera som henne. För hon betalar lite och får lite extra alltid. Vi till exempel köpte nyligen fönster från ett företag, Dyrt blev det och kontraktet skrev vi förra veckan tror jag. Igår kom det ett brev från samma företag där de nu erbjöd en rabatt på 30% samt en ytterdörr.  Gissa om jag vart grinig när jag såg erbjudandet. Jo, jag tycker det hade varit mera schyst av säljaren att säga att jag vet att det kommer att komma en rabatt om en vecka och vi kan skriva kontraktet då. Då hade jag gillat läget som blev igår. Jag hade gillat läget att vi nu snart får nya fönster och betalar en rejäl peng för kalas.  Nu är jag faktiskt grinig. Känner mig till och med lite lurad. Ta bort lite, känner mig lurad.

Jag tänker tipsa om en ny sajt som just har rabattkoder, sajten är ny finns inte så många affärer knutna till den ännu. Men har man koll där innan man ger sig ut i djungeln av erbjudande så kan man som min syster tjäna sig en krona eller två på att i alla fall kolla runt.  Ska du till exempel handla på Stadium så titta in på sidan innan du gör ditt köp. 40 till 70 % rabatt är inte så illa.  Det kostar inget att bara kolla in och ska du ändå handla.  Vem vet kanske kan jag tipsa syster om just denna sajt. Fast jag tror hon redan har koll. För just sånt har min syster stenkoll på. Det har varit ofta som jag har handlat något som hon när jag berättar frågor om jag hade koll på att de hade en rabatt, mitt svar är alltid nej det visste jag inte. Kanske kan nu även jag ha stenkoll om jag besöker sidan.

Nej tack och hej, lev idag, just nu. Igår är historia och en dag som är speciell för mig och min son. Jag blev mamma för första gången just igår för 24 år sedan.  Sonen han fyllde 24 år och jag borde nog lära mig nu att inte kalla honom min lille son. För idag är han en vuxen son, En make, men även nybliven pappa.  Lev idag just nu, morgondagen den kommer först imorgon. Morgondagen den är och kan bli vår framtid.

Carina Ikonen Nilsson

Jo tänka sig det har blivit farmor av mig. Inte utan att jag är lite rädd för jag har höga krav på en farmor. En farmor ska vara allt det där en liten flicka eller pojke vill ha av en farmor och så lite till.  Ni som läst min blogg och läst mina inlägg om min gamla farmor vet att det är höga krav på mig. Då min farmor var precis allt det där man kan önska sig av en farmor.  Så ribban är hög, drugs frågan är bara om jag kommer att nå upp till den.  Men jag ska verkligen göra allt jag kan för att klara av det.  Hur gör man då? Just nu känns det lika villrådigt som det kändes som när jag blev mamma för fösta gången. Då var stegen trevande.  Sakta men säkert växte jag in i rollen, viagra sale men hur ska jag göra nu? Eller ska jag bara låta det komma till mig. Min farmor fanns alltid till för mig, prescription gjorde näringsdrycker, och älskade mig så som jag var. Såg det som var bra och struntade i allt det där andra ville alltid att jag skulle må bra och tog fram och letade fram mina tillgångar.  Nu inser jag att jag aldrig kommer nå upp till det min farmor va för mig men kanske om jag tar ett steg i taget och stannar upp håller farmor levande i mig så kommer jag vara den farmodern  jag vill och bör  vara.  Farmor jo jo det är speciellt och nu har jag fått vara det två och ett halv dygn. Fast jag har inte  träffat den lilla snuttan ännu.

Men det ska jag få göra idag. tänk va spännande det allra allra fösta mötet med den lilla prinsessan.  Oj det riktigt bubblar i magen på mig av alla känslor som bor där. Jag ska få träffa min son dotter. Hur blev det så? Hur fort gick inte tiden fråns det han var nyfödd till det han var pappa. Just nu känns det som om det var i går jag satt med honom och försökte lära mig hur han ville att en mamma skulle vara.  Och nu är jag farmor, Hur kunde det bli så? Hur kunde åren flyta på så där att jag nu sitter här och har levt mera än mitt halva liv och just gått in i tidsåldern farmor? Jag som är som jag alltid varit fast det är klart är ju några år klokare än då när det begav sig i början av livet. Vilket är riktigt tur.  Men farmor känslan är verkligen hissnade. Minns för några år sedan så satt jag och skrev om att sonen fyllde år tror det va 20 nu flera år har gått och han min lille lille pojk har blivit en vuxen ung man, till och med pappa. Herre min skapare Farmor oj lite rädd är jag för just det där att jag inte ska nå upp till just det där med glimmande farmor. Nåja den lilla flickan är född, och jag är farmor. Farmor är inget man tränas in i utan det är något man blir.

Välkommen du lilla söta tösabit, önskar dig allt gott och jag ska göra mitt bästa för att du ska få ha en farmor som duger att kalla farmor.  Du ska inte behöva anstränga dig alls för att duga för det gör du precis så som du är.  Bara så du vet lilla vän.

Lev idag just nu igår finns inte längre här och morgondagen den kommer först i morgon.

Carina Ikonen Nilsson

Det har blivit en ny morgon och jag är vaken. Jo det är jag. Gick in här på sidan och hittade en kommentar om att någon letade efter min bok.  Efter så många år så letar man efter boken som jag skrev.  Tänk att det fortfarande finns människor som letar och vill köpa min bok.  Det känns roligt och spännande.  Boken som jag skrev och tryckte upp är ju bara idag en e bok.  När den tog slut sista gången så kände jag att nej nu får det vara bra nu får den bara finns som en bok man kan läsa genom platta och dator.

Är det inte så vi läser böcker idag? Så gör i alla fall jag. Fast jag läser kanske inte så ofta utan lyssnar mera.  Det är så jag läser böcker, malady genom att lyssna. Finns inget bättre än att åka till jobbet och ha ljudboken spelandes i bilen. Resan till jobbet blir intressant och ibland är det till och med svårt att stänga av bilen när jag är framme. Har plöjt igenom massvis med böcker på sånt sätt.  Detta året har det blivit en del böcker om Afghanistan och dess kultur. Men även andra böcker.

Nå ja det vart ljud bok och min bok. Tror till och med den finns inläst men då av punkt och blindskrifts biblioteket. Vet inte vad det heter de bytte ju namn för några år sedan. I alla fall har jag en sådan, order den skickades till mig då de läst in boken.

Inser att jag är lite dålig på att göra reklam om mig själv och inser att jag kanske inte helt fullt ut visat på vad eller var man idag kan får tillgång till min bok. Så här får bli en länk  om det nu är så att någon vill läsa min bok som heter: Jag föredrar att kalla mig impulsiv.

http://www.lasboken.nu/butik/e-bocker/facklitteratur/jag-foredrar-att-kalla-mig-impulsiv/

Så där ja, nu vart det gjort Nu är det ny fin dag ta hand om dig och din dag.

Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen den är där borta i morgon. Just nu finns nu, och just nu kan bli många nu.

Carina Ikonen Nilsson