Malix.se

mars 2025
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

Kategori: Malix

  • Min tid, min plats

    Igår var en dag då jag inte fick bo hos mig i mig. Dagen var i umgåstecken hela dagen. Jag fick ingen tid till mig själv. Nu låter det tragiskt, online det var inte så. Men när kvällen blev sen och timmen för mig blev till, sovaldi då var jag trött. Satte mig vid min tavla, hospital penseln och jag umgicks en stund. Jag till och med slutade för att jag inte orkade mera. Min dag hade varit fylld av aktiviteter shopping med dottern, tiden med den  lilla familjen, här vilar min tacksamhet. Jag fick till det, en dag i kärlek, Härlighet. Men den sena timmen var viktigt där framför staflit samlade jag kraften tankarna och mitt inre jag och mitt skal umgicks själva. Det är min livskraft. Inte konstigt att jag kännt mig halv ett par år inte konstigt att jag lagt så mycket tid på att skriva. Orden har varit min pensel, orden har i många år varit mitt skapande. Mina ord lär bli mindre skrivna nu. Nu lär pensel skriva mina ord i bilder istället. Mina bilder kommer att vara färger av alla orden.  Jag kan knappast själv förstå hur jag varit utan, det första jag tänker när jag vaknar är mina färger ändå har jag varit utan i så många år. Det är nästan brottsligt, jag har varit en förbrytare i fem års tid eller har jag bara vilat mig för att hitta krafter i mig igen som orkar att måla?

    Nu lär det bli några timmar i olja och färg där efter ska jag återigen till jobbet.

    Lev nu, just idag, i morgon lär det bli andra färger.

  • En underbarhetsdag

    Idag jobbade jag först fram till elva, generic sen hem ringa några samtal och iväg med bilen till stan. Jag och min lilla tjej skulle ha en shopping dag. Dessutom fick vi förmånen att träffa min alldeles egna lilla vän, cure som jag träffade snabb igår. Idag satt han hemma tillsammans med sin lilla familj, sickness sin söta lilla fru och deras son Kian. Jag har inte träffat frun innan, bara snabbt i affären igår. Min vän är tror jag mera än sex år sen, jag träffade sist. Då under mindre trevliga omständigheter. Även om vi haft våra kontroverser, jag  misstänker att han inte alltid varit glad på mig. Så kändes det ändå som vi inte haft ett uppehåll så länge, som vi faktiskt haft.  Det kändes som vi aldrig haft något uppehåll. Han är på något sätt min familj även om han inte ens skulle kunna vara min familj, så tillhör han oss. Han ingår. Den lilla pojken som inte ens var fyra månader är den yngsta familjemedlemmen.  Vissa människor träffar man i livet för att ha som vänner, hela livet. Man känner dom utan att man har några band. Ändå ingår dom på något sätt. Jag känner mig nästan som en mamma som återsett sin son efter många års letande. Men ändå är jag inte hans mamma. Vet inte ens hur det känns att återfå en son efter många års sökande. Ändå bor den känslan i mig. Min lilla kille har blivit stor vuxen man, en som är en gift man som även är en far. Jag kunde till och med gå in på Lindex idag, utan att köpa till mig.Idag blev det bara handlat till den lilla nykomna familjemedlemmen.  Det händer inte, kan det vara så att jag blivit mormor? Nej iså fall farmor, fast utan släktskap. Nej farmor är jag inte, mera som en syster som träffat sin Yngsta bror.  Fast inte ens det stämmer, utan en vän som återigen funnit sin vän.

    I dagen vilar det tacksamhet, Jag känner en sådan tacksamhet över att återigen fått bekantskapen med min vän, som idag är en vuxen ung man.

  • Mitt stafli och jag är kompisar igen

    Hurra! Hurra hurraaaaaaa!

    Kände lite ångest igår när jag satt här vid min dator, buy cialis Tankarna snurrade på. Tänk om jag tagit upp staflit i onödan. Tänka om det inte kommer ett målat streck på min  tavla.

    Hjälp jag kan inte! hjälp Hur Gör Man!. ….

    Det är ångest att måla för mig, det är ångest att skriva för mig ändå skulle jag inte kunna vara utan det. Min kreativa sida är något jag fått på köpet, gör jag inget så får jag ångest , ska jag börja göra nått får jag ångest. När jag sedan sitter där och  känner att nej, måste göra annat då skapas ångest.  Att jag ska till jobbet idag  ger mig ångest, för jag vill hellre sitta här måla hela dagen. Just i sådana här stunder gör adhd i mig ont.

    Först tar det en stund, innan jag kommer till staflit eller skrivandet. Sen skriver eller målar jag och glömmer av tiden, klockan går, tankar i sekunder som säger mig nu måste jag sluta, för nu måste jag packa ihop till arbetet.  Inget annat än mitt skapande bor i mig just nu, blir tokig av att slita mig ifrån mitt målande, jag vill inte. Sitter ännu i morgon rocken, skriver, kaffet är slut. Inser att jag borde  ta på mig packa ihop,  sedan göra mig mentalt redo för arbetet.  Där i ligger min ångest, idag hittade jag dit. Det var därför jag packade ner mina målar grejor sist. Det var så svårt att sluta i tid. Har jag väl satt mig där, så vill jag inte sluta.  Just nu  har jag börjat måla en  blå tavla,  vad det blir är jag inte klar med, mera än att tanken från början var att måla mina  avkortade tankar. Mina tankar som spinner runt  till det korupt slutar,  blir en ny annan tanke.  Vem skulle vilja se sådan konst? Ingen annan än jag själv. Men det är ju jag som målar, det är mitt målande och alla andra kreaktiviteter i mig som måste fram.

    Jag är just nu bara i början igen, tre, fyra år sen sist och redan hittade jag orsaken, till varför staflit fick bo i källaren efter ett tag. Nästan maniskt har det en dragningskraft till mig. När jag inte sitter där, skrattar det åt mig, när jag sitter där blir jag lite stressad av att inte kunna sitta kvar, för jag har annat att göra.   Men får svårt att slita mig.  Varför i hela världen ska saker vara så svårt, varför ska det vara så svårt att lägga ifrån sig sin pensel, varför ska det vara så svårt att sätta sig där? Vad är det som gör att jag utsätter mig för detta, varför kan det inte vara så att jag är mera tillfreds med vardagslivet, varför kan jag inte stå ut med vardags saker. Vara nöjd med bara skriva lite, bara måla en liten stund, älska att leva som alla andra?

    Nej, Jag gör inte det, för jag nästan måste  grejja och det är det, som är mina tillgångar, det är det som är adhd i mig, som jag i mig är ganska stolt över.  Men tiden som egentligen är gratis, gör att jag har andra saker att göra mellan varven.

    Tänk om det kunde vara så enkelt, att mina pengar ramlade in även om jag satt och målade hela dagarna. Då hade jag varit i lycka, hela tiden.   Att kunna sitta här och måla, skriva, vara mamma, och bara göra det som är mina intressen. Jag vet att ni tycker jag är naiv. Sånt är inte livet, tänker ni. Så är det, även jag är medveten om det. Men egentligen borde vi inte alla just få vara i dessa stunder alltid hela tiden. Jag hoppas i alla fall att jag kommer att stå ut med mina  avslut och avbrott,  vara i vardagen för att sedan smyga mig in till min lilla stor- rums-ateljé för att få vara fri igen en stund och bara vara jag, mina färger. Nu måste jag slita mig för denna gången. Ska till jobbet, ännu en gång. I morgon hoppas jag att jag åter igen kommer att kunna sitta här en stund.

  • Kanin Konstnären Tommy Hagman

    img008Tommy Hagman föreläser om  Asperger Det var han som pratade idag, store kaninerna som han ritar är så fantastiska och har en egen lite värld.  ca 200 bilder har han.

    Jag pratade med honom nu i kväll, ringde honom för att fråga om det var okey för honom om jag fick lägga ut bilderna på min blogg.  Nästa föreläsning vet han inte när den blir. Han gör det när han får förfrågningar. Helst vill han ut och prata i skolor. Det är klart , det är ju där dessa funktionshinder gör mest ont.  Så förunderligt klok och så många tankar han liksom ger ut gratis för att göra våran värld mera vänlig.  img009img010 - Kopiaimg011img012img013

  • Spännande roligt och fantastiska föreläsningar

    var jag på idag först var det kvinnan , illness Hon har även en hemsida Lakritsmyggan som tog mig lite tid att hitta, då jag självklart felstavat, hade ju med mig en liten lapp hem med adressen.  Lappar och jag hör inte ihop. Den har liksom försvunnit, tappats bort och återkommer när jag inte ens vet eller kommer komma ihåg, vad det  är för en lapp eller varför jag har den.

    På eftermiddagen var det en herre som hade massor med humor,  Kanin konstnär, vid namn Tommy Hagman. Hans historia gjorde ont,vissa stunder brände tårarna bakom mina ögon, även hans mamma hade en gång i livet önskat sig långt bort med sin son så att sonen skulle få slippa göra fel som syntes och kändes. Även min son har kommit hem ledsen och frågat varför han alltid gör fel. Även han har sagt att han inte vill, vill aldrig mera till skolan.  Denna man som undervisade oss i massor,  gav mig tankar och lärde mig att skosnörena som jag känt som misslyckande går att ta bort helt.

    Inte är det livsviktigt att knyta skor. Inte är det livsviktigt att ha skosnören i skorna.

    Knyter jag mina skor?

    Nej, men jag knyter inte heller upp dom då jag tar av dem. Jag använder skohorn.  Inte för att jag inte kan utan mera av lathet och bekvämlighet.Nej, från och med i dag, med Tommys kunskaper,  har jag blivit klokare och visare, inte handlar det om  min sons skoknytning om han ska bli accepterad i samhället.  Jag har i min litenhet försökt att lura mig själv, att om han bara knyter skorna så slipper de reta honom för det.  Jag är nog lite i min egna historia i sko tankarna.  Bara jag får honom till att knyta skorna, så blir det bättre, då retar de inte honom för det. Nej, Jag ska (SVÄRORD I MASSOR) träna bort lite kytymer och anpassningr i mig, Min son ska få vara som han e, i skoknytar sammanhang,  det finns  det som är viktigare.  Han har en uppgift i livet, den största uppgiften är egentligen att vara sig själv.  Få lov att vara sig själv. Skoknytar samband är det verkligen så förbannat viktigt, att kunna knyta skor?  Nej det är det inte, viktigare är att visa andra att jag duger som jag är, inte behöver jag göra mig till eller vara annorlunda för att vara mig.  Det är istället viktigt att andra i samhället tränar sig på att visa respekt för  sådant som är annorlunda. Klokheten visade sig i dag, Har jag itne fattat det innan? Fan jag har skrivit en hel bok om det, om respekten och acceptansen men innan försökt få min son att knyta skorna. Nu är det ju i och för sig så att han  faktiskt har lärt sig knyta sina skor, vi har tränat på det i massor men ännu är det lite krångligt.

    Men han kan knyta om han behöver. Nästa gång han ska köpa nya skor då ska jag inte vara så påstridig och säga att han är för stor för karborreskor, nej nu ska jag låta honom välja och skulle det vara så att andra har ont av att hans skor saknar skosnören, ja den dagen den sorgen.  Jag vill att andra ska acceptera mig som jag är,  med mina små konstigheter och egenheter inte ska jag då träget och envist lägga kraften på skosnören, det finns viktigare saker att kämpa med. Det viktigaste är ju att min lilla kille är en lycklig kille som tycker om sig själv och känner att han duger även om han inte gillar att knyta skorna. Nu hoppas jag att jag får lägga ut bilderna som jag köpte från föreläsningen men ska nog fråga innan. Så ni får nog vänta lite på de fina korten.

  • ett snabbt inlägg

    ska iväg till uddevalla idag med jobbet vi ska gå på olika föreläsningar om funktionshinder mm det är inte helt ospännande. Ska bli kul, cheap försöker bota min migrän men vi får se om jag lyckas.

  • Stafli och penslar på plats.

    det blev av men var nästan på snudd av att inte bli klart.  Idag flyttades sakerna runt, doctor runt i dag har jag en lite bättre arbetsplats här hemma. Framför allt stå nu mina stafli på sin plats i stora rummet. Duk uppställd på det ena staflit, oljefärger i massor och linoljan,terpentinen penslarna och alla de andra sakerna som hör till. Det blev rena julafton att öppna mina målarlådor, lukta känna på färgerna. Nu  är det bara att trycka ut lite färger och sätta igång. Men inte just nu inte nu. Jag orkar inte dessutom har jag mera saker att ordna med innan.  Ska till och med lägga ut lite bilder senare på min lilla arbetshörna. Skulle egentligen velat haft ett helt rum för mina saker men det här får duga. Det blev bra, nu får jag till och med plats i sovrummet igen. nu ska jag smyga mig upp tidigt koka kaffe och måla igen. Nästan lite högtidligt för mig . Min Lilla bok står nu på mitt nygamla skrivbord i ett litet stafli. Som en liten påminnelse om att jag verkligen gjorde det jag gjorde. Jag slutförde mitt mål, även om det bara var början av mitt mål.  Dessutom fick jag i förrgår en föraning om en föreläsning till våren. Spännande ska bli jätte kul. Min lilla dotter kom hem idag och  fått höra om att en fröken vart på en föreläsning igår där man pratat om min bok.  Synd för min lilla dotter, hon har liksom tröttnat på mammas bok.  Då vi pratar om det här hemma brukar hon oftast bara säga : Måste ni prata om den boken nu igen. Då hoppas jag att vi tystnar så hon i alla fall slipper höra det här hemma. I morgon ska jag på föreläsningar i Uddevalla. Jag och mina arbetskamrater ska hela dagen  få till oss kunskaper. Spännande men känner lite  ovisst har inte hunnit med adventspyntet än. Men det hinns säkerligen med om inte annat nästa vecka fast det då blir lite sent, men spelar det någon roll. Mitt stafli, mina penslar och mina dukar, skall återigen fyllas med färger.

  • Slängsaker blir i bland bra saker…..

    Vaknade tidigt idag, Igår var vi ute på turné skrivbordsjakt. Förra året vid den här tiden var det likadant,  då var det min yngsta dotter som skulle ha skrivbord. Nu var det jag. istället åkte vi hem med 8 vinkeljärn,  en plastlåda och lite annat.  Förra året åkte vi till Ikea, jysk, Och andra ställen som skulle kunna tänkas sälja skrivbord.  När vi hittat ett som vi var lite nöjda med. Det bästa av alla alternativ som fanns att till gå men inte bra.  Då gick vi av en händelse på Harald Nyborg som ligger i Trollhättan, Hela affären badade just då i skrivbord och nästan alla skrivbord var så bra och så perfekta som jag ville att de skulle vara. Men då hade vi redan köpt ett mindre bra alternativ.  Igår åkte vi ännu en gång till denna affären och hoppade över alla andra som vi visste bara hade de lite sämre alternativen.  Harald Nyborg har slutat sälja skrivbord. I alla fall de lite bättre skrivborden för nu finns det bara det mindre bra där med.  Därför köpte vi vinkeljärn och renoverar ett lite bättre alternativ som står här hemma, Det har stått här hemma för att slängas men bra att ha tills vi hittar ett bättre.  Idag är det släng-skrivbordet det bättre alternativet. Idag skall det göras i ordning för att användas av mig för att jag ska få lite mera ordning.

    Ps nu går det att beställa min bok igen Jag föredrar att kalla mig impulsiv.

  • Jag föredrar att kalla mig Impulsiv.

    Jag föredrar att kalla mig impulsiv

    Finns nu åter igen hos liten upplaga. Tryckte upp lite mera böcker och ännu finns det några kvar, ailment dessutom kommer det även att finnas lite mera här hemma. Just nu är mitt lager tomt.  Känns ju lite dumt om någon skulle fråga, att jag  inte själv har några böcker att sälja. Men snart har jag det igen…….

  • Kan man köpa motivation glädje?

    Motivation

    Idag lyser i alla fall solen. För några timmar sen försökte jag få till en lite förändring här hemma, find när vi nästan planerat klar ringde telefonen.

    Det var skolan som ringde, capsule  vi åkte dit för att ännu en gång ta del av incidenter som hänt. Jag tycker vi löste det bra, remedy de gör verkligen ett jätte jobb i skolan. För ibland händer det saker som inte ska hända.  Dessutom var det svinvaccinering igår, vilket redan igår blev lite krångel, för då finns det en anledning till att slippa skolan.  Vi vet och kan de här incidenterna, alla till tänkta saker som skulle kunna hända, så  att man slapp skolan används i detta hus.  Fröken var  inte lika säker på vad som är sant och inte, så hon trodde att sprutan hade gjort sitt.

    Nu var det inte riktigt så, utan ett bråk och lite annat gjorde att man kanske skulle kunna få gå hem.  I stället blev vi bjudna på god mat,  situationen reddes ut på bästa sätt tror och hoppas jag.  Det är svårt, det gör ont att vara kall, jag vet och kan det utan och innan, våran lilla kille gillar verkligen inte skolan. Varje liten chans till att slippa varje halmstrå som finns att ta till tas till.

    Men vi måste, vi måste visa, att det inte går att välja bort. Hade jag kunnat, hade det funnits allternativ som gjorde att han inte behövde gå. Så hade jag gladerligen låtit han vara hemma. Tyvärr så finns det ju ett liv efter skoltiden,  då är det viktigt att ha skolbetyg, utbildning  för att klara av vuxen livet.  Våran skola har gjort allt man kan tänka sig, byggt om och verkligen försökt att få till det lilla extra, för att det ska bli bra.

    Ändå så lyckas vi inte motivera och stötta våran lilla kille, till att känna glädje över att vara i skolan. Tre lärare, tre klassrum, 5 barn och inga läxor. Vad mera kan göras.  Hur ska vi kunna trolla till mera,  så att det blir roligt.

    Jag vill inte att min lilla kille ska få samma upplevelser av skolan,  som liknar  min historia.

    Nej det får inte bli så.

    Men tydligen spelar det ingen roll. Jag kan inte påverka mera.  Jag nästan bara flyter med.

    Ett samtal, ett besök som faktiskt var ett bra besök. Ändå kommer yrseln, ångesten tröttheten över mig. Skulle vilja bara gå ut ta en lång promenad. När jag kom hem skulle jag vilja att allt var annorlunda. Mitt hjärta gråter, men ögonen är torra. Vad eller hur ska jag tänka, hur ska jag göra för att få denna situation till att funka.  Känns tröstlöst, tankar om framtiden är så mörka inom mig just nu. Behöver någon som leder mig ut ur tunneln, eller i alla fall tar bort något så att jag hittar mera kraft till att orka.

    Skulle vilja vara med min kille i skolan varje dag, kanske skulle det funka bättre då.  Men så är det inte man gör. Hur eller vad är det som skall till för att vi ska kunna känna trygghet, Vad ska jag mera göra? Vad kan jag göra för att det ska bli bättre?

    Vad ska jag ta till så att min lilla kille hittar glädje och lär sig att samspela mera.