Malix.se

mars 2025
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  

Kategori: Malix

  • Nu snurrar tankarna i massor…..

    Jag funderar och klurar på hur det ska kunna bli bättre. Under många veckor har jag funderat och klurat på jobb, order och hur jag ska få ihop saker. Just nu ligger allt utan för på något sätt, pharm  tankarna gör mig stressad. Jag inser att jag inte har förmågan att reda ut det, clinic behöver be om hjälp. Men vet bara inte  hur, vad det är som jag egentligen behöver hjälp med.

    Just nu känns det bara så svårt och ouppnåligt allt omkring. Det är mycket att göra på jobbet som gör att jag inte känner att jag har tid med det som jag behöver göra, för att hinna i kapp.  Skulle behöva någon som hjälpte mig att ta en sak i taget. Som hjälpte mig att lugnt och metodiskt sa till mig att göra den saken klar, nästa och nästa. Så att jag kunde bocka av slutföra och göra klart.

    Hela tiden när jag är på jobbet, vet jag att vissa saker ligger efter, vissa saker som jag borde göra klart så att jag slapp att tänka på dem.  Nu när jag kommer tillbaka kommer listan att bli längre och längre. Känns nästan som jag skulle behöva en som gick bredvid mig som sa ta det steget, nu ska du göra det, glöm inte det  och så vidare, vidare i oändligheter. Som det känns just nu skulle jag behöva bo på jobbet, för att bli klar för att hinna med alla saker som jag borde göra.

    Kanske är det så att jag istället behöver sudda ut några ”borde”. Men jag vet inte vilka jag ska ta bort  vilka som ska vara först.

    Jag blir stressad av att bara tänka tankarna.  Jag har inte ens varit på jobbet men redan är jag helt slut av tankarna om vad jag ska göra imorgon, skrivit lista på allt jag ska hinna med, suddat kastat. För det är först imorgon jag jobbar men jag har redan sen igår gått igenom morgondagen 1000 gånger om i tankarna, ändå känns det som att något kommer att glömmas av missas eller inte hinnas med.  Jag skulle verkligen behöva hjälp!! Eller är jag på något sätt mera adhd-symtom just nu?

  • Nya bilen

    Ska hämtas idag, tadalafil idag blir våran nu gamla svarta Opel ett minne blott. Istället kommer det en röd ( jag beställde färgen) fin  saab, pill och en massa modell ord. Sånt e inte så viktigt för mig,  Bara den går framåt. Etanol ska den tydligen tankas med. men går även med bensin vilket är nödvändigt här för här finns det bara bensin station med just bensin.  Lär ju inte vara miljövänligt och åka till U valla och tanka för att sedan åka åt andra hållet.  Våran nu  gamla opel lyckades vi i alla fall kör till mätaren 2000 . Den nya fina saaben som jag antagligen inte kommer att våga köra  kommer det stå kanske 20 meter eller nått.  Nu är det ju inte så att vi köper våra bilar vi bara leasar  på ett år. Kostar lite men är ett bekvämt sätt att ha bil på. Slipper reprationer, försäkringar mm.

  • Mobbing tankar……..

    Tänkte jag skulle skriva lite om ”mobbning”.

    Efter att ha läst på Marlenes blogg, drug lite grann. Så har hennes ord berört mig, doctor Hon och jag är med i samma förening Compassen Göteborg.  Hennes flicka är utsatt i skolan, find Marlene och  jag har lite samma upplevelser. Min lille guldklimp hade svårigheter i två år, som kulminerade förra terminen. Detta gjorde att jag valde att vara hemma under vår terminen. Många gånger fick min lilla kille hämtas i skolan,  för att vara hemma, efter att han fått  tjuvnyp av sina klasskamrater. Redan här vänder sig magen på mig, vill egentligen inte skriva klasskamrater, för kamrater är något helt annat än illa sinnade kumpaner som gör dagen omöjlig att stå ut med.

    Det gör ont, när ens barn blir illa behandlad i skolan. Ofta blev det även så att min son blev mycket medveten om sin egen del i mobbningen. Det blir oftast så. Men om du inte gjort så eller om du inte bryr dig……. med mera.

    Hur ska man som mobbnings offer inte kunna bry sig, om man dag efter dag blir retad, knuffad och slagen, hur ska man då  sluta med att bry sig?

    Detta är även en sak som gör lite extra ont i mig, för jag var själv ett utsatt barn, vissa dagar var det lättare att inte bry sig, vissa dagar var det inte många ord eller knuffar som behövdes för att jag inte skulle kunna inte bry mig.

    Det som gör ondast i mig i mobbningshistorier, är att alla säger att de gör va de kan. Här menar jag att man inte gör tillräckligt!  För de barnen som blir utsatta, är barn som mår riktigt illa, får en bild om sig själva att de inte duger, att de är fel. Har man där till någon form av funktionshinder, så vet man redan innan dessa mobbande situationer att man är annorlunda, konstig och fel.  Det är ju inte så att jag väljer att ha min diagnos. Den fick jag på köpet, fast jag inte ens valde att köpa den. Jag har i hela mitt liv känt mig annorlunda, gjort flera misstag i livet än jag borde, min kropp har tagit mycket stryk, av att jag inte kan, har förmågan att stanna upp, stå ut, göra alla de där sakerna i rätt ordning.  Jag glömmer, blir ilsken i vissa situationer, slarvar bort, missar möten tider och glömmer av att ringa viktiga telefonsamtal mm.

    Livet blir ofta så  för oss som har eftertänksamheter i konsekvenser, vi  har mera tillräckligt i våra bokstäver än människor,  utan dessa speciella små kombinationer.  Mobbingen som vissa av oss får lära oss att stå ut med är lite grädde på moset. Men den grädden är för längesen sur, utgången och illa smakande. Moset är till på köpet pulvermos med för mycket eller för lite vatten, med lite extra kryddning. Där det i omgivningen visar sig i höjda ögonbryn och attityden skyll dig själv.

    Jag anser att när barn i skolan blir mobbade, gör inte skolan tillräckligt!  De tror att de gör va de kan kanske, men det är aldrig tillräckligt om någon annan människa blir utsatt.

    För då var det inte tillräckligt, eftersom någon liten kille eller tjej mår dåligt kanske till och med tillslut,  inte orkar vara kvar i livet.  Skolan skall vara till för alla, men jag upplever inte det som att den är det. I dessa situationer.

    Nu vill jag även visa på att skolan  som våran lilla kille går i har ansträngt sig, gör allt de förmår för att dessa barn som har speciella tillgångar.  De går i en lite mindre klass med mera vuxna omkring sig. Här är det övningar och livkunskaper som är tagna på allvar. Här tränar det genom teater, värderingsövningar, och diskussioner dagarna i enda. 5 elever  tre klassrum och tre lärare.  INGA LÄXOR!!!!!  För Läxor, gör man i skolan.  En sådan klass skulle alla barn  ha möjlighet att välja om det inte funkar med den vanliga klassen.

  • då var det bestämt har skrivit på kontraktet och ska skicka iväg min make till brevlådan

    En ny tryckning av ”Jag föredrar att kalla mig impulsiv” är nu beställd.   Nu lär det bli en ny tid i att följa försäljningslistan. Blir rädd hänger inte riktigt med. Vad är det som händer?  Hur blev det så här?
    På en skala hur bra tycker jag att detta är?  Nu du, cure  Kay Pollak den 11 som du menar inte finns.  Har jag just hittat. Den finns här, cialis det är en 11 för mig att jag eller inte jag att min Bok blir upptryckt för andra gången. Det är en 11!

    Vilar och åter vilar, men lite av sjukkänslan försvann i att skriva på,  för den nya tryckningen.    Snart åker min make iväg och skickar iväg kontraktet via posten igen.

  • Hur länge ska man vara sjuk????

    Nu är jag nog inne på tredje veckan av sjukdomskänslor. Är fortfarande trött, viagra huvudvärk, sovaldi feber från och till. Inte heller tog de några  mera avancerade prover på mig, de nöjde sig med att det var någon form av virus. Trötthetskänslorna går inte över, min kraft och ork är att anstränga mig med frukostdukning sen är jag slut.  Idag borde jag gå på möte vid 13 men tror inte jag orkar. Febern dyker upp från och till under dagen. Vad kan jag göra för att bli frisk och kry igen?  Jag ska inte jobba förrän på torsdagen som är  det första arbetsdagen igen, frågan är bara om jag kommer att orka. Eller hur jag ska orka?  Det räckte med att gå upp  i morse koka kaffet, duka fram frukost till barnen sen ramlade tröttheten över mig igen. Nu vill jag inte längre!!! Har i och  för sig inte velat vara sjuk  en enda gång.

    Nu är barnen i alla fall igång igen, skola och livet för dem börjar att återvända.

    Borde göra lite ändringar i min bok, skulle ringa samtal, skriva brev men just nu orkar jag inte.  Den enda skriften som blir är denna.  När jag inte riktigt har klart för mig hur jag ska skriva eller hur jag ska gå tillväga med en uppgift så klarar jag inte av att börja, vet inte hur eller vilket det första steget är för att komma igång.

    Hur gör man?  Vilken tråd är det första tråden jag ska dra i? Kanske är det bara den lilla tråden som är till för att bli frisk igen.  Men den har jag inte lyckats att hitta ännu… Vet inte vart jag lagt den eller var jag kan hitta den!!!!

  • Alternativa lösningar på Gammelsymtomer

    gick till säng tidigt igår, decease vilket gjorde att jag vaknade klockan fem i morse. Vad gör man kl fem på morgonen? Inte kan man dammsuga, cure tv måste vara på väldigt lågt.

    Det är ett litet problem för mig eftersom jag är hörselskadad, viagra sale har bara hörsel på ett öra. Så svenska program klockan fem på morgonen är inte att rekomendera för mig.

    Nu hittade jag på annat satt och stickade, drack kaffe och bara mös. Lite levande ljus och tystnaden.

    Efter ett tag tänkte jag att jag borde gå till grunden med ett litet problem som hunnit i fatt mig, Börjar få väldigt torr hy, inte bara hyn, håret är som ett fågelbo.

    Börjar inse att jag nog är gammal.  Det är nog så att alla hormoner i kroppen,  håller på att förändras och nu behöver jag mera ta hand om mig själv. Dessutom har jag fått en massa krämer,  av min läkare för att hålla eksemen i ansiktet i schack. Nu håller jag bara på med sånt i perioder, sen glömmer jag av min goda vana, att smörja och kräma in.  Inser att jag kanske igen borde gå till dr,  angående mina stresssymtom som visar sig i ansiktet. Men funderar nu mera på,  att förlita mig på den alternativa medicinen. Cortison funkar bara ett tag, dessutom blir huden skörare och skörare.  Nu blir även denna tanke ett litet problem, eftersom jag inte riktigt har koll på alternativa behandlingsformer.

    Hur får jag reda på utbudet, vad eller vilken är den bästa sort av olika mediciner?  Vart vänder jag mig, finns det alternativa läkare som man kan lita på?  Hur vet man det. Räcker det att bara gå till hälsokost-butik. Inser att jag har mycket att undersöka idag.

    Tips emottages tacksamt. Eller är det bara östrogen som funkar? Det kanske inte finns alternativa behandlingar,  Jag vill inte ha en massa konstiga saker i min kropp utan vill prova mera naturliga saker……

    Tacksamt emottages råd, tips och annat.

  • Lite kul

    PhotoFunia-2120b49Med tanke på bokens ålder lär jag vara riktigt gammal.

  • Mitt mål och inom kort upplaga nummer två som skall tryckas…..

    Mitt mål och inom kort upplaga nummer två som skall tryckas…..

    då ska jag alltså inom kort trycka upp nya böcker.

    Det känns helt fantastiskt.

    Tänk att jag Äntligen Har skrivit en helbok. ”Jag föredrar att kalla mig Impulsiv”!

    Även tänk att jag På något sätt har slutfört en hel uppgift.

    Eller är boken bara en början?

    Innan då i somras när jag skrev boken, order då var mitt mål, search att skriva en hel bok. Jag minns första dagen då jag satt på framsidan i en solstol,  min lilla vita då ny inköpta lilla vackra dator. Då inbillade jag mig,  att det var på den datorn som alla orden skulle bli till.  Det var just då som mina ögon gjorde ont och solglasögonen var ett måste,  De tre veckorna när ögonen var illröda, värkte och tårades.  Ögon-läkar-besök i omgångar,  en massa droppar som gjorde ont. EN fruktansvärd rädsla bodde i mig,  av att jag skulle kunna förlora min syn.   Nu är det endast ett minne,  ett litet tillägg av att det gör ont, då jag tittar i ljus, eller flyttar blicken upp åt.  Läkaren förklarade då att det var reumatisk verk i ögonmusklerna.

    Jag lovar att det gjorde ont, ännu bor det lite rädsla i mig, att få tillbaka samma symtom.  Men idag,  är jag mera uppmärksam och vid minsta misstanke att få tillbaka denna konstiga sjukdomssymtom, vet jag idag,  att jag genast skall uppsöka läkaren.

    Nu slant jag ifrån ämnet,  för det var mitt mål,  som jag tänkt mig skriva om.

    Målet som var boken, Målet som var att slutföra min bok.  Då inbillade jag mig, att det var det som var det svåra, och då sista bladet i boken var skrivet,  så var mitt mål klart.   Idag med facit i handen,  ser jag att mitt första mål var ett delmål.  Mitt första mål var ett delmål, som jag faktiskt gjorde klart, slutförde,  för att börja med en ny del av ett delmål i ett större mål,  som kanske ännu inte är klart.  Det är rent av fantastiskt.  Även om jag just nu känner, ovissheter och vissa svårigheter i olika sammanhang. Framtidsresurser är startat, papperna till skattemyndighet och annat är klart.  Men även det är endast bara delmål,  ett nytt delmål är snart lagt till historien, det med att trycka upp en ny omgång,  med böcker.  Vissa olika alternativ finns i denna del,  av tryckningen, ska jag göra på de sättet, eller ska jag vända om,  och göra annorlunda?  Har även funderingar på att skriva en ny bok,  men ännu ligger dessa bara i funderingar,  kanske bara stannar i funderingarna.

    Det jag från början i detta inlägg  skulle skriva,  ser jag inte blev av, det försvann på vägen.  Sånt är det lite ibland i mina ADHD gen, en tanke blir till, en ny tanke där den kanske inte var med, eller har att göra med den första tanken.  Det beror på min lilla krumilur-tablett,  den har inte börjat verka ännu,  men snart,  kommer även jag kunna vara mera kontakt med tanke nummer ett, som sedan leds och  blir tanke nummer två.   För just nu är jag i innan-stadiet, där det blir nä,  jag tänkte inte på det, det bara blev så.

    Vilket det ofta blir i min värld.

  • Kreativitets tankar.

    Alla i huset sover, help  bara jag och katten är vakna, salve  han klagar som vanligt på för lite mat, seek  även om  att min säng är till för honom. Diskmaskinen gör sitt jobb i godan ro. Har funderingar på hur,  eller om jag kanske ska stjäla mig en plats,  i vardagsrummet även om platsen kommer att vara framför tvn.  Nu vill jag har mitt stafli, nu.  Funderar på alla färger som ligger nere i målarlådan,  funkar de fortfarande?  Eller har de torkat? Penslarna finns det några över huvudtaget,  eller kastade jag dem under min förra period?

    Det är ju lite så med mig,  att jag gör ett tag för att sedan tröttna,  sen står det där nere precis som jag lämnade det.  Mina målar saker har stått sedan  05,  med några små försök att pröva, inget  av mina prövande har varit riktigt ärliga försök,  har hittat orsaker till att inte fortsätta.  Ljuset har vart fel,  platsen med mera, det handlar inte om något av det.  Det handlar om att jag just då inte haft inspiration. Inte på riktigt velat sitta där,  Mina perioder dör ut, det blir tråkigt. Sen står det en massa saker från en period av kreativitet, som bara samlar damm.

    Det enda som egentligen håller, som jag gör nästan varje dag, är just att skriva.  Mitt skrivande skulle jag inte klara mig utan, även nonsens skrivandet är viktigt för mig,  min skrivpuff är något som får igång tankarna.

    Dessutom får jag negativa och positiva kommentarer på det jag skriver. De negativa är de som ger mig kraften att skriva bättre. De positiva är de som smörjer min kreativa sida.

    Nej, nu ska jag ge mig ut till skrivpuffar utmaningen……

  • Annorlunda är farligt.

    Rädslor för sådant som är annorlunda, treat är farliga rädslor.  På min tid för länge sen på pizzeriernas tid, var vi rädda för våra invandrare, inte Jag. Jag jobbade tillsammans med dem, avundades deras temperament,  deras passion för den goda maten och det röda vinet.  När de skrattade så skrattade de med ögonen, efter ett temprament utbrott var det som vanligt igen.

    Jag gillade stämningen, den fantastiska känslan när man jobbade i massor.  Därefter när kvällen var slut, gästerna hade gått hem. Satt man en stund och snackade, de andra drack ett glas vin, medans jag drack te eller expresso, vi var en familj. Vi hade ännu en gång klarat av en fredagskväll, med massor av gäster, massor av hämtpizzor och oändliga ölsedlar att diska.  Människor som gick ut för att äta en fredagskväll var oftast på gott humör.  Kanske var det de som bidrog till gemenskapen vi hade.

    Efter en massa år av virrande och snurrande i olika arbeten, satsade jag och min make på ett lite gatukök i Bergsjön.  Ingen ville göra affärer med mig, utan oftast kom någon försäljare in, ville prata med chefen.  Då jag svarade att, ja men det är jag.  De tittade de konstig och förklarade att de ville prata med killen, som brukade vara där.  Ännu en gång förklarade jag att, ja det är min man han är ledig idag, du får nöja dig med mig.  Då brukade de oftast ursäkta sig, säga att men jag återkommer en annan dag, då killen är här.

    Det är eller i alla fall var det inte så vanligt att då, att en ung svensk tjej stod som affärsinnehavare  i ett gatukök i Bergsjön.  Just nu känns det lite så igen, just nu känner jag att jag är den där ovanliga, som människor är lite rädda för. Vet inte om det är rätt känsla eller om det är den historiska ryggsäcken som visar sig. Kanske är jag bara trött, lite ledsen och konfunderad.  I alla fall så har min bok snart sålt slut, kanske ska jag trycka upp en ny upplaga, men det tar jag i morgon.

    Just nu räcker det med att bara vara…..