Back in games, for sale   nja  en natt och en morgon har passerat, look   natten  innehöll drömmar om huvudvärk. Som tur var så har jag en son som även han vet  hur det känns med  huvudvärk.  Så i morse när  jag vaknade  gav han mig två migrän tabletter innan jag steg upp  och tänka sig  att samtidigt kom jag på min lilla underverkspiller.  Så morgonen flöt på bättre än vanligt! För när jag steg upp ur sängen så hade den redan gjort underverket  genom att ta bort surret i pannan myrorna i kroppen  gick i ide och tankarna saktade ner.

Med migrän och trotts att jag inte sovit riktigt så  var det en bra dag och ett bra sätt att vakna på.  Nu  är det kanske bara det som sker idag, discount men det får räcka.

Igår pratade jag med en kvinna som fick mig att vakna upp ur min dvala, vi pratade om  duktighetssyndrom och  prioriteringar.   Efter samtalet gick jag hem, tänkte och  skrev en egen prioriterings lista.   Vad är viktigt för mig, för bara mig.  Bara  mig inte  vad som förväntas av mig utan vad som finns på min egen prioriteringslista.    Det jag kom fram till var att jag var en  viktig mamma,  innom mig var det viktig att jag är en mamma, en bra närvarande mamma.  Som  inte håller på med  brandkårsutryckningar som skulle kunns förebyggas.  Hur blir man det?  Är inget jag har svar på  men  för mig är en bra icke brandkårs utrycknings mamma  en mamma som har tid att lyssna, en mamma som  är här och nu ,  i tänken är jag där jag just är. En bra mamma är även en mamma som lever efter sina egna förväntningar på tillvaron.  Inte vad  hon inbillar sig att skolan, jobbet  eller  någon annan förväntar sig av henne.   För dessa inbillade låtsas förväntningar är  just det bara inbillade förväntningar som inte behövs uppfyllas.

Mål och del mål,  diskuterade jag och min vän.  Mina mål har under en tid varit  någonstans i himlen.   Så igår började jag plocka ner förväntningarna till  en mera  uppnålig nivå,  mitt mål idag var att jag skulle komma ihåg min tablett.  Även att jag skulle ta det lugnt på morgonen. Ett av målen är nådda, Tablettmålet, det andra målet  nja lite för jag tog det mera lugnt än vanligt. Jag blev inte stressad och jag kom ihåg frukosten.   Jag tror jag får lägga till ett mål till idag, tyvärr så handlar det om att gå tillbaka  ett par månader i tiden eller nästan ett halvår.  För jag behöver gå tillbaka till lite strukturer som jag förbi sett.  En struktur är att faktiskt ta mig ann min tvättkorg på ett bättre sätt.  Inte bara tänka på den utan göra något åt den.

Det är vår! Jag kan spara ström  jag kan få en härligt doftande vår tvätt som doftar friskt istället för  massa sköljmedel inbakat i torktumlar damm. Jag som för några årsen Härjade  högt och lågt  redan klockan fem på morgonen. Var klar med allt  vid  11 sov middag till eftermiddagen. Har idag ett  mål att  inte bara titta på tvättkorgen utan även flytta tvätten till tvättmaskinen. Därefter hänga ut den i  sommaren.  Vart har jag tagit vägen?  Vart har jag gått?

Det spelar ingen roll för nu känner jag mig helare trotts att jag är så trasig. Eller jag  känner att jag blir lättare att laga idag, jag lagar idag det som ska lagas, det viktiga, för jag tror det  är det som är problemet eller jag vet att det är det som gör ont.  Jag har lagat allt runt omkring istället för att laga källan. Källan är jag, källan är kärlek till mig själv. Kärlek utan aktivitet. vilkorslös kärlek bara till mig.  Jag ser att jag idag  tar tag i det som gör ont i mig.   Det spelar ingen roll att jag har ett skinande hem, att jag är vacker på min utsida.  När jag vet att jag är så söndrig på min insida.  Den söndriga insidan som jag gömt bakom en  duktig och sminkridå har liksom  krupit fram och visat sig. Kvinnan  som  visar sig i min spegel är omålad rufsig i håret ibland,  hon dammsuger inte  längre klockan fem på morgonen.  Denna kvinnan tycker jag så otroligt mycket om. Hon är till och med vacker. Hon är snäll, omtänksam och så full av liv i just nu! Hon mår bra i sin dålighet,  hon mår bra i sin trötthet.  För denna kvinnan  fick ännu en pusselbit  tillrätta lagd igår.  Det var en rätt pusselbit den passade  så himla  perfekt  i  pusslet och den sitter där nu.  Tack för att du tog dig tid  igår . mötet igår Gör mig mindre sårbar  är inte klart på något sätt och vis men blir vi det någonsin?

Jag tror inte det.  Men samtalet  igår med dig  gav mig en kloss och murbruk till att i allafall börja fatta att det är viktigt.  Jag känner att jag blev förstådd eller jag  blev lyssnad på.  Det räcker för mig kanske var det så att jag för en gångs skulle lyssnade med rätt öra. kopplade på helt rätt känsla och  faktsikt fattade.  Jag vet inte   säkert men det gör inget , för det kändes rätt.

Lev idag  just nu det skapar en trygghet i grunden.   Ska jag leva imorgon som måste jag levat idag nu.

 

Ibland när man behöver människor  som bryr sig , tadalafil så bara de finns där som  om de var utsända till mig just då.  Är de utsända så som Kay Pollak visar på att de är?

Jag tror det.  Jag möter människor  i vissa tider  i livet för  just då  i den stunden är jag motaglig för de som de ska lära mig.  Under min två åriga adhd aklimatisering och internaliseringprocess så  har just de människor som jag behöver omkring mig just bara dykt upp. Underbara och härliga människor i de just rätta miljörna. Livet är verkligen fantastiskt på alla sätt både i motgång och medgång.

Jag har ju alltid vetat om att jag är lite annorlunda, mmmm det är ett litet otäckt och skrämmande ord när jag inte är mottaglig.  För  lika mycket som jag  varit annorlunda så har jag lika mycket i mitt liv försökt att vara som alla andra.

Jag har verkligen försökt att  hitta in i  gemenskap  och umgänge  med andra människor. Men  alltid  känt mig lite vid sidan om,  lite för mycket eller för okoncentrerad och velig.  Ofta har jag varit för glad, för ledsen eller för  orolig. Aldrig  lite lagom.  Lagom som  är så fint.  Lagom snabb lagom  klok eller lagom lat,   Jag  gillar  verkligen ordet lagom.  Kanske just för att jag inte  når upp till  just lagom.  Visst låter det fint  Lätt och lagom.  Men  det kan vara så att jag  är en kontrast till just  Lagom,  att det liksom gör att jag  hela tiden försökt att vara just  Helt vanligt  lagom.

Men  nu  när jag tittar i bakspegeln  och ser hur jag i  42 års tid  just  försökt vara lagom. Så ser jag att  jag med mina egenskaper,  är den  totala motsattsen till just lagom.   Jag tror inte ens jag vill vara lagom,  jag tror inte ens  att jag hade  velat leva lagom. Jag har liksom bara trott att jag vill vara lagom, för då  blir livet så mycket lättare att leva. Men  nu  när jag sitter här så  ser jag hur tråkig jag hade varit som lagom.  Jag  hade inte  vågat säga allt som jag säger om jag hade varit lagom.  Jag hade inte  fått  ha så mycket roligt om jag hade haft lagom roligt.

Hur har man  lagom roligt?  Hur vet man när  något är lagom roligt när  vet man i så fall när man  har lagom tråkigt?

Var är  gränsen?  När  blir det för tråkigt och för  roligt?   Som  till exempel mina blogg inlägg som alltid blir FÖR LÃ…NGA.  Även FÖR UTSVÄVANDE.  För det är  något som jag  börjar internalisera i mig  att skriva  lagom korta  blogg inlägg,  Internalisera  nej, där tog jag i. för jag är flera mil i från att  komma  dit.  Men jag tänker på det ofta. Det är bara det att tanke och handling inte  riktigt  stämmer överens med mig.   För med mig är det så  det handlar om allt eller inget med mig!!!!

Intressen kommer och går  just nu går dom.  Men inte här! Vet inte riktigt  vart de går ellet var de är.  Förtillfället just nu  bara är.  Jag  arbetar med att  tillåta mig ha  mitt funktionshinder med mig,  som en kompis och vän någon som  skall leva i harmoni i mig i stället för  att gömmas undan.  Döljas och tryckas ner.   Funktionshinder smaka på det ordet…..

För mig har det en bitter eftersmak som jag inte tycker om än. Jag vill iställer se  mitt  för omvärldens hinder som en tillgång för det måste det  ha varit. Annars hade jag inte suttit här nu och kännt att  det är viktigt!

Mitt funktionshinder  som då jag hela tiden kämpat med att dölja det  har under tiden  av mörkläggning  varit ett hinder, det är då  det blir ett hinder.  Men lever jag med det och  visar min omgivning att nu  hinner jag inte med, NU behöver jag hjälp, så är det inget hinder. Jag behöver inte ens hjälp  utan  förståelse, kärlek  omtanke  för den jag är.

Vi är ju alla lika olika som individer vi har gåvor och ogåvor, Min  gåva i livet är  att jag har förmågan att vara okoncentrerad,  rörig och  lite snabb i tanken.  Det ingår även en liten  duktighetssyndrom och  sorgsensyndrom i min adhd, har ingen aning om  vad som ingår i andras adhd. Men i min funktion som finns där en liten sorgsen å som tinas upp ibland.

Den gör ont  den gör mig ledsen och sorgsen ibland  men  säger ni  utan adhd sånt är livet.  Jo  jag är medveten om att sånt är livet, ibland är man lite sorgsen.  Men ni andra har säkerligen förmågan att stanna upp och känna på känslan och titta på vad den står för.  Det ör lite svårare för mig att göra, för den är smygande kryper in utan att jag märker det.  När den sedan  stannar till och jag hinner i fatt den så är den på väg att ge sig av. Den lämnar inga spår.  Ingen karta som jag kan syna och titta tillbaka på. Utan lika tyst som den kom dit, lika tyst smyger den sig ut.   Nästa  gång den dyker upp  så är den som ny igen.  Ny  outforskad och skamlig.   Eftersom jag i  hela mitt liv  försökt att  dölja mitt funktionshinder,  så kan jag lova att jag  är en  otroligt bra  döljare av sorgen som man ofta skäms för.   Dessutom så  den dagen jag stannar upp och  känner  har förmågan att  lätta mitt hjärta  och  be om hjälp  så är det oftast  i fel  situation  fel tid  och till helt fel människa.

Det verkar som den cyklen har ändrats.  Jag tror att det  beror på mig. Nej, jag tror inte utan jag vet att det beror på mig. För  nu är jag mera ärlig emot mig själv! Jag är jag  och jag har ADHD!  Jag tillåter mig  själv att visa  mig  som jag är.  När jag visar mig  som den okoncentrerade och veliga  röriga människa som jag är, så ser människor mig. Det ser mitt  Jag mig  hela mig allt det som är  mig. De ser mina svårigheter, de ser mina tillgångar och de ser mig.   Vi  människor är ju  till grunden i oss goda  vi vill väl. Vi  gör saker som vi  tror är bra för  oss.
Det är det jag får möta idag,  vilken tacksamhet  jag känner  över att jag  har möjligheten att få vara  just sådan som jag är  och  att människor  runt omkring mig  tycker om mig just sådan som jag är.   Men längst inne i mig så ser jag vad det verkligen handlar om.  Det är kärlek. Det är den kärlek som jag äntligen lyckats  finna till mig själv. Min kärlek, min kraft som  jag har inom mig har äntligen lyckats sippra ut. Den formligen forsar ur mig,  kärleken  som jag så länge har undanhållit mig själv för att vara som andra.  Har verkligen inte  hjälpt mig den  har  bara tryckt ner mig stampat på mig och gjort mig mindre  när det egentligen  i min värld  har handlat om att visa andra  hur bra jag är.   Så har jag  istället  tryckt ner  och visat en liten marionett docka av mig.

Vem tycker om en docka som är upptryckt i tusen exemplar?   Min  kärlek till mig själv  gör att jag möter människor  som är till för mig. Alla människor  där ute som jag  möter och kommer att möta  ni är  idag verkligen utsända till mig för att lära mig  något om mig själv.  De gör er speciella, underbara  och unika.   Inte nog med att  ni är det  ni gör mig unik. Jag är till för att lära er saker  om er själva.  Jag är unik , jag är  värd att  få smaka av livet  livet som det  är för mig.  Så som livet smaker för mig  när jag  visar mina  unika förmågor av  alla egenskaper  i adhdn som är en liten bit av mig.

Jag är till för att  leva  med min adhd, jag har fått den egenskapen för att jag är  bra på att ha  adhd, jag  har även fått förmånen att  blivit skänkt  en gåva  i form av  att möta  andra människor där jag  genast med en gång känner samhörighet . I en förstående och  harmonisk omgivning  har jag hittat ett sammanhang,  i en miljö där jag inte är  nojig där alla andra är lika  mycket  adhd som jag  där  känner jag kärlek.  Kanske för att jag  äntligen  ger mig själv kärlek, och bjuder på mig själv……..

Till er som orkat läsa enda hit,  tack för att ni orkade.  Tack för att ni finns. Även om ni är osynliga för mig  just här så lever jag  med  mina tankar om att  det finns människor där ute som orkar läsa enda hit. Det gör  er unika.

Men med ett undantag av min Lata broder som har  någonsorts sök funktions anordning på  sin data. ( det kansek finns på alla) sånt  har jag inte tid att kolla,   i allafall så kopplar han in den och bara läser ordet  broder,   hmmmm   nästa inlägg ska bli jobbigt för honom  för där ska det bli många  broder. 🙂

Lev idag  just nu  då känner man kärlek i alla fall gör jag det…….

Jag blir så förundrad och  dessutom  lider jag  av en stor nyfikenhet.  Igår lyckades jag att få in en räknar  på denna  blogg.  Min förra blog malixjappjagklaradedet var ju så mycket enklare att arbeta med, ask denna här bloggen   kräver  sina energiknölsarbeten, view Jag är  ju inte en sådan där grymt duktig dataanvändare, utan  lär mig hela tiden.   Nu kortar jag av detta, ser ni det  make  och broder?  Jag svävar inte ut  som vanligt!

För det jag vill få fram, är att jag är så grymt nyfiken på vilka och vad det är för personer som döljer sig bakom  min räknare.

Min förra blogg,  hade jag  ju lite fusk tillägg  som Mer trafik med mer. Det gjorde ju att  antalet på räknare inte var intressant för mig.

Kände ju det  som fusk, fusk  är något som jag inte  riktigt är med på.  Denna blogg är utan mina fuskande program.

Men nu  förändrar sig  räknaren ändå utan, vilket i min världe blir att hjälp!

Det finns riktiga,  levande Människor, där ute som verkligen läser min blogg.  Någon tar sig tid att titta, om jag har skrivit  något.

Det gör att jag känner ansvar, över att faktiskt inte  bara skriva massa ordbajs, för att skriva.  Tyvärr så  slinter nog lite sånt ut ändå….

Men Nu, är jag grymt  nyfiken.  Hur kommer det sig att min räknare  bara  räknar, och räknar ,förändras hela tiden. Jag hade ju kunna tänka mig att  1 förändring  per dag   eftersom jag vet att min broder är  lika nyfiken som jag.

Eller föresten två  min make brukar ju  läsa  då han  jobbar borta  på veckorna.  Så  Två  siffror om dagen  kan jag förstå.   Men  70,  på inte ens ett dygn!
Hjälp!!!

Vilka  människor är det  som  söker sig  hit, mera än  min bror och min make.

Hela min släkt är nog inte ens  70, eller så är vi  precis 70.  Fast då är  det några  som  lever i himlen  inräknat.

Har de data i himlen tror??

Men mina i himlen   som  ser till mig,   är inte  data kunniga, bara en.

Vilket var min  Moster GUN!

Hej på dig  MOSTER  GUN!

Kolla  jag  vågar MOSTER GUN! MOSTER GUN!

Min  moster  gillade inte att jag sa så,  det gjorde henne så gammal.   Jag kan tänka mig att  hon sitter där uppe  och  ler illmarligt nu.   Väntar på  hämnden när det blir min tur att  inte leva  jordlivet.

Då kommer hon att berätta att hon satt där uppe och  fixade så att räknaren här nere i min blogg förändrades,  bara för att hon  visste hur nyfiken jag alltid är och har varit.

Så  ok  Moster Gun  Himlen kan vänta för mig,  men  du  jag  kom på dig  kära Moster. Det är du  som  blippar  på min blogg så räknaren   visar massa siffror..

MMM,  har  jag någon  nämnt att jag har livlig fantasi, gillar att fantisera,  gillar att skriva????
Om jag inte  gjort det innan eller om någon mot  förmodan hade trott att så var fallet.

Så  vill jag nu dementera alla misstankar om att jag är  fantasilös tycker illa om att skriva.    Även att jag  sitter alldelse för lite vid min dator  är  helt fel……   Men det borde inte vara det , och det är något som jag ska förändra!!!!!

Lev nu idag,  imorgon är imorgon.  I framtiden kommer ni och jag få umgås med min moster Gun.  Fast det e inte så fel det heller!!!!!
Men nu  är vi fortfarande här  på jorden

Det är nu

Vi ska leva,  nu i denna sekund. Nästa sekund,  kan vi bara leva i den sekunden …….

En  kort stund  så försvann all min  må grå insida:) .  Man kunde ju tanka energi  på  Nätet!  Energin kommer  från  en ängel där ute som  fanns där just i den rätta stund. Tänk  livet är fantastiskt……   Må grå  lite grinig  och  har ingen  inperation då  just då ser  ängeln att här  behöver  skjutas på lite grann.  Detta lilla grann, cialis hjälpte  och fyllde mig  med kärlek  värme  och åter igen kärlek.   Kärleken  är till för mig själv, ampoule   och  den blev till av att  ängeln visade sig  i form av en kommentar som fylde mig  med livkraft igen.  I rätt stund, en sekund som var viktigt för mig, en sekund  av  inte ensamhet.  Jag  var inte ensam, det finns andra flera  som jag

Tacka  livslust  tack  ängel för att  du fick mig  på andra mera  lustiga tankar ……

Lev nu  så slipper  vi köpa kraft  för den finns där  utan att vi vet om det

Kraften är inom oss….

http://www.tillit.info/

mulet och lite grått ute. Känns trist, diagnosis   till och  trist på insidan av mig. Jag känner mig lite grå tråkig och  olustig. Vart är all min energi ?   Jag  känner  riktigt att jag behöver batteri påfyllning,  tanka energi  synd att man inte kan tanka det på nätet eller kan man det?

Jag vill tanka  energi och mågott godis. Det godiset som tar bort  illa sinnade  inte nyttiga tankar, dessutom  lite  extra självkännsla.   Det skulle finnas en sådan affär  som  man kunde gå till.

Hej,  jo  jag skulle vilja ha en liter  energi  och  inspirations källa,  lite självkänsla   och   en lite sova gott.  

Idag har vi utförsäljnng på livslust ocu kreaktivitets tankar.  

En sådan affär   skulle jag handla i   om det fanns härligt det skulle vara.  Nej  jag e lite nere idag  så  jag  ska  springa  ner till energikällaren  och  handla  lite   liv och energi 🙂

Tänk   det  kanske   finns  i framtiden.   nu är framtid   för mig   när jag var liten hade vi tv spel  där man kunde spela tennis ;9  det var  väldigt simpelt.  Idag  har vi datorer.  Det kallar jag utveckling  av inveckling…..

Lev idag  och  håll hårt i din energi,  Vi  kanske  är  flera  idag  som behöver på fyllning,  energn liksom rinner ur en ibland. idag är en sådan dag för mig,   en sådan  där jag  helst skulle  krypa under täcket  och  inte   vakna idag.     nu vet  jag vad det  är  …   Jag har   inser jag nu  glömt min tablett  idag….;(

lev nu   sen är    inte nu   senare  är  alltid  senare

Här sitter jag ännu, stomach ändå vaknade jag tidigt i morse. Men det är liksom en lögn att komma här ifrån.  Har inte  riktigt förstått  hur man  inom vissa områden  får denna blogg att funka som min förra gjorde. Det krånglar, rx jag kan inte, buy   och  jag fattar inte!

Istället för att tänka i nya barnor så gör jag exakt samma sak  10 gånger och tänka sig det  funkar inte  ändå! Visst e det konstigt?

Jag  klickar och  klipper ut klistrar inte  fixar  men  funkar det nej!  Hmmm,  nu   om det nu skulle vara så att mn son läser vad hans lilla mamma skriver så skakar han på huvudet.  Ler överlägset och tänker.  Detta är min mamma i ett nötskal. Hon trycker på knappen  och det funkar inte då trycker hon på samma knapp ännu en  gång,  Och förväntar sig ett under! 🙂  Hon är  inte  lite dum,  för om det inte funkade första gången hur kan hon då tänka sig att det  funkar gång 2, 3, 4 och 5?

Ja, min son, jag håller med dig. Du har rätt men gamla hundar och  icke så datakunniga kvinnor är envisa och inskrängta till att prova  en gång till på samma sätt som innan.  En liten halv sanning till är att jag har ju inte en aning om hur man gör,  hur jag  gjorde innan och hur man ska göra. Mera än att nu ska jag lämna det  en stund, tänka på annat för att gå hit senare och prova en gång till. Förhoppnings vis  på ett nyare sätt den gången.   Mulet väder idag, då tror jag att det  är helt fel att gå ut i trädgården och fixa.  Jag säger  nästan att det inte  går. Enligt mig  borde det i alla fall vara förbjudet att gå ut i trädgården  vid sådant väder. Önskar att mina grannar nu tog till sig  mitt förbud, de kunde till och med lägga till att inte  vara ute i trädgården och göra fint   om inte   deras  lata ointresserade trädgrådsgranne var ute i sin. Detta  hade gjort att jag slapp en massa ångest och måste. Då hade vi alla i området haft  halvt i ordninggjorda  trädgårdar.   Jag hade sluppit  trädgårdstankar.  Jo, jag  vet  jag kan sälja och flytta till lägenhet. Men även det är jag för lat till.  Jag har för mycket  saker som skulle behövas lyftas, packas och sorteras.  Dessutom  fyra barn som är vana vid egna rum. Så min trädgård  består, och fortsätter att vara en  piska för mig…….

Lev idag njut  nu,  strunta i trädgårdsarbete!

Som ni säkert ser så har jag  tagit tillbaka något jag från början så att jag inte skulle ha.   Ja, thumb så är det, ailment jag ändrar mig ibland.  Vad är det då som gjort att jag ändrat uppfattning?

Jag tycker det är  lite finare  med  lite små bilder och lite  blinkande reklam.  Den enda ändringen jag  jag  kommit fram till  nu är att  reklamen som jag har på sidan skall vara till någon nytta!   Nytta eller nöje.  Nyttan  ser  jag finns i  världsnaturfonden, vilket  vi behöver tänka på ibland  och  då är ibland ganska ofta.  Nyttan kan även vara  körkortsannonsen  ivilket fall hos mig,  jag har stora barn som börjar komma upp i den åldern att det  är körkort som hägrar.

Duoble är det  program som jag använder mig utav  för att hitta annoser har använt mig av det i ett år nu och  tycker det är ett enkelt och  bra program. Nu är det ju inte så att man  blir  miljonär på köpet, de program som jag använder mig utav är inga   höjdare.  utan  sådant  som jag använder mig utav  själv dessutom vill jag inte  att  det ska kosta massa pengar  för vederbörande.  Utan  lite  små gratis annonser    gillar  jag.    Min stora  passion  ligger  hos  online spelet  Travian, det har jag ju även pratat om tidigare. Ett  gratis online spel  som  är ganska roligt  hela min familj  spelar det för tillfället.

Så,  detta är min förklaring till att det ser lite annorlunda ut här.

Må gott alla   lev nu …… spela travian 🙂

är inget som jag har.  Kommer förmodligen inte heller att inneha. Dessutom kommer  nog min trädgård alltid att  ropa  på hjälp  jag blöder! För det är inte  min  grej….

Solen  Lyser idag ! Men jag har bara vart ute en kort stund för att uppleva hur varmt det var.  Det räckte med en kort stund, prescription för det var inte så varmt än.

Detta är en dag i arbetstecken.  Kvällen  tills  i morgon förmiddag så blir jag  en bit bort.

Sen  efter jobbet imorgon, capsule ska det blir trädgårdsarbete.   Ja, ni läste rätt.   Och jag stavade rätt.  Dessutom så menade jag det, vågar jag säga nu. Det ända som skulle kunna hindra mig från detta  arbete imorgon är  riktigt fult väder,  då   ska det  regna blåsa och snöa.

Skulle det  inträffa denna väderkatastrof imorgon så tar jag tillbaka det jag skriver nu,  för då lär jag hitta på något annat att göra  istället, för trädgårdsarbete.  ( säger inte vad jag önskar nu.)

Men ni  som känner mig vet nog  vad min önskan är.

Jag kan stolt  räta på mig också fast med massa träningsvärk i ryggen idag.  För  tänka sig att jag lyckades hitta ut till min  trädgård igår med.

Tanken var att jag  bara skulle  prova på att  ta bort ett  litet ogräs.  Men de var så lätta att få bort så det blev  halva slänten som  fick lite sortering av  diverse  växter om det  sen var ogräs eller   plantor som borde varit  kvar, har jag inte en aning om, det återstår att se i sommar.   I alla fall var jag där ute,  Jag gjorde  premiär i  ogräsrensning.

Det  mest fantastiska med detta var att jag  gjorde det utan  vemod,  inte ens ett måste fanns där, för att göra handlingen.   Gick till och med  där och myste lite.

Ända tills jag kom in och skulle  tvätta mina  händer för det som en gång  innan trädgården igår var min  vackra naglar. Försvann lixsom  med  ogräset.

Eftersom jag  gör saker utan att tänka efter innan och  alltid  får konsekvenser efter så  hade jag ju inga handskar på, de log ju fortfarande i  lådan här inne.  Jag som är lat i mn  natur, gick ju inte in efter dem där av mina  nu korta söndriga naglar.

Det är härligt med  direkta konsekvenser 🙂 men jag lär mig inte  ändå.

LEV NU, IDAG, I DENNA SEKUND, SÅ… BLIR DU LEVANDE  HELA TIDEN.

NU FINNS, IGÅR  ÄR HISTORIA, OM EN STUND BLIR ALDRIG NU FÅR DET ÄR OM EN STUND…..

Varför blir allt så snurrigt när  det är  runt mig.  Vad är det som gör att  då  det inte  är något som jag  är inne  och rör i, remedy   utan endast vidarebefordrar , nurse   Jag  bestämmer inget  utan har  bara lite tider att dela ut till andra människor,  så snurrar det till sig???

Jag har  alltid haft  känslan av att  det snurrar runt mig, att jag har en  del i det snurriga.   Att det är jag som håller  i trådarna  och  inte kan reda ut trådarna. Men denna gång,  har jag inte med det att göra.   Denna gången tog jag tre tider,   ringde till dem jag skulle ringa,   fick en tid som passade.  Ringde till den personen  och  berättade vilken tid som var den tid,  som  passade till dem jag ringt.

Senare kommer  ett samtal,  nu  måste det ändras.  Jag  gör då det jag ska,   fixar med att ändra tiden.  Mailar  och trixar.   Då  jag inte  får  riktigt klart,  så  väntar jag med att ringa  den, som  ville ändra tiden.   Men  då kommer  ett nytt samtal igen,  den som ville ändra tiden,  ändrar igen tillbaka till den gamla tiden som jag just ringt och ändrat.

Sånt här händer bara mig!!!! Ja där kom den tanken!

Men  hur blir det så snurrigt?  Hur  gör jag för att det  snurrar så? Vad har jag  inte gjort,  för att  undvika detta?    Det  här  känns  mera snurrigt,  än  vad jag  brukar snurra till saker.

Hjälp!  Hur ska jag  få saker  att hamna på rätt plats?

FAN…….Jag har nog med mina egna snurranden, jag behöver ha människor omkring mig  som inte snurrar så.

Näpp, nu ska jag sluta  bli irriterad och snurrig  det hjälper mig inte.  Det är bara att acceptera att  detta  är lite snurrigt och att jag inte hinner med i mina tankar just nu…….

Lev nu  just nu.  Så snurrar det mindre 🙂

Det är min skyldighet mot livet och mig att leva ett lyckligt liv!