Malix.se

Kategori: Skola

  • Skolan i Färgelanda, skyddar sig med Åtgärdsprogram.

     

    Men det hjälper inte en liten flicka eller pojke.

    Nu är artikel några dagar gammal men ändå aktuell. En ständigt nygammal nyhet som sätter ärr långt upp i livet. Så även om  artikeln är några dagar gammal, purchase så kommer inte  såren i den lilla flickan försvinna tyvärr. Dom kommer sitta i länge.

    Såren har även gjort att den lilla flickan insett att alla vuxna är inte vuxna alltid. Vissa vuxna väljer att inte se, inte agera. Väljer att titta åt ett annat håll. Vad är det dom vuxna är rädda för?

    Vad är det som gör att vissa vuxna tycker det är okey att barn till och med blir misshandlade på sin arbetstid?

    För det är ju egentligen det skoltiden är. Det är våra barns arbetstid.

    Inte någon skulle acceptera och gå tillbaka till ett arbete, där kamrater och chefer tycker det är helt okey att några få misshandlar en kollega.

    Flickan går i Skolan här i Färgelanda.  Det spelar ju inte någon roll vart det sker men nu ligger det nära. Bara några hundra meter bort är det en flicka som mår dåligt. Som blir utsatt, några vuxna ser men har skydd framför sina ögon. Skydden gör att någon blir utsatt för mobbning och misshandel.

    Skolan säger att dom vidtagit åtgärder. Jo, kanske har dom gjort ett försök, men de har ändå inte gjort tillräckliga försök.

    För en liten flicka blir utsatt.

    En lite flicka går till skolan varje dag, vet inte då hon går om hon kommer hel hem. Hon känner inte trygghet när hon går till skolan. Mamman till flickan kan inte skydda sitt barn, för  vi har skolplikt i det här landet. En mamma går här i Färgelanda med oro i magen för hennes flicka.

    Skolan har vidtagit åtgärder säger dom.

    Men hjälper det?

    Hjälper det flickan?

    Försvinner klumpen i magen för att skolan skyddar sig med att, de vidtagit åtgärder? 

    Känner flickan sig helare mera duglig, för att skolan kapitulerat och tittar åt ett annat håll?

    Är det mera okey att misshandla, nu när skolan har vidtagit åtgärder?

    Jag vet när min son gick i småskolan att skolan skulle visa mig en förebyggande plan så de skulle förhindra mobbning.

    Det tog flera år att få fram den fast de sa att de hade en.

    Jag förstår mamman när hon tappat förtroendet för skolan, det gjorde jag oxå när min stora son var mindre. Jag tappade det helt, var ständigt orolig för att min son skulle bli utsatt. Hade ständigt tankarna på sonen i skolan. 

    Det var många gånger som jag fick sitta och trösta en liten kille till son, som inte alls förstod vad det var för fel på honom.  Han kunde inte förstå varför. Tänk det kunde inte jag heller, mest av allt kunde jag inte förstå varför i hela friden skolan inte såg.

    De gånger jag ringde vilket jag gjorde ganska ofta, var det krig! Lärarna gick ner i skyttegravar och det kändes som om jag och sonen befann oss på mark full och minor som bara väntade på att explodera. 

    Inser att mina ord inte hjälper flickan och hennes mamma. Men kände att jag bara var tvungen att skriva.

    Artikeln väckte känslor i mig, det väckte tankar…….

    Nej så länge den lilla flickan går till skolan och inte känner trygghet, inte får blomma ut i sin egna blomma. Då känner jag att skolan gjort alldeles för lite. De åtgärder dom gjort, är inget värda. Så länge som flickan inte har möjlighet, att få vara precis den lilla flickan hon är.

    Dessutom är mobbning, Misshandel enlig våra lagar inte okey till och med ett lagbrott.

     

     

  • Nyfikenhet är något som måste till i mötet med andra…

    Att gå i skolan kan göra ont för vissa.

    Jag brukar säga som så att : det är i skolan det gör mest ont att ha ADHD, även som förälder.  Det handlar  om att man från skolans håll ser o-tillgångarna oftare än tillgångarna. Här handlar det även om vems ögon som ser, för vissa lärare tittar bortanför hindren.  Letar sig ut på små stigar där dom möter eleven på sina egna villkor.

    Min son hade två sådana där stig-letar lärare när han gick i högstadiet.  2 av kanske tio.

    Den ena läraren var en So lärare som lyckades fånga min son på stigarna där sonen fick glänsa i sina tillgångar. Den andra läraren var specialpedagog som hjälpte sonen att vara på banan.  Specialpedagogen visste hur det var med att hitta sidospår, som min son så ofta råkade hitta.

    Dessa två lärare är än idag min sons hjältar. När han pratar om dom får han ett ljus i ögonen, blir mildare i rösten och får en glädje i sin klang.

    Vad var det som gjorde att det blev så?

    Vad va det som gjorde att dessa lärare aldrig hade problem med sonen?

    Jo, dom såg honom.  Så som han var!

    Dom tränade inte honom att bli av med o-tillgångar. Dom såg honom när han var i sina tillgångar, det var då dom bekräftade honom.  Nu var det säkerligen inte så att min son slutade upp att ha ADHD, när han hade dessa lärare.  Så är det inte men, jag tror dom såg min son och hjälpte sonen förbi hindren, var ett stöd i dom stunder som min son behövde stöd.

    Vem av dom vill du se ? Det beror på vem du matar. Är ord som hittar  till mig just nu.

    Dessa två lärare, dom matade tillgångarna. Krävde aldrig att sonen skulle sitta still för långa stunder, men krävde att han skulle vara i sina tillgångar. Även om han ibland inte  hade lust, så lyckades dom på något sätt att få han att glimma, även när han glimmade mindre.

    Aldrig fick jag höra av just dessa två lärare att sonen var okoncentrerad, att han pratade rätt ut och att han aldrig  kunde sitta still.

    Men däremot berättade dom att sonen var otroligt allmänbildad, att det var så kul att se när sonen var uppslukade av andra världskriget. Eller att han alltid deltog i diskussioner på samhällskunskap timmarna. Att han var så engagerad när dom pratade religion.

    Jag önskar att alla barn ska ha just sådana här stig-letar lärare, som hittar till tillgångar och förbiser hinder.

    Då hade många till och med alla barn, vågat tro på sin egna förmåga.  Dom hade fått uppleva den där vackerheten, som bor i varje unge.  Vi får starta upp stig-letar utbildningar där vi letar efter sånt som gör att människor lyckas och bor i sina tillgångar.

    Jag tänker att det börjar med Nyfikenhet, att du i mötet med en annan människa är nyfiken på den du möter.

  • Ett lagbrott det där med mobbning…….

    Alla barn ska ha samma rättigheter, thumb det är vi väl alla överens om att det är så det ska vara i vårt lilla land Sverige? Jag tror vi alla är överens om det att vi alla ska få plats och vi ska alla ha samma rättigheter?  Att alla barn ska ha samma rättigheter är mera en självklart för mig. Unicef har gjort en film som idag är aktuell om utanförskap och att det inte är så att alla får plats om olika livsöden. Jag har fått ta del av en liten del av filmen. Snutten jag såg gjorde att jag blev intresserad och vill se allt i den.

    Läs mer här om filmen. 

     

    Ingen ska vara utanför och alla barn sak ha rätt till en bra och trygg skola tänker jag. Inget barn ska känna utanförskap, case ingen ska behöva stå på utsidan och titta in.  

     

    Samtidigt som jag skriver orden, sick så egentligen är självklara så flimrar det förbi minnen och bilder i mina tankar om barn som jag mött, barn som till och med är så nära mig att jag har förmånen att få vara mamma åt.

     

    Visserligen är det några år sedan nu men ändå så färska i minnet när jag en gång var hemma och ledig från jobbet.

    Jag höll på i köket i radhuset jag och mina barn bodde i när jag hörde hur ett litet barn grät på utsidan. Gråten var hjärtskärande gråt, jag tyckte det lät som min son. Men tjugo minuter innan hade jag sagt hejdå till honom, då han och hans lilla syster gått till skolan.  Gråten gjorde ont att höra och jag var liksom tvungen att se vem, denna gråt kom ifrån. Kanske var det så att jag ville försäkra mig om att det inte var min son, som tårarna kom ifrån. När jag öppnade dörren så satt min lille son där tårarna rinnande ner för kinderna och ögonen var röda av alla ledsna tårar.

    Han hade gått hem från skolan redan innan första timmen hade börjat. Flickorna i hans klass hade betett sig vidrigt emot honom.  Han ville inte visa mig sin utsatthet så han hade satt sig på utsidan för att liksom gråta klart innan han kom in. Dessutom var han rädd för att jag skulle bli arg, på honom för att han hade gått hem från skolan innan den ens började.

    Min älskade unge satt där på marken och var ledsen och rädd för att jag skulle bli arg för att han flytt sina plågoandar.  Visst blev jag arg, men absolut inte på honom.  Det jag blev arg på var att skolan inte hade mera koll. Att ingen hade ringt mig, förvarnat mig om att min son gått hem. Det blev många tankar som snurrade på om denna episod.

    När sonen lugnat ner sig och förklarat vad som hänt, ringde jag till rektorn på skolan och förklarade med ganska ilskna ord vilket inte var till min fördel.  Efter samtalet ringde sonens lärare upp mig,  skällde om att jag ringt rektorn istället för henne.  Jag förklarade då att jag var rätt trött på henne och hennes åtgärder vad beträffar mobbningen i klassen.

     

    Det som gjorde mig arg var att, oavsett så löste sig alltid situationerna genom att de dumma barnen bad om förlåtelse. Men  min son  var tvungen till att lyssna på att han  nog även också hade en egen del i situationen. Ofta upplevde jag situationen som min son och jag fick sitta där som försvarsadvokater. Hur var det då dom gånger jag inte var med?

    Han fick också ofta till sig att han inte skulle vara nära dom ,eller inte gå till just dom eller välja en annan toalett om dom stod där.  Om nu lärarna hade lokaliserat alla faror som blev med sonen och de som var stygga, blev ofta min fråga varför inga vuxna var just där. Varför var dom inte där som farorna fanns?

    En gång för några år sedan när mobbningen var historia berättade min son något som jag så väl känner igen.

    Han sa något som:

    Mamma, det är inte slagen, eller orden  som  gör ondast.  Det som gör mest ont är att när dom vuxna ser vad som händer, så verkar det som att de inte ser, de vänder liksom bort huvudet för att inte se vad som händer. 

    Det gör även ont när dom andra barnen bara är där och inget gör, dom står bara där och är tysta, eller nyper lite dom med för att då är dom tuffa.

    Idag hade jag inte tänkt skriva om mobbning, men det bara blev så.

    Ämnet är alltid aktuellt och på något sätt, något vi inte vågar prata om, eller vågar se när det sker.  Varför vet jag inte, vad är det som gör att vi blundar när mobbning och ute-stängning sker?

    Varför, vad är det som händer, varför tillåter vi vuxna att barn mobbas?

    Varför vågar vi inte se?

    Varför gör vi bara halvhjärtade saker?

    De sår som blir till av mobbning går djupt in, blir fula ärr som följer individen genom livet.

  • En duktig pedagog hjälper Oskar att lära sig knyta sina skor.

    Men är det verkligen en viktiga kunskap att lära sig?

    Igår kväll skulle jag hjälpa dottern med en uppgift från skolan. Min dotter går i 2 an på gymnasiet.  Dom pratar neuropsykiatriska funktionsnedsättningar i skolan.

    Lite av sådant som vi kan i den här familjen. Men jag blev mörkrädd när jag fick höra vad dom lärt sig och när jag fick höra hennes anteckningar. När jag läste vad som krävdes för att få E och C i betyget blev jag ännu mera rädd för mörkret. För det som bodde i texten.

    img010 - Kopia

    I C uppgiften var det en kille som hette Oskar, stuff Han var 12 år. Enligt pappret så skulle man hjälpa Oskar in i gemenskapen,dessutom skulle han lära sig knyta skorna, Gympan skulle även vara en aktivitet dom skulle utveckla.

    Hur ska vi få Oskar att komma in i gemenskapen, få kamrater.  Här blir jag helt kallsvettig och känner att det redan mörknat.  Hur i hela friden gör man det, om ungen bäst trivs för sig själv och sina böcker eller va det nu är. Måste vi verkligen ändra på Oskar så att han får kompisar, som han ändå inte vill ha?

    Oskar kan inte heller knyta skorna. Är det verkligen en livsviktig kunskap som man bara måste kunna? Knyta skor?  Det finns ju kardborreband. Just knyta skorna var en sådan sak som jag fick till mig av Tommy Hagman han som är kaninkonstnär, när han föreläste.  Vår son har nu skor som han inte behöver knyta, och har han skor som behövs knyta så gör han så att han stoppar i skosnörena i skon. Det funkar det med, man behöver faktiskt inte en sådan kunskap att träna på varje dag. Det finns viktigare saker att lära sig än att knyta sina skor.

    Det var många saker som Oskar skulle lära sig, men är det verkligen så att vi måste lära Oskar? Är det inte bättre att vi lär omgivningen att bemöta Oskar så att han får vara den blomma han egentligen är? Måste vi göra om honom till en vanliga alldaglig maskros? När han egentligen är en skogsstjärna eller en mera sällsyntblomma. img011

    Varför i hela friden måste vi göra om, skapa likheter i det som är vackert olikt? Olikheterna är det som skapar dynamiken. Om nu Oskar trivs i bibliotekets hyllor, gillar att sitta där på rasterna. Läsa om alla världsrekord som han är intresserad av, varför i hela friden kan han inte få göra det? Kan skolan inte istället dra nytta av hans special kunskaper, låta han glänsa i klassrummet ? Då genom att berätta om världens längta, hösta, mesta, bästa  vad det nu kan vara. 

    En annan ska som gjorde i mörkrädd i deras arbete, var när vi pratade om ämnet så säger min dotter:

    -Nej mamma vi pratar inte om ADHD, touretts, eller något annat än autism och Asperger.

    Det är inte konstigt att skolan fungerar som den gör, säger mig det sista stycket.  För om man nu är lite annorlunda, om man inte är som alla övriga i klassen. Då får man tydligen passa in i mallen autism. 

    Var finns mångfalden?

    Var finns att möta individen på dennes villkor?

    Stöpta i samma form…. Det gör att jag ryser, fryser,  himlen som är oskyldigt blå idag blir mörk av mina funderingar.

    Mitt slut ord kommer blir, Vi får inte beskylla Oskar för att han har Asperger. Han har inte valt det, han kan inte rå  för det. Men det är det vi gör när vi ska få honom att passa in, i den där skolformen. Där alla kan knyta skor, vara umgås vänliga-vanliga och ointressanta av spännande krig, datorer och världsrekord.

    Alla barn gillar inte gympa, varför i hela friden ska då alla ha gympa och få betyg i det?  Oskar skulle i stället kunna vara den som  mätte längderna i alla hopp, och föra statistik i längdhoppen och tidtagningstiderna. Han skulle kunna göra utvecklingskurvor för kost och träning. Han skulle kunna få utveckla sina kunskaper från sina intressen. Räkna ut hur lång tid det skulle ta för Kalle att springa en maraton genom tiden på 60 meter.

    Ska vi inte ta tillvara på tillgångarna i människor?  Tillgångar är det vi är bra på och alla är inte bra på att knyta skor, gympa och baskunskaper vissa av oss har mera spetsiga spetts kunskaper.

    Det är då vi alla blir vackra även för oss själva när vi får vara så som vi är.

    img009

  • Vuxenhet för mig är frågvishet, nyfikenhet och våga göra!

    Det är nu Lisa, sickness kalle och alla de andra ska göra sitt igen. Vissa små barn ska för första gången beträda mark det aldrig varit på förut. För vissa har just detta sommarlovet varit fullt av spänning inför  höstens stora upplevelse. För andra har sommarlovet varit ett andrum.

    Ett rum en tid där de har kunnat andas ut, physician vilat upp sig från andras uppfattningar och fått vara som dom är. Andra har tillbringa sommarlovet med att vila sig från alla krav. Botat sin onda mage, hunnit känna efter och sluppit det dåliga samvetet av att de aldrig klarar läxorna, aldrig hunnit med och alltid slarvat bort alla lappar. Det finns de flickor och pojkar som ska göra sin allra, allra första skoldag inom kort. Vissa redan imorgon, i vår kommun. När vi sedan spånar framåt så finns det de flickor och pojkar som redan inom ett halvt år har lagt av, fått smaka på erfarenheter av att dom inte duger, inte är bra nog.

    Som bara om de kunde skärpa till sig lite grann, eller bara se till att lyssna. Om dom inte var så himla slarviga. Det kommer även finnas de pojkar och flickor som inom ett halvt år fått klart för sig att det är minsann deras egna fel att ingen vill leka med dom. Någon böjar sjuan nu inom kort, haft hela sommarlovet på sig att förändra hela sitt liv, nu ska dom minsann inte vara så bråkiga, eller mesiga nu ska dom minsann vara snälla och lyssna på sina lärare. Det finns dom barn som liksom inte heller på riktigt fått komma in i kamratskap, som nu insett att dom behöver bara tuffa till sig lite. Dom behöver bara börja röka lite, dricka sprit eller till och med prova på andra lika farliga och farligare droger. Då kommer dom också få en plats i kamratskap.  Då kommer dom också få vara en del av ett sammanhang. Känna att dom är något, någon, vissa kommer att slå på käften för första gången i sitt liv. Någon annan kanske inte längre orkar och i stället försöker ta sitt liv.

    Nu blev det sorgligt känner jag, nu blev det stora hemska tankar i mig om hur blev det så här??? Vem av oss kan göra något åt? Vad kan vi göra?

    Jag tänker att vi alla kan göra och det vi gör, det gör skillnad. Jag tänker att vi alla som stampar och trampar runt här har ett ansvar och kan och måste till och med göra.  Vi måste se till att göra skillnad!

    Skillnad kan vara att lyssna på, reagera när någon går ensam. Inte acceptera att någon får falla mellan stolar.  Det är först och främst vi som är vuxna som kan göra skillnad.  När vi vuxna vågar göra skillnad då sprider det ringar. Vilket leder till att våra barn gör som vi gör.  Det gör att vi har ett stort ansvar, vi måste sluta se mellan fingrarna, vi måste våga se, måste våga lyssna på det som sägs och det som inte sägs. Vi måste helt enkelt våga vara vuxna fullt ut. Våga säga nej men även våga säga ja. Vi måste reagera när barn slutar gå till skolan, vi måste våga ställa frågor när barn ständigt har ont i magen, huvudet eller bara sitter är för sig själva. Vi måste våga  titta närmare när våra barn helt plötsligt förändrat sin kamratskapskrets, måste våga se och fundera på vad som kan vara orsaken.

    Vi måste även inse att den gången Kalle eller Lisa hamnar i klammeriet med polis och droger. Då är det inte första gången de provat på eller nosat på droger. Utan då har varningsklockorna ringt för länge sedan. Det är inte heller så att någon har lurat Kalle eller Lisa till utan dom gjorde egna val, dom rökte själva, ingen tvingade dom till det mera än det tryck som så ofta blir i vissa åldrar. Vi måste fundera på orsaken till och den otroligt svåra frågan varför. Kanske får vi inga svar men göra skillnad det kan vi göra ändå alltid. Barn gör inte som vi säger dom iakttar och gör som vi gör. Oftast så är det även så att barn tror att allt som sker är beroende på deras roll. Dom är orsaken till att det som händer är deras fel.

    Att våga vara vuxen kan vara att säga ifrån, att våga vara vuxen kan vara att reagera när någon inte vågar prata, inte vågar gå hem, inte vågar gå till skolan, inte äter, eller när ett barn gör allt för att dölja alla mörka märken som på något konstigt sätt hamnat på deras kropp. Att vara vuxen på riktigt är att våga se, våga fråga, våga lyssna, våga göra. Även om våra kolleger eller andra vuxna upplever vår vuxenhet som ett hot eller bara allmänt jobbigt. Det handlar ju om att dom är rädda för vår vuxenhet.

     

  • Sommarlovet gjorde att cementklumpen tog semester men snart går den på sitt skift igen. Barnarbete är väl förbjudet?

    Snart börjar alla skolpliktiga barn i skolan igen.  För vissa barn är det 9 års plikt i att befinna sig i utanförskap. 9 år där andra barn och vuxna ser till att just det barnen får smaka på karameller som är bittra, cialis sura och allmänt beska.  De barnen som alltid får smaka på den beska karamellen, har nu haft andrum.

    Det barnet har fått andas frisk luft i två månader.  Den första månaden gjorde dom allt för att bli av med eftersmaken, av mobbningens eftersmak. Då kunde  de efter några dagar vakna upp, utan att ha ont i magen. Efter någon vecka kanske de till och med slutade, att göra ont. De hade en hel vecka utan hårda knuffar, fula ord och en och en annan spott-loska.  Varje dag morgon kunde dessa barn vakna upp och tänka: Yes, jag är ledig, ingen skola, jag slipper gå dit.  De slipper även att smyga runt och de slipper gömma sig, behöver inte  göra sig osynliga. De behöver inte heller stå ut med knuffar, fällben, eller glåpord.  De kan vakna upp, gå upp ur  sängen, äta frukost utan tankar på vad för dumt som kommer att hända idag.

    Tänk dessa barn har sluppit stå ut med mobbning i två månader, dom har kurerat sig under detta LJUVLIGA  SOMMARLOV.
    Men tänk snart är ljuvligheterna slut igen, snart är dom igen där i den tunnel av glåpord, knuffar. Nu snart måste dom igen ta i hand, ta sitt ansvar över att andra människor inte fått lära, känna bygga in vad ordet Respekt betyder.  Snart är dom igen, den där som inte finns. Snart lär dom igen få in ta rollen som sin egna försvarsadvokat, när vuxna och barn säger till dom att: om du inte gjort, om du bara , men det är ditt egna fel …………

    Det flyttar in sorg i mitt hjärta, för jag tänker att nu börjar magen göra ont på dessa underverksbarn igen. Dom som  andas bara på sommaren. Dom barn som får vara underverksbarn bara när skolan är stängd.  Det gör ont i mig, när jag tänker på hur dessa barn nu bygger upp murar, för att skydda den lilla del av dom, som är det där dom för länge sedan glömt av att dom är.

    Det är en konstig värld en hård värld, för vissa barn.  Dessa barn som ständigt får klart för sig att dom är i denna världen, för att andra människor ska vara dumma emot dom.

    Jag skänker även tankar till de barnens mammor  och pappor. För tänk jag vet att det finns dom mammor och pappor, som även dom får ont i magen nu, även om det flyttat in en overklig gnutta hopp i dom. Hopp om att detta år, då är allt förändrat. Detta året, kommer ingen vara dum emot Lisa, detta år kommer allt bli bra.

    Ännu är det sommarlov.

    Ännu  finns det tid kvar för dessa människor att bo i solen och skimret. Av hela mitt hjärta önskar jag och vill jag, att deras gnutta hopp, ska bli dagens sanning. Av hela mitt hjärta. min själ och mera där till, vill jag att det ska bli så som deras vackraste drömmar är.

    Men tyvärr så vet jag, tyvärr så känner jag igen, vet att deras  egentligen helt vardagliga krav på att deras lilla dotter eller son ska få vara, det underverk han hon är.  Är en illusion. Tyvärr så vet jag att det redan första dagen efter sommarlovet, finns de barn som kommer hem från skolan redan då har en stor cement klump i magen.  Den cement klumpen tog bara sommarlov den med, cement klumpen i magen berättar för cementklumpsinnehavaren igen, kommer att ha ett helt år av helvete där inte helgen kommer att räcka till för  att klumpen i magen ska flytta ut.

    Nio år av skolplikt, är för vissa barn Nio År AV vanmakt och  cementklumpsrädsla, där dom  innan dom fyllt 15 år, fått lära sig att världen är en grymhet! Människor  finns där ute, för att göra livet surt för dom.

    Jag vill ha en förändring, jag vill att varje barn, varje människa där ute att vi alla, får uppleva och känna att vi duger.

    Vi måste verkligen göra något åt all denna MOBBNING!

    Hur gör vi det?

     

  • Det är Skamligt Färgelanda! Fy skäms på er!

    Lärarna i Färgelanda

    Har just läst om att lärare i Färgelanda slår larm och efterlyser, det som borde vara självklart, enligt mig.  Mera resurser och en mera hållbar arbetsplats, där de som lärare kan känna att de gör ett full gott arbete.

    I Färgelanda har det tydligen ett omöjligt uppdrag, många elever som går ut ur nian, som ”ICKE” godkända barn. Här går alltså elever ut ur grundskolan med stämpeln om sig att de inte duger. Detta för att politiker i denna kommun, inte ser ungarna som resurser för framtiden. Vi måste tro på våra ungar, vi måste se våra ungars begåvningar. Se till att de blomstrar, när de blomstra skall.  Men inte i vår lilla kommun tydligen.

    Här lägger vi i stället pengar på att renovera och restaurera lokaler så att vi får en blomstrande livsmedelsnäring. Som ska skapa jobb. Den förra lokalen som iordningställdes gav inte så många arbeten för oss Färgelanda bor. Det företag som flyttade hit tog med sig sin personal från VBG där de då var stationerade.  Igen gör Färgelanda samma misstag.  Det var inte länge sedan det gapades om Björnhuset, som numera kallas pannkaks huset. Vi skattebetalare betalar nu via skatter, det blev en rejäl höjning förra året på 500 kronor i månaden för vissa, en av dom är min make. 500 kronor i månaden mera för att Färgelanda ville ordna med jobb och en livsmedelsnäring.  Just i de lokalerna vet jag från insidan att det skriks en hel del. Där är de som arbetar där inte värda ett nickel, arbetsmiljön är under all kritik. Dessutom är allt inte ännu klart bara halvklart för det finns ingen asfalt utan för huset ännu.  Nu vill kommunen igen satsa 400 tusen kronor, på att göra om en lokal till restaurang. Det kommer att bli en nota igen, som vi genom våra skatter kommer att få betala på. Varför kan inte restaurang ägaren själv restaurera lokalen så den passar dennes behov?

    Jag säger inte att jag inte vill betala skatt, nej tvärt om jag betalar gärna mera skatt om jag vet att skatten går till det som är viktigt. För mig är det viktigt att barn som växer upp, inte behöver känna värdelösheter, slipper få betyg i skolan som säger att de är F barn. Enligt det nya systemets betyg som står för Ickegodkändehet.  Jag betalar gärna mera skatt, om jag vet att varenda unge som verkar och gror i skolan, får den hjälp de behöver.  Jag betalar gärna mera skatt. Om jag vet att varje lärare på vår by skola, vaknar på morgonen och känner att det är en ny dag, en ny möjlighet till att leda sina elever i rätt riktning. Där de har möjligheter att ge varje, varenda en, av alla ungarna i skolan, möjligheten att lyckas, växa upp och känna tillit till sig själva. Så att de kan känna att de duger de har möjligheten att klara av skolan.

    I Färgelanda Efterlyser skolans personal resurser så att de klarar av sitt jobb. Politikerna i Färgelanda satsar pengar än en gång på en lokal.  Enligt mig är det skamligt vi måste börja från början. Vi måste börja där gräset gror och växer. Vi måste, måste, måste, måste! Satsa rätt. Rätt för mig är skolan, så att varenda unge i denna kommun kan känna att de duger, de duger för att dom är just så underbara som dom är. Det är vad jag kalla investering. Då skulle vi kunna höja våra huvuden och sträcka på våra ryggar och säga vi vågar satsa, på, det som är rätt, dvs barnen.

  • Tillsammans både styrka och ringar Sergels Torgs viktigheter


    Idag har jag energi till att skriva och energin ligger i viktigheten att skolan är något för alla. Alla ska med fanns det dom som sa. Kanske var det inte om skolan, sickness men är det inte så att just i skolan där ska alla med. Det är det som är starten i livet, advice tyvärr finns det dom som blir undanslagna benen redan där. Jag var själv där för en himla massa år sedan, men av erfarenheter så vet jag att det inte hänt speciellt mycket på vissa skolor ännu. Nu vill jag inte ge en känga till alla nej för det finns dom där ute som ser och kämpar. Tyvärr är det inte tillräckligt efter som det fortfarande finns barn som går ut skolan med omdömen som säger att du dög inte du var inte tillräckligt bra.
    Dessa omdömen är inte den sanningen som är den riktiga sanningen om alla dessa underverk till barn. För så som jag ser det är det frustration över att den ledare som skulle varit pedagog inte haft tillräckligt med kraft i motivation, inte haft kunskap, inte sett eleven inte haft tillräckliga medel för att få den unge att ha den blomstrande framtid som skulle och är, hans/ hennes rättighet.
    Tänker att det finns elever i skolan som ständigt misslyckas. Tänk er att det finns dom barn som redan innan de provat på känslan av att lyckas, redan tidigt i åldern fått gedigna erfarenheter av att du duger inte, du är inte tillräckligt bra. Du behöver ju bara skärpa till dig och ta dig i kragen och alla andra barn på den här skolan har klarat men inte du……..
    Det är sant sådan erfarenhet fick min son för inte för så många år sedan uppleva då han gick gymnasium för IT. Under ett helt kvartsamtal satt vi vuxna och härbergerade våra belägringar och försökte kasta smuts på varandra medans det satt en liten kille på 16 år. En liten kille som var min son, som hela tiden sa men det här behöver jag hjälp med. Jag fixar inte riktigt det ansvaret för jag saknar liksom motorn ibland. När jag inte vet var jag ska börja så vet jag inte riktigt hur jag ska komma igång när jag inte när jag inte. Så satt han hela tiden rektorn berättade att dom minsann hade haft massvis med barn som hade Asperger, till och med ADHD och dom hade minsann lyckats med skolan.
    Just den sista raden säger egentligen: det är dig det är fel på lille kille vi kan allt vår sak det är du som är fel.
    Nu är detta historia, för min son hoppade av den omtalade skolan, hoppade på den vanliga kommunala och började utbilda sig till målare. Idag går han rak i ryggen känner stolthet, mod, hopp om framtiden, har till och med funderingar på om han inte ska utbilda sig vidare.
    Modet och stoltheten alltid ihop har han byggt upp på grund av att vuxna människor på den skolan sett honom. Stötta honom och framför allt sett honom som den han här. De har uppmuntrat det som han är bra på och gjort mera av det, vilket lett till att han idag ser på framtiden med ljus i ögonen. Så borde det vara för alla, så borde varje unge där ute få ha det.
    Betyg som berättar om omdömen där den unge är inte godkänd och inte tillräckligt bra är omdömen, omdömen där den som lägger omdömet inte gjort ett bra jobb. Inte gjort ett tillräckligt bra jobb, det kunde göras bättre. Tillsammans är vi starka menar Jenny och dom andra. Det klingar bra tillsammans med min egna slogan ” tillsammans sprider vi ringar”. Och se när stenen landar på vatten ytan eller se luftströmmarna av en fjärils vingslag det är så vi sprider ringarna det är så vi till sist när ringarna blivit så stora och inte lika vågiga som vi kommer att ha barn som går ut skolan med rakare ryggar, en egen uppfattning om sig själva om att de duger så himla mycket att det till och med räcker och blir över.
    Tillsammans är vi starka! Ja tillsammans är vi starka och manifestet som Jenny Ström med fler gör i helgen skulle jag vilja vara med på men just nu har jag inte möjlighet, min del får vara att detta inlägget blev till.
    Och all lycka till er alla där uppe på Sergels Torg Jag är med er i tanken i viktighets jobbet ni gör. Tillsammans sprider vi ringar och tillsammans är vi starka.

    Just den här lilla killen ska en  dag gå ur skolan och då vill jag att han får möjlighet att uppleva att han duger han är så himla bra bara för att han är han.

    TILLSAMMANS är vi starka!

    Är det verkligen barnen som inte klarar skolan? Eller är det faktiskt så att skolan inte klarar av barnen?

    Visste du ATT:
    * Av de som slutar åk 9, så är det i vissa kommuner nästan 20% som inte har behörighet till gymnasiet!
    * Av de som börjar gymnasiet, så är det över 30% som inte fullgör studierna!
    * Om man saknar gymnasieutbildning är den relativa risken att förtidspensioneras i åldern 20–49 år var tre gånger så hög!

    KOM och visa att vi är många som kämpar för att våra unga ska få en bra grund i livet. Kan du inte komma, så sprid länken, blogga och följ delar av manifestationen LIVE via Bambuser

    Oavsett om du är förälder, lärare, själv går i skolan eller annat, så är det viktigt att visa att vi syns. Många politiker och andra viktiga och spännande personer kommer att delta, dessutom kommer vi sända delar av manifestationen LIVE via Bambuser.
    http://bambuser.com/channel/attentionstockholmslan

    Medverkar gör bl.a.: Ibrahim Baylan, Anders Milton, Roger Mogert, Johan Sjölander Lisbeth Pipping, Anna Ljungdell, Sanna Nova Emilia, Henrik D Ragnevi, Anne-Marie Körling, Parvaneh Ahmadi, Marie Wallius, Fernando Nyrén, Jonna Pipping, Jenny Ström

    Här kan du läsa mer om de som medverkar:

    Johan Sjölander, Socialdemokratisk sjukvårdspolitiker, Stockholms läns landsting
    Arvoderad på heltid för att driva opposition och förnya s-politiken främst runt frågor som rör folkhälsa, psykiatri, missbruk, jämställd och jämlik vård.

    Henrik D Ragnevi
    Ordförande Attention Göteborg

    Anne-Marie Körling
    Läs- och skrivutvecklare i Haninge, lärare, författare, bloggare.
    Verkar för det elevnära perspektivet. Initiativtagare till lärartycket och rektortycket.

    Anders Milton

    Roger Mogert
    Oppositionsborgarråd Stockholm

    Parvaneh Ahmadi

    Marie Wallius

    Fernando Nyrén – Vem granskar skolverket?
    Aktiv i Attention UNG – Ungdomsverksamheten är en del av Riksföbundet Attention. I filmen ”från deltagare till ledare” får vi följa ett gäng ungdomar med NPF, ADHD, Aspergers syndrom och Tourette som tidigare själva deltagit i Attention UNGs aktiviteter (Testpiloterna). http://www.attention-ung.se/

    Anna Ljungdell
    Kommunstyrelsens ordförande i Nynäshamn
    Som enda kommun i Sverige erbjuder Nynäshamn ALLA ungdomar sommarjobb i tre veckor när de slutat årskurs 9 och tre somrar framöver

    ___________________________________________________

    År 2010 tog Skolinspektionen och Barn- och elevombudet emot nästan dubbelt så många anmälningar som året innan om upplevda missförhållanden i Sveriges skolor.
    ___________________________________________________

    I samband med att ABF firar 100 år, så kommer Attention Stockholms län att manifestera på Sergels Torg lördagen den 16 juni kl 12.00

    Vi kommer att utgå från NPF dvs. AD/HD, Asperger m.fl.
    Vi känner att det är viktigt att synliggöra frågor som t.ex.:

    • Att barn och unga far illa i skolan
    • Den psykiska ohälsan hos eleverna
    • Rätten till studier, arbete och bostad

    Preliminärt program Sergels Torg 16/6-2012

    12.00 Första statistikrundan
    12.10 Psykopolomgång med intervjuer. Jenny intervjuar, spelet pågår samtidigt. 2 spelare
    12.30 2:a statistikrundan
    12.45 Psykopolomgång 2
    13.15 3:e statistikrundan
    13.45 Psykopolomgång
    14.15 Statistik
    14.30 Psykopolomgång

    Vid varje Psykopolomgång är det 2 spelare som Jenny intervjuar.

    Jag som uppdaterar och ansvarar för denna sida heter Jenny Ström och sitter bland annat med i styrelsen i Attention Stockholms län och är projektledare för detta event.

    Om inget annat anges så är det jag som gör alla inlägg 🙂

    Informationen uppdateras ständigt.

  • När man är ung ska man ha roligt till och med i skolan!

    En klok kvinna sa till mig: När man är ung då ska man ha roligt.  Detta i samband med skola, ailment skoltrötta ungar och gymnasium.  Klokheten  i orden har blivit min sanning. Tittar tillbaka i historien när jag själv var ung, skoltrött. Inte lyckades jag särskilt bra i mina studier då. Kan till och med erkänna att det var katastrof med just studier.

    Skoltrötthet, misslyckanden med att orka ta sig fram få betyg som skolelev kan känna mig nöjd med.  Är svårare för vissa än andra. Går du på gymnasium, läser en inriktning till något du kan tänka dig i framtiden, men som alltid måste du ha med dig alla basämnen om inriktningen sedan kräver högskolestudier.

    9 år i skolan, gör att många efter nian är ganska så trötta. Står du där på tröskeln efter nian tittar ut på sommarlovet och känner nu är jag ledig, ett helt sommarlov. Du har gjort den skolplikt som samhället krävde av dig. Nu kräver mera livet, och vuxenheten att du ska fortsätta att studera skaffa dig en utbildning som sedermera leder till ett jobb.  Tänker att många står där på trappan och är redo att ge upp, står där och ser ingen framtid. Står där och ser långa rader av år i studier som de redan där in i sommarlovet känner att de inte mäktar med.

    Kvinnans klokhet var när du är 16 år går på gymnasiet så ska du ha roligt.  Roligt är inte att supa huvudet av sig, och vara ute natten lång här. Och egentligen hur roligt är det?

    Nej när du går på gymnasiet ska du ha roligt, det ska vara roliga intressanta ämnen du studerar.  Du ska känna dig fram och bli inspirerad motiverad till att lära dig få intresse för att söka ny kunskap. Känna att yes det här var intressant yes det här är vad jag vill undersöka lära mig och jag ser till och med en framtid. Va spännande att…… Ja motiveringsmotorer ska rulla, du ska känna att det ger dig kraft energi.

    Den klokhet som bor i när man är ung ska man ha roligt i sina studier. Säger mig att gymnasietiden kan vara en öppning till möjligheter om vi känner tillit i roligt i sina studier.  Vissa unga orkar inte mäktar inte med att traggla de vanliga basämnena, där misslyckas de totalt, och basen är det som tar kraften och deras energi.  Gymnasiet går du bara en gång sedan är du vuxen.  Då är tiden förbi.

    Jag tänker att kvinnas klokhet i roligt när du är ung.

    Är något vi kan spinna vidare på.

    Den unge har ju i sina val valt en inriktning, känt någonstans att: ja det här verkar roligt det här vill jag spinna vidare på. Kanske är det då så att det är där kraften ligger. Det är där motivationen rullar igång. Ämnesområdet det val som den unge har gjort är där kraften ligger. Där finns motivationens motor där bor inspiration och vilja.  Men motivationen där ibland tar kraft efter som  du även i gymnasiet måste traggla med de ämnen som du redan i grundskolan inte mäktade med. Kanske är det där kraften försvinner ut, tar bort allt hopp, sänker den känsla av att duga som människa så att du inte mäktar med de ämnen som är rolighetsämnen.  Kanske är det där den unge ramlar igenom, lägger av och slutar ha drömmar. Lägger av och slutar studier.

    Här kan vi göra om och göra rätt.

    Motivationen är viktig som motor, motivationen är den som gör att vi gör överhuvudtaget.  Låt den unge slippa tragglandet med sina svårigheter och de stora berg av misslyckanden som han ändå ser. Låt den unge visa vägen det gör han redan när han väljer inriktning. Läster han till kock är det antagligen så att han klarar  just kök, näringslära, servering, hygien, ekonomi mmm kan vara de ämnena som han kommer  klara galant.  Men efter som bla bla bla  det redan innan är bestämt att man i gymnasium måste läsa engelska, svenska, matte, samhällskunskap vad det nu är så tar just tråkighetsämnena bort motivationen till de andra ämnena som bor i rolighets, tråkigheterna ligger som ett för tungt ok att bära så att roligheten inte känns och inte syns.

    Tråkighetsämnena kan man läsa in senare. Gymnasium är en gång i livet. Tråkighetsämnena är saker som man via komvux kan läsa in senare.  Kanske har den unge mognat fått så mycket erfarenhet av det  roliga i gymnasiet att han till sist orka ta sig an tråkighetsämnena för han lyckades ju så bra innan. Då när han läste kosten och hälsan som var hans motor.

    Komvux har även bra pedagoger som möter nu vår unga vuxna med sin yrkeskunskap har  andra sätt att lära ut. Har andra sätt att visa på viktigheten i ämnet utifrån vardagslivet.  Kan även vara så att vår unga vuxna lyckats få till en form av självkänsla då han sett hur bra och roligt det var att gå gymnasiet. Han växte och kände att han var bra på något. Han mognade fick tilltro och våga se sig själv som någon som kan.

    Ofta gör man tvärt om mot vad klokhetskvinnan tänker.

    Ofta lägger man kraften på det som är svårt.

    Då är det viktigare att lägga kraften på att basämnen som den unge tragglat med sen urminnes tider. Där han år efter år misslyckats vilket gör att han jobbar i motvind, vilket gör att han tröttnar, vilket gör att hans egna tro på sig själv dör. Vilket gör att han ens inte försöker för han orkar inte vara mera värdelös än det han redan är. Vilket gör att han hoppar av skolan, tror på alla sanningar han och omgivningen har om honom, vilket gör att han en dag inte ens vågar gå upp ur sängen.

    Det är inte så livet ska vara men för en del är det just så det är. Vissa hoppar av, orkar inte för de har redan tidigt lärt sig att livet är inte till för dom.

    Nej klokhet vill jag ha, så jag vill sprida budskapet framåt. NÄR MAN ÄR UNG SKA MAN HA ROLIGT ÄVEN I SINA STUDIER!

    Förutsättningar

    När man är ung ska man ha roligt få känslan av att duga i sig själv. Den känslan får vi när vi ser och är i våra tillgångar.  Den känslan får vi när vi känner att vi klarar av är bra och lyckas med det vi företar oss.

    När man är ung ska man ha roligt, även i skolan! Till och med så att när man är ung ska man framför allt, ha roligt i skolan.

     

  • Annie Lööf inlägget jag skrev om mobbning……

    fick en kommentar en lång kommentar som var intressant. Därför fick det bli ett eget inlägg Hoppas att du inte misstycker Fanny K.  Jag  gillar att du har åsikter och gillar att läsa att andra har andra uppfattningar det berikar mig……. https://www.malix.se/2012/05/07/4759/#comments Länken till inlägget.

    Jag måste bara säga att din okunskap kring friskolor är slående, seek no rx vanligtvis brukar man göra lite reaserch innan man bestämmer sig för att göra ett uttalande angående saker man inte är speciellt insatt i.

    Du skriver att ”Är det verkligen syftet att vi startar en massa friskoler för att elever som blir mobbade kan välja en annan” Om du nu såg hela partiledar-debatten så var detta inte vad Annie Lööf menade. Hon förklarade helt enkelt att om vuxenvärlden, dvs de lärare och ansvariga i kommunen som skall ta hand om situationer då elever blir mobbade inte klarar av att göra detta, så kan man som förälder själv göra ett aktivt val och flytta sitt barn ifrån den negativa situationen.

    Det har ingenting med friskolor i sig att göra, det handlar om att föräldrarna själva väljer att göra något åt en situation som den ”andra vuxenvärlden” inte klarar av att hantera. I längden måste väl ändå detta vara bättre? Barnen hamnar direkt i en bättre situation och slipper att bli behandlade illa.

    Jag har själv vart själv utsatt för mobbing, från första klass blev jag illa behandlad utav ett gäng av äldre killar, jag var egentligen inte annorlunda, jag var bara aningen längre än alla andra. Skolan (en kommunal skola) och den vuxenvärld som skulle ta hand om situationen klarade inte av att göra detta, istället blev jag mer eller mindre syndabocken i det hela, för killen som mobbade mig var ju diagnostiserad med en rad olika sjukdomar (däribland ADHD) som gjorde att jag skulle acceptera den behandling som fortgick.

    Skolan och de som var ansvariga inom kommunen ”försökte” under 3 år att lösa min situation, men den förvärrades bara ju längre tid som gick. Efter många försök och förhandlingar med skolan fick mina föräldrar tillslut nog, de var tvungna att ingripa för att på något sätt få slut på det hela, för den andra vuxenvärlden lyckades inte.

    Mina föräldrar valde tillslut en ny skola, en privatägd skola med montessori-värderingar. Sedan dess har jag endast en gång blivit utsatt för en konflikt i vilken jag kände mig kränkt.

    Denna konflikt inträffade visserligen på en friskola men vad som hände där, tillskillnad ifrån den kommunala skolan var att lärarna direkt ingrep! De tog tag i situationen och löste den inom två veckor.

    Skillnaden som existerar emellan kommunala och Fristående skolor är det faktum att de fristående skolorna försöker att gå med vinst, min skola tillexempel utökade sin verksamhet förra året genom att ta in 100 nya elever, så uppenbarligen går de med vinst! De kan inte ha en situation där en elev byter skola för att han eller hon mår dåligt. De MÅSTE lösa situationen för att kunna behålla eleverna och för att kunna fortsätta utöka. Därigenom kommer situationer med mobbing inte att uppkomma just på grund utav detta, lärarna måste verka för en positiv miljö där ingen blir drabbad annars fungerar inte verksamheten.

    Sedan att du säger att lärarna har ”Lärarna har mindre utbildning, mindre vuxen stöd och någon tjänar pengar på att göra besparingar på det som är vår framtid.Var har du fått denna fakta ifrån? Jag skulle gärna se källor på detta.

    Lärarna som undervisar på min skola är alla medlemmar i Lärarnas riksförbund och är således fullt utbildade enl. svensk standard. Detta till skillnad ifrån min tid i den kommunala skolan där hälften av lärarna inte var medlemmar i LR. Och vilka besparingar görs? Min skola spenderar hundratusentals kronor varje år genom att förse eleverna med en Macbook, dvs en bärbar och mycket dyr dator, lokalerna är fräscha och lärarna är mycket professionella. Lärarna har även möjlighet att löneförhandla utanför den satta mallen och således har de en drivkraft att vidareutbilda sig och sina elever.

    Sedan så har du gjort ett annat uttalande som förbryllar mig;
    ”Allianse pratade även om att friskolorna visade på att eleverna fick bättre resultat. Är inte det känt känner inte de höga herrarna och damerna till att friskolorna gärna sätter upp betygen för det ser bättre ut för dom. Betygen visar ju enkelt att deras skola är bra. Den som får betala det är eleven, som sedan kanske misslyckas i Gymnasiet.”
    Här har du återigen gjort en miss genom att inte kolla upp fakta, det står klart och tydligt i skolverkets rapport ifrån de nationella proven 2009, ”Genomgående är det en större andel elever i kommunala skolor som inte uppnår målen för proven jämfört med de fristående skolorna.”Källa:http://www.skolverket.se/2.3894/publicerat/2.5006?_xurl_=http%3A%2F%2Fwww4.skolverket.se%3A8080%2Fwtpub%2Fws%2Fskolbok%2Fwpubext%2Ftrycksak%2FRecord%3Fk%3D2470
    Och de nationella proven är ingenting som lärarna kan påverka på annat sätt än att utbilda sina elever väl i respektive ämne.
    Slutligen skulle jag bara vilja säga att det verkar sig om att dina åsikter kring friskolor grundar sig i ett politiskt förhållningssätt till friskolor snarare än ren fakta. Så tills nästa gång föreslår jag att du tar kontakt med någon som gått på en friskola samt en kommunal och får reda på hur det verkligen är.

    Vänlig Hälsning Fanny Karlsson
    Studerande i 3 året på Fridagymnasiet.

     

    Hej och tack för all tid du måste ha tagit på dig att säga din åsikt. Åsikter är viktiga och även om vi har olika uppfattningar så är de så viktiga det är så vi går framåt. Det är när vi pratar med varandra förändringar sker. Vad beträffar friskolor eller inte friskolor så visst jag kan inte dra alla över en kam. Vilket jag kanske gjorde. Däremot kan jag säga mig faktiskt att jag har erfarenheter av friskolor eller mera ska jag säga friskola. För två av mina barn har gått på friskola, men inte då Montisori skolan som är din erfarenhet. Ingen av mina barn fick en bra utbildning. Min son hoppade till och med av och bytte till annan utbildning. Friskolan var en var data inriktag, men där fick han en vanlig bärbar dator av simplare sort. Det var till och med så att deet var en av anledningarna det skolan liksom lockade med. när han bytte till den kommunala skolan där han nu istället utbildar sig till Målare,så fick även han en mac+Ipad samt praktik på 5 veckor i Portugal alldeles nyligen. Vad han sedan ska behöva dator till i en sådan inriktning vet jag faktiskt inte även där var det kanske lockbete, men inget som de hade behövt locka med för min son ville verkligen gå på den skolan för han tyckte verkligen inte att den friskola han gick på var något för honom. Okunskap eller inte så vill jag skriva jag läser det du skriver, # liknar det med ”jag hör vad du säger”, tyvärr så delar jag inte din uppfattning. Men självklart är det inte så att alla friskolor är dåliga, men det är inte heller alla kommunala skolor. Vad jag tycker är fel är att det det tjänas pengar. Jag vill även säga att jag faktiskt såg hela debattprogrammet och det var så jag och andra med mig uppfattade Annie Lööf klumpiga uttalande. Jag anser att Det är vuxnas ansvar och blir barn mobbade så har vuxna inte Tillräckligt. Mobbning får inte förekomma! Det gör det förekommer asså, men då har inte vuxenvärlden gjort tillräckligt.

    Vad det beträffar okunskap eller inte så menar jag inte att du har Okunskap för jag vet ju inte vad killen som mobbade dig hade för diagnoser eller inte men du nämner i ditt svar

    ” Skolan (en kommunal skola) och den vuxenvärld som skulle ta hand om situationen klarade inte av att göra detta, istället blev jag mer eller mindre syndabocken i det hela, för killen som mobbade mig var ju diagnostiserad med en rad olika sjukdomar (däribland ADHD) som gjorde att jag skulle acceptera den behandling som fortgick.

    Så vill jag bara upplysa dig om att ADHD inte är en sjukdom. Sjukdomar botar och och blir frisk ifrån. Jag däremot har en funktionsnedsättning, Det går liksom inte att bota. En del av mina Egenskaper är saker som man idag gett samlingsnamnet ADHD, ADHD är inte Hela mig men vissa små egenskaper i mig är till och otillgångar i ADHD. Adhd i mig är alltså ingen sjukdom och inget jag kan bli frisk ifrån, eftersom jag inte är sjuk. Jag är till och med stolt över att jag har ADHD men det beror nog på att jag idag har accepterat och känner att jag duger ändå jag duger och är precis lika bra och duglig som alla andra människor. Förr tänkte jag tyvärr inte så, för då ville jag så väldigt mycket att vara som alla andra vara klok, tänka och lära mig precis som alla andra inte vara så impulsiv och otålig. Idag tänker jag mera att det är ju tur att jag är sådan som jag är för det är ju sådan jag är och jag är ju bra på att vara sådan som jag är. Det finns så många andra människor som springer runt och låtsas att det är något som det inte är och det orkar jag liksom inte längre med att göra. Jag är liksom bäst på att vara mig sådan som jag är.

    Det ger inte mig rätten att mobba andra och ADHD är absolut ingen ursäkt för att mobba. Vill även flika in att Det finns många barn med ADHD som är mobbade, tyvärr så är det ofta så att mobbade barn får vara sina egna försvarsadvokater, vilket är helt fel och aldrig riktigt. Även jag själv har erfarenhet av mobbning och jag säger inte att jag vet hur du kände det men jag vet hur det kändes för mig och att det gör sår i själen som tyvärr även i vuxen ålder gör sig påminda.

    Jag skriver det igen Mobbning får inte förekomma vare sig i skolan eller någon annanstans. Men även om det inte får så gör det. Men det är inte så att jag för den skull säger att det är bara att acceptera utan där finns massvis att göra och det är ett jobb som Måste göras och tas på största allvar.

    Igen skriver jag att jo jag var för snabb i tanken självklart inser jag att alla friskolor inte är så som jag skrev i mitt inlägg, men min erfarenhet av Friskolor då jag haft två barn som gått i friskolan är dålig till och med urusel. Det finns säkerligen friskolor som är bra lika väl som det finns kommunal som är det. Men oavsätt bra dåligt så upplevde jag Annie Lööfs uttalande som plump och klantigt, Jag hoppas verkligen inte att hon menade det så som jag och många med mig hörde det för då blir jag mörkrädd det är ju dom som har den största makten att göra något åt det som har med skola att göra.