slutfasen av ett lugn snart drar det igång igen.

här går livet sin gilla gång.  Chilisarna växer och allt är i snigelfart.  Snart är det den dagen då sonen ska börja skolan igen. Men nu pratar vi  3 dagar av fem.  2 dagars praktik ska till och det letas efter något i vår lilla kommun.  Ibland önskar jag att jag kunde se in i framtiden för just nu bor det mycket oro i kroppen hur det ska bli, order vad som kommer hända.

Att det ska vara så svårt att få till fungerande rutiner i saker. Att skolan till och med nu när sonen är så stor, ska vara ett så svårt mål att nå upp till. De där gamla historiska känslorna har hittat tillbaka i mig.  De där med föräldraroll och misslyckande, samtidigt som jag ser att det här är större än vad jag och maken kan påverka. Lite som att vi gett upp. Lite som att detta får vara en färdsträcka där vi lär oss mera.

Just nu är det härligt att se sonen för han mår så bra, han hänger med ut på utflykter och det känns som han är lycklig. Men snart är vi där igen. Snart kommer det bo tankar i oss att det blir telefonsamtal och tråkiga samtal om vad som inte funkar.  Även om jag inte kan säga att skolan brukar ringa när det är tråkigt, för det har varit  väldigt noga med att lyfta fram det som är bra.

Jag vill så mycket att det ska funka att sonen ska hitta till  ett bra och framkomligt sätt att växa upp. Hitta något meningsfullt och roligt, så att även han får ett värdigt och innehållsrikt liv som vuxen.  Visst inget är försent, allt är möjligt och hoppet om att det kommer att funka finns. Men det är litet och jag är rädd. Rädd för framtiden som idag ännu är fantasier.

Fantasier och rädslor är aldrig en bra kombination känner jag. Men något ska till.  Idag  denna vecka är det i alla fall ännu bara  dagar hemma. Nästa vecka där emot då är det tiden som kommer att visa va som sker och händer.  Vi ska framåt det ska gå så är det bara.  Han ska växa upp till en kille som ser framtiden som något spännande och roligt.

Det bor lycka i stunden men jag vet inte varifrån den kommer.

Sitter och funderar på allt som hänt de här dagarna sedan sonen ställde till det med skolan.  Han får ju inte komma dit som läget är nu.  Så här är jag tjänstledig och jag och sonen klurar ut saker tillsammans.  I dag på kvällen satt jag och maken och pratade och jag sa till honom att det känns så bra just nu.  Det är så mycket lugnare och sonen är om jag inte ser fel, find faktiskt lycklig.  Han mår bra av att vara hemma.  Inte ens under sommarlovet va det så här bra som det är just nu.  Även om han tycker att jag tjatar för det gör jag.  Mammor tjatar mycket och pratar en del.

Men vi har det bra vi går upp på morgonen och gör saker, shop  inte speciella saker.  Utan helt vardagliga saker.  Vi diskuterar inte händelsen för den har vi pratat om,  utan mera vardagliga saker  går och handlar och jag delar med mig av mina kunskaper som liksom hör till när man bor i egenlägenhet och är vuxen.  Jag visade han hur det blev när man gjorde som vi gjorde i går, då vi köpte köttfärs på Citygross till extrapris.  Varför det inte lönar sig enligt vad jag tycker för  köttfärsen var så full av vatten att det  nästan blev soppa när jag stekte den.

Sonen som hatat skolan sedan han började  förskolan mår just nu bra med att bara vara i vardagen utan semester och sommarlov.  För sommarlov det ger ångest det med. Då ska man ju uppleva saker och hinna med så mycket och hinna med att vila upp sig.  Idag är det inte sommarlov utan vardagen, då när man faktiskt måste göra hushålls sysslor och planera för dagen.  Det ska städas, lagas mat, handlas, och tvättas kläder mm.   Just nu är det så där bra som det var när vi åkte till Strömstad  i två veckor bara han och jag. Då vi gjorde tomatisbehandlingen.  Det va också en tid då  vår son var lycklig, fast vi bodde i stuga eller i husvagnen eller på vandra hem.  Varje dag gjorde vi tomatisbehandling i tre timmar sedan ner på stan handla mat,  och göra vardagliga saker. När sonen går i skolan då kan vi inte alls ställa de krav som just nu bor i vardagen. Då är det till och med en kamp att få in honom i duschen.

Jag känner någonstans att det här är viktigt på något sätt, just den här tanken och känslan jag har just nu.  Det är något som är viktigt med stunden just nu. Vad är det som gör att  vår son mår så bra just nu?

För kraven finns även här i vardagen.  Så det är verkligen inte kraven som ställer till det.  Struktur, krav och olika vardagliga tråksysslor finns varje dag för sonen. Men någonstans i det här mår han bra.

Vad är som gör att det just nu funkar så bra? Vad är det som gör att det just nu känns som sonen är lycklig? Vad är det i dagarna just nu som vi måste fånga upp, ha med när det återigen blir skola? ÅÅÅ vad jag just nu önskar att  den psykolog vi har haft så nära samarbete med, inte slutat på habiliteringen. Hon hade precis förstått vad det är jag menar.  Tyvärr så hittade hon nya arbetsuppgifter.  Just nu känner vi oss så ensamma, finns inte så mycket bollplank. Jag måste reda ut det här  måste hitta till det som gör lyckan just nu. För något är det som görs rätt just nu.

Livet är just nu inte en kamp vilket det brukar att vara.

Valfriheten är inte till för alla

Det är inte enkelt, hospital men allt ska inte vara enkelt. Önskar bara att det kunde vara mindre svårt.  Fast nu ska jag inte klaga för situationen har löst sig till det bästa för stunden.  Det strular i skolan, order sonen är hemma för tillfället även det andra dagarna än lördag och söndag.   Men jag blir ledsen, prescription det känns tråkigt.  Att det liksom inte är så att alla får plats i vårt samhälle.  Alla ska med va det i någon valrörelse, idag är det jobben som är det viktigaste.

Men hur är det då om inte alla ens får gå kvar i skolan?  Får du inte ens gå i skolan hur ska du då någonsin får ett jobb? Nej, nu tar jag ut tankarna i förväg, den dagen den sorger heter det väl?

I alla fall så blir det en månad hemma med sonen, fast han är 18 år  snart så har jag tagit tjänstledigt från mitt jobb, för att få ordning och struktur under denna månad som sonen är hemma. Jag känner att det borde finnas flera alternativ flera val när det strular.  Det är ju så modernt det där med valfrihet. Men den valfriheten gäller inte alla.

Den gäller inte om du är en liten “strul-pelle” i samhällets ögon  som har svårt med de där lite mera svårlästa koderna, som finns i det sociala samspelet.  Vi tyckte ändå att skolan  han valt var ett bra alternativ att välja, men, nu kanske de till och med väljer bort honom.  Hur är det då med valfriheten? Vad finns att välja då?

Jag tänker att det är tur för vår son att just den där valfriheten inte gäller över allt, tänk om föräldrar valde bort sina barn?  Nej vi väljer att kämpa, kämpa för vår sons rätt att ha ett bra liv.  Just nu kanske det bästa alternativet är att han är hemma.  Att vi, jag och han denna månaden försöker hitta på andra saker, att fylla dagarna.  Det går inte att han  hela dagarna sitter här hemma, med sin dator.  För det är just det han hade gjort, om jag inte  tar tag i det och hittar på saker.  Just det där med att hitta på saker är ju något som jag tycker om.  Så här ska hittas på. Frågan är bara vad vi ska hittpå.

Konstigt tycker jag att är du annorlunda och har lite svårare med att hantera de där sociala koderna, har annorlunda tänk. Då får du liksom inte plats. Vi kan inte ändra på vår son och hans sätt att vara. Vi kan liksom inte ta bort hans funktionshinder utan det är vi omgivningen som måste se till, underlätta, forma om, lägga ut pusselbitarna så att han ser bilden. Vi kan inte ändra på vår son, men vi kan ändra vårt egna beteende så att sonens funktionstillgångar blir mera synliga och glänsande. Det är  de där funktionshindren som vi runt omkring honom ska hjälpa honom med att gå runt, undvika och förhindra.

Lev idag just nu, Igår är historia och imorgon är en helt annan dag som inte går att levas i idag.

Söka vårdbidrag är inte enkelt.

Igår läste jag på Fb en kvinna som fått vårdbidrag 100 %. Hur hennes känslor va blandade. Jag har själv varit där bland de där blandade känslorna.  Det är jobbigt det är tufft att söka vårdbidrag, cialis många frågor och det som man egentligen tycker är helt naturligt blir konstigt och onaturligt. Det känns när försäkringskassans personal frågar ut, order  och när de läser upp svaren så blev i alla fall jag mörkrädd.  Det som man som förälder strävar med varje dag som man på något sätt alltid gjort och alltid sett som normalt, nurse är inte normalt för andra. Det är inte normalt att man köper gympakläder flera gånger per termin, det är inte normalt att böcker försvinner och att det är krig hemma nästan varje dag för att skolan kallar.  Det är inte normalt att se ljuset slockna någon gång i september i ditt barns ögon.  Det är inte normalt att ungen inte ens klarar fram till Jullovet.

Här hemma va det skolan som gjorde mest ont, och gör även idag fast  vi bara har lillkillen hemma. Men varje dag var enda dag som det är skolan hör vi innan han åker till skolan.

Jag vill inte till skolan, jag hatar skolan. Från 0-1 till nu tvåan på gymnasiet samma fraser varje dag Alltid. Jag vill inte till skolan är egentligen det enkla. Alla bråk som varit i skolan där lillkillen ställt till det. Alla dumheter som han råkat utför är värre, än jag hatar skolan frasen. Men det som sedan några år har gnagt är just den där frasen jag vill inte till skolan jag hatar skolan.

I 11 år har vi hört det i 11 år har vi hela tiden sagt: ja men du måste gå i skolan, det är snart fredag, eller snart är det lov igen.  11 år av att göra något varje dag som man inte vill, som man hatar. Som sonen säger att han gör. Borde det inte finnas bättre alternativ? Hade jag  hatat något så mycket i 11 år hade jag gjort allt för att undvika det som vuxen. Som barn har man inte möjligheten, att välja bort i alla fall det hatobjektet. Nu är det  två år kvar i skolan för vår son, Förra våren tog vi vårt förnuft till fånga jag och maken vågade prata om det och presenterade det för skolan. Att det faktiskt måste finnas andra alternativ än bara skolan. Ännu är inget klart men de har börjat rota i alternativen och de har börjat röra på sig i alla fall har det blivit en del samtal om att hitta praktikplatser men handledning.

Oj jag ser att jag kom bort från ämnet jag som skulle skriva om vårdbidraget och de känslor som flyttar  in i det sambandet.  Vet inte helt säkert om jag gjorde det men det får duga.

Lev idag just nu, Igår är historian och morgondagen är inte här just nu finns hela tiden.

Malou har tagit studenten, Malou har tagit studenten Fy fan va hon är bra bara bäst!!!

igår va det en viktig dag, mind physician mest för dottern men inte långt ifrån hennes mest som den va viktig för mig.  Alla år av vanmaktskänslor när vi har försökt förklara för skolan, treat att alla lär sig inte lika. Alla tröstlösa stunder när vi återigen har insett att nej inte heller denna gång förstod dom.  Igår gav sig alla dessa tankar bort. Allt slit som varit har varit nödvändigt och igår gav det resultat.  Min lilla skrutta som igår tog ännu ett steg ut i vuxen livet gjorde en milstolpe och ett av slut. En början på något nytt inte känt ligger framför henne.  Jag tror att jag som mamma till min lilla dotter  faktiskt  kände mera  glädje än andra mammor.

Varför jo, för i vår familj har vi ADHD, jag har ADHD, och självklart blir det  då så att den tar en sväng om i min dotter.  Jag  orkade aldrig fullt ut med skolan, där betalade sig betygen i sträck på längden och tvären.   Sedan har jag  ju givetvis pluggat in det i efterhand men just det slipper dottern göra.

För hon gjorde det.  Hon orkade med, hon gav allt och lite till för att  ta steget ut med glans.  Hon fick till och med ett stipendium för sin förmåga att inte ge upp, ge allt.  Till och med här nu när jag sitter och skriver det känner jag hur tårarna liksom vill trilla fram och visa  sig. Inte i sorg utan stunden är mera vördnadsfull,helig och stor.  Hon gjorde det verkligen. Foto: Idag är jag nog den stoltaste mamman som finns mallon hon fick stipendium för att hon varit så duktig i skolan. Att hon är min dotter det är fantastisktFoto: GRATTIS till studenten!!!!
Du e grym!!! :D

Min underbara lilla duktiga fantastiska dotter hon gav järnet hon bangade inte för något utan tog  tag i och gjorde det. Ändå har det under många stunder under dessa tre år bott rädslor och funderingar i mig som : herre gud kommer hon orka, men snälla någon gör så hon håller ihop. Gör så hon inte ger upp.  Igår firade vi med pompa och ståt.  Redan halv sju var jag uppe och gjorde tårtor,  la den sista handen på det jag kunde förbereda. Skickade iväg äldsta sonen och hans flickvän för att köpa det sista som jag inte hade fått med från affären.    

Vill passa på  här i inlägget och tacka alla som kom till skolan för att hänga alla dessa blomsterkvastar och allt va det va för att visa  och dela dotterns glädje, vill även passa på att tacka för att ni även kom hem till oss och firade henne. Tror att det är minnen hon kommer ha hela livet.  Ni som var här kommer vara en del i dessa minnen hos henne. 

En trött och lite frusen Mallon var det  som öppnar presenterna. 

Det här sista kortet är nog det finaste jag läst som skolan har skrivit om min dotter.   Hon gjorde det verkligen, vet ni vad Jag  vet jag har världens bästa Malou, jo så är det hon är verkligen världens bästa  Mallon.  Det här är en seger Malou, bara så du vet…..

En ny tid är nu här, nya kliv rätt ut i livet, ta för dig min  älskade dotter världen är din.  Låt ingen trampa på dig stå på dig  för annars står andra på dig.  Gör allt du tänker och funderar på, ångra inget inte ens misstagen, det är dom du lär dig av även om de kostar.  Önskar dig all framgång lycka och kärlek.

Tack för att jag får vara din mamma.

 

Läxhjälpen som kan vara på väg

tänk om det var så att det fanns någon som var riktigt bra på att ordna till det där med läxläsning, buy någon som fick barnen till att känna wooo vad kul det här va, sovaldi   men oj jag vill lära mig mera. Just nu skulle jag göra vad som helst för en sådan person. Någon som lyckades hitta till just wooohiooo känslor i vår grabb som just nu går i Gymnasiet.  Då hade tyngden i mig försvunnit och det hade vart lite roligare att skicka iväg honom till skolan.  Det hade känts meningsfullt att prata med honom om skolan och framtiden.  Just en sådan person har vi inte hittat och själva har vi inte lyckats bli just en sådan person till vår son. För han saknar motivation, ser ingen vinst i att gå i skolan, ser ingen mening med att lära sig.  Han har aldrig gjort det, aldrig haft någon motivation till att lära sig. Förstår inte varför, utan bara att livet är så pissigt att när man är ung då ska man gå i skolan.  Frågar du honom varför han går i skolan säger han  bara för att dom tvingar mig.  Just inom detta område skulle jag vilja ha ett trolleri spö, som gjorde att  han hittade till aha upplevelser  som: jaha ja det är därför jag ska lära mig det och det.  bara för att jag sedan ska kunna göra  det här.

Tänk om det här är just det jag söker för att det ska bli bra.  http://www.smartstudies.se/

Tänk om det är det här som behövs, så underbart så enkelt i alla fall värt ett besök på sidan.

Lev idag just nu finns massvis med vårtecken på utsidan och solen tittar fram.

20140225_130225[1]20140225_130241[1]

Att förlora hoppet

artikeln är  några dagar gammal, sovaldi men bara fyra dagar.  När jag läste den så kom jag att tänka på hur det var när jag gick i skolan.  Hur vi var några stycken som inte passade in.

Sedan hittade åren då min son gick i låg och mellanstadiet fram, alla de där gånger som jag fick ta hand om en pojke som grät. Alla de gånger när jag som mamma ringde till skolan i ren frustration.  Alla de gånger när jag försökte få lärarna att förstå. Särskilt minns jag den gången jag gick till skolan och visade upp ett stort rött märke med rivsår i som min son hade på ryggen.

Det var den gången då jag tappade bort allt hopp,  all tro på att läraren skulle klara av att hantera situationen och hjälpa min son.  Då när allt hopp liksom försvann, av lärarens klumpiga kommentarer.  Då när läraren förklarade att han minsann hade tagit tag i konflikten. Han hade sagt till min son och försökt få honom att fatta, att han inte skulle vara där som de där pojkarna var. Det var då av dom orden mitt hopp och min tro på att läraren var en vuxen ansvarstagande vuxen försvann.

Han ville och hade alltså ambitionen att lära min son att hålla sig undan, genom att bli osynlig och vara rädd för de dumma pojkarna. Istället för att lära de dumma pojkarna att vara rädd om min son.

Av en sådan situation vad lär sig barnen då?  Vad lärde man min son?

Så som jag ser det så lärde man min son att vara rädd, acceptera att det är okej att vissa människor har faktiskt rätten att slå dig om du är där, där de slående människorna är.  Man ifrån tog honom rätten, att inte bli slagen.

Mobbning finns, och jag beundrar Clas  Jenninger i hans arbete mot mobbning. Han gör ett fantastiskt jobb, han fortsätter kampen att det är varje unges rätt att känna trygghet i skolan.

 

Cancersvulster eller inte jag är människa

jag är den där Cancersvulsten det pratades om på tv igår.  Idag känner jag tacksamhet över att inte mina barn gått på just skolan som såg barn som  Cancersvulster och ruttna äpplen.  Och ännu en gång får jag vatten på min kvarn om privata alternativ inom välfärden.  Egentligen vill jag ju inte ha det utan tänk om det i stället  hade varit tvärt om.  Att se barn som ruttna äpplen och cancersvulster, pill hur tänker man då? Vilken männskosyn, tänk jag tycker faktiskt lite synd om människan som uttalade sig så grovt.  Han har inte sett tillgångar i människor. Kanske är det så att han själv inte fått känna av att vara en tillgång som människa. Jo jag tycker lite synd om honom tänker mig att hans världsbild måste vara väldigt liten och att han alltid skilt på päron och äpplen, Liksom aldrig uppskattat en fruktsallad.  Aldrig uppskattat och känt att han kan ta lärdom av sina mindre bra egenskaper.  Måste vara väldigt jobbigt att arbeta med människor om man har en sådan människosyn.

Aldrig kanske upplevt sig se människor glimma till då de är i sina bästa egenskaper.  Men jag är verkligen glad och tacksam över att varken jag eller mina barn fått erfara och känna på hans människosyn.  Vilken tur att han av sa sig sitt rektorskap jag hoppas att han nu söker nya vägar och hittar ett jobb så långt bort från människor det bara går.

Har själv aldrig sett mina barn som cancersvulster utan mera som färgsprakande med lite extra allt av smak och färg. Lite extra kryddighet som är så fulla med tillgångar när de befinner sig i miljöer som bejakar deras tillgångar.  Jo visst jag kan vara lite jobbigt jobbig ibland men precis som vem som helst så är det då jag behöver lite extra omtanke och inte bli sedd med ögon som ser mig ett ruttet äpple eller en cancersvulst.

Ha en fin dag lev idag just nu för då är cancersvulster i går.

Hoppas nu mannen i fråga tar hans om sin människosyn, gör något åt den och skaffar nya erfarenheter så att han på något sätt får uppleva sina egna tillgångar och otillgångar som bra trotts allt.

Det är i skolan det gör mest ont även som förälder.

Jag har funderat en del på det här med att vara mamma, pharmacy att ha barn som går i skolan som inte sitter still, buy som inte har kvar orden när dom ska skrivas.  Att vara mamma som ibland inte får till det med lappar som ska fyllas i. Kommer lapparna hem som kommer de antagligen inte tillbaka till skolan.  Just det där med lappar är en förädlad konst som jag aldrig haft grepp om.  När jag var lite var det som lögn att få med en lapp hem som var från skolan. Jag blev ofta tillsagt att vara mera ordentlig.  Fick jag sedan med lappen hem så var det som fördjordat att få med lappen till skolan med underskrift på igen.

Just det där med lappar har förföljt mig i livet, pill lösa papper får man med sig hem som ska fyllas i och lämnas tillbaka på något sätt.  Det är en uppgift som jag oftare misslyckas i än lyckas med. När barnen gick i mellanstadiet var det lappar ständigt och jämnt.  Kom dom hit hem så låg de ofta kvar här på bänken ibland på skrivna i bland inte. Lyckades lapparna sedan läggas i skolväskan så var det inte helt säkert att de någonsin kom därifrån.  Systemet lappar är föråldrat och ett system som skolan borde utveckla.  När vår lilla kille gick i högstadiet även då min dotter hade annan mentor i gymnasiet så hade vi en helt annan lösning än just lappar.

Nu pratar vi mail, nu pratar vi nu tiden, så som den är idag och som den funkar för mig. Mail är bra,  bara du inte behöver en signatur, för då är det mera än att bara läsa det. Vi löste det så i min sons klass att jag skrev att jag läst och vad jag tyckte.  Även så löste vi det för dottern på gymnasiet.  Missade jag ringa någon gång när det var läkarbesök eller hon var sjuk skrev jag eller mentorn mail om jag glömt.

Just det här är underverk för mig, det är underverk att människor som jag inte har en relation till hjälper mig att lyckas med det som jag behöver lyckas med. Visst säkert var det mer jobb för läraren men det gjorde att vi tillsammans lyckades.  Det gjorde att skolan visste att vi var med vi vill och vi tyckte samarbetet var viktigt.  Det säger kanske inte så mycket om att jag var duktig, för jag var ju som jag är. Glömsk och helt utan förmåga att hålla reda på papper och sånt, men tillsammans med skolpersonalen hjälptes vi åt att minska min oförmåga. Jag slapp mötas av att jag är ointresserad, och en dålig förälder. Läraren slapp tänka fientliga tankar om mig om att jag är helt ointresserad.  Vilket jag faktiskt inte är. Men lappar påskrifter och samtal sånt glömmer jag.

Att just den här delen i  mina o-tillgångar blev en solskenshistoria handlar om att jag var modig och berättade som det var, men det handlande även om att den som jag berättade för. Lyssnade hade lite samma tänk som jag själv vilket är: Vad kan jag göra i stället.  den som lyssnade valde bort lathetstankar, ovilja se mig som en dålig människa utan istället valde att se min svårighet som ett lösbart problem.

När vår son nu började i gymnasiet fick vi höra att skolpersonalen från nia hade berättat om att vi var väldigt engagerade och samarbetsvilliga.  Det gjorde mig stolt.

Samarbete handlar kan handla om att lyssna, och ha med vad kan vi göra istället så det funkar.

Det är i skolan det gör mest ont att ha ADHD, även om du bara är förälder 🙂

Lev idag just nu.

×

Like us on Facebook

RSS
Follow by Email
Facebook
Twitter
%d bloggare gillar detta: