Här har det tvättats idag. Nu är tvättkorgarna tomma igen och ute på framsidan hänger den sista tvätten på tork. Jag har fått klart för mig att man inte ska hänga ut alla kläder på tork. Det visar sig att vissa människor inte hänger ut underkläder och strumpor. Jag kan förstå det för man behöver inte skylta med sina underkläder. Men jag hänger ut allt fast jag brukar hänga det längst in på vår torkvinda och ha annat som skymmer. Jag hänger inte upp kläder på tork för att andra människor ska se vilka kläder jag har. Jag gör det för att kläderna ska torka. Dessutom njuter jag av den härliga känsla de ger när de hänger ute och torkar i solen. Hänger andra ut sin tvätt på tork bryr jag mig inte om vad som hänger där. Har andra saker att titta på. Till exempel min trädgård.

Växthuset och värmen

Ja, nu hamnade jag där igen. I min trädgård och även i växthuset. Dörren står öppen, takfönstret likaså – ändå är det lite för varmt där inne. I kväll blir det att vattna.

Jag har börjat fundera på hur jag ska kunna samla upp regnvatten. Det finns rännor på växthustaket, och där sitter små runda kopplingar – sådana som man kan leda vatten genom ner i en tunna.

Men var hittar man tunnor?

Jag vill gärna bidra till att minska min vattenförbrukning, särskilt nu när det är så torrt i markerna. Helst skulle jag vilja ha allt klart redan idag – det sägs ju att regnet kommer i morgon. Men jag misstänker att det inte hinns med.

Kompostjord och lavendelsticklingar

Trädgården ja… under förmiddagen, mellan tvättlaster, grävde jag i komposten. Jag lade kompostjorden i odlingslådorna på framsidan. Två skottkärror fick jag ihop – tänk vad mycket jord det blir om man låter tiden arbeta.

Jag kan inte skryta med att jag sköter komposten enligt boken, men ändå blir det jord. Bra jord, att fylla ut med.

En skottkärra gick också till rabatten jag rensade igår. De små lavendelknopparna där fick en skopa kompost som näring.

En gren med gröna blad hade gått av – jag satte ner den i jorden. Jag tror det är så min faster lärde mig att man gör sticklingar. Vad jag önskar att jag hade lyssnat mer på henne, på farmor och på mamma när det gällde trädgård. Då kanske jag hade vetat hur man gör ”rätt”.

Men nu gör jag som jag tror. Och kanske vissnar det.
Men jag gör det i alla fall.
Kanske är det just det som är det viktiga.

Under paviljongen – med tankar som får vandra

Just nu sitter jag under vår paviljong och skriver. Vinden svalkar och det är rätt behagligt här under taket. Att låta tankarna fara runt, är även de behagligt. Tycker om när tankarna hoppar från tuva till tuva. Tänk ibland är dom inte ens i samma sjö när dom hoppar dom där tankarna.

Men orden börjar sina. Det här får räcka för idag.

Att försköna eller bara dela det lilla?

Självklart vill jag tacka dig som läser min blogg – det betyder mycket för mig.

Jag skriver om vardagliga, ibland ganska triviala saker. Mitt liv har både uppgångar och nergångar. Ibland mår jag bra, ibland mindre bra. Men jag försöker ändå stanna upp och hitta det vackra i det lilla. Vara här och nu – även när det känns tungt.

Det känns viktigt för mig att du som läser förstår att livet här i vår lilla by inte alltid är rosaskimrande. Det glimmar inte alltid heller. Här finns regniga dagar, diskussioner och ganska tråkiga stunder också. Men jag tror inte att någon mår bättre av att veta att andra har det sämre. Det är inte så jag vill skriva.

Och ändå, mitt i allt det vardagliga – eller kanske just därför – finns det små stunder som bär. Små glimtar av något gott, även när livet skaver.

Kanske har jag inte skrivit så mycket om nergångarna på sistone – men de finns där. Jag vill bara visa att även jag har toppar och dalar.

Jag lever inte på något rosa moln. Jag försöker bara hitta ljuspunkterna i det liv som är mitt.

Tack för att du läser min blogg malix.se

#växthus, #kompost, #lavendel, #sticklingar, #regnvatten, #trädgård, #reflektioner, #malix.se

Ångest här finns att läsa.