Jag är trött, advice Jag trött , store trött och åter trött. Mina tankar flyger och far. En stund tänker jag att det är ok, look nästa stund så är det inte ok. Min ambitionsnivå är på gränsen under noll. Tröttheten, sitter som ett band runt huvudet. Har försökt att koppla av, tänka snälla tankar, försökt att inte tänka, och hittat nya tankar.
Men återkommer till det som ligger mig varmast runt hjärtat, eller det som i alla fall ligger i min närhet, Mina tankar om hur det ska bli, hur ska det funka i framtiden, med skolan och min lilla pojke. Känner mig isolerad, samtidigt som jag känner att detta är en bra lösning.
Jag känner mig som en bra mamma som orkar med mera nu, än för ett par månader sen. Jag är en bättre och en tål modigare, mamma idag.
Jag tänker mer efter innan och försöker hitta nya vägar, nya spår att följa. Just nu står jag i en återvändsgränd, som gör att jag måste vända om, börja om. Gå tillbaka, för att pröva en annan korsning. Tar jag steget så vill jag känna säkerhet, att där jag sätter ner foten är det fast mark. Här känner jag inte terrängen, marken är inte stum, och minsta steg fel upplever jag som att fallet ligger för nära in på. Vet inte om jag orkar ta mig upp, vet inte om mina ben är stadiga.
Min tjänstledighet är just nu en bra lösning. Min lilla kille har det lugnare, och har inte lika mycket förändringar nu som för ett par månader sen. Men är detta en bra lösning? Detta är ju bara på låtsas, detta är ju inte verkligheten. Mammor och pappor arbetar, för att försörja sin familj och för att se till att barnen för det dom ska få. Mammor är inte hemma hela dagarna. Jag är det försvinner några få helger då min make är hemma då jag kan arbeta utan att ha tankar på hur han har det i skolan. Behöver inte vara rädd för att jag skall behöva åka iväg för att hämta upp honom. Men idag, är jag rädd för telefonen, om den ringer på dag tid. Rädd för att hans fröken skall ringa ,säga att han inte går att hantera, rädd för att jag ska få uppleva samma sak som de upplever i skolan, att jag inte kan hantera honom. Att han ska hitta på dumheter, som jag inte kan göra något åt. Att han ska tröttna.
Att de andra barnen skall tröttna på att alltid visa hänsyn, att inte kräva så mycket. En dröm jag har idag som känns så långt bort är just att få ägna mig åt mina andra barn. Bara dem, utan att något skall komma emellan. En hel dag där det bara är vi, där mina tankar är bara hos dem, till hundra procent utan att behöva tänka på vad som kan hända eller vad som sker med min lilla kille.
Jag skulle vilja slippa vara rädd för framtiden, slippa oroa mig för att jag kanske måste välja jobb. Jag är rädd för att min chef och mina arbetskamrater skall tröttna på att jag är tjänstledig, att jag tillslut inte har ett jobb att vara tjänstledig ifrån. Jag är rädd för att jag inte skall orka, att jag inte skall klara av det som jag vill klara av. Jag är trött! Jag är trött på alla mina tankar som far runt i huvudet på mig. känns som en motorväg eller autoban, vilket det nu har varit för länge…… vill att mina tankar skall återgå till en liten slingrig grusväg där det som högst går att köra i 70…….
Nu behöver jag mera varmt kaffe. En ny dag är kommen, en ny dag med nya tankar , ny händelser, under och ljus glimtar.
Idag har jag betämt mig för att aktivt slå bort alla mina oros tankarm mina rädslor. Nu när jag har blivit medverten om dem så kan jag oxå se att dessa tankar handlar inte om just nu utan mera i framtiden. Det är ju bättre att jag tar hand om dem när de kommer för just nu i denna stund är mitt största problem att kaffe i koppen är slut och det problemet går ju att lösa
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.