Eva Dahlgren
Read this post in English →
👉 Click here to read the English version
Söndag morgon.
Min familj har vaknat. Själv vaknade jag vid 6.30. Låg kvar i sängen fram till åtta, tog mitt kaffe och njöt. Spotify på Eva D. ännu en dag.
Hon är min tid.
Det var sådan musik jag hade i min freestyle på somrarna.
Eva är sommar för mig. Sommarkväll.
Sommarkväll i Kungsbacka. Sommardag i Lerkil, Hanhals, Särö.
Hon är havet.
Hon brusade i mina öron en mulen dag vid Kungsbackaån. En brygga utan båt. Ett ritblock. Kol.
Jag ritade en av de bästa bilder jag någonsin gjort den dagen.
Tyvärr har den genom åren försvunnit.
Kär var jag. Olyckligt kär. Jag ritade mina känslor. Satt under en bro på eftermiddagen, Eva i öronen, kol på händerna, tårar som rann ner för kinderna och en kropp fylld av känslor.
Kärlek som ung gör ont. Den brusar och är så stor, så oförklarlig och stark.
Det är så härligt att minnas. Samtidigt gör det ont i mig när jag tänker på att även mina barn har åldern inne i dessa omvälvande år.
Det är ju något vi alla ska uppleva – dessa vågor av känslostormar som brusar genom hela kroppen.
Det gör ont.
Det brusar långsamt och fort.
Det rör runt i våra då så oerfarna och sköra kroppar.
En massa känslor som gör oss
yra,
febriga,
härligt
levande.
Som om inte tonårskänslor borde räcka – alla dessa osäkerhetskänslor och det surrande som rör runt i en tonårings kropp.
Jag tror det är viktigt att vi minns. Att vi kommer ihåg alla dessa känslor vi själva bar som tonåringar. Det gör, tror jag, att vi bättre kan förstå våra tonåringar.
Dessutom gör de oss
hela,
trygga,
till dem vi är i dag
som vuxna.
De ger oss en bekräftelse på var vi i dag har landat i
trygghet,
lugn,
den inre säkerheten
som smyger sig på genom åren.
🎵 Sunday Morning – Summer, Sea and Eva
Eva Dahlgren
Sunday morning.
My family has woken up. I woke at 6:30. I stayed in bed until eight, had my coffee and simply enjoyed the quiet. Spotify playing Eva D. for yet another day.
She is my time.
That was the kind of music I had in my Walkman during the summers.
Eva is summer to me. A summer evening.
A summer evening in Kungsbacka. A summer day in Lerkil, Hanhals, Särö.
She is the sea.
Her voice rushed through my ears one cloudy day by the river in Kungsbacka. A pier without a boat. A sketchpad. Charcoal.
I drew one of the best drawings I have ever made that day.
Sadly, it disappeared over the years.
I was in love. Unhappily in love. I drew my feelings. Sat under a bridge in the afternoon, Eva in my ears, charcoal on my hands, tears running down my cheeks and a body filled with emotion.
Young love hurts. It rushes and overwhelms, so big, so unexplainable and strong.
It is beautiful to remember. Yet it aches inside me when I think about my own children now being at that very age of emotional storms.
It is something we all must go through – these waves of feeling that rush through the entire body.
It hurts.
It rushes slowly and fast.
It stirs everything inside our then inexperienced and fragile bodies.
So many emotions that make us
dizzy,
feverish,
wonderfully
alive.
As if teenage emotions were not enough – all that insecurity and that buzzing inside a young body.
I believe it is important that we remember. That we recall all those feelings we once carried as teenagers. I think it helps us understand our own teenagers better.
And they also made us
whole,
secure,
into the people we are today
as adults.
They confirm how far we have come in
safety,
calm,
that inner security
that slowly settles within us through the years.
Lämna ett svar