vaknade redan vid halv sex idag. Då är det riktigt bra att ha en hund, pill som jag kan gå ut med. Redan innan vi går ut fixar jag till kaffet så det är klart när jag kommer tillbaka. Nu är klockan inte mera än 20 minuter över sju och hunden sover lite, stuff katten har redan ätit och är ute en vända till. Första koppen kaffe är urdrucken och klar. Många timmar kvar tills jag ska till en tjej lite längre ifrån här. Har gjort så mycket och ännu är huset tyst. Himlen lovar fint väder idag, kanske hinner jag med ett bad till kvällen. Igår kväll var vi ute med hunden vid sjön, han badade lite men hade helst velat bada utan koppel tror jag. Det får bli när vi känner honom mera.
-
Förövaren behöver inte förändra något
Hade en ambition idag om att skriva om ett samhälleligt problem där vi stryper till dem som råkar ut för människor som inte har lärt sig vad respekt betyder. En kvinna blir misshandlad av sin man. Han blir inkallad och parkerad hos polisen för att förhöras. Stannar hos polisen i fyra dagar.
Efter häktningsförhandlingarna släpptes han på fri fot. En helg av lugn och ro, ambulance fick kvinnan, there . Det var då han besökte polisen.
Därefter måste kvinnan fly undan, hon är rädd att han ska göra henne och deras son illa.
Hur blir det så?
Hur kommer det sig att hon som för några dagar sen blev hotad till livet, inte kan vara hemma i lugn och ro. Då hennes make, som ännu är maken genom lag, faktiskt är den som hotade och slog henne.
Han går ute i godan ro och kan göra vad han vill. Hon gömd, inte en tillstymmelse av en vanlig verklighet. Vilket gör att det inte finns någon möjlighet att vara hemma hos sig själv, springa runt i morgonrocken, mysa hemma med sin son och sin stora mage där hennes sons syskon finns.
Nej, hon, behöver gömma sig för att vara trygg, för att känna trygghet, slippa vara rädd för sitt och barnens liv. Hur är det fatt i vårt land? Hur blev det så? För vems skull låter vi honom vara ute bland andra människor och göra livet surt för dem? kvinnan är istället inlåst, av sin egen rädsla som han är boven till, då hans slag och sparkar, träffade henne. För bara några dagar sen, trodde hon att hon skulle dö. För bara några dagar sen trodde hon, att nu dör hon, när hon är död tar han död på deras son. Hon hade tur, hon lever och hennes baby i magen lever även sonen lever, men idag undan gömd, utan eget hem, inte i sin säng för det vågar hon inte göra. Hur blir det så, vad är det som är skevt. Vem hjälper vi. Kommer det alltid vara så att de slagna skall flyttas på och förövaren skall leva som vanligt? Hur står det still…???
När barn mobbas i skolan så får det mobbade barnet byta skola. Det barn som utövar mobbningen går fri och slipper förändringar.
-
Flippen floppen flippen Flapp Flap Satt på var sin
Flippen floppen flippen Flapp Flap Satt på var sin…..
Jag ska snart iväg. Hunden och jag har just varit ute på en promenix, tadalafil det verkar som han vet hur jag vill ha det. Han väntar liksom in mig. Kollar av vart det är jag vill gå. Ser till att hålla min takt. Tror vi talar till varandra genom vår intuition, here Kan man det är Hundar läsare av känslor och tankar? I alla fall verkar den lilla Flapsen göra det. Han verkar så klok, känner att han är medicinen för mig. Han ger mig kraften till att orka, Eller är det så att jag tar fram den kraften själv? I alla fall är jag glad över att han är här den lilla gubben. Nu så här efter våran promenad har jag fått ur mig den mesta dampen som finns i mig på morgonen. Kaffet smakar godare och jag känner mig gladare.
Hoppla!!! Ser att jag inte alls tar upp det jag ville skriva om idag. Ser inga av de orden här Men jag tar hand om det när jag kommer tillbaka igen. Runt tio tiden.
Lev nu just nu har vi en liten vovsing hos oss. Han gör mig så glad!
min lilla gubbe som är så fin, -
Vi lär oss känna den nya familjemedlemmen som heter Flap.
Vi har redan varit ute på en timmas promenad med våran lilla vovve. Idag har han träffat på lite kor, medical som han ville smyga på. Det blev en liten längre promenad, hospital då det kom en annan hund som vi inte ville träffa personligt. Det gjorde att vi fick ta en liten extra sväng. Den andra hunden tuffade sig lite på avstånd, cure men vi pratade hela tiden med Flap om att inte bry sig. Idag skall han badas, tvättas så han få våran lukt. Inbillar mig att detta gör att han känner sig hemma här. Katten som vi var så rädda att han inte skulle acceptera hunden, har redan kapitulerat och är kompis med flapirililappen. Här handlade det om hundens förtjänst, för han tog det så varsamt med katten i början och lät katten bestämma hur nära hunden fick komma honom. Vår familj har alltså utvecklats och blivit större. 4 barn, 2 vuxna en katt vid namn Pölsa som även innehar diagnos Asperger, en liten hund vid namnet Flap här pratar vi dampidamp. Snacka om spännande här behövs inga thrillers eller nått här har vi dynamiken i familjens konstellationen.
-
Flap ska få en egen sida senare eller blir katten avis då?
Nu har vi blivit hundägare. Allt genom några ord på FB.
Jag vill ha en hund, decease men jag vill inte ha en valp utan en som redan är vuxen. Tror det var i fredags jag skrev det. Kanske var det i torsdags. Kvinna som skrev tillbaka frågade om jag menade allvar för då hade hon en liten Dampidamp hund som hon kvällen innan pratat med sin kompis om att hon
inte riktigt hann med. Flap heter vår nya familjemedlem. 6år gammal och hans Tidigare ägare är en kvinna i min ålder eller några år yngre än mig. Hon hörde av sig till mig i vintras då hon just läste min bok ”Jag föredrar att kalla mig impulsiv”.Det är så spännande att träffa människor som jag inte känner men, online som genom min bok känner mig. Där till är det helt underbart att träffa kvinnor som är lika impulsiva som jag själv. Fredag, medicine lördag Och hundägare, idag har vi hunnit med att doppa tårna i Tylösand, fikat hos min kompis i Skåne, Käkat på Mc Donalds i Ängelholm och tagit en liten promenad med våran hund, Trött? Jo, det vill jag säga men, Idag vet jag varför jag är trött, det är en skön trötthet. Men lite bilder orkar jag visa.
Mästerfotografen är min Dotter Mallon,Hallon…..
-
Stygga pojkar är rädda pojkar. Rädda pojkar slår, det är även så för flickor……….
Jag vill fortsätta på gårdagens ämne då jag missade en viktigt del i det här med kvinnor och män som slår kvinnor. Vill även visa på att ja, sale jag vet att det finns kvinnor som slår sina män. För mig är det lika sjuk som tvärt om. Men nu är det inget som jag har erfarenhet av. Däremot har jag egen, drugs även en nära vän-erfarenhet av kvinnomisshandel.
Alldeles nyligen då jag var ute med vänner skickades det ett sms till mig, där stod det ”HAN Misshandlar mig” Då blir jag helt kall yr i huvudet och ställer en dum fråga i ett sms tillbaka som : menar du att han gör det nu?. Just vid sådana tillfällen är inte jag så rationell. Idag är jag tacksam för att jag var med goda vänner som stöttade mig och hjälpte mig tänka klart. Kille som misshandlade sin flickvän som var gravid är en kille som jag tyckt väldigt mycket om. En kille som haft en svår uppväxt där det i hela hans liv varit missbruk. Han har varit mycket medveten om att jag bara är vän till honom då han inte missbrukar. Han är bara några år äldre än min son. Idag vet jag att nu räcker det! Vet även om att han vet om att det räcker nu. Hans lilla fru är den jag står vid nu och hans barn. Är innerligt tacksam över att hon låter mig göra det.
Nu var det inte det jag hade tänkt att skriva om utan om den sviktande självkänslan hos den som inte behandlar andra människor bra. Vårt spårk har ju inte utvecklats utan mera invecklats idag. Idag är tjejer Horor, fittor och mera där till. Vissa använder sig av det mera än andra. Själv är det ord som jag aldrig använder, det värsta ordet för mig är Råtta då med betoning på t- na i ordet.
Den man eller kille som benämner sin före detta med de fula könsorden med mer. Kommer ganska så snart använda samma uttryck om dig som är hans flickvän just nu. Det är så han ser på kvinnor. Så fort som vi gör något som inte passar han är vi just könsorden eller andra fulheter för honom. Tyvärr så finns det flickor som tror på de omdömen som dessa pojkar slänger ut om dem. Detta bara för att ingen av dem haft möjlighet att bygga upp självkänslan i sig, Pojkarna växer och blir stora av sin styrka som döljer osäkerhet och misstro mot kvinnor. Deras självförtroende växer av flickornas rädsla för dem.
Kvinnomisshandel, misshandel överhuvudtaget är brist på självrespekt,självkänsla. Det visar på hur illa individen tycker om sig själv, hur rädd och osäker han är där till visar det på att interligens mera sitter i slag och muskler.
Idag vet jag att den kille, som en gång var någon som jag värnade om, är någon som jag aldrig mera kommer att lita på, tycka om, eller bry mig överhuvudtaget om. Han hör hemma bakom lås och bom. Här är han aldrig mera välkommen. Däremot skall jag göra allt jag kan, för hans före detta familj, om familjen tillåter mig att göra det. De barnen som finns där, skall vara det goda som jag ändå vet finns i killen. Jag skäms idag för mina känslor och tankar, men så är det idag. För i min värld är alla värda en andra chans. Men just denna kille har fått för många chanser av mig, jag orkar inte bli ledsen, besviken ännu en gång, pga honom.
Min tavla som kallas ilska
-
Kvinnor är inget som Man slår på!
Kvinnor Måste inse sitt eget värde, sovaldi då Nöjer man sig inte med Bara han inte: SUPER; KNARKA; SLÅSS mm.
Män som Kallar sin kvinna för Fitta, ailment hora berättar om sin kvinnosyn! Även sin syn på sig själv, och deras värde.
Igår hade jag och min vän ett intressant samtal, om egentligen riktigt allvarliga saker. Vi pratade familjesituationer. Vi pratade partner, att man kan höra vilket värde vi sätter på oss själva, då vi förklarar vilka till och otillgångar vi söker hos våra partner. Bara han inte knarkar, super eller slåss är fraser som både jag och hon hört. Hur värderar vi oss själva då? Hur ser vi på oss själva? När vi pratar om att välja livskamrater, så borde kraven vara högre än knark,superi, och misshandlare borde inte ens ingå i dialoger,tankar med mera.
Hur många gånger har jag inte hört men han super i alla fall inte. Har ju själv en gång för långe sen träffat en kille som söp till det, så att musklerna växte tillsammans med att förståndet flöt ut. Om förståndet någonsin fanns där.
I början av sådana förhållanden inbillade jag mig att, nej Såååå mycket super han inte, Nej det var mitt fel ellet han menade inte att slå mig. I Alla fall var det så jag tänkte, De gånger jag fattade att nu är det en helg med alkohol, så hittade jag på annat. Varpå killen blev svartsjuk och trodde jag hade någon annan.
Under denna tiden levde min far som då var en nykter alkoholist. Han ställde ofta frågor till mig som gjorde ont, som jag inte ville svara på, men som flyttade in och gnagde i mig. Sista gången jag råkade ut för killens vrede följde min far och min moster med mig upp till vårat hem, för att jag skulle kunna hämta saker till mig och mina barn. Vreden hamnade då på min far, som åkte ner för en brant trappa.
Jag minns min fars ord, då han svarade på en fråga som var ställd till mig, om varför jag hade med mig den gubbdjäveln. Min fars svar var: Därför du uppenbarligen inte kan ta hand om min dotter, på rätt sätt. Det värmde i mig. De orden är ord som inte gnager, utan är ord som ger mig styrka och visar mig på värdet i mig.
På rätt sätt.
Hur tar man hand om mig på rätt sätt? Jo man låter mig vara mig, älskar mig för den jag är, ser min vackerhet, kallar mig för älskling, kärleken, mm. Kramar och smeker mig när jag vill och behöver det. Lyssnar på det som kanske inte sägs, ser mig, tror på mig.
Tänk er den mannen. han är den mannen. som jag faktiskt är gift med, visst han vet inte hur dammsugaren funkar och lite sånt men hans muskler är Hjärtmuskler, och (H)järnmusker. Dessutom är han min tid, min (H)jälpreda i ADHD, inte i att hitta saker och sånt, för där är jag faktiskt duktigare än han. Men i att säga till mig vad jag ska packa, när jag skall göra det, han är min kompass då jag inte hittar och min utmanare när han tror jag fixar det själv. Han stödjer mig i alla mina tokiga projekt, får mig att tro på att det jag gör är det rätta. Det är kärlek det. Tänk Han som jag ibland kan bli så arg på, han står ändå där och älskar mig ser mig och är hos mig. Han är nog min prins på den vita hästen. Och kan ni tänka er, jag är värd honom.
Könsord och andra glåpord är inte ord som handlar om mig utan om den som säger det. Det säger mera om ordsägarens syn på kvinnor, och på vilka partners han tror sig vara värd att ha. Då någon slår och misshandlar visar det på svagheter som inte någon är värd inte ens den som slår.
bilden hittade jag här
Vi ALLA Måste inse vårt värde, när vi insett vårt värde, då hittar vi den kärleken som vi behöver och är värda!!!!
//Malix
-
Kantarellerna finns här, även Mäbe får en Plats här
Min Far och Jag
Min bror och jag sjunger Pontus och americanarna, ampoule Den låten skulle jag kunna skriva om, pilule till min far och jag. I alla fall idag.
För en och en halv timma sen, satte jag mig i soffan för att dricka kaffe, kolla nyheter. Tog fram mina stickor och började sticka på en liten tröja, som jag håller på med.
Efter en kort liten stund la jag ifrån mig stickorna. Drack lite kaffe, kom på tanken att jag lägger mig ner i soffan. Gjorde det tillsammans när sporten, visade sig.
Självklart somnade jag på två röda, precis som min fader gjorde då det begav sig.
Vaknade nu först efter en och en halv timma, med låten Min bror och jag i huvudet. Min far och jag. Det är nog ett av de starkaste minnen jag har av min far, då jag bodde på deras vind.
Självklart var han sjuk, så det är inte så konstigt att man hittade han så varje morgon. Han dog av lungcancer 2003. Jag har inte lungcancer, är inte sjuk på det sättet som han var, men tio minuter tråk-sport så gör jag precis som han gjorde, Somnar. Min far och jag.
Har alltid känt att jag inte liknar mina syskon, mina syskon är nog mest lik min mamma. Jag däremot har alltid i allt varit lik min farmor, min far var nog även han lik min farmor. Även om han hade farfars utseende, så var nog själva pappa precis som farmor och mig. Kanske var det just därför vi kom så bra överens………..
Min far och jag la, la, la, la,
Fast självklart lyssnar jag på MÄBE ännu, tror inte jag någonsin kommer lyssna mig trött på den skivan.
Efter att ha lyssnat på den ett antal gånger får hans texter ett helt annat perspektiv i mig. Texterna pratar till mig, de gör ont och plåstrar om allt på samma gång . Grymt bra! Synd att inte Bandit Har kommit på Vad MÄBE ÄR för nått. Men det är klart de har bara två tre gamla låtar av Thåström, han har ju gjort några till så vad kan man begära….
Kolla in de fina bilderna, och jo det var inte helt fel, utan helgott…………….
skogens guld 
så där ja; Då var det tråkigaste gjort
att steka kantareller När man ska steka kantisar, så skall man först steka dem utan smör, låta allt vatten koka bort, därefter när vattnet är borta, tas det en regäl klick smör peppar och salt, steker tills de fått lite fin färg och knapriga. Därefter ska dessa små guldklimpar läggas på en rostad macka, är man flera så gäller det att fördela dem rättvist, för att undvika världskrig. En till dig, Två till mig 🙂
-
solen solen sooooool
solen solen solen. Livskrafter skall samlas för det känns som energin rinner ut genom att bara andas. Genom att bara vakna, cialis lillfröken och jag är dom som uppskattar bada det är vad vi tänker göra idag. Skriver kanske mera sen om jag har vettigare saker att skriva
-
Det gäller att andas, men räcker det?
GULD klimpar som ger kraft.Jag sitter redan med kaffe och dator. Hade kunnat gjort det redan klockan fyra om jag velat. Men då valde jag att titta på min dotter som sov, treatment lyssna på alla ljud utan för våran husvagn. Jag tror att solen tittar fram idag, medicine rendan nu ser jag tecken på det.
Idag har det funnits så många tankar om livet. Livet går ut på mera än att andas, men om vi inte andas försvinner livet. Vi har 1 liv, en gång lever vi och då i bra räknat ca 75 år kanske några år mer, kanske några mindre. 20 år av dessa 75 går ut på att på något sätt hitta till den vi är, här formas vi av människor vi möter. Både bra och dåliga influenser hittar till oss, här blir vi den vi tror oss vara. Vi inbillar oss även på något sätt att vi är odödliga och har minst 800 år kvar att leva. Därför behöver vi inte ta hand om oss så bra. 20 år till går ut på att bilda våran familj, här blir vi mammor och pappor älskarinnor och älskare, här är vi våra karriärer. Vi är behandlingsassistenter, vi är lärare med mera. även här tror vi oss leva i flera hundra år. Det gör inte så mycket om vi mår dåligt i förhållanden eller vantrivs med livet på något sätt, det ska vi ta hand om sen de andra 700 åren. Nu kan jag inte säga så många klokheter mer om de näst kommande 20 åren, För jag har bara lev i fem av dem. Men de första fem åren har gett mig så många kunskaper om mig själv. De kunskaper som jag hade om mig själv de första 20 åren är som bortsopade, den lilla flickan bara skymtas. Istället bor det hos mig en vacker kvinna som oftast glöms bort. När hon glömts bort för länge gråter hennes själ. Slösar med tankar om nätterna, och visar på sömnlösheten på dagarna. Dessutom har denna kvinna som är jag kommit till insikt och klokheter om att jag inte lever i 500 år till utan på sin höjd 40 år till. Misstänker att jag inte ens vill leva de 500 åren som är efter det. Men devalveringen av alla år hundraden gör att jag måste ta hand om det som är mitt. Du får ta hand om dina saker. Ungdomar som kommit på glid är saker som jag ägnat mitt liv åt tills nu. Knarkande ungar som mår dåligt, dessa ungar blir stora kommer upp till åren då de är eller borde vara i åldern Är sin karriär. Tyvärr så har deras knarkande skyndat på processen att hålla den i utanförskapet som vissa av oss lever i. Vissa av dessa ungdomar blir utslagna får inte den ärliga chansen skulle jag skrivit för några år sen, idag med nyhetskunskaper ser jag att vissa av dem får sin ärliga chans. Men de kastar bort den till flugorna. Den blid de skapat sig i de första 20 åren är den de lever i. Då ger de inte sig själva den chansen som de får. Utan hänger sig tröstlöst fast i den fasad som deras omgivning från tidig gett dem. De är barn till missbrukare redan dömda att misslyckas. Livet är mera än att andas. Det är jag som format mitt liv, nu så här på morgonen har jag insett att de där 800 åren har krympt dramatiskt till ev på sin höjd 40 år. Vad tänker jag göra de sista 40 åren. Här gäller det att jag gör mera än andas. Här gäller det att leva, vara den underbarhet jag är.
Finns det flera som insett att livet inte levs i 800 år????
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.