Japp idag har det ännu mera insikter landat i mig, advice vilken tur att jag har mina klokheter och insikter. Idag är jag även otroligt glad att jag har så många kunskaper om insidan av ADHD.  Beatrice Ask uttalar sig så att skadestånd och att föräldrarna ska betala för sådant som deras barn gör ute i samhället.  Till en viss del kan jag se hur hon tänker men därefter slår jag bock-ut och funderar på om efternamnet hon har är en vink om vad som finns innan för skalet på denna kvinna.  Jag har ADHD, look mina barn har ADHD. Nu är det inte så att jag springer runt och gör en massa brott för att jag har denna gen, buy cialis nej så är det inte. Det gör inte mina barn heller även om de har ADHD. Men ibland händer de saker som är mindre bra saker, en av mina söner har till ex sparkat sönder en dörr i skolan då han blev arg,  I denna situation var min son uppe i affekt arg vansinnig och utom sig av ilska för att han inte förstod situationen.  Detta tillstånd för att han inte såg det andra såg och de inte förstod det som han kände.  Jag misstänker även att en massa rädslor gömde sig inom honom.  Rutan gick i alla fall sönder. Skolan är medveten om problemen och han har även stöd i skolan. Jag som förälder ska ha koll! ska jag behöva vara i skolan också? 

Nej det är horribelt och sjukt stackars lilla människa. Mina barn vet om att de inte ska slå sönder, mina barn vet om att det inte får. Men de har ett funktionshinder och de har svårigheter att tänka ett steg extra och hindra sin impulsivitet. De har svårt att förstå vissa situationer och blir de tillrättavisade när de inte vet om vad de har gjort så blir det kaos i hjärnan, då blir blicken svart och kaos. Hur vet jag det? jo  för jag är likadan jag har också svårt att se mitt sammanhang i bland vad det var som orsakade mm. Kommer någon där till och ska tillrättavisa och skälla på mig för något jag inte ens är medveten om att jag gjort då blixtrar det till.

Beatrice borde istället se till att ge människor i yrken som arbetar med människor kunskaper, handledningstimmar och det bästa av bästa förutsättningar till alla dessa barn som finns där ute i  vårat samhälle. Så att våra killar och tjej med de olika diagnoserna klarar av att växa upp till fullvärdiga och starka människor, det borde läggas massvis med resurser på dessa människor för att stödja och hjälpa så att vi slipper känna oss kränkta, stampade och framför allt så vi slipper att misslyckas gång på gång.

Istället slår kärringen på ungarna en gång till. Man får inte aga barn, man får inte kränka, misshandla vare sig fysiskt eller psykiskt mobbing i skolan är förbjudet.

Jag inbillar mig att även om det inte är avsikten så blir dessa barn ofta både psykiskt och fysiskt misshandlade av livet och det behövs massvis med resurser  för att stödja och hjälpa dessa barn och familjer. Som förälder till mina barn får jag kämpa med näbbar och klor dessutom ska jag hinna med arbeta, vara en ansvarstagande vuxen förebild till mina barn göra min del i  min familj, slåss för att mina barn ska få leva i samma samhälle på deras villkor. En döv får hörapparat, en blind kräver man inte att han ska se. Men av mig kräver Beatrice Ask att jag till och med ska ha koll på det som  händer då min son är i skolan.  Fy skäms på dig, du har förmodligen inte ungar som går i den kommunala skolan. Och du har förmodligen inte en aning om hur det är att uppfostra barn med ADHD. Inte heller  finns det någon som helst kunskap hos dig om vad funktionshinder och dess tillgångar innebär. Trots all den kunskap som faktiskt finns. Du borde ta ett studie lån  Fröken Ask och sätta dig på skolbänken, prova gärna ämnen som empati, moral dessutom finns det massvis med föreläsningar som du borde gå på.

©µ malix

Idag vaknade jag med en sprängande huvudvärk, see efter en natt som innehållit mera vakentid än sovtid. Kan inte ens säga att jag vaknat, treat fast jag tagit min tablett så sover kroppen på ett olustigt sätt.  Allt går i slowmotion, fryser fortfarande och har lite yrsel, hörseln sämre än vanligt då det riktigt ekar i huvudet. Kanske håller jag på att bli sjuk. Öroninflammationens förstadier gör sig påmint. Vilket är dumt just nu, föreläsningen är på onsdag förberedelserna på tisdagen.  Känner att det håller på att bli illa€¦€¦

Kommer inte höra om någon frågar något  på Onsdagen om det vill sig riktigt illa.  Kanske inte ens blir av för mig om jag ärligt lyssnar på alla tecken som just nu finns i mig.  Nja, så illa ska det inte bli, allt går att bota med Alvedon och improvisation, men mitt samvete talar om baconfeber och trynes-hosta. Men varför skulle jag få det? Nja ska kurera mig med vitlök och vitaminer idag, Skänker just nu en liten ömkan åt de boende idag stackarna kommer att känna att jag kurerar med vitlökar.

Kanske borde jag inte ens gå till jobbet, kanske med tanke på de andra borde jag stanna hemma om i fall att???? Finns den där influensan kvar? behöver vi vid ta alla åtgärder som de pratade om?  Hjälp. jag har inte undersökt området riktigt. Ska genast kolla att kommunens rekommendationer, fast hur ligger det till det kan ju vara en vanlig förkylning det kan ju vara en vanlig öroninflammation det smittar ju inte.

©µ malix

jobba på morgonen idag, view   sen snabbt hem, malady i väg till stan. Känner mig lite seg och trött, illness höstregnet har varit hos oss hela dagen. Snart är alla vackra färger ute borta, löven ramlar av  kylan som jag ännu inte vant mig vid är riktigt kylig. Sitter med varm kofta och tofflor ändå fryser jag. Det närmar sig natten och en ny dag skall snart till.  Har egentligen inget vettigt i tankarna.

Min vän, min tvilling som jag nyss lärt känna ska flytta längre bort.  Ã…t fel håll, nu bor hon ju redan långt bort  men Göteborg är ända min stad, dit åker jag ibland. Nu var det ju inte så, att vi träffats så jätte mycket innan heller. Men bara att jag lekt med tanken att jag faktiskt kan ta mig dit, har varit en bra tanke som gett mig glädje.  Huskvarna ligger så långt ifrån, i nästan ingenstans.  Det är inget som jag skulle åka till bara för att vandra på gatorna där, så som jag kan göra i Gbg.

Nej bort med tråkighetstankarna, för jag är glad för hennes skull. Jag vill henne väl, kan se henne sitta vid sin öppna spis men en kopp rykande te en filt över benen, med en sådan där underbar bok som man bara inte kan sluta att läsa en sådan bok som måste sträckläsas. Men det handlar ju lite om ron som behövs som lite extra krydda.

Jag ska slå bort de tråkiga känslorna och istället glädja mig åt att det kan vara ett ställe där hon kommer att trivas på.  :) 

Jag hoppas innerligt att hennes flytt kommer att gå bra, och att hon snabbt finner sig till rätta på det nya stället.  Får locka iväg henne till havet när hon tröttnat på sötvattnet. En vecka på Orust i våran husvagn till sommaren ska jag försöka locka med, får se om hon nappar.

©µ malix

Kvart i nio idag kom jag på att det var ett besök hos min dotters skolläkare. Japp det vill till att ha koll.  Jag som just strukturerat upp hela mitt liv i en kalender som  räcker fram till nästa årsskifte. Leva nu just nu. Ja det säger allt. Ta en dag i taget. 
I alla fall hann jag för något gjorde att även läkaren var sen. Så jag kom i tid. Mötet var bra, order och nu väntar vi på att remissen skall skickas till Gbg. Vilken tur att denna läkare tog oss på allvar, mind vilken tur att jag är en sådan mamma som inte ger upp.

Nu kanske äntligen det händer något. På tal om det så är det i dag som förlaget har min bok. Idag kommer den till deras postlåda, cialis mitt brev vet var deras postlåda bor. Nu är det bara en väntan. Jag som har så svårt för att tycka om att vänta.  Jag får vänta.

Idag skall jag även hinna med att jobba lite, ända tills imorgon men jag slutar ju redan vid 11 så det funkar. Känner mig stressad hela tiden, som om jag i varje sekund missar något. 

Jag inser att jag vet vad det är jag missar jag vet bara inte hur jag ska hitta tillbaka till det hjulspåren som är det rätta.  Jag missar mig själv, på något sätt orkar jag inte med att hinna tänka. Det snurrar lite för fort och hur jag än gör så ökas hastigheten jag hittar inte en lägre växel.  Inser att det är jag som måste lägga in en lägre växel, inser att jag nog mest är orolig för föreläsningen som jag skall göra på onsdag. Hjälp vad har jag gjort? Vad är det jag gett mig in på. Det får bli som det blir, vem kan mig bättre än jag? Jag ska bjuda på mig själv hur svårt kan det vara??

Idag är stora dagen idag är det en spännande dag då jag behöver vara i fokus.  Alla mina sidor skall fixas och göra i ordning för att lämna i till förlag. De ville ha två veckor på sig att läsa igenom. 

I min värld just nu känns två veckor som en oändlig tid. Två veckor tänk om de inte är klara om två veckor utan behöver vänta en vecka till.

Japp, medical nu inser jag vinsten i att ha tålamod. Idag tycker jag formligen inte om ordet, ask TÃ…LAMOD, jag ska tåla mod, jag ska tåla att vara modig i att vänta, jag kan inte vänta det som  jag vill vill jag nu just nu och inte sen.  Men det säger inte att jag inte har saker att göra sen.  De saker som jag skall göra sen lyckas aldrig bli tiden sen. Från det är alldeles för sent i sen  när sen blivit  uppbrunnet då gör jag sen.

I min värld är sen  just nu om två veckor inte för mig utan för bokförlaget.

ska jag göra det svårt eller ska jag göra det lätt för mig vad är det som jag vinner på i längden. inom mig skriker det gör det  för det nu va fan har du inte gjort det för men snälla  spring och gör det nu.

I mitt bröst skuttar känslorna omkring så att jag nästan mår illa, viagra min bok min bok är klar för att tryckas.  Men idag är jag inte längre säker på vilken väg jag ska gå.  Igår var jag helt på det klara med att jag tar en bunt med pengar fixar allt själ. Ännu enklare är ju att ta en av de olika net bolagen som kan trycka upp min bok. Eller ska jag vända mig till ett bokförlag.  Det här är ett dilemma så jag får dåndamp, purchase   Jag vill ju gärna att boken skall vara  tryckt gärna igår och jag vill ju gärna att jag redan har bestämt mig. Jag har inte det inte alls, den bestämdhet som bodde i mig igår finns inte här idag. Den flyttade ut den försvann. Vid min själv vad jag nu vill ha svaren,  lättas är att skicka via  vulkan eller nått av de andra men jag vet inte längre vilket som är rätt  går jag till ett tryckeri och  fixar det så blir det som jag vill men  skulle nog behöva trycka upp ganska många böcker för att  i alla fall tjäna in det jag lagt ut.  skulle jag göra så har jag även  massor att göra sen  om jag inte vill ha tre hundra böcker här hemma.  ska snart sticka iväg till jobbet så tankarna om boken för vila

Jag

behöver vila mina tankar  om min lilla undrbara grymt  bra bok som nu är klar för att bara tryckas ut€¦.

Kvalitetstiden bestod av ett besök på ett internetcafé i väntan på biotidens intågande.  Alltså har jag för första gången varit på it café fast de hade inget kaffe.  Inte hade jag en aning om vad jag skulle göra där så jag satt och spelade nått meningslöst spel som FB hade, link där fick jag lite mera poäng än min mamma. Förmodligen gillar vi samma form av spel, remedy rätt meningslösa bejeweled.

Just där vi var framkallades min äckelfobi. Basillskräcken kom som ett brev på posten. Först lånade jag toaletten där.  Jag och Uggla har samma fobi, mind vid tvättandet av händer upptäckte jag att två och handdukar saknades. Lyckades riva av en massa toapapper för att torka händerna och öppna dörren med. 

Kaffet som jag inbillade mig att man fick vid sådana ställen fanns in vilket jag nu inser var tur det, för det var smutsigt där inne, vid datorn  var de tankar om vem som suttit där innan om denne vart på toa och hur han i så fall tvättat sina händer.

Här var jag tvungen att intala mig att han eller hon  varit lika noggrann som jag med toa dörr och handtvätt. bordet och tangentbordet blev för mig en hel oas med endast bakterier. Men valde att använda tangentbordet så lite som möjligt. 

Efter en stund då vi satt där min son och jag, han med WOW jag med meningslösspel.  Kom det in fem utländska killar.  Efter fem minuter kände jag lust till att ställa  mig upp och förklara för dessa fem att jag minsann hade betalat lika mycket som dessa och att de borde visa mera respekt för andra i rummet vilka var jag och min son.  Men jag valde att vara tyst.

De fraser de valde att ha i sitt vokabulär var; jag ska €¦€¦.. din mamma,  din mamma  €¦€¦€¦ Kan inte bli bra betyg i ordförståelse.   När min son och jag sedan gick, lovade jag mig själv att inte säga emot min son då han pratar om dessa ungdomar och deras respektlösa attityd.  Vart är vi på väg? De utländska människor jag under åren känt har jag aldrig upplevt som de som var på detta kaffe. Då har jag ändå bott i Bergsjön, haft ett gatukök där. Många av mina kunder var av utländsk härkomst och var vänner till mig.  De är människor som jag än i dag kan känna att jag  minns och en viss saknad av dem.

Kvalitetstiden bestod även i ett besök till bio. Flickan som lekte med elden.

Även denna film var väl äcklig för mig, nästan värre än den första.  Sonen blev berörd, jag med.  Vi hade ett bra samtal på vägen hem. Jag ser att vissa tankar har även min son ärvt av mig.  Han menade vilket jag köpte att : hennes sätt att lösa saker var det sätt som hon kunde blir hel på.

Filmen var bra, fast vissa delar hade de inte behövt visa de hade kunnat lämna de mest blodiga scener åt beskådarens fantasi.  Det blev vidrigt i vissa scener.

©µ malix

Idag blev det att vakna lite sent, store hmm inte bra efter som jag ska jobba.

Migränhuvudvärk infanns sig redan i natt. Försöker just nu bota den efter konstens alla regler.  Jobbar ett långt pass vilket just nu inte känns lockande med tanke på mitt huvud. 
Snart börjar jag att arbeta på riktigt igen, har varit tjänstledig i nästan ett år, bara en vecka kvar sen blir det som vanligt igen.

Tankar från igår med den stora missen har bytts ut, inbillar mig till och med att min miss var bra. Tror min son behövde mötet med skolan själv utan att hans mamma satt där och la sig i. Rektorn ringde i går och berättade att han de första minuterna satt i en skyddande ställning med benen i kors och armarna hårt knutna framför sig. Inbillar mig att vi kanske gått samma kurs jag och hon. För just sådana saker är jag också uppmärksam på i olika situationer, hon berättade att efter bara några få minuter satt han mera ledigt och berättade om hur han ville ha hjälp med vissa saker.  Det var nog så att min miss var något som var förbestämt av högre makter för att jag skulle öppna mina ögon se att min son är på väg att faktiskt bli vuxen. Tänk idag sitter jag här och nästan pöser över av stolthet, han min son, min lilla underbara pojke är snart vuxen. Han löser oförberedda situationer galant och moget.

Det är inte jag som mamma som ska ta åt mig äran, nej den äran är helt och hållet min sons.  Tänk att jag fick förmånen att få vara mamma till ett sådant underverk, som har så många kvaliteter och styrkor.  Det bor tacksamhet i mig€¦€¦€¦

©µ malix

Idag klankar jag och slår på min förbannade gen att inte minnas och röra till det, shop ADHD som jag egentligen har en bra relation till.

Inte idag, mind inte nu för jag missade det som var väsentligt idag, no rx det som är något som jag inte får missa. Jag lämnade min son helt själv, trots sina 17 år så borde jag inte lämnat honom ensam. Inte jag aldrig jag. Jag gjorde det, jag är rädd, jag är besviken.  Inte på min son, inte på någon annan än mig själv. Hur blev det så här? Vems ansvar är det?

Det är mitt, mitt åter igen mitt!

Idag var det ett möte med skolan, habilitering och min son med föräldrar. Var jag där?  Nej, inte jag nej det var jag inte. Jag kan känner mig just nu som den simpla halvtokiga mamma som jag är. När ska jag lära mig?  När i helv€¦.. ska jag få till det som alla andra får till med automatik.  I mig saknas det, trotts att jag har en stor tavla där jag skriver upp allt som är viktigt.  Ändå funkar det inte. Ändå trots mina ansträngningar får jag det inte att funka. Den lilla anledningen till att det inte funkar är att jag innan skrivit upp en datum som sedan skulle ombokas  från 18 till 25. den lilla 5;an blev en 8 som jag säkerligen då jag skrev den hade tankar om att, DET KOMMER JAG IHÃ…G,  jag behöver inte ändra för jag vet att det är en 5. Även det kan jag utveckla lite till för meningen det kommer jag ihåg är en mening som jag inte borde kunna stava till. Det ligger till så här att: jag kommer inte ens ihåg att jag inte kommer ihåg. Jag glömmer av att mitt minne är bra men kort.  Det som jag ska minnas nästa vecka är borta redan då jag får veta det. Denna gången var det att jag skulle minnas att 8 som  när jag tittar mera noga visar sig vara en femma blev min miss.

Här har jag en lösning, här har jag en bra lösning som jag många med ADHD skulle kunna skriva under på hade verkligen sett som en hjälp att bli mera funktionsduglig i.   Att sådana möten som är viktiga oavsett vad det är, tandläkare gör det redan, skicka sms dagen innan eller samma dag.  Eftersom det nu var möte med skolan och Hab.. angående skolan och min son. Habilitering Hab.. ( för mig betyder det att lära sig leva med sitt funktionshinder. Så skulle de som faktiskt jobbar med just hjälpmedel och annat haft en sådan enkel funktion i sitt system, att faktiskt skicka sms om att du vet väl om bl.a. bl.a. bl.a.. 
Jag har inte förmågan att minnas viktiga möten i flera månader, så är det. Det ingår liksom i mitt funktionshinder det är ett hinder i alla de andra tillgångarna, det spelar heller inte någon roll hur djävla medveten jag blir om att det faktiskt är så att jag inte kan minnas det viktigt i möten, för det glömmer jag av. Enkel lösning är att myndigheter och andra instanser faktiskt gör en enkel påminnelse dagen innan eller någon timma innan.  Det hade hjälpt mig att inte slå och klampa på mig själv min ADHD hade sluppit bli ett hinder i dessa sammanhang€¦€¦

Kanske  är det för mycket begärt, men livet hade varit mycket enklare för mig. säkerligen för många andra med samma svårigheter som jag. 

Dessutom hade alla dessa människor som är med på alla dessa möten sluppit tänka onödiga tankar om att jag inte är intresserad eller att jag är slarvig och inte samarbetsvillig.  De hade sluppit tänka dessa felaktiga tankar som inte är sanningen ens nära. 

För om jag hade haft tillgången att minnas det jag just missat, så hade de haft en uppfattning om mig som är mera nära sanningen än nu. Men jag vet detta är mitt ansvar det var jag som missade tiden.  Jag hade ännu en gång missat att få ordning på att minnas det jag borde kommit ihåg. Mitt fel min miss.  Tyvärr så hjälper det inte just nu€¦€¦€¦

©µ malix

Innan jag står där ute bland alla människor som har kommit dit för att lyssna på vårat föredrag, story så har vi gått igenom och fått allt på plats.

Vi är trygga i miljön, order dagen innan har varit en bra dag. Jag har haft en bra dag innan föreläsningen. Jag känner inte någon oro för just nu har jag hittat det som är det bästa i mig, pharm Jag känner innerlig kärlek och trygghet till mig själv och till alla andra som finns där. Jag har inga rädslor. Jag är förberedd, jag känner mig trygg i att hitta orden, min koncentration är inom mig. 

Min vän har först  sin illustration, där alla verkligen förstår och ser det hon vill visa, det finns harmoni i rummet som smittar av sig i alla millisekunder.

Jag är trygg, min omgivning gungar i trygghet. Jag känner tryggheten i att alla kommit dit för att ta del av det vi har att visa. Min trygghet känner jag inom mig, jag vet att det vi gör och vill visa på är viktigt.

Vår föreläsning och allt vi gör är bra, vi kan det vi gör. Jag är där för att använda mig, mina erfarenheter av livet. Ingen annan än jag kan mig och mina erfarenheter bättre än jag själv. 

Jag vill visa de begåvningar jag blivit till delad i min ADHD, jag vill att andra i rummet ska bli berörda och få kunskaper som de kan ta med sig ut i livet, så att när de möter andra människor med samma funktionshinder som jag slipper uppleva min historia.

Jag vågar i min föreläsning möta alla blicka, jag är trygg i min berättelse, människor i rummet förstår min ord. I stunden när jag föreläser har jag inga rädslor orden jag vill säga hittar jag, jag känner mig hel, och klok jag får fram mitt budskap.

Min presentation av min bok blir en bra presentation, där jag ser hur åskådarnas ögon avslöjar deras intresse. Jag känner just då i stunden är jag trygg med att min bok är bra, jag är bra jag duger, jag är det bästa med mig.

De gudomligt vackra med mig lyser i just denna stund. Mitt budskap och mina ord planterar frön inom åskådarna som är där för att lyssna på oss.

©µ malix