Har nu tjatat hål i huvudet på en kille som  hjälpte mig via telefon. En sådan där support på mitt webbhotell.   Idag var han den lyckliga att få lite svett i pannan. stackars sate, shop  berättade faktiskt i slutet att jag tyckte att han skulle gå in till sin chef. Där skulle han begära massvis av löneförhöjning eller ett halv år semester.  Misstänker att han nu sitter och skrattar över vilken knäppgök som ringde i dag.

MMm så e det nog och knäppgöken vill ha kvar sitt domännamn eller va det heter.  Jag gillar malix.se det är inte långt och det är något till och med jag kan minnas att säga.

Jag lyckas även stava till det. 🙂 Misstänker starkt att jag är illa tvungen att ringa stackaren på måndag också för jag fattar inte slänger snart ut datorn.  Springer snart runt och skriker råtta gång på gång.  Inte heller finns det någon är som kan hjälpa mig ungdomarna som går på data gymnasium är inte hemma.  Men jag får nu vila mig och göra annat . för annars finns det risk för att jag kastar ut vissa attiraljer genom fönstret.

Snart, medicine snart kan man förhandsbeställa min bok. Helt fantastiskt underbart inom kort kan det sitta någon och läsa i min bok mina tankar. Det som är mest fantastiskt med det är att mina ord, mina tankar, som någon kan få till sig, utan att jag en endaste gång avbröt eller hittade en annan tråd. Boken luras ju i och för sig, på så sätt för i vanliga livet, det livet som är på riktigt så gör jag ju det ständigt. Alltså avbryter, hittar en annan tanke i sammanhanget just då.  Kanske helt glömmer av vad vi pratade om eller säger något olämpligt, utan att ens vara medveten om det. Som till exempel i går när jag presenterade mig för Jenny som jag faktiskt inte  känner egentligen men har koll på henne via facebook. I går innan föreläsningen så går jag fram till henne och ska presentera mig och förklara facebook grejen, tanken fanns där och grodorna hoppade ut ur munnen utan att jag ens fattade snurren.

Hej, jag känner att jag vill hälsa på dig.  Jenny som är lika  distanslös som jag tittar nyfiket med pigga ögon på mig. Så säger hon hmm jaha vart har jag träffat dig.  Självklart är jag en kilometer bort i tanken och babblar på  om boken facebook och utan att andas kommer på att jo men jag har vart på dig innan.  Hur tänker jag hur blev det så????? Jag har vart på dig.  Nu fattade inte jag hur hon tänkte men då min kära make självklart sa nått i sammanhanget om att att ärsh det gör inget du e ju tjej du med, till Jenny. Då fattade jag hallå lååå eko eko. Hur funkar det nuuu????  I alla fall så  struntade jag i det, det gjorde inte så ont eller jag  skämdes inte så mycket egentligen inget alls. För jag vilade mig i att jaja hon har lika mycket AD/HD som jag.  Det hoppar säkerligen grodor ut ur hennes mun med.  För så är det ju ibland formligen galopperar det ut skenande grodor ur munnen på oss. Inte heller har vissa av oss, Jag inräknad vett nog att inte avbryta, för får jag en tanke då måste den fram snabbt genast och just nu, för att jag inte ska glömma av vad det är jag skulle säga.

Ordspråket om du inte minns då var det inte så viktigt stämmer inte på mig jag är undantaget som bekräftar regeln Just i detta sammanhang eller hur man säger€¦€¦.

Hoppla vart tog boken vägen???  Hm det är just det Jag hittade en ny tråd och den var inte ens röd. ´Den var regnbågsfärgad

€¦

En morgon där humöret innan jag ens vaknade blev helt fel. Sådana dagar gillar inte jag.  Det första som sker är att tiden var fel  6.50 helt fel för det är  20 minuter försent. Frukost ska fram, sickness katten ska ha mat, recipe kaffe skall göras och ungarna sover. ´Där till att köket var nästan som när vi lämnade det. sop-påsar som inte ens om jag malt ner skräpet till mikroorganismer inte ens fick plats. En full sop-påse säger inte i våran familj att oj då den kanske skall slängas nej! Inte här utan då ser man istället till att lägga den på ett speciellt sätt så att det balanseras tills nästa man  öppnar skåpet. Här blev det dån dampidamp explosion i huvudet utan en enda tanke på att jag valde. Jag valde att bli helt djävla frustrerad.  Jag valde att ge mig, stuff mina barn, min make en släng av mitt ibland okontrollerade humör. En planka som jag inte ens visste att jag hade finns i mitt kök.

Mmmm nu i eftertänksamhetens eftertänksamhet, ser jag tydligare efter tårarna som runnit ner för mina kinder ser jag hur jag valde bort ansvaret denna morgonen. Jag till och med tog över det ansvaret som min familj har att helt frenetiskt skura spisen, tömma sopor, svära säja RÃ…TTA upprepade gånger, sen inom mig se hur mina större barn går till skolan med ett nybryggt minne av att jag får dåndamp. Ibland är det tungt att vara kvinna med adhd, ibland är det extra tungt att vara impulsiv ha känslor som utan en tanke bara helt plötsligt finns där. Jag valde att ge min morgon en dålig start, jag valde att ge mig den sämsta tänkbara starten på morgonen. Min lilla kille min underbara lilla kille sa de magiska orden på ett sätt som bara han i hans Asperger kropp kan göra: Men du Carina, har du verkligen tagit din tablett idag. Då var fortfarande ilskan inom mig där men just då, ramlade mina val i mig,

och hans ton fall fick mig att se hur dumt allt blev. Mitt svar blev nej då var äntligen kaffet klart.  Hällde upp kaffe i en kopp, satte mig här tog min tablett och verkligen skämdes. tårar rinnande ner för kinderna, tankar om hur jag nu har möjlighet att göra om göra rätt istället för att ännu mera ställa till oreda har börjat ramla in, Gör om gör rätt.  I dag skall det upp en lista  min lilla planklista för jag hittade en lite väl ohyvlad planka den behöver slipas lite göras om och göras rätt.

Tablettens intrång och kaffets värme smörjer nu mina tankar. Till lite mera mjuka harmoniska tankar. Ibland kan jag faktiskt inte hjälpa, att min ilska ramlar över mig, ibland bara det blir så och just då tänkte inte jag på det. Det fanns inte där just då, utan var  på något hav och seglade€¦€¦..

Mina segel ska nu åter igen fyllas med mera mjukhet men ser att det idag kanske är en dag där jag behöver vila mig från stormens alla påfrestningar, vissa segel behöver jag laga stryka och smörja lite ta en sak i taget, ta en dag i sänder.

Lev just nu just idag och i denna stund, gör att jag blir medveten och ser mina plankor.

idag var jag och maken iväg. Har i och för sig vart på en föreläsning som hon haft innan. Men denna kvinna inspirerar mig och har så många kloka tankar.

Det är klart hon har det hennes tankar om adhd och AS mm är ju så lika mina.  Jag var ju självklart framme och presenterade mig har ju inte spärrarna som jag  kanske borde ha. EN reflektion av föreläsningen är att vi har så lika uppfattningar men vi ger så olika bilder. Även Jenny har vart den där tigermamman. Det är klart att hon har varit det, viagra varför skulle hon inte det blir ju så vi slåss och kämpar  för våra barn tills vi inte orkar mera. Nu vågar jag inte uttala mig om vad som driver henne. Men inom mig handlar det nog om samma anledning som jag. Jag vill inte att mina barn ska få samma uppfattning om sig som jag själv haft. Jag vill inte att mina barn ska formas av alla omdömen om hur dåliga de är. Jag vill inte att mina barn ska få uppfattningar om sig själva om att de inte duger.

Jag misstänker att vi alla har samma drivkraft. Vi alla vill bli bemötta med acceptans, att vi trotts våra bokstäver hit och dit ändå ska få vara de härliga människor vi är. Det är svårare för oss att vara det för vi är ju så mycket för mycket  sorg och glädje i oss syns och känns på ett sätt som gör att våran omvärld reagerar agerar och i all välmening berättar för oss gång på gång att vi inte duger. Men där har våran omgivning fel. För visst duger vi och visst är vi bra.

Tack Jenny för att du finns och att du har drivkraften att våga vara den du är sudda inte bort något av dig. Du är så djäkla bra på att vara dig, och det är så himmelens svårt att spela en roll vilket vi ofta införskaffar för att överleva och stå ut. Tror att de flesta människor med bokstavskombinationer är otroligt bra skådespelare. 

Tack Jenny!

Det gäller att flyta på strömmarna, search det är det livet handlar om. Just nu och just precis nu är jag så glad och tacksam över underbarheten i att vara mig och i att inneha just den där lilla impulsiva genen som finns i adhd.

Tänk att jag har förmågan att handla lite för snabbt och ibland för impulsivt. Nu är den genen det som gör att jag flyter.  Jag har ju skrivit en bok och lite i boken handlar om Kay Pollak, drug   och hur jag genom hans rader och förläsningar faktiskt idag känner att jag i alla fall är på väg.

Jag tror till och med att vi alltid är på väg, nått vättigt är det med att vi gör saker.  i alla fall så skickade jag iväg ett mail till honom för att kolla med honom om det var okey att jag hade  skrivit lite om han i min bok. 

Svaret jag fick från honom fick mig att bubbla, raket tankar och speed en i mina handlingar var enorma, fick lite  snurr och var tvungen att prata med någon som var mindre energirik än jag just då så jag fick tag på de människor som sporrat mig och hjälpt mig i mina tankar med min bok. Ett litet sidospår ser jag nu till Kay igen.

I svaret i brevet från han så gillade han mina rader. Hallå Denne man som skrivit de mest otroliga böcker om personligutveckling Kan tänka sig att lägga ut det utdraget från min bok på sin hemsida, det är stort för mig. Jag blir stolt känner en sådan  värme får kärleksfulla tankar i massor av hans generositet

.

Han hade kunnat välja att skriva annorlunda till och med inte ens öppna mitt mail. Han gjorde inte det utan han valde att läsa mitt mail, han valde att ge mig feedback. Hans storhet blir större mina tankar om honom idag är enorma. Jag är innerligt tacksam och åter tacksam över hans vänlighet.

att vakna idag var lite kyligt, buy att vakna och gå upp var svårt. Det som gjorde att jag gick upp var kaffet, cialis kaffet som jag vanligtvis inte gillar. Fast det kaffet smakade gott det gör oftast det nu, Jag har en perkolator, då smakar kaffet gott, nästan himmelskt. Även om det fortfarande räcker med endast en kopp kaffe så är det mycket godare än att brygga kaffe.  Tack vare min arbetskamrat står det nu en perkolator i mitt kök. Jag fick överta den gamla då vi köpt ny på jobbet.

Det har aldrig hänt innan att jag inte köpt något som jag vill ha. Absolut inte köksmaskiner. tror nästan jag haft de flesta sådana maskiner som man kan ha. Nu efter mina år med Concert så är sånt inte lika viktigt. Under tre års tid har jag kanske köpt en maskin. Innan dess köpte jag nog en i månaden. Det är inte många av alla de beteenden som jag hade innan som är kvar, kan jag se idag.

Nu är det kanske inte bara concertans förtjänst att jag inte bunkar upp och springer runt och handlar mm. Det är många anledningar till det. Jag har mognat, blivit tryggare i mig själv framför allt har jag mera tillit till mig själv, kontrollen som jag så frenetiskt sökte efter förut är inte lika viktig.

Idag är det en dag i ledighet, en dag i ledigheter, ett uppdrag är redan gjort i form av min lilla tablett som saktar ner mina tankar. Ett besök till kuratorn, sen är dagen min, all tid är min efter det.  Har hittat tillbaka till mind fullness  igen inte så som det var förut då jag läste massor men vissa delar blir nu mera uppfattade igen, den sista tiden har jag bara låtsat att göra det  tanken har funnits där men min bok allt om kring mig har gjort att jag inbillat mig att vara här och nu. De sista dagarna har varit mera i att stanna upp här och nu.

Idag ska jag även klura ut och ta hand om min systers råd, vilket är att få till ett papper till skattemyndigheten om att starta ett eget företag, känner att det finns en tröskel som är motig. Det är svårt, en massa papper som jag ska traggla mig igenom, en massa papper som jag skall fylla i och skicka in. Kanske är det just det som är sådant som människor med ADHD skulle behöva hjälp med, eller jag behöver inte säga kanske för jag vet att det är så, i alla fall för mig.

Så var det även för min underbara och fantastiska pappa att när vi inte har riktig koll på saker, när vi inte vet hur man gör, eller inser att det är svårt att skriva i papper att vi måste traggla oss igenom saker då är det en tröskel som är svår att gå över. I vissa situationer skulle jag vilja vara lik min syster mera. Hon har koll på alla papper och sånt hon är så kunnig med sådana saker.

Jag har i och för sig en gång innan varit egen företagare men då hade jag revisor och människor som skötte sånt för mig. Idag  är det ett litet enmansföretag där det endast kommer att handla om min bok som jag vill få ut till varje pris.   I de syftet  bör det bildas företag så att vissa saker blir mera riktigt skött.  Har ju även funderingar på att föreläsa i någon form. här är inte planerna lika tydliga som min bok.

Här är jag även i ett dilemma.  Självklart måste jag på något sätt få tillbaka det som de kostnader mig att ta mig till stället jag skall prata på.  Men mitt syfte är av mera personliga själ än att tjäna pengar. Jag vill träffa andra kvinnor och män som har ADHD jag vill ge den möjligheten att som jag ta hand om sig själva och vill få dem att inse att adhd inte är ett hinder man är inte en komplett okunnig dåre som är totalt ointelligent.  De få gånger jag berättat de gångerna visar mig att jag har något att ge. Jag vill ge andra kvinnor i samma situation samma härliga möjlighet att hitta  deras härligheter. Jag vill att alla små tjejer som är som jag ska slippa alla psykiska och fysiska plågsamheter som jag genom gått. Jag vill bjuda på mig och få andra att  känna tillhörighet, och innanförskap i ställer för det utanförskap som många av oss känner, jag vill påverka inverka och utveckla så att samhället blir ett humanare samhälle att leva i  så att våra barn har möjlighet att få uppleva acceptans bli bemötta med respekt och tolerans.  Jag vill att mina barn och alla andra barn med ADHD och alla de andra diagnoserna skall få möjlighet att misslyckas mindre. Vi har en förmåga att ofta just göra fel vara konstiga, kan jag på något sätt hjälpa andra att acceptera sig själva trotts otillgångarna som finns i tillgångarna så är det viktigare än alla pengar i världen.

Lev nu just nu  fan nu har jag bråttom ser jag

Min bok typsätts har inte en aning om vad det är misstänker att det är bokstäverna.  Det blev lite pirrigt i magen, medicine spänningshärlighets känsla. Där bara jag tänker tanken på Boken, viagra sale blir vimmelkantig. Jag tänk att jag gjorde det. Jag som längtat i hela mitt liv att ha en bok med mitt namn på. Det är fantastiskt enormt och så otroligt stort. Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Den titeln kom jag och min Travian-kumpan på, shop nej inte ens jag, han kom på det då jag klurade på vad den skulle heta. Jag föredrar att kalla mig impulsiv, mm jag gillar den titeln, den säger så mycket fast den egentligen inte säger något alls.

Titeln lockar på något sätt, att öppna pärmen tycker jag. Den första boken jag håller i min hand skall jag ha själv, den andra skall min nyfunna vän få. Hon som gjorde ett ortroligt arbete med att sätta lite struktur på den, locka fram det som är bra med den. Hon i Stockholm och jag här via mail, telefonkontakt gav hon mig mod och styrka att gå vidare. Även min andra väninna som jag på riktigt känner, min underbara te drickande granne som är så många år yngre än jag, var den som hjälpte mig först. Hon var även den som gav mig stödet till att behålla lite kläder på. Inte blotta mig totalt i boken. Utan att hon ens vet om det, så är hon någon som jag alltid vet att jag kan ringa, om det skulle barka ut för. Då finns hon där som en ängel utan vingar. Alltid klok omtänksam och tålmodig.

Det är egenskaper som jag skulle vilja lära mig att ha, i alla fall den sista de andra har jag redan fast inte lika utpräglade som hennes.  Sen inte att förglömma så gillar hon te, dricker det till och med utan mjölk. Vilket är något jag lärt mig av henne, fast jag fuskar ibland eller hmm rätt ofta.  Ser att jag ännu en gång kom ifrån ämnet, tabletten är inte kvar i kroppen då  flackar tankarna iväg lite extra. 

Min bok, var det detta inlägg skulle handla om min bok. Som jag ännu inte känt i bokform, Undra hur det kommer att kännas, hur luktar en alldeles ny tryckt bok? 

Hur kommer jag att känna. Känns det över huvudtaget?  Just nu, just i denna stund så är det stort, nästan högtidligt som på julafton, min egna lilla högtid som jag delar med er.  Just nu i denna stund är jag förundrad över att jag, jag har kommit så här långt i mitt mål? 

Det är fantastiskt.

Jag kan inget annat än att vara stolt över mig själv, vad duktig jag har varit. Jag, herre gud, jag, har skapat en bok???????

Fast det är ju bara halvvägs ännu. 

Bara ett manus, som just nu är någonstans där den bearbetas till tryck, där den sedan skall bli en liten ihop satt bok med titeln:

JAG FÖREDRAR ATT KALLA MIG IMPULSIV€¦€¦€¦

Mötet i skolan funkade bra, prescription dessutom skall det till en liten arbetsminnes träning.

Cogmed vilket är något jag hört om sen jag fick min diagnos är inköpt till högstadiets elever, ailment tyvärr så var inte mellanstadiet med på tåget. Pengar saknades, search synd tycker jag ungarna behöver hjälp med just att träna sitt arbetsminne men får inte möjligheten pga.. peng brist.  I 25 dagar använder man sig av programmet som hjälper upp arbetsminnet, tyvärr kostar det över 12 tusen för en vända. Jag tycker det borde vara en del i behandlingen och en självklar del för människor som har de problemen då ska inte pengar vara ett hinder. professionell utbildade människor för handledning och hjälp för att arbeta med dessa barn vilket jag absolut tycker är nödvändigt.  Fast jag tycker att det ena inte utesluter det andra, Cogmeg  borde vara en del i skolan då lärare upptäcker att barn har problem med koncentrationen, det borde vara en självklarhet, har jag inga ben får jag en rullstol har jag dålig hörsel kan jag få tillgång till en hörapparat, har jag ADHD eller något annat som gör att mina tankar lägger av efter första steget så kan jag bli hjälpt med att träna via datorn så att jag slipper läsa samma mattetal tio gånger och kanske ändå inte förstå. Livet för dessa barn är svårt är du sedan en förälder som har samma problem så blir det extra svårt.  lappar hit och dit tider som skall passas. möten gympapåsar och allt annat. som jag så ofta misslyckas med om nu mina barn skulle bli hjälpta i att träna upp sitt arbetsminne och slippa alla misslyckanden som jag gjort, om nu cogmed kan hjälpa till att göra att jag orkar och klarar skolan bättre varför ska det vara beroende på huruvida skolan har pengar eller inte.  Nu har jag ju tur min högstadier elev får tillgång till det, men min lilla pojke som skulle behöva det ändå mer, får inte tillgång till det han behöver misslyckas ett år till i ett år till kommer han få uppleva massor av frustration då tanken inte orkar hänga med. 

Enkla lösningar blir beroende på ekonomiska tillgångar, jag misstänker till och med att om skolan har en lisens blir det en mindre kostnad. Den licensen blir ju även utnyttjade mera om många får använda den, många barn hade då haft en större möjlighet att känna mindre misslyckanden. Men här har misslyckanden ett pris, att slippa misslyckas kostar här pengar. Men jag tror att vi i detta läget är dumsnåla, i Längden kostar det mera fast då ligger kostnaden på ett annat konto eller skola, kanske inte ens där utan i individens livskonto. Det tycker jag är ett alldels för högt pris.

Tyvärr!

Ska snart packa väskan till arbetet, och återkomma imorgon.