Malix.se

januari 2025
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

  • ADHD, Författare, bok, har det någon betydelse ?

    Läste ett svar i en kommentar som jag skrivit i bloggen tankarilosvikt, rx om att du är författare, buy jo, ed ja.  Blir man det så bara, jag menar är det så enkelt att bli författare?  I så fall hur länge är man det? Är man det under tiden man skriver boken? Eller är man det hela livet. Är det någon skillnad på mig nu, är jag liksom annorlunda nu än då jag satt här och utförde mitt författarverk?  Är man författare så länge man skrivet i sin bok? Eller så länge den finns att köpa?

    Nej, jag är nog likadan nu som människa som innan jag började skriva på min bok.  Jag har ju endast skrivit ner mina tankar och mina känslor. Dessutom är det ju så att min bok, alla de orden jag skrivit i min bok, är ord i rader där jag inte blivit avbruten mera än från mina egna tankar.

    Tänk det måste vara drömmen för en människa med ADHD att få säja alla de ord jag skrivit, utan att få ett enda annat intryck. He he he Hallå Att skriva bok, eller hålla låda för någon med adhd är ju inga konstigheter oftast så har vi ju någon gåva, i kompensation för våra mindre “normala” andra små egenheter som tillexempel distanslösheten, eller impulsiviteten.

    Även om jag faktiskt inte ser de förmågorna som otillgångar för jag ser dem som mina tillgångar. Det är bara i vissa sammanhang dessa tillgångar blir otillgångar, och tänk då visar de sig inte ens i mig.

    För mina hinder eller otillgångar visar sig i former av att andra höjer sina ögonbryn, sneglar lite på andra än mig i gruppen, eller som i vissa fall då de uppstår en tystnad som blir obehaglig.  ADHD är inte en o-tillgång i mig utan ett oförstånd i andra. Så vem är det som är funktionshindrad, eller i alla fall hindras av mina funktioner?

    Hindrar jag någon?  Nej, inte ens mig själv i de bästa av världar? Förr, från urminnes tider då vart jag jägaren, eller hon som smakade på alla konstiga bär nötter och svampar. Då var jag och andra med ADHD överlevare som hittade ny mat när den andra var slut. Vår nyfikenhet gav oss utvecklingen.

    Titta på: Einstein Nu var det kanske inte adhd han i första hand hade, men jag misstänker starkt att han hade både Asperger och adhd.  Nu har jag inte uppfunnit hjulet eller något sådant, jag har bara skrivit en bok. Inte ens bokstäverna har jag uppfunnit, men jag har lagt orden i de rader som de passar mig.

    Det har tillslut blivit en hel bok. Det har även blivit en massa inlägg i mina bloggar.  Sen om det är adhd eller inte, det har jag inte en aning om. Det är mera mig,

    sådan som jag är.  En liten del i mig är en krydda som är i samhälliga sammanhang ett hinder, där bokstavskombinationen är ADHD. Sånt är livet ibland har vissa ADHD.

    ImpulsivIkonen http://www.litenupplaga.se/detail.php?id=511

  • Scones, Tea och levande ljus.

    det gör min höst lite mera human och underbar. Min dotter är verkligen lik mig. Hon har just kommit in i bak dagar, purchase igår blev det Brownes idag var det kladdkaka och nu till kvällen är det scones.

    Hon vill bli kock, store jag jobbade själv inom yrket i min ungdom. Men valde senare att sadla om till behandlingsassistent. 

    I alla fall är scones och Tea höstfavorit, levande ljus och alla samlade tills kvällsfikat det var även min favorit på Behandlingshemmet, när jag och en speciell kollega arbetade ihop.

    En lite äldre herre från Stockholm, alltid skulle han klaga på mig och mina platsbitar i håret. Jag kan fortfarande höra honom när han säger “va e de för plastbitar du har i håret”?  på sin dialekt.

    Där jag försökte anstränga mig och vara lite ordentlig och sätta upp mitt hår för att se lite vårdad ut.  Nu tog jag inte så illa vid mig, jag  till och med saknar honom och hans klagande, som egentligen var hans sätt att säga att jag tycker om att jobba med dig. Rolig var han också, himla kul att arbeta med och en sådan stenkoll på vad som hände på avdelningen hade han.  Nu är det inte bara honom jag saknar, från denna tid.

    Saknar dem alla!

    Jag gillade verkligen mina kolleger, ännu idag finns där en man som fungerar som min klokhet inom mig ibland. När jag behöver fundera ett extra varv. Denne man var även noga med att inte ta emot paket till höger och vänster. Frågade alltid vems problemet var. Det är kunskaper som jag tagit till mig av honom. 

    Även om jag inte nämnt alla just nu i denna text.

    Så var alla speciella på sitt sätt, alla gav mig massor av kunskaper och värdefulla erfarenheter som jag idag har nytta av.  Herre gud, vad jag saknar er. Ni var speciella för mig, och finns från och till i mina tankar ännu kära före detta kolleger.

    Detta var ju även en speciell tid i mitt liv, då jag själv i tysthet insåg att jag behövde hjälp med att få reda på saker om mig själv. ´Det var under den sista tiden  som jag jobbade där som jag gjorde min utredning.

    Efter bara några månader då jag slutat, stod jag med min gula lapp i handen ett recept på Concerta, vilket gav mig ännu mera svar på vad som gjorde det så krångligt. 

    Idag ser jag vilken tillgång jag skulle vara på en helt annan nivå inom yrket.  Visst jag Hade förmånen att arbeta i ett bra team och visst var jag en  Djä…. bra behandlare men idag med alla mina kunskaper och erfarenheter som jag samlat på mig just nu, så kan jag säja att jag skulle vara ännu bättre än då.

    Men idag har jag även så många andra saker som jag istället vill göra. 

    En dag visar tiden mig om jag valt rätt eller inte, just nu  vilar jag mig i att bara vara så som jag är. 

    Om bara två eller tre dagar får jag hålla min bok i min hand. Undra hur det kommer att kännas…….

  • Tidsuppfattning, känsla för tid.

    Vintertiden = Trädgårdsmöblerna in = en timma tillbaka. Så tänker jag fast varje gång blir det ändå snurr, treatment Här är maken bra han har alltid koll på allt sånt. Inte jag nej sånt är inte viktigt för mig. Kanske för att jag själv inte har så bra tidsuppfattning.

    Jag kommer hellre en timma tidigare än försent. Inser att det är något jag kan träna mig i. Min stora son har samma problem och här ser jag att vi lite kan träna tillsammans.  Redan nu har han börjat oroa sig för trean på gymnasiet. “Mamma, sovaldi sale Hur kommer det gå nästa år när inte syrran ska till skolan. 

    Fick idén igår på Vuxen träffen.  Vi får ta tiden på morgonrutinerna. Samt strukturera upp ett schema.

    Hela mig skriker av det jag just skrev.

    JAG VILL INTE, JAG VILL INTE INRUTA MITT LIV I TID.

    TID ÄR DET ENDA SOM FINNS DET ENDA VI EGENTLIGEN HAR HELT GRATIS OCH VÅRA PRIOTITERINGAR BETSÄMMER OM TIDEN ÄR DYRBAR.

    TROTTS ATT DEN EGENTLIGEN ÄR HELT GRATIS!

    Men det är onödigt att sitta och vänta en timma på ett möte där är massor av tid som jag skulle kunna gjort annat än att vänta! å åter vänta. Det är egentligen tid som jag slösar bort, fast ändå ser jag det som en vinst vinsten är här utebliven stress över att komma försent. Även slipper jag inmatningen om att jag är respektlös, för jag kommer alltid i tid. Fast oftast har jag möte med sånt som istället inte är så noga med tid.  Bokade besök hos läkare mm  är ju ofta sådant som inte är i tid. Här pratar vi inte om respektlöshet utan ursäkten är oftast  tog lite längre tid än det skulle ursäkt.

    Jag tycker det är konstigt. När jag kommer försent då är jag respektlös, när tandläkarbesökstiden är en kvart försent då hade de för mycket att göra.  Min geniala tanke här blir att De gånger som jag innan blivit bemött med att vara respektlös och tagit till mig den bedömningen med hull och hår, det var ju bara som just läkaren eller tandläkaren jag fick för mycket att göra det drog ut på tiden.

    Vad är det som gör att jag i försening skall räkna med bilköer, punka mm. är respektlös. När tandläkare och andra sådana instanser som faktiskt är mera inrutat och schemalagt än mig inte är respektlösa. Borde inte de också lägga in räkna med saker???

  • Dagen har förflutit i Uddevalla

    Idag var jag i U-valla. Attenstion hade en vuxenträff där en tjej pratade ADHD Coachning, for sale det var spännande och tankar att ta med hem. Som om man inte har tillräckligt med tankar, ask fast dessa var ju mera tankar om att vissa saker fungerar.  Hon pratade även om att det inte finns universallösningar utan att man hittar lite strategier själv, sovaldi sale visst vissa gör si eller så.

    Själv vet jag inte riktigt vilka strategier jag har mera än att jag efter min diagnos mera tänker att ja ja det var lite adhd i det. Idag har jag kartan på ett annorlunda sätt och hittat att jag behöver vara mera förlåtande emot mig. Låta vissa saker rinna av mig. Ni vet hälla vatten på en gås. 

    Låta mina bra sidor i mig finnas oftare än förut, visa hela mig har även det hjälpt mig. Sen vet jag inte riktigt vad mina svårigheter är mera än att balansera på tiden.

    För där finns det en del att göra. Att riktigt lära mig att hantera tiden utan att bli stressad in för möten mm. 
    Mina snurrande tankar, mina frågor och alla andra egenheter och avbrytningar har jag inte så ont av längre utan ser dem som nödvändigheter för att jag skall samla kunskaper så att jag förstår dem. 

    För jag frågar inte för att vara otrevlig eller jobbig, nej det är av intresse för mig så att jag förstår det som sägs. Mina mindre bra sidor är ju sidor som jag skulle kunna få hjälp med om jag har problem med dem.  Har jag bara min lilla dator med mig där min kalender är så har jag inte så stora problem. ´För där har jag verkligen koll på sånt som är viktigt.

    Tankar från dagen blir, fast nu vet jag att om vissa just läser detta inlägg  ler lite, kan även nämna att min kära make svarade “ Ja det är klart att du ska det”.

    Här blir min reflektion, Jag skulle vilja utbilda mig till Jo jag inser att ni redan fattarskulle vart intressant och lärorikt, spännande och en utmaning som jag skulle kunna tänka mig att ta mig an.  Så e det ju med mig nytt och oj då det skulle jag vilja bli eller plugga lite extra. 

    Spännande var det i alla fall och mmm ska klura lite extra på det nu. Min stakars make vilken tur att han har sånt tålamod fast han vet ju hur det slutar om en vecka är jag någon helt annanstans i mina tankar eller redan på väg.

    Technorati-taggar: ,,

  • Diagnos=självkänslodödare……..

    Lördag morgon, då har vanliga människor sovmorgon. Det har inte jag, sovmorgon asså. Fast det är ändå något speciellt med Lördag morgon för mig. Katten får sin mat i lugn, kaffet perkuleras i tysthet, doften av det färska kaffet doftar mera på lördagen för mig.

    Det handlar inte om kaffet utan om att jag slipper stressa, slipper väcka barn och kan njuta av kaffet i lugn och ro.

    Halv sju katten matad, kaffet i min kopp den enda kopp kaffe jag dricker underdagen. Mera begär inte jag, jag behöver inte mera.

    Mina barn börjar eller sitter nu inte ens halv tio och äter frukost deras sov morgon slutar vid halvnio. Miljöskadade av sin mamma som inte fattar bättre. Även min stakars make är vaken och uppe.

    Om bara några dagar får jag hålla i min bok, rädslan över att veta om att andra människor läser om adhd i mig är borta visst, några felstavningar eller konstigheter finns säkert men jag är skyldig mig själv det, jag är skyldig mina barn det. Finns det någon där ute som jag kan påverka eller att någon känner igen sig, kanske förlåter sig själv, eller inser att alla krav som vi med adhd sällan når upp till är för höga och orimliga krav som vi ställer på oss själva. Vi behöver ge oss själva mera omtanke, inte ställa alla dessa krav på våra barn, utan ge dem en känsla av att de duger som de är med eller utan adhd, så duger de ändå för att de finns lever och är sådana som de är.

    Detta är extra viktigt för barn med diagnos, eftersom diagnosen i sig är en självkänslodödare.

    Ps Q gruppen ADHD den 11 nov, 17.30 Göteborg

    Technorati-taggar: ,

  • Aj det gör ont, ganska ont men inte i kroppen…….

    Jag har lite tandläkarskräck fast jag borde tagit bort “lite” för jag är rent av fruktansvärt livrädd för  tandläkarbesök inte så att jag inte går. Eller hm det är helt okey att gå dit på den årliga kontrollen, pills den är livsviktig för mig. Men de där besöken som ibland råkar bli till av en hård karamell eller en seg kola. De besöken är mindre trevliga rent av fruktansvärda. Lite innan sommaren var det ett sådant besök. Tandläkaren hade säkerligen lika mycket förtvivlan som jag. Min nervositet smittade över till henne.  Hon ville slipa ner hela tanden för att sedan klistra på en fejkad tand. Jag vågade inte utan bad med hela ansiktet i tårar om att hon kanske skulle kunna tejpa eller limma lite så att jag inte fick ont.  Hon skakade på huvudet och ryckte uppgivet på sina axlar. Stakars tandläkaren ville borra lite efter en utläggning och uppläggnings strategi av mig fick hon borra lite tills jag sa stopp. Då sa hon nej det går inte. Jag gav mig inte  hon fick klistra ihop det som gick att klistra ihop. Tanden blev lite hel.

    I några veckor gick jag och var extra försiktig med den ny lagade tanden, store tills min dotter bjöd på en seg kola när vi var och campade.  Där på fredagskvällen blev kolan lite hård av fyllningen som tandläkaren missnöjt lagt dit.  Nu till problemet som även ännu handlar om denna omskrivna tand.

    Hjälp!!!!! Den är ännu inte lagad, den är ännu en söndrig tand som jag inte ens vågar tänka på.  Nu är det så att denna tand struntar i min rädsla och visar mig att nu är det så att den bestämmer för går jag inte till tandläkaren snart kommer fanskapet att göra mig tokig.  Men jag vågar inte försöker febrilt hitta andra lösningar på tandproblemet. Kanske kan jag hitta en annan tandläkare som klistra och lagar lite igen. Jag vet att det kommer inte min nuvarande tandläkare att göra utan slipa ner den helt och limma dit en ny. Men jag vill inte, vågar inte, vägrar helt att göra det. 

    Hjälp finns det någon välvillig snäll omtänksam tandläkare som skulle kunna laga lite utan borr och med tejp och lim??? Skulle vara denne underverkstandläkare evigt tacksam i all framtid.

    ser ingen limpistol där ju

  • Tror jag löste fel jag gjorde igår.

    Jag gillar ju att prova gör saker som jag egentligen inte har en aning om hur man gör eller vad som händer. Så gör jag även i min bloggning.  Jag har ju webbhotell som jag betalar 1000 kronor i månaden för. Loopia det gör ju att jag får större möjligheter och finesser i min blogg design.  Eller hm skulle kunna göra det i alla fall för det finns ett litet problem. Ett ynka litet smått problem som ibland gör att jag får ont i magen, see sitta här i flera timmar och börja om, help ringa telesamtal till mitt webbhotell med mera och lite till. 

    JAG VILL ÄVEN PASSA PÅ ATT SÄGA ATT LOOPIA DÄR JAG HAR MIN DOMÄN DÄR HAR DE DUKTIGA TÅLIGA OCH HELT UNDERBAR PERSONAL.  Som i flera timmar om det behövs finns till hjälp alltid, case misstänker även att de har ganska roligt på sina kaffe raster. Eller är det Coca Cola raster?  För jag ringer ibland och de har säkert massor att garva åt efter mina samtal. Ibland vet jag inte ens själv vad det är jag frågar om.

    Jag misstänker att det är en del av mitt funktionshinder, för jag orkar inte läsa instruktioner, utan kollar runt lite  och sen rätt in i php filerna som inte funkar som jag vill men ändå provar jag till datorn nästan brinner upp. I går var det en sådan dag. Datorn och min databas fick ett litet spel och började prata konstigt med mig, skickades meddelanden om att databasen inte finns mm, mitt huvud skickade meddelanden om tokigheter raseriutbrott och gud hjälp.

    Nu så här i efterhand så inser jag att oj då hur blev det. Vad va det jag gjorde, som gjorde att det funkade, hur gjorde jag???

    Jag inser att jag inte vet vad jag gör, ändå gör jag och av någon konstig anledning så funkar det även denna gången hur blev det så???

     

    I alla fall börjar jag närma mig hur jag vill ha min blogg för ett tag eller så möblerar jag om igen och igen. Min Make tror på det sista.

     

  • En trötthetsdag

    En dag i trötthet, case advice misstänker starkt att jag inte tagit min tablett idag.

    Eller så funkar den inte längre middagslurer har varit ett minne blott i två års tid.

    De senaste två dagarna har middagsluren återigen införts.

    Jag orkar inte vara vaken.

    Fram på eftermiddagen är jag så trött att jag känner mig berusad, sick regält onykter.

    Utan ens att jag luktat på ett glas vin.

    Det är ju inte så att jag ens dricker vin så värst mycket, stomach kanske nått glas i månaden eller varannan kanske.

    Men fram vid tre på eftermiddagen nästan sluddrar jag när jag pratar, somnar på två röda när jag lägger huvudet på kudden.

    Kan det vara någon vitaminbrist?

    Eller kanske en lite förkylning på ingång.


    Det kanske är det gråa tråkiga vädret som påverkar min kropp, solen lyser ju med sin frånvaro just nu den kan endast bara skymtas knappt anas.

    Jag längtar till sommaren redan jag som inte ens har tagit avsked från sommaren ännu, längtar till de första dagarna i mars april när man endast förminner vårens ankomst. Tussilagosafari dagar vitsippebackar och den friska vårluften.

    Ja vintern har inte ens börjat, hösten är i sin sluttamp och jag vill ha nyvår, strumpor av sandaler.

    Jag lär få vänta länge än.

  • Jag sitter här ännu

    Fast jag inser att jag måste göra annat, try Jo jag vet jag väljer och nu är det svårt att utföra det jag väljer att välja.

    För hela tiden väljer jag att ändå trotts allt sitta här.

    Hela Huset behöver städas!

    Hela dagen behöver vara full med aktivitet för att det ska bli som jag tänkt idag.

    Men Jag lär nog få ändra mitt tänk istället för det är lättare än att få saker gjort idag.

    Min första lediga dag, tadalafil Min första lediga dag tänker jag nu ändra strategi för.

    Idag ska jag vila, sova och göra allt annat än det jag igår föresatte mig att göra idag.

    En ny tom lista skall skrivas, där jag inte ens behöver använda pennan, för jag ska inte göra några viktiga  saker idag,mera än att ta hand om mig och mina tankar.

  • Självkänslodödare

    idag är det en ledig dag.  Från nacken kommer huvudvärken som ett brev på posten just för att det är första lediga dagen. Vilken tur att det idag är tre dagar kvar på ledigheten efter idag.  Förhoppningsvis har jag tre lediga dagar utan huvudvärk.  Mina jobb pass tar på mina krafter energi tar slut. sista arbetspasset och timmarna efter det är timmar i dimma. Tröttheten är den dagen ett faktum, sickness sova hjälper inte.

    Vi är trötta, barnen behöver det nu kommande Höst lovet. Det märks på morgonen, svårare att komma upp ur sängen, svårare att få de saker gjort som de ska få gjort. 

    Jag har egentligen full förståelse för det även om det kryper i mig, Jag vill att det ska funka. Jag vill att de ska komma i tid, jag vill att de ska fixa skolan. Men jag ser att de inte orkar hålla ut.

    Min egen skoltid kommer tillbaka, min egen skoltrötthet blir återspeglad i mina barn.  Jag skulle vilja skydda och låta dem vila sig men det är två dagar kvar. Deras trötthet som bor i dem har även för länge sen bott i mig.  Jag kan inte skydda dem hjälpa dem att samla krafter mera än att säga två dagar kvar.

     

    Jag vet inte om det är själva skolan som gör tröttheten, eller om det är alla nitiska försök att verkligen försöka, gång på gång själv märka att de det funkade inte denna gången heller. Alla de där fel som blir alla dessa prov som de vill lyckas med alla läxor som de från början har ambitionen att klara av och hinna med.  För att sedan vid dagen då läxan ska in upptäcka att nej inte idag heller.

     

    Jag vet inte heller hur jag själv ska kunna hjälpa dem, det gör ont i mig när jag ser att de inte fattar inte orkar. Jag var ju där en gång för länge sen själv.

    Skolan att lära för livet….. Barn med adhd AS lär för livet att de ofta misslyckas att de krav som ställs är alldeles för höga på dem, eller som ibland kan vara tvärt om är alldeles för låga krav.

     Jenny Ström pratar om det i sina föreläsningar. Där hon visar på liknelser med  ett pussel på fyra biter eller 50 000 tusen bitar.  De ämnen som mina barn skulle klara 50 000 bitar är inte där de får inte möjligheten att briljera i de som de skulle kunna briljera i, men de får ofta misslyckas, så ofta. De duger inte, de är inge bra. Det är det som gör mest ont i mig. Att de till sist får uppfattningen om sig själva som  skolan gång på gång trycker i dem.

    Nio år skolgång gav mig som femtonåring en uppfattning om att jag inte dög, jag var inget bra. Misstänkte i många år att jag dolde en idiotstämpel av att vara en komplett idiot, som borde låsas in på dårhus. Idag vet jag bättre, men jag lyckas inte skydda mina barn från att ta till sig skolans uppfattningar om sig själva.

    Nu är det endast  5 dagar kvar tills min bok “Jag föredrar att kalla mig impulsiv” skickas till mig.  Hur och vad är det för känsla som kommer att flytta in till mig då?

    Ps. glöm inte Q gruppen

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Malix.se

Jag föredrar att kalla mig impulsiv .

Hoppa till innehåll ↓