Malix.se

  • Intervjun var okey inget farligt alls.

    Intervjun var okey, doctor inget farligt alls.

    Intervjun gick bra, site tyckte det var lite kul att prata om min bok igen. Den har liksom sovit i mig ett tag. Blev lite förundrad över hur lite jag upplevde min upplaga.

    Medan killen som intervjuade mig faktiskt lyste upp, mina tankar. Små tankar bor ju ibland i mig, men egentligen är det lite?  Jag har ju tryckt upp min bok,  en andra tryckning är ju redan gjord, har ju redan sålt över de böcker jag från början var rädd, att böckerna skulle bo här hemma i bokhyllan.

    Så nu i eftermiddag, har jag faktiskt har större tankar.Jag säljer ju böcker, en andra tryckning. Målet var från början att få sålt de första böckerna, utan att få en skuld på det som det kostade. Det ser annorlunda ut idag. Böckerna finns fortfarande och ännu skulle det kunna bli en förlust affär, målet var aldrig att gå med vinst.

    Målet var att andra skulle kunna läsa min bok, känna igen sig av orden som jag skrivit. Det målet är också uppnått.  För ibland händer det, att det dimper ner ett brev på min mail, om att mina ord skulle lika gärna vara hennes, hon som just läst.

    Det säger mig att jag lyckats, det var målet.

    Jag föredrar att kalla mig impulsiv. Klicka på länken så kommer ni till liten upplaga där den går att beställas.

  • Intervju nu inte för en stor tidning

    Nej, ampoule nu är det bara en intervju för våran kommun tidning för anställda, salve media spelaren. Men känner mig ändå lite nervös, stuff vilka frågor kommer det att ställas, nu skulle jag vilja leva i om en halvtimma i framtiden.  Då vart det ju över och hade sluppit tänka på det nu.

    Ut ur högtalarna hör jag Thåström, det här är alla dåras dag, vi skiter i all ordning och lag.  Då för länge sen, då för många år sen tyckte jag det var en grym text kände revolten i texten.

    Idag med mera vuxna ögon blev även jag en av de tysta, även Thåström blev gammal och mindre skrikig, idag satt vi lite och pratade om folk som sålt sig.

    Min make så att snart ser man nog denne man på lets dance eller bingolotto. Då just i den stunden vaknade revoltören i mig

    Nej !

    Aldrig aldrig Thåsträm sa jag.

    Inte skulle han sälja sig där.

    Nej aldrig Thåström, sakta vaknade jag ut revolttankarna och minns den artikeln som jag nyss läst där Han själv pratade om  tunéern för några år sen röda sten och skriken om det är ni som e de konstiga ,……

    Just i artikeln läste jag just om att han själv tyckte han sålt sig ville inte skrika ut och stå på scenen men det var riktigt bra betalt.  vad vill jag säga med det här ??? Vet inte…

  • Snö, snö, åter snö

    Nu ser utsidan ut som den gjorde de första åren jag flyttade hit. Vitt, viagra vitt över allt. Inte som det pudriga 5 cm som Göteborg brukar bjuda på utan 50 cm böljande bomull. Det snöar ännu, decease Jag kan inte annat än att tycka det är vackert. Men då från insidan och titta ut. Sticker jag ut näsan, treatment inser jag att det kommer att vara ruskigt kallt. Kyla och jag är inte vänner, Frysa är inte min kompis. Har legat under mitt täcke i natt och frusit hela natten. Vill inte frysa. Gillar sommaren för mycket allt grönt, inbjudande blått vatten och solen. Hjärtat bankar lite fortare av att bara skriva det. En snabb blick ut i mörkret och bankningen blir mindre kylan, och de böljande drivorna som ser ut som bomull igen.

    Det är inte lika länge kvar till sommaren som det var förra månaden, men för mig är det lång tid kvar.  Lång tid ännu tills jag kan sitta ute på altanen och dricka mitt morgon kaffe, altanen och min dator, är också sånt som jag längtar efter.

  • Tillgångsfabriker borde springa upp åt i kurs, Aktiekursen uppåt för tillgångsfabriken.

    tänk om det var så att det fanns ett företag som tillverkade tillgångskrafter. Om företaget fokuserade på människors tillgångar där vi fick växa i våra tillgångar så mycket vi bara orkade med. Just i de tankarna vaknade jag i i morse. Ordet som  nästan var som en tavla framför mig var just Tillgångsfabriken. Visst är det ett vackert namn!

    Kaffe tystnad och målar penslar. Kan jag begära mera? Nej inte jag, seek det har varit en perfekt morgon för min själ. Även om internet krånglade då jag skrev min skrivpuff så jag fick skriva om allt, så gör det inget. Jag hade ju mina färger att ta till istället. Även vårat lilla samhälle är täckt av snö, snön lyser upp mörkret och till och med i mig infinner sig lite julkänsla. Jag som inte ens gillar denna stresshögtid. Just nu känner jag att jag ändå gör det. Kanske är det för att jag detta året inte stressar, inte känner press. Redan i somras visste jag om att min jul skulle vara en arbetsjul. Julafton firar  vi hos svärmor, kanske inte jag men maken och barnen. Ska jag med beror på hur sömnen på jobbet blir.

    Att jag jobbar i jul har gjort att jag bestämt mig för att inte lägga en massa tid på tomtar och pynt. Här hemma är det bara ljustakar i fönstrena och lite stjärnor. Det får räcka för i år.  Förra julen hade jag pyntat, och hade två överhängande tentor framför mig, en omtenta och en tenta  om Femfaktorn och andra olika teorier. Då satt jag dagarna i enda och pluggade till och med drömde om Freud och Carl Rogers. I år är det målartag och skrivtag.

    Min bok säljar sidan visar ännu att boken finns, och att den säljer. Vissa dagar blir jag euforisk över att jag gjorde det. Tänk att jag, jag skrev och gav ut min bok. För mig är det stort, rent av fantastiskt, för jag trodde inte hade bara en dröm om att skriva, nu sitter jag här och kan titta tillbaka på dagen då jag  höll boken i min hand. Overkligt känns det, som om det ännu bara är en dröm som jag drömt.

    Men på mitt skrivbord, vid sidan om mig på ett stafli står min bok uppställd. Den liksom på minner mig om att det verkligen har hänt.

    Jag föredrar att kalla mig impulsiv, smakar på titeln. Jo, jag för nog det, jag föredrar att kalla mig författare. Nej, det känns ännu lite overkligt. Nej jag föredrar att kalla mig, mig, sådan som jag är, med mina tillgångar och otillgångar, tillgångarna är flera än otillgångarna. Det gör tillgångarna i mig bättre, de är tillgångarna i mig som jag ska fokusera på. Tillgångarna är stigar gångar av bra saker med mig, till och med min frustrations och ibland ilskan blir en tillgång för den visar mig att här, just nu i ilskan gömmer sig något som jag behöver träna på…….

  • Harry Potter

    Vilken känsla och vilken skönhet, hospital kvällen blev till tröttheten försvann. Jag och dottern tittade på en av Harry Potter filmerna. Jag tycker det är härligt att krypa upp i soffan med en filt tillsammans med barnen. Nästan som ätt flytta tillbaka tiden. Det är inte så ofta som de vill mysa med film och mamsen. Det gäller att passa på. Pepparkakor och klementiner blev det till. Inte illa det heller faktiskt. Kalla klementiner och Harry Potter funkar bra ihop.

    Det är verkligen skönt med en kväll där jag inte behöver förbereda mig för arbete i morgon. Endast ledighet, intervjun idag blev inte av vilket var tur. Jag är i grunden en tidsopptimist. Hade bokat in ett möte i går på jobbet och ett idag  i samband när man slutar, där efter skulle jag varit på biblioteket vid 11.30  kom inte från jobbet från kvart över tolv.

    Hade det varit för några år sen skulle det även kunnat vara inbokat några flera möten. Idag fixar jag det inte riktigt det. Blir  stressad och känner oro redan dagen innan.  Men  nu är det över för denna gången! Nu ska jag vara ledig, mysa hemma måla lite på min tavla som jag just nu håller på med.  Fast en liten mindre rolig sak skall göras innan har lite penslar i en burk ute i köket, som inte är rengjorda. Det är just nu hindret, men ska ta mig i min kraglöshet och faktiskt kanske göra just det redan i kväll så är det bara att flytta till staflit i morgon bitti. Ser vinsten i det ändå tar det liksom emot.

  • nyvakenhetstankar

    u har jag sovit en stund. Lite så där mossigt nyvaken, look Ännu en gång är mina pass gjorda och jag  kan ägna mig åt annat.  Idag fick jag i och för sig jobba lite här hemma med för jag hade en del samtal att ringa, see skriva lite.  Då  har  den årstid kommit som jag vanligtvis inte gillar, cialis nu ger den mig möjlighet att vara här inne så jag slipper gå ut. Just nu i stunden kom jag på att snön till och med är vacker den gömmer undan allt som jag inte gjorde under hösten, den döljer min lathet i trädgården.

    De dagar jag nu är ledig sak njutas av, kopplas av och göra intresse saker.

  • Bohuslänningen skriver om Valboskolans högstadium

    Jag kan bara le åt eländet! Nej, site inte ler jag, site en grimage blir det, inser att färgelanda ännu en gång har den lilla rullgarinen nere.

    När ska de lilla samhället vakna upp och se den verkligheten som är här ute? När ska vissa i denna lilla kommun inse, att vi lever i ett samhälle i Dalsland, Västra götaland, som är i Sverige, en del av Europa vilket är en del av Världen.

    Att vi inte är en liten isolerad del av ett utiopi, där inga farligheter, inga missbruk finns.  Inte ens poliser finns i denna lilla idyll.

    Nu beror inte det på att Färgelanda inte har stökiga ungdommar, krimminella, eller missbrukare. Jag vet att det inte är så!

    För jag har själv haft en viss inblick i dessa kretsar. Inte för att jag missbrukat själv!  Utan mera engagerat mig av humanitära själ, Missbruk är och förblir ett förfall.

    Även i lilla Färgelanda. Ungdommar och tonårstiden är en tid i att testa, prova på och söka.

    Den kunskapen ser jag idag, Att den saknas i Valboskolans högstadium. Där Rektorn har de blå glasögonen på.

    Skolledningen stoppade Knarkhundar i Färgelanda, kunde jag läsa i Bohuslänningen i dag.  Synd tycker jag! Synd och skamligt, för  Även om  de nu mot förmodan inte skulle hitta några farliga substanser i skolan, så ger det mig rysningar.

    Vi måste göra allt vi kan för att hjälpa våra ungdomar, så att de inte senare i livet hamnar i missbruk!  Här har skolan ett ansvar, tycker jag!  Här har skolan en möjlighet att visa att de gör allt de kan. Men visst,  rektorn på skolan inbillar sig att de inte har just dessa problem i skolan.

    Kanske har han rätt, för ungarna här boffar allt de kommer över istället. Det visade sig för bara några veckor sen  då Tempo gick ut i tidningen och därefter tog till krafttag.

    Det hade sett bättre ut om jag idag, hade kunnat läsa i Bohuslänningen, om att knarkpatrullen som besökte Färgelandas högstadium inte hade hittat en tillstymelse av Droger.

    Istället bor det nu en ovisshet, även en visshet om att Skulle ungarna i Färgelanda Knarka så är det inte så att skolan bryr sig speciellt mycket.

    Fritt fram att knarka, för här har vi rullgardiner och blå glas ögon på….. Eller hur ska jag se det??????

    Vill även ge en heder och eloge för just detta försök till kampen mot droger, till Folkpartiets Kenneth Carlsson som  Gjorde i alla fall ett försök, Och snälla ge inte upp prova igen och igen.  Till sist kanske rullgardinen och glasögonen inte funkar, då får du prova igen.

    Igår kunde jag läsa om de saknade lärarna och deras kompetenser…

  • Livskvalite

    I natt har det snöat lite till.  Det blir kanske en vit jul.  Jul, pharmacy jag ska själv jobba dagen innan julafton går av på julaftons morgon.  Lyckades även pricka in Nyårsafton denna julen.   även idag  ska jag jobba, känner att det är mycket jobb nu.  Har möten mest hela tiden och  där emellan försöker jag leva. Leva, för mig är leva inte det vanliga utan leva i livet  är för mig den stunden jag laddar batterierna,hämtar energi, eller vad man nu säger.  Det är bara det att det ibland inte hinns med. Det som jag mest vill göra hinner jag inte riktigt med.

    För mig är det skriva, måla med mer.  Det finns så lite tid till det just nu. Inte för att jag gör så mycket annat, det blir liksom inte av. När jag väl är där så blir det en lite kort tid innan jobbet eller sänggående.

  • Caroline af Ugglas

    var idag med i tidningen attention, ask där hon sa något, search som jag blev lite stött på.  Här handlade det om att hon inte ville att dottern skulle ha diagnosen ADHD, fast skolan reagerat och ville hjälpa till. Nu säger jag inte att det var fel! Men jag tror att den rädslan hon känner för själva diagnosen, kan bli  ett hinder för andra barn när föräldrar läser. Andra som har barn, som kanske har lite svårigheter i skolan.  Ser tillbaka på historian här hemma när jag var livrädd, för att man skulle stämpla min son. Minns hur jag slogs och kämpade för att han skulle få vara som han var, även i skolan. Då  diagnos för mig var något farligt. Det var innan jag och min son träffade den fantastiska ”Dampdoktorn” med de buskiga ögonbrynen. Han som såg min son, som han var som lyste upp mina ögon, gav mig kraften. Att orka lite till, att se och kämpa så att min son fick rätt hjälp.

    Jag ser ju mera diagnosen som en tillgång, har ju som sagt skrivit en bok om just det.

    Adhd är inget funktionshinder i mig utan i samhället.  Framför allt så är det i skolan, det stora problemet är. Där är ju ADHD en symtom, på en skola, som vill att alla skall vara stöpta i samma form, man har inte kunskapen och inte heller de rätta resurserna.  För att stödja och uppmuntra de barnen, som inte är så fyrkantiga.  Rädslan i Hennes uttalande handlar, om föräldrar en sådan som mig,  sådan som jag var för många år sen, när det inte funkade.

    När jag var en jobbig, gapig tiger som vaktade min sons heder.  Då innan jag själv hade kunskapen om just ADHD, med den sviktande självkänslan som ADHD diagnosen liksom bjuder på.  DÅ var jag rädd, rädd för att en stämpel skulle göra min son sjuk.

    Idag vet jag och är hundra mil klokare.

    I dag är ADHD en nyckel, en nyckel som hjälper mig och min son att få den hjälpen han behöver. Även om man ibland undrar i vilket århundrade man är i, så är det en hjälp i förståelse och kunskap. Inom honom själv kan han känna stolthet, och förbi se vissa små hinder, samt växa i sig själv, varje seger blir en vinst i honom, svårigheter i ADHD sammanhang där han lyckas växer han. Där han mera misslyckas, får han en  större förståelse för att det kanske inte blev som han tänkt.  Nu skulle jag kunna byta ut han, min son, orden till mig själv.

    För även för mig, är det i dag en mera vilsam och behaglig kvinna i mig. Mina mål som  kanske inte  är helt raka, som ibland är hinder som visar sig i ord  av  som: nej jag tänkte inte på det eller, nej det hade jag inte en tanke på. Eller jag glömde, så kan jag liksom krama om mig själv och ha en förlåtande attityd emot mig själv,som visar mig att  i tillgången så är just det här  en liten otillgång, här behöver jag träna mera eller be om hjälp.

    Som jag skrivit innan så kräver inte jag, att  en blind skall använda ögonen ingen annan heller, hoppas jag.  Förhoppningsvis så ger man en blind, andra hjälpmedel som gör det lättare för honom eller henne i dennes vardag.  Min ADHD kräver kanske inte en ledarhund eller glasögon, utan en eftertänksam och mera förstående omgivning där man inte dömmer min glömska eller impulsivitet som lathet och dumhet.  För just i mig i min adhd så är det så att nej jag glömde av det, eller jag tänkte inte på det. Lappen som jag skulle minnas tappade jag bort den försvann och det var inte för att jag var slarvig utan jag har liksom inte ens i minnet att jag inte minns var jag la den.

    Tidsuppfattning för mig är något som jag inte har förmågan att känna riktigt, utan behöver min  make som hjälper mig  att planera för nästa steg. Ojdå ser att ämnet blev lång i sammanhängande och hoppigt min ursäkt hmm mitt lilla piller  som jag idag tog tidigt är ute sen länge.  Koncentrationen som är lite mera flyktig i mig, är just nu på flykt, inte hemma eller sover redan.

    Jag ser i ett lite längre perspektiv än  af Ugglas just nu. Dottern kanske byter skola, till en mindre konstnärlig och förstående  omgivning där dotter för att slippa alla depressioner som  Caroline själv haft  kanske just skulle behöva den lilla extra kryddan av Concerta som kanske skulle hjälpa henne slippa sorgsenheten som också den ibland bor i just diagnosen.

    P.s. Höll på att glömma det jag från början blev så glad över. Att i tidningen var även det lite julklappstips om olika former om  ADHD där av en som är speciell för mig, Min bok Jag föredrar att kalla mig impulsiv.

    Klicka på länken så kan den beställas där. D.s.

  • Den 13 dec Lucia……

    Lucia, prostate Lucia just Lucia och tågen är så vackra, när jag var liten var vi ute under den mörka tiden i lucia tåg. Peppar kakor och kaffe bjöd vi på, gick runt i husen och lussade gamla tanter. Det blev lite klirr i kassan av det, även om det inte var guldpengarna för de fanns inte då. Då var det femtiöringar och enkronor som tjänades.  I våran lilla by har inte barnen kommit på att det är ett sätt att få in lite extra pengar. Här kommer inga lucia tåg, det saknar jag. När mina barn var små fick de lussa mormor och morfar, lucia sången kunde de inte men de sjöng ändå, Morfar satt i soffan och tyckte att de två små barnbarnen var fina efter själva lussande försökte han lära min dotter att sjunga sången som han kunde den  den med tian och femman.

    I alla fall fick jag uppleva luciatåget på tvn idag, jag tycker det är så fint, kanske just för att det var så spännande  för mig när jag var liten. Hela skolan var spännande just den dagen, våran klass hade alltid ett julspel för de andra klasserna i skolan. Jag vet att en gång skulle jag och en annan tjej sjunga en sång själva.  Jag kom självklart av mig, blev nervös men fixade det tydligen ändå.

    Idag är det lucia, pepparkakor och glögg, ska det vara då. Men jag ska jobba, så det får bli bara pepparkaka glöggen får bli en annan dag. Fast det är klart här hemma har vi bara saft glöggen för jag gillar inte de andra sorterna.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Malix.se

Jag föredrar att kalla mig impulsiv .

Hoppa till innehåll ↓