Krabban gick på Söndags-promenad i Lerkil.

Då är det hela vägen hem då da… Nu sitter jag i passagerarsätet och skriver. Maken han koncentrerar sig på att köra Lvl^. Nu blir det vila för vår husbil. Två veckors vila är vad han behöver. För oss är det no, no till vila. Nu blir det jobb igen. Framför mig ligger en jobbhelg. Denna jobbhelgen blir ingen avstickare med vår lvl^, i helgen är det hela dagar med jobb. Där till har jag sökt semester på söndagen då det är Dop för vårt minsta barnbarn. Han den lilla ska heta Hugo.

Innan vi påbörjade resan hem, stannade vi till i Lerkil. Där åt vi lunch Pasta Carbonara. Efter maten ville jag titta till badplatsen, en skylt visade på 17 grader. Då är det enkelt att ta ett dopp. Men jag ville först kolla, att det inte fanns några brännmaneter. Det gjorde det inte. Hittade en krabba som var ute på söndagsvandring där nere på botten. Hade jag vart barn, hade jag sett till att fiska upp den. Det gjorde jag inte nu. Den va stor den där krabban tänk att få ha den i sin hink en sådan där härlig krabbfiskar dag.

den lilla krabba som hade en lite söndagspromenad

Vattnet var så fint och klart, det fanns liksom inga ursäkter för att inte bada. Det var liksom bara att hoppa i. När jag gick ner för trappan till det lite djupare, hörde jag farmors röst inom mig. Hon sa med sin lite mera bestämda röst, att jag inte skulle sjåpa mig. Det var bara att hoppa i. Nåja, jag sjåpade mig någon minut, sedan var det bara att hopp i. Så härligt och uppfriskande. När jag badat en stund gick jag upp men ångrade mig och gick i igen. Det badet fick bli för farmor, ett dopp för min lilla farmor som jag när hon levde alltid ville bada i Lerkil. Eller hm nej, farmor kunde nog bada precis var som helst bara det var saltvatten.

Om farmor hade levt nu så hade vi suttit just här och druckit kaffe och ätit farmors goda äggmackor. Just på den här klippbänken har jag ätit farmors äggmackor i många år, en och annan av hennes goda kanelbullar har jag nog ätit där med. Det var nästan som om farmor precis skulle komma ner från stigen och ropa att hon hade mackor med sig. Men hon bor vid den andar stranden och har gjort det några år nu. Men i år har hon i alla fall genom mig fått bada i Lerkil. Jag med för den delen.

Just här skulle jag sett farmor om hon levt. Här hade hon gått ner med den lilla eller ganska så stora fikakorgen.

Asså i gatan vad jag ibland saknar min fina gamla farmor.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen bor där borta i framtiden.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson

Publicerat

i

av

Etiketter:

Kommentarer

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook