Tacksamhet kan Hjälpa.


Idag satt jag och kollade in nyheterna. Då var det ett väldigt oväsen utanför, det var många män i svarta kläder. I raketfart gick mina tankar om Ukraina och vad fan gör dom här. Va fan vad finns det här??? Efter några sekunder, kom jag på att det är något helt annat. Vi ska ha byggjobbare här i helgen, dom ska byta taket. Byta taket och sätta upp byggställningar. Hade detta skett innan Ukraina, hade jag genast kommit på att okej, det är byggjobbare. Det gjorde jag inte idag, idag blev det katastroftankar på 0 sekunder.

Det är trevliga, vänliga killar som är här. Dom kommer från Polen. Jag fick möjlighet att säga att dom gör ett fantastiskt jobb, där nere med att välkomna Ukrainska människor. Dom bidrar till det där med att solidariteten, blir synlig. Det var som att jag inte kunde säga nog, om deras engagemang. Berättade att jag beundrade deras kraft i att bidra.

Tänka sig, för bara några månader sedan gick jag här i min lilla svenskbubbla om att livet är ett rosa skimmer, där det värsta som kan hända är om besin priset går upp. Det är det jag har rätten, att klaga på liksom.

Igår tankade jag bilen 23. 70 kr, tankade och tänkte tankar om, det är bra att det finns bensin. Den tanken har aldrig slagit, mig innan. Idag när jag skulle fixa mitt kaffe, kände jag tacksamhet att jag kunde göra kaffe. För mig var sådant självklarheter. Nu är jag mera medveten, om att allt det där jag just nu kan göra är inte självklarheter, även om det borde vara självklarheter för alla.

Just nu, under dagarna, bor jag i små, små tacksamheter som sker i just nu. Därifrån bor det trygghet i mig. Där i dessa tacksamheter, samlar jag min kraft till att orka med att vara med i livet. Där bor det tro och hopp. Måtte detta vansinne, snart ta slut. Att vi återigen kan se på världen, som en vänlig värld. Att vi återigen kan se på livet, som att det finns något där framme, som lockar. All heder åt det polska människorna, som gör så mycket. Idag fick jag tacka en polsk medborgare, för deras vänlighet i världen just nu. För två veckor sedan hade jag hade då bara tittat på dom, en flock människor som gör det dom kan för att få tillvaron, lite drägligare.

Idag skäms jag för dessa tankar. Idag är jag tacksam över att dom just nu bor här i vår trädgård, gör i ordning för att vi ska få ett nytt tak. Jo jag vet, solidaritet med våra svenska byggjobbare, fel av mig. Men det är ju så byggbranschen idag ser ut.

Lev idag just nu, igår är historia. Morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller och just nu har jag möjligheten, att faktiskt skriva här på bloggen. Det kanske bor en dag där framme, där den möjligheten inte finns. Men just nu har jag den. I det här bor det tacksamhet just nu.

Carina Ikonen Nilsson.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook

%d bloggare gillar detta: