För att jag kan… för att jag inte kunde.


Har anlänt till min borg, till min plats på jorden och hem till maken och familj. Hade två kolleger som åkte med mig till Smögen, där vi hade våra team-dagar. Akta er tror dom har hjärtat i halsgropen men, det visade dom inte mig. Jag tycker dom var modiga och fantastiska som vågade åka med mig, utan att själva bromsa. Utan dom satt där lugnt i bilen och bara tålmodigt, berättade vart vi skulle köra. Modigheter i stora mått.

Jag har en kollega till som var extra modig. Hon hängde med mig till havet och badade, fast hon inte badat hela vintern. Hon till och med hoppade i två gånger. Jag vet inte hur många gånger jag hoppade i men, det blev till och med simtag.

Ambitionen var att bada i morse med, men eftersom jag lärt mig av mina badsystrar att man inte badar själv. Valde jag att ta på vanliga kläder i morse, i stället för badkläder. Det var nog över tio grader i havet, det var inte ens kallt. Min nya vunna badsyster som även är kollega, hon var riktigt modig som vågade sig ner i vattnet. När hon gick ner en andra gång, berättade jag om andningen och att det var viktigt att andas lugnt när man badar kallt. Det glömde jag när hon hoppade i första gången. Synd att hon bor så långt bort från mig det hade varit trevligt att ha med henne hos de andra badsystrarna. Min kollega gillar och ta kort och hon tog korten när jag badade.

Två hela dagar i utbildning och tema i vi känsla. Jag tror detta var två riktigt nyttiga dagar. Två dagar som löst upp knutar, som i och för sig kanske inte suttit allt för hårt men nu är uppösta. Jobbar man som jag gör, med människor. Tillsammans med människor som är kolleger, då är det extra viktigt det där med vi känslan, inte vi och dom utan vi. Riktigt matnyttiga dagar där jag hoppas att känslan jag nu har håller i sig. Det är som varm bomull i magen som ger kraft till att orka lite till.

Människor gör när dom kan och vill. Stämmer det? Det är i alla fall så som jag tänker, man gör om man kan. Viljan behöver kanske vara med? Men, är det bara viljan vi ska surfa på, så kommer vi inte långt. Gör man saker gång på gång och inte får det resultat man vill så så ger viljan vika. Jag tänker att kan är viktigt för kan du inte, då gör du inte. Kan är nyckeln. Du vet när man säger men varför gjorde du så? Då när du får svaret för att jag kunde. Det kan tolkas på många sätt tänker jag. Lite tyket och lite självklart, tycker jag.

Men varför gjorde du inte så ? Då blir ju svaret i stället för att jag inte kunde. Var på det blir här finns det saker att utforska.

Var brast det?

Var i själva görandet brast det?

Vilken kunskap behövs här? För att det ska bli för att jag kan. Nej nog flummat av mig. Trött och rörig i tankarna, vet inte om jag fått ner tankarna som jag ville förmedla. Men det får duga, just nu Kan jag inte bättre.

Igår när själva middagen var över så valde jag att gå till rummet för att göra natt. Mina kolleger är mera sociala och valde att umgås mera festligt. Jag är mera att jag behöver vara för mig själv och orkar inte vara social hur mycket som helst. Innan jag somnade gick jag ut och tog kort. Nu är det ju maken som är fotografen inte jag så jag fick nog inte till själva bilden som jag ville få till den. Men det här får duga bara för jag kan. Så fantastiskt vackert där på Smögen synd att det inte finns ställplatser där.

Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller och just nu gäller soffhäng för mig. Ha en fin kväll.

Carina Ikonen Nilsson
Carina Ikonen Nilsson.

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook

%d bloggare gillar detta: