4 blev 5. 1000 meter.

Vi har sedan igår blivit en till i vår lilla familj. Igår hade vi fullt upp att fixa till greja och göra ordning. På kvällen eller på eftermiddagen blev det en sväng till Ikea för att köpa bokhylla, lite servetter och annat som var slut på, här hemma. Igår var vi fem som åt middag. Många samtal i soffan och hela familjen umgicks. Pojkarna som sedan innan bodde här visade upp sina finaste sidor och vi hjälptes åt alla för att försöka få ordning på saker som skulle fixas. En sådan härlig dag där den långa väntan gick över och verkligen blev. Nu börjar rummet bli helmysigt och idag när jag skulle gå in och bädda sängen för att skapa lite lycka. Då var sängen redan bäddad.

När tiden blev inne för bad var det David Nilsson &Bon Vivants som fick förgylla milen till badet. I ösregn blev milen till och i regn, vågor och återigen regn blev 1 km simmad. 47 minuter tog det att simma idag. Tungt men så härligt. Kroppen känner att den har fått jobba idag. Kallsupar var det många och håret mjukt av regnvattnet. En helt underbar morgon där jag slet med min motivation. Redan vid 400 meter började tanken om att jag har ju simmat sim bojarmärket. Men 100 till och det blev jag kan simma resten sedan, 100 till och nu är det inte långt kvar till den där km. Den blev gjord idag fast det kändes som att den inte ville bli till. Så härligt att det är klart för idag. Imorgon blir det en vilodag med simmandet för imorgon är det skolavslutning här hemma.

När man som jag är gift med en fotograf, blir det ibland stilla, stopp, just precis där, just där måste han stanna bilen, för att ta den där perfekta bilden av något. Då ser man ut så här. Här är det jag som tar kortet på honom, han som gillar att fotografera i tid och otider. Kanske är det just därför jag är gift med honom, för att det ibland blir det där tillfället, den där stunden när fotografen i honom hittar fram. I alla fall älskar jag när just dom där stunderna blir till, för det blir ibland så fantastiska bilder.