Nu vill det till att jag hittar tillbaks.


Tillbaka till det som är Jag. En lång väntan är det här. En lång vidrig väntan, där det känns som att tiden, står still men kräver energi i massor. Sonen var sämre igår, sov mycket under dagen. Senare på kvällen ringde han maken. Maken uppfattade det som att han igen kände sig bättre. En lättnad i allt som sker. Bor så många konstiga känslor, i min kropp just nu. Dåligt samvete för att sorgen med mamma, den måste just nu vila. Ovetskapen om vad läkarna kommer att se, tar mest plats och gör ont. Jag är rädd, så förtvivlat rädd att det ska gå helt fel. Tårarna bor bakom ögonlocken bränner men, vill inte trilla fram. Dom bor där i en hopplöshet som är bedövande. Svårt att sova, svårt att göra vettiga saker under dagarna. Svårt att hitta till och känna solen.

En dag till i väntan. Nu ska det till två läkare som ska syna MR röntgen. Kommer dom att hitta något? Vad kommer dom att hitta? Min lilla fina pojk. Nu är han kanske inte så liten längre, en vuxen man, två barns far men ändå, min lilla Felix-en. Jag önskar att jag kunde ta över hans åkommor så han var frisk. Det går ju tyvärr inte.

En ny dag. Natten var mest sömnlös, många tankar och en ambition om att ta mig till badet. Den ambitionen fanns inte nu på morgonen. Det blev att sitta i soffan, stå ut med huvudvärken och bara glo. Vart har allt det fina tagit vägen? Vart finns det där roliga i livet? Jag har försökt lyssna till rösten, av mamma som säger men se dig omkring, det finns så mycket vackert. Just nu, ser inte mina ögon och känslorna är dovt dova. Jag bara andas. Sonen har i alla fall ringt idag. Han lät trött och nedstämd. Idag skulle han till ögonläkaren i Uddevalla, för att göra en koll där. Antagligen blir han körd dit i sjuktransport. Blir han det inte så sa jag att jag kunde köra honom.

Igår var lilla Alfred här. Dottern och hennes sambo skulle till banken. Det blev en timma, av i alla fall glädje. Alfred är en vane människa som gillar att göra samma saker, här hemma. Igår var alla djuren viktigast. Först bondgården skulle lekas med. När jag kom med förslag, om att vi kunde leka ute. Men nej, det där gick inte, för djuren ska man tydligen leka inne med. Efter en stund blev det att plocka ihop bondgårdsdjuren, för att plocka fram Trex . Även de andra dinosaurerna, inte heller dom fick man leka ute med. När jag frågade, la han huvudet lite på sned och sa, men mormor du vet väl. Jag sa , okej jag vet och vi lekte gömme med de små djuren.

Alfred är en rolig liten kille med bestämda åsikter, är noga med hur man gör. När vi lekt klart, ville han visa sin mormor vilket är jag, hur man cyklar. Han hade precis lärt sig, tror jag. Han berättade att man har fötterna på tramporna, därefter trampar man fort. Vi tog en tur ner till samhället, den lilla lekplatsen för att leka affären det mesta i affären kostade 58 9 kronor. Därefter avslutade vi med fika på kafét. Glass, Festis och chokladboll blev det för den lilla mannen. Då var redan hans mamma och pappa klara på banken, dom var med inne på fiket. Det var Alfreds pappa som stod för kalaset.

Kvällen igår gick åt att kolla film. Maken hade köpt någon grej så att man slipper att joxa med Cromecast-en. Den lilla manicken gjorde tv till en smart tv, det blev enkelt. Allt sköt genom en fjärrkontroll.

Lev idag just nu. Fast jag vill inte ha just nu…. Nu är just nu ett faktum. Igår finns i våra minnen. Morgondagen kanske inte ens finns här. Så det är i nuet vi lever. Det är just nu vi tar våra andetag. Ta hand om dig.

Carina Ikonen Nilsson


Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook

%d bloggare gillar detta: