Ett nytt sjukbesök…


När ska detta sluta? Jag vet verkligen inte vad som händer, det känns som att livet och alla händelser går i kedjor. Stora svarta kedjor som är obrytbara. Sonen fick igår åka till vårdcentral, för armen sa att det här blir inte bra. När han kommer dit så var det en sköterska som sagt, att hon aldrig sett något liknande under sina 25 år som sjuksköterska. Dom fick skära i armen för att få ut varet som hade samlats, penicillin och kom tillbaka imorgon om det inte blir bättre. Redan då han låg på sjukhuset så var armen illa där ann. Ilsket röd och rejält svullen. Men utan att dom kollar upp det, får han åka hem. 2 dagar hemma och ett vårdcentral besök. Om nu jag tröttnat så undrar jag hur mycket sonen tröttnat, den stackaren! To be continued…

Idag åkte jag till sjön igen, vattnet kändes kyligt men, det var bara en känsla för tempen visade på lite över 19 grader. Idag bjöd en av badsystrarna på fika. Kaffe, te, saft, smörgåsar och hallongrottor. Jag tog en kopp te som värmde gott i min frusna kropp. Ett fasligt gott te som jag tänker köpa hem.

Vi satt alla och småpratade och jag mös. Det är en sådan härlig, fin mjuk känslan som flyttar in i mig av vår gemenskap. Jag börjar inse att nu får jag ta mig i kragen, bjuda på den där tänkta fikan jag ska bjuda på. Vet bara inte när och hur. För bakar gör jag knappt. Sådant jag bakar passar inte till mina badsystrar, för jag bakar sockerfritt, fullkornigt och endast nyttigt. Inte ens här hemma, är mina bakverk uppskattade. Jag får klura ett tag till. Eller så får jag gå och köpta något gott till mina fina badsystrar.

Idag när vi kom till sjön så vart en fiskare i båt redan där. Något rött stod vid trappan ner till badet. Först var det svårt att urskilja vad det var för något.

Det visade sig att någon hade redan hoppat i badet och ställt sina stövlar prydligt vid den lilla bad-trappan.

Kvinnan badade redan och var nästan klar när vi kom. Jag har träffat henne två gånger innan. Alltid när vi ses är hon så härligt trevlig. Samtidigt som jag skriver meningen så inser jag att varför skulle hon inte vara det? Man kan ju inte annat än att bli på ett härligt humör när man badar där vid sjön.

En av mina badsystrar som jag inte sett på länge, var med där vid sjön idag. Det är alltid så härligt, att prata med henne. Hon får själen att flytta några snäpp upp till det bättre.

Nu sitter jag och väntar på vad som skett mera med sonen. Vill inte ringa om i fall att han sover. Så jag får vänta tills jag vet att han är vaken. Är läget under kontroll så blir det en husbilshelg är det inte så vill jag inte åka. Då vill jag vara hemma om han igen blir inlagd på sjukhuset. Då vill jag vara nära. Annars om allt är bra blir det Töreboda. Vilket är en trevlig liten stad med mysiga gator att vandra och där campingen har pool.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen är inte här. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook

%d bloggare gillar detta: