Menieres sjukdom


Den långa tid av stress har tagit sig ett visitkort. Mammas död, sonens sjukdom och alla göromål som nu gjorts i sista sekunden. Det visade sig i Menieres sjukdom i går, men efterdyningar idag. Nu har jag inte blivit helt vimsig som jag brukar men trött och yr så jag inte vågar köra bil. Idag gick jag och maken till affären, då fick jag hålla honom i armen vissa stunder. Inte så farligt men flyttade jag blicken snurrade det till. Lugnt och stilla med blicken, då blir det inte så farligt. Men otrevligt, inte alls som då jag inte kan röra mig. Men rädslan över att det ska slå till, är en rädsla som gör ont.

Jag hoppas jag är okej i morgon för då måste jag köra bil till verkstaden för service. Då ska vi även prata med prästen om mamma. En dags vila till, kan det vara bra i morgon annars får mina syskon göra prästjobbet själva.

Det här får räcka för idag. Nu blir det vila igen.

Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.

Carina Ikonen Nilsson


Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook

%d bloggare gillar detta: