Mamma knackade på….


Mamma knackade på nu på morgonen. Jo, hon gjorde det. Hon gjorde så att jag vaknade och hon ville inte att jag skulle somna om. Jag vet att det jag skriver låter konstigt, för hon har varit död i över en månad. Men hon sa till mig att gå upp, gör dig lite kaffe och gå ner i källaren. Skriv, skriv…..

Kaffet är gjort, i källaren är jag och här sitter jag och skriver. Klockan 11 idag åker vi vägen ner mot Göteborg. Idag ska vi ta det där sista farvälet, från mamma. Hur känner jag mig? Tåren bor där innanför ögonlocken, synen av mamma när hon tar sina sista andetag, är så tydliga. Jag känner en sådan stor tacksamhet, över att jag var där. Att jag var där och satt bredvid, min mamma. Att jag fick några timmar helt själv, med mamma. Då när mina syskon var och åt lunch. Mamma var orolig att jag inte skulle komma till henne, berättade min syster. Idag nu på morgonen blev det så tydlig, att mamma var inte orolig för att hon inte skulle få se mig. Nej hon var orolig, för att jag inte skulle få dom sista timmarna tillsammans med henne. Hon var orolig att jag inte skulle hinna fram, att jag inte fick känna den tacksamheten, jag känner över att jag var där. Mamma var orolig, för att jag skulle gå sönder utan tacksamheten över att inte varit där. Den insikten kom till mig nu på morgonen, då när mamma knackade på.

Tåren rinner sakta ner för kinden just nu, det kommer att bli flera tårar idag. Idag när vi alla ska mötas för att säga hejdå, en sista gång. Min lilla mamma, som i hela livet kämpade med att duga för sin omgivning, hon som var lilla syster och aldrig kände sig mera än en lilla syster. Hon som såg upp till sina syskon, hon som var rädd för va andra skulle tycka. Hon som på sitt sätt, gjorde det hon trodde var rätt och riktigt. Hon som åkte hem mitt i natten till mig, för att vara stöd i svåra situationer. Hon som torkade tårar, baddade pannan när feber bodde i kroppen. Hon som bakade bullar, gjorde varm choklad kalla vinterkvällar då vi varit ute i snön. Hon sydde kläder, glömde nålarna som man sedan stack sig på, när kläderna var på. Hon som satt uppe mitt i natten och spelade kort med oss. Hon som sa nej, när pappa sa nej. Sedan när pappa inte var där, gjorde det som hon tyckte var rätt. Lilla mamma som nu flyttat till den där andra stranden. Hon knackade på idag, nu på morgonen, för att jag behövde den här morgonstunden med mina tankar.

Det känns nästan som att vi satt här tillsammans och drack kaffe. Som att hon sitter här och hjälper mig att stava orden. Hon lockar fram bilderna som var rosa och fina. Alla minnen som finns är inte fina men, idag har hon plockat fram de där rosa fina minnena. Mamma jo du mamma, tack för att du knackade på. Tack för att du håll ut, tills jag hann hem. Tack för att du gjorde ditt bästa, när vi var små. Tack för den där fina tårtan, du gjorde då jag som liten hade kalas. Tack för dom där julstrumporna som hängde i granen, dom som var fulla med godis. Tack för att du stod ut med alla mina sånger vid grammofonen, som jag sjöng som liten. Tack för att mina vänner, alltid var välkomna till vårt hus. Det var ibland inte en eller två vänner som var hemma hos oss. Kanske närmare 10. Det var hemma hos oss vi höll till. Tack mamma för att du gett mina barn, fina minnen av dig.

Jag känner att tiden just nu, börjar att att ta slut. Orden som jag skriver börjar rinna ut. Om några timmar möts vi i kyrkan. Men jag känner stor tacksamhet över att du knackade på, här nu på morgonen, fast klockan bara var lite efter fyra. Tack mamma för kaffestunden, vi haft nu. Den här koppen kaffe smakade mera än gott. Den här stunden gör, att jag kommer orka ta mig igenom dagen. Dagen som idag är en sista hälsningsdag. En dag då du bor i lådan där i kyrkan, dagen då du inte är med hör sångerna som spelas. Dagen då du inte ser alla vackra blommor. Blommor som du älskade så mycket. Ja, jag vet mamma att jag borde göra ordning i trädgården. Men det får vara som det är med min lilla slänt. Ogräs är också vackert, när det blommar. Tack mamma för att du tog hand om mig då när det begav sig, och nu på morgonen.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson


Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook

%d bloggare gillar detta: