Lerkilsbåthamn och farmor.


Idag sitter jag och skriver, till en utsikt över hamninloppet i Lerkil. Sitter och trycker ner tangenterna till en morgon, där ljuset speglar sig i vattnet. små krusningar i vattnet av att en ensam fågel simmar runt, dyker ner i vattnet för att äta frukost. Jag sitter i passagerarsätet med benen vilandes i förarsätet. Favoritpyjamasen är på. Idag tänker jag att morgonbadet, ska bli till i Lerkilsbadvik. Men eftersom man inte ska bada ensam, så får jag vänta på att maken vaknar till. Är inne på den andra koppen kaffe. Nybryggt expresso med lite skummad mjölk. Bättre än så här kan man inte ha det i Lvl^. Allt är stilla och vidunderligt.

Igår när vi åkte regnade och blåste, det hemma. Hela vägen ner till Götet vart det regn. Men när vi stannat för att lämna av lillflickan, slutade regnet för en stund. När hon var avlämnad blev det att åka vidare till Kungsbacka. Ett stopp vid Kungsmässan, för att inhandla det goda glutenfria brödet. Sedan den vackra vägen ner mot Lerkil. När vi installerat oss och betalat, var kvällen magisk. Vilken härligt fin kväll det blev. Öppnade jag det goda Amarone vinet, skålade i tanken med min älskade farmor. Att 5 år gammalt vin kan smaka så gott. Till kvällsmatens Pizza som vi gjorde av de bröd vi inhandlat, smakade vinet perfekt.

Nu så här på morgonen är det bara disken kvar som påminner, om den mysiga kvällen. Men det går enkelt att diska upp det här i husbilen. Molnen börjar spricka upp, det ser ut att bli en fin dag. Jag kan riktigt höra farmor när hon försöker beskriva allt det vackra här. För mig just nu, är det lycka. Lycka från minnen från förr, då farmor levde och var i sin fulla kraft. Det var hon då när farfar levde.

När hon blev ensam, slöt hon sig i sitt skal och hamnade sedan i Demens. En sjukdom som är vidrig för omgivningen. Jag väljer ofta att glömma dom där sista åren med farmor. Dom var slitsamma och gjorde ont. 5 år innan hon dog tog jag och barnen med henne till Havet. Då var det någonstans nära Lysekil. Hon hade köpt fikabröd för att bjuda på och barnen badade i havet. Farmor var så gammal, hon satt på en sten och njöt av utsikten. När Mallon skulle doppa sig, ropade farmor till henne att det bara var att slänga sig i. Nu så här i minnet blir det tacksamhet över den där dagen. Känner mig glad i sinnet av att vi åkte den där gången. På vägen hem stannade vi en restaurang och åt mat. Lillgrabben gillade inte maten och jag blev lite sur. Farmor hon sa, att jag skulle uppföra mig, som jag var en den lilla flickan farmor haft. Jag blev en liten flicka. Farmors lilla flicka. När farmor smakade på maten, höll hon med lillgrabben. Nää du har så rätt, den här restaurangen har dom inte, för att dom är duktiga på att laga mat. Till trotts det dåliga avslutet på dagen med farmor, så minns jag dagen som en ljus dag. Farmor sista besök vid havet.

Himlen börjar spricka upp ännu mera nu, det där badet som ska bli till kommer att bli härligt. Ett sista dopp i havet och det kommer jag att göra i Lerkil. Mitt älskade Lerkil. Maken förstår nog inte mina känslor, för just det här stället. Det är nog bara i mig det är så vackert. Det beror på alla dagar från ungdomen. Men det är en magisk plats för mig. Här bor mitt hjärta, här blir jag lugn, här får jag ro och här bor det kärlek. Kan riktigt se hur båten farmor och farfar hade tuffar ut mot havet från hamnen. Hur vi satt där i farfars lilla snipa och var förväntansfulla över hur dagen skulle bli. Förväntansfulla över alla smörgåsar som farmor gjort , hur dom skulle smaka. Där vid någon ö, någonstans här utanför. De nybakta bullarna hon gjort, innan jag och farfar vaknat. Alla barn borde få växa upp, med en så fantastiskt farmor som jag hade.

Nog för idag, nog om farmor.
Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.

Carina Ikonen Nilsson


Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook

%d bloggare gillar detta: