ADHD på gott och på ont.


Idag har jag bestämt mig för att inte bada. Istället blir det en promenad och greja här hemma. Har en del att göra innan min kollega kommer hit. Kräftorna är inköpta och även lite god ost. Det ska till med liter druvor, päron om en liten fin paprika. Eftersom jag tänker miljö, tar jag apostlahästarna till hjälp. Ett par fotriktiga skor och sedan en ryggsäck på ryggen. Återvinningen kan jag hinna med på vägen. Tänker inte använda bilen för en sådan kort sträcka. Här samlar vi miljöpoäng i det lilla.

Min kollega ska komma på besök. Det ska bli så roligt att träffa henne. Igår när jag tänkte på det. Kom jag på att det kanske vart dum att skänka bort vår bäddsoffa. Nu får hon sova på en helt vanlig soffa med dynor. Det är inte så bekvämt. Men en natt ska väl gå. Funderar på om jag ska lura ut henne till sjön. Kanske en promenad för att hitta trattisar. Men det återstå att se hur det blir med det.

Maken läste i morse Aftonbladet på webben. Han reagerade på en rubrik, det brukar stå, så ser du om din partner är otrogen. Till rubriken en dramatiskt bild som ska göra det intressant. Idag läste han Så ser du om din partner har ADHD. Därtill några utmanande dramatiska bilder på någon som är arg. Nu när jag letar hittar jag inte artikeln, kanske var det en gammal som visades i sambandet han kollade in sporten. När maken sa det så berättade han, att han hade varit tvungen att köpa artikeln, för att se om han kunde utröna om jag hade ADHD. Jag sa då, att han inte behövde utröna det, för jag visste ju och han visste ju, att jag hade det. Fast du är inte så arg som dom visade på bilden.

När jag gjorde min ADHD utredning för en herrans massa år sedan, var det en gedigen utredning. där Flertalet dagar som jag fick träffa psykolog, arbetsterapeut och lite annat löst folk. Tror det om jag slår i hop alla träffarna, så varade dom, i minst två veckor. Det var dagar som var tröttande, där det gjordes olika tester med och utan kamera på huvudet. Man fick inte trycka på x man skulle göra labyrinter, logiktester och massa annat. Man intervjuade min mamma om hur jag var som barn mm. I och med den erfarenheten, är det nog inte så enkelt som att köpa en artikel för några 20 or, för att utröna ADHD´s vara eller icke vara. Det krävdes allt mera än så. Därtill så är ju inte alla med ADHD stöpta i samma form. Vi är olika men, kan ha likheter i vissa situationer. Jag har i och för sig träffat många människor, som har diagnosen. Många, då jag var mera aktiv och ville veta mera. Oftast så har vi enklare att prata med varandra än människor, utan diagnos har. Vi hänger ofta med i svängningarna och tycker inte det är så konstigt att prata om bil och ekorrar i samma mening. Vi tycker inte det är ögonhöjande, att trådarna i samtalet är lösa trådar om allt mellan himmel och jord.

När man pratar om ADHD och nämner tröttheten som ramlar in i raketfart, brukas det nickas och då vilar det ett samförstånd i ADHD sammanhang. Något som är svårt att förstå, för någon utan ADHD. För tröttheten som slår till är himmelsk trötthet, där det inte går att skärpa upp sig. Det går bara inte att göra det där lilla enkla som för andra, är något man bara gör.

Min dotter som även hon har ADHD, hon pratar mycket om det just nu. Hon är inne i en sådan period, där man endast skulle vilja ligga på soffan, stänga ute allt som har med livet att göra. Bara få vara. Det just det är ett problem med ADHD. Nu finns det flera saker som kan ställa till det. Men tröttheten är förödande, det gör så ont. Det bor så mycket skam, just den tröttheten och i det bemötande som oftast bor i omgivningarna. Men det fixar du, du kunde ju i igår. Här är det lite si och så och det spelar ingen roll, om jag kunde i går. För idag går det inte.

Den där lilla flickan som går i skolan som är så förgjordast trött, när hon kommer hem. Hon som låser in sig på sitt rum. Hon orkar inte, har inte förmågan att plocka upp läxor och göra. All hennes energi har gått åt till skolan. Hennes rum kan se ut som kaos, vilket även det blir tröttande för henne. Tröttande för när rummet är som kaos, vet hon inte vilken ordning hon ska få ordning på kaoset. Hennes framförhållning, ligger i bakförhållning och då är det försent. En klar tydlig struktur behövs och en massa en himla massa förståelse. Inga dömande, dom finns redan så många, från hennes historia.

När jag läser det dottern skriver, skulle jag vilja ta hem henne och låta hon bo på soffan. Ta bort alla måsten och bara ta hand om henne. Jag vet och kan hennes trötthet. Jag skulle vilja slå in hennes ork i silkespapper och slå knut på den, en stund. Säga åt henne att vila på riktigt. Vill lyfta bort henne från vardagen och sjunga vaggvisor. Men det går inte , hon är vuxen.

Min vackra dotter

Jag måste i stället stålsätta mig, låta hon ta hand om sitt liv. Bara hoppas att hon inte kräver mera av sig själv, än hon mäktar med. Då ramlar hon, kanske orkar hon inte då ta sig upp och bli stark igen. Jag är mäktigt glad över att hon har så mycket kunskaper om sin diagnos. Att hon kan så mycket om ångest, depressioner och har så mycket kunskaper. Det hade inte jag, då när det begav sig. Det fick jag erfara, i formen av att må riktigt dåligt. Jag hade en farmor som tog hand om mig, hjälpte mig att sätta gränser, tillåta mig att vila. Min dotter har bara en mamma. Hon har ingen farmor som omhuldar och stöttar.

Nu finns det mera än bara tröttheten i ADHD, men just tröttheten gör så ont. Där bor inga superkrafter för dom har tagit slut. Disktrasan är urvriden och uttorkad, när superkraften tar slut. Då är inget roligt, bara massa måsten som man inte orkar göra något åt. Lika mycket som jag verkligen hatar tröttheten, lika mycket älskar jag den där energin, som hittar fram, mellan tröttheten. Då kan man flytta på berg. Då finns all kraft i världen, för att orka dom sista tio milen. Dom sista tio milen som människor utan ADHD, inte ens har tanken på att göra. Dom kan man göra av bara farten, när ADHD bor inom en. Dom där sista 10 milen, är dom som man ska hoppa över och inte göra. Men man gör dom av bara farten, för att sedan komma på att aj då, nu vart jag där igen. Nu orkar jag inte längre….

Nu ser jag, att jag flutit in i att skriva, inser att ingen orkar läsa allt detta. Ursäkta för detta långa inlägg. Inser medans jag skriver att ni inte orkar läsa ursäkten. Men det är sådan jag är, ibland blir det lite längre inlägg. Ha en härligt fin dag, Gör en härligt fin dag. Ta hand om dig.

Lev idag just nu, igår finns inte här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller, Just nu.

Carina Ikonen Nilsson

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook

%d bloggare gillar detta: