Tänk va lite omtanke kan göra.


Ur led är tiden. Eller så är den inte det. Kanske är det en just perfekt precis rätt tid. I morse när jag satt och drack kaffe, damp det ner ett meddelande. Hej hur mår du? Bli inte orolig nu, jag undrar bara hur du har det….. Och så vidare. Det var från en kollega. Det gjorde mig varm i hjärtat. Jag har varit ledig länge nu. Det där lilla meddelandet gjorde mitt hjärta varmt. Dom har inte glömt mig, dom bryr sig. Jag skulle kunna fortsätta i oändlighet, med vad det där lilla meddelandet betydde i tydningar. Men i alla fall gjorde det mig glad. Det blev en trevlig morgon, där i morse av alla dom där orden.

På morgonen skrev jag även till mina badsystrar om att jag får göra ett uppehåll i badandet. Eftersom jag äter starka tabletter och inte vågar köra bil just nu.

Tabletterna gör att jag känner mig berusad. Vilket är en känsla som jag inte gillar. Inte ens då jag dricker vin, gillar jag när det gör den verkan, det ska göra. När jag dricker vin, brukar jag högst dricka tre glas vin, men oftare är det ett halvt eller ett glas, för jag gillar inte suset i huvudet. Nu är det sus av berusning från det jag vaknar, tills jag går och lägger mig. Men jag står inte ut med smärtan. Så jag får välja koleran som är tabletten. Pesten som är det onda, det är för svår för att jag ska orka. OJdå nu svävade jag ut….

Det jag ville skriva var egentligen att det bor så många änglar runt omkring. För när jag skrivit mitt meddelande, fick jag ett svar som gjorde mig ännu varmare i hjärta. En av mina badsystrar skrev, att hon inte tyckte jag skulle sluta att bada. Hon skulle kunna komma och hämta upp mig. Det där det är verkligen kärlek det. Den sköraste finaste kärlek, omtanke you name it. Till en början så tackade jag självklart ja.

Men efter det kom dum tankarna… Ni vet dom där… men hon skriver bara så…. hon önskar nog att jag säger nej. Alla dom där dumtankarna som ibland hittar fram, när man är där ner i känslorna som är tråk, självkänslodödande känslor. Men jag tryckte tillbaka tankarna, tänkte om jag skulle gjort så? Nej jag skulle inte skrivit att jag skulle kunna hjälpa till, om jag inte hade velat göra det. Nu går jag här och längtar efter i morgon. Då det ändå till trotts, ska bli ett härligt bad för mig. Nu har jag tänkt mig plocka fram vinterbadväskan, den som jag trodde hade försvunnit. Den hittade jag i helgen, bland alla saker vi stuvat undan i gymmet. Nu ska den göras klar för morgondagens bad.

Alltså det finns änglar runt omkring oss. Jag känner tacksamhet, i dagen den känns varmare, skönare och mjukar, än dagarna jag har haft. Det av ett mess på morgonen där kollegan frågade hur jag har det. Det är omtanke, kärlek det. Ett mess av min badsyster som kan köra mig till badet. Så mycket kärlek, omtanke och hur blir det så. Att det finns så många fina människor, omkring just mig. Sitter här och skriver med ett leende, små tårar av lycka rinner ner för min kind.

Tänk vad livet ändå trotts all värk, ändå riktigt härligt och mjukt. Vad har jag gjort för att få ha det så bra?

Nu till något mindre bra, Min stora son har blivit sjuk igen. I går fick han åka ambulans till sjukhuset, där han varit en gång redan i helgen. Han har fått lunginflammation. Han hostar blod och har svårt att få luft. När ambulansmännen tyckte dom att han skulle åka till sjukhuset, hade han 39 graders feber. In till sjukhuset möttes av otrevlig personal som frågade varför han var där. Han visste ju att han var sjuk. Men han har inte kunnat vare sig äta eller dricka sedan i lördags. Lunginflammationen som innan var i en lunga, har blivit dubbelsidig lunginflammation. Detta till trotts att han ätit penicillin, sedan i lördags. Fem gånger fick dom sticka honom i armen, innan dom kunde ta prover. Detta för att han var lite uttorkad. Doktorn träffade honom sa vila och hejdå. Därefter satte han sig på bussen hem. Sa till sin fru att nej, inte en gång till att jag åker till sjukhus. Gick och la sig. Han fru är självklart orolig. Det ska jag inte sticka under stolen med, att jag också är. Lunginflammation är allvarligt. Har man där till svårt att andas, äta och dricka. Då blir lilla mamsen orolig. Konstigt att dom lät han åka hem. Nåja inget jag kan göra åt. Får bara hoppas att han blir bättre nu.

Nog för idag. Idag kom det kärlek till mig redan nu på morgon det kan bara bli en härlig dag. tänk vad lite omtanke gör med oss människor. Det gör mig varm i hjärtat. Vi måste bli spridare av omtanke och bry oss om. Det gör så mycket med den som vi bryr oss om.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.

Carina Ikonen Nilsson


Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook

%d bloggare gillar detta: