Min Amerikanska Vän.

idag vaknade jag av att maken sprang i sömnen i sängen. Frågade sömndrucket vad han höll på med. Men jag fick inget svar. Kollade klockan och insåg att det var tid att gå upp. Gjorde kaffe samtidigt som jag gav katten lite mjuk-mat. Drack min vitamindrink som jag gör varje morgon. Därefter tog jag kaffet till soffan i rummet. Den vanliga morgonrutinen av att kolla av klockan, Sömnen var bra, men kroppsbatteriet hade behövts vara något mera. Jag inbillar mig att det är medicinen som gör att kroppsbatteriet är sisådär.

När kaffet var uppdrucket blev det att packa ner badskor och handduken i badväskan. Fixa tänderna och sedan gå ut för att vänta på min badsyster som skulle komma och hämta upp mig. När hon kom och jag skulle lägga el-ciggen i fickan. Insåg jag att jackan hade jag tagit på mig, ut och in. En bra början på en morgon.

Det blev bad idag 5,6 grader i vattnet. Idag kändes det kallt. Vågorna som sköljde över mig var mera än svala. Men själva badet var härligt och känslan efteråt enorm. Vinden blåste kallt allt var grått. Men oavsett grått eller inte, så var stunden magiskt vacker. Små snattret av mina badsystrar härligt. Jag är en lyssnare, jag tycker om när dom har sina small talks. Ibland är jag med i samtalen, ibland inte. Idag vet jag inte om jag deltog, kommer just nu bara ihåg känslan av det där pratat och vad det gör i mig.

Jag älskar träd, speciellt trädet som är vid badplatsen. Det är så otroligt vackert med alla sina grenar.

Hemma var det att packa ur badsaker, plocka ur diskmaskinen och göra en ny kopp med kaffe. Fixa till spisen i källaren. Lägga in ved, tända och sedan starta upp datorn. Jag sitter helst vid min stationära dator. Här är det enklare att skriva och lägga in länkar.

Igår pratade jag med min amerikanska vän. Förr var vi arbetskamrater, varit med om mycket tillsammans. Många incidenter och massor av bra saker. Hon har flyttat från Sverige, bor nu i Portugal. Det är inte så ofta vi pratar med varandra, men när vi pratar tar vi upp tråden där vi var sist.

En själsfrände, en spirituell magisk vän, hon lever efter universums lagar. Hon ser sig själv komma till saker. När tiden är inne, möter hon det hon innan sett sig vara redo för. Jag önskar att vi hade närmare väg, till varandra. Just denna vän, är någon som jag hade kunnat hänga med.

Man kan vara tyst med henne, man kan vara ensam i hennes sällskap, fast då är ensamheten i sig själv något som är behagligt. Tvåsamheten med henne, är något man kan vara i. Jag har aldrig behövt förställa mig i hennes sällskap. Jag duger som jag är, när jag är i hennes svär. En fantastiskt fin kvinna, är min vän. När Jag pratar med henne och hon berättar saker. Känns det som om man är i en sådan där amerikansk Hollywood film. Där filmen börjar i en situation, den förvärras och blir dramatisk men sedan får ett fantastiskt vackert slut. Hon löser saker, hon ser till att få det hon vill. Hon är en kvinna jag beundrar.

När jag berättade om hur det var här hemma om mina onda ben. Då sa hon, att jag måste se till att universum, ger mig friska ben igen. Man kan tycka det är konstigt. Men när det gäller henne, så är det inte konstigt. Då känns allt så självklart. Rent av helt sant. Efter samtalet så har jag sett mig själv dansa fram, på helt vanliga ben, efter vårt samtal. I morse när jag stod och väntade på min badsyster passade jag på att tänka flera tankar från universum. Jag såg mig själv plocka fram mina färger igen. Jag såg mig själv sitta vid datorn och skriva magiska verk. Men ännu så länge, får det duga med ett helt vanligt blogg inlägg.

I morse när jag vaknade så gjorde inte benen ont, kan bero på värkmedicinen men med lite magi så kan det vara Universum. Jag tror att jag blivit bättre, tror att värken har krupit upp till ryggen. Där värken egentligen kommer ifrån. Nu gör ryggen ont. Det är 100 gånger bättre känsla, än den som suttit i benen och fötterna. Nu känns det som vanligt ryggont, den värken tar jag hundra gånger mer, än den som varit i benen och fötterna. Om det är mina önskningar till universum eller bara värkmediciner spelar ingen roll. Det känns ändå bättre med ont i ryggen, än det som innan varit. Känner till och med tacksamhet över det som varit. Konstigt men det gör jag, det fick mig att vakna upp sträcka på mig, göra bra saker för min kropp. Det fick mig att leta fram saker i mitt inre, idag blivit mera tydligt i mig.

Nu är det inte så att jag vill ha tillbaka den olustiga känningarna i ben och fötter. No, no men lite tacksamhet, bor det i att nu kan jag, vet jag saker, förstår och har förståelse om ont i kroppen. Har förståelse på ett helt annat sätt, än innan. Jag tror till och med att jag blivit en bättre människa. Någon som inte kommer att döma, någon som har ont. Det har jag gjort innan. Då har jag mera tyckt att men det är väl bara till att sluta känna efter. Vilket jag innan gjort även mot mig själv. Nu kanske jag blir mera klok och mera tillåtande, till och med mot mig själv. Kanske har jag nu lärt mig att lyssna på kroppens signaler?

Oj vad många ord det blev idag. Detta bara för ett samtal från min amerikanska vän. Min fina spirituella fantastiska vän. My god, how I love her. Oooh skall det nog vara när man ska beskriva känslan om min vän. Det får bli ett nytt försök. Oooh My god how I love her! Tack för att du finns.

Nog för nu. Lev idag just nu. Igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller!

Carina Ikonen Nilsson

Publicerat

i

av

Etiketter:

Kommentarer

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook