En äldre Drake är

eller var en liten Drake som aldrig gav upp. Läster jag i boken.

Sitter som vanligt här nere i källaren. Men det är det enda som är som vanligt i just denna stunden. Elden är inte tänd, inga levande ljus är tända, jag har ätit frukost och jag har sminkat mitt ansikte. För vem skull? Jo, för min egna skull. Jag mår bra av att fixa till mig, jag blir piggare och känner min mera fin. Inte det där glåmiga ansiktet som väcker mig på morgonen. Roboten dammsuger här ner ,inte ens det är som vanligt. För Källman, han brukar jobba efter elva på kvällen här nere. Men vi har ju skaffat katt, jag har vart lite dum och hängt lite garn och en garnsnodd i räcket i trappan. Glömmer jag av att lägga det på första trappsteget. Då fastnar självklart dammsugarens lilla borste i det. När jag sitter här nere brukar jag inte starta dammsugaren fast den är väldigt tyst, eller väldigt hm. Nä, mera tyst än de andra jag har haft. Det är oavsett ett ljud som irriterar. Men idag får jag stå ut med Källmans ljud. Överman jobbar på för fullt, uppe på övervåningen. Dom jobbar och jag tänker sitta här och skriva.

Inget bad idag heller, vaknade lite senare idag och hade ingen lust, men snart måste jag ta tag i det. Annars har jag ingen rätt i att kalla mig vinterbadare. Jag får ta nya tag i morgon. Då gör jag ett nytt försök. Om jag vågar, jag har fortfarande rädslan kvar, sedan då jag inte kom upp själv, utan hjälp från badet. En rädsla som just nu hindrar mig, att göra det jag vill göra. En rädsla som måste övervinnas. Det gör jag inte genom att inte våga prova på. Utan verkligen åker dit som Lille Alfred skulle ha sagt. Fast han säger mera vejkligen.

Jobba på, jo det vill till att försöka mig på att våga bada. Varje morgon har jag en tanke om att bada, men då när det ska till kommer tankarna. Tänk om jag inte kan resa mig upp, tänk om…tänk om…. och tänk om det händer. Så dumt för förra gången gick det bra. Fast det med mina badsystrars hjälp. Nä, det här går verkligen inte, det får bli att göra ett försök innan jag ramlar in i katastroftankarna. Det är så galet att hamna i dessa tankar, dom är verkligen inte hjälpande, inte det minsta. Dessutom brukar dom tendera vara så långt ifrån sanningen som de kan vara. Nä här får jobbas på för att gö.

En Äldre Drake är en Liten Drake som aldrig gav upp. Läser jag i boken som jag fått låna av min vän. Jo, men så är det ju, en äldre vinterbadare är ju en liten vinterbadare som aldrig gav upp. Jo, jag får försöka bli en äldre vinterbadare och då går det inte att vara rädd… James Norbury är författaren till boken som jag lånade. Stor Panda och Liten Drake är titeln på boken.

Lev idag just nu igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu!

Carina Ikonen Nilsson

Publicerat

i

av

Etiketter:

Kommentarer

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook