Äntligen… Äntligen

Det Får bli ett inlägg till idag. Detta tack vare lillgrabben. Lillgrabbens frågan eller konstaterande igår. Jag vet inte om det var en fråga eller ett faktum, han sa. Men han sa, du badar inte längre eller. Just då i den stunden, sa jag något om att jag inte vet hur jag gör. Jag tror jag har slutat bada kallt. Han lämnade stället och maken sa försiktigt och lite mjukt. Man behöver inte bada kallt alltid. Näee det behöver man inte sa jag, för att liksom sätta punkt för mig själv.

Idag nu på morgonen blev det, badar du inte längre, har du slutat att bada nu eller. Det var lillkillens ord jag hade i huvudet. Funderingarna gick fram och tillbaka under tiden jag skrev föregående inlägg. Badar jag verkligen inte längre. Blogginlägget blev klart och postat, jag funderade. Men oavsett om jag inte baddar kan jag borsta mina tänder blev tanken. In på toa och borsta tänderna, kl var 07,35.

Badpåsen är inte packad sa jag högt för mig själv. Nä, det tog en minut att gå ner i källaren och hämta handduk. Det behövs ju inte så mycket packning, när man badar naken. Badskorna var packade även vantar och mössa. Gick in och packade upp min badkappa nummer två, för den andra ligger i husbilen,Lvl^ II.

Tog på kappan för att prova den, gick ut i hallen sa till lilltösen att jag ska åka till sjön. Hon svarade mig som om jag gjort det hela tiden. – — -Ja ha vi ses sedan. Inget men har du inte slutat bada eller någon överraskning utan bara jaha vi ses sedan.

Jag satte mig i bilen. Arandas helt nya album i högtalaren. Bilen åkte nästan av sig själv, den där milen till sjön. Två badsystrar var där och väntade på att klockan skulle bli 8.00. Det var riktigt härligt att se dom.

När jag sa att jag inte riktigt hade bestämt mig, sa dom att man inte behöver bada. Jag tog på badskor, morgonrocken av och frös. Dom gick ut i vattnet, jag stod kvar vid vattenlinjen. Ett två tre, ett steg i vattnet och den vanliga känslan blev till. Flera steg ut i vattnet och men, i gatan va kallt. Ännu mera steg, det var svårt att göra så att vattnet täckte axlarna.

Andas, andades på tok för fort, huva i gatan men, sedan där. Där under vattnet med axlarna och stillheten, stillheten plus en massa endrofiner som exploderade i kroppen. Jag blev ett med vattnet, kylan tog bort värken i ryggen, Kroppen vaknade till och jag kände stoltheten flyta in i själen.

Jag gjorde det, Jag är fortfarande någon som badar kallt och mår så bra av det. Äntligen, ÄNTLIGEN kom jag mig iväg till badet, fick i alla fall träffa två av mina badsystrar. De andra var på olika uppdrag och jobb. Jag gjorde det, jag har tagit tag i det som är viktigt i mitt liv, sådant som gör att jag mår bra. Ett steg närmare må bra i hela mig. Ett steg i att bli som jag alltid varit, någon som går framåt. Jag gjorde det den 20 april är första gången som jag badade i år, fast det är klart några bad i november, december, januari kanske till och med i februari. Har det blivit innan men nu, är jag äntligen på gång igen. HUrRAaaa för mig, hurra för min vilja och strävan i att må bra.

Som alltid lev idag,….. just nu.