Bildstöd i arbetet.

En ny härlig morgon där jag är ledig, solen lyser på himlen och dagen är ledigt härlig.Sovit bra nästan 8 timmar. Den första dagen med snällmat gick bra. Igår kokade jag massor av risgrynsgröt. Det får jag tydligen äta. Konstigt för ris får jag inte äta. Men risgrynsgröt går bra.

Vi var bara tvungna att lämna dator till lillflickan igår när jag fått min chromebook. Lillflickan hade varit i skolan hela dagen och var trött när vi kom. Men hennes pappa ordnade så dator blev till henne och sedan satt hon och skrev en liten berättelse på datorn. Hon är inte så gammal inte ens börjat första klass utan går i förskoleklass. Men skriva kan hon. Hon har bara lite svårt att få mellanrum mellan orden. Lillpojken var sjuk igen. Feber och lite rinnsnuva. Tydligen kan man få feber av pollen vilket sonen kollat upp. Medans vi var där var han i alla fall pigg, han blir alltid så glad när maken är med. Då vill han alltid leka lekar med honom. Själv satt jag och Lilltösen och pratade. Hon visade saker på mobilen och visade berättelser som hon skrivit i en bok. Innan vi åkte hem till dom, hade vi varit på Net on Net för att köpa skydd till min nya lilla chromebook.

Jag beställde student plakat till grabben som i år tar studenten, Han ville gärna vara med och bestämma färger och kort. Men jag förklarade att nu var det jag som betalade och jag bestämmer kort, vad som ska stå och vilka färger. Han skulle ut och fira, nu var det bara 50 dagar kvar innan studenten. Det var tydligen värt att fira. Var 50 dag har dom firat dessa två terminer. Många firande har det blivit. Men det är en gång man tar studenten, en gång man är ung och inte har allt för mycket ansvar, då fira ska man. Det är i gymnasiet man ska ha kul.

Idag ska dottern ut och föreläsa. Hon ska berätta för studerande om bildstöd och hur man kan jobba med sådant. Hon brinner för det hon jobbar med, tycker det är riktigt roligt. Igår ringde hon och berättade om att ett företag hade frågat om en film, hon gjort angående bildstöd och hjälpmedel. Dom ville ha filmen i utbildnings syfte. Hon var mäkta stolt och var tvungen att ringa och berätta. Det gjorde självklart mig glad och även jag kände stolthet över hennes framgång. Det är så viktigt det där med branden inom en i yrkes livet. Den där känslan som infinner sig och gör att man dag efter dag orkar, har kraften och glädjen att göra ett bra jobb. Jag tror egentligen hon vill jobba mera med att visa och utbilda. Men det vet jag inte om hon ens själv har kommit på ännu.

När vi pratar bildstöd hon och jag, så brukar hon prata så inspirerande och det syns på henne att hon brinner för ämnet. Även hemma gör hon bildstöd för sin lilla pojke. Han kan inte läsa ännu, han är bra fem år snart. Jag brinner kanske inte lika mycket för bildstöd som hon. Men jag tycker det är ett bra sätt att arbeta, men här gäller det att få all personal att inse att det är en viktig sak. Att personalen tycker det är viktigt. Det är lite svårare på mitt jobb tror jag. Dottern jobbar på ett gruppboende för människor som har olika NPF diagnoser och IF.

Det gör vi med men i andra former. Dottern är stödpedagog. Jag behandlingsassisten. Jag tror att våra ungdomar hade fått en enklare vardag om vi jobbade med bildstöd. Eller inte tror, vet att det hade gjort vardagen enkel. Men som jag redan skrivit så handlar det om att när man jobbar med bildstöd, måste hela personalgruppen se det som viktigt, se vinsten i att till en början jobba aktivt med bildstödet. Är det på schemat en tandborste så är det till och med så att vi tillsammans med den som har bildstödet, går och tittar på bilden. Sedan tillsammans går och gör det där som bildstödet visar. Vi är med genom proceduren. När det sedan gått ett tag kan det vara så att inte alla kanske men, många blir mera självgående och klarar av att följa sina scheman själva. Men då måste vi som personal vinsterna, dom som finns när man får det att fungera. Det är något som individen sedan kan behöva i många år, ibland hela livet. Då jag jobbade på ett lss boende jobbade vi med bildstöd. Men inte heller där det ett genomgående tema. Dom kan läsa sa vi då, men det är inte det som är grejen.

För vissa lägger så stor kraft på att läsa, det tar energi av individen en tydlig bild som visar vad vi ska göra, gör det enklare och tar inte lika mycket energi av den som har bildstödet. Den kan lägga den energin på annat än att läsa. Den energin är viktig att ha till annat. Än att klura ute vad som står på Schemat. Hmmm, kanske borde jag mera skrivit om dagsschema här än om bildstödet. För just schema i sig är det viktigaste. Det gör att individen slipper fundera på om det är han eller hon ska göra. Strukturen är viktigare än viktigast, där ska man egentligen gå in och detaljstyra. För livet, en dag kan vara svårt att få ihop för vissa. Alla kommer inte ihåg att ställa klockan, vart man lagt nycklarna, vilka kläder som ska tas på, vad som ska tas med. När man ska ge sig av för att hinna.

Nog för nu.

Tacksamhet.

1. Tack för att jag fick vakna upp till ännu en dag.
2. Igen tack för min fina lilla dator.
3. Tack för att sömnen blev så bra och jag känner mig utvilad.
4. Tack för en härligt fin dag igår.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon.