Vi kan alla hjälpas åt att…

Stävja mobbing, ämnet är svårt men ett viktigt arbete. Vi måste våga se, höra och göra. Jag skrev ett inlägg för några dagar sedan om mobbning. Om att någon eller några blir ansatta av andra i en grupp. Jag känner att jag inte är klar med ämnet, att det alltid är aktuellt. Mobbning finns över allt i samhället. Jag tror eller känner att det blivit mera högfungerande. Något som sprider sig, ökar i samhället.

Mobbning är och förblir ett förtryck som sätter spår i människan eller människorna som är i cirklarna. En grupp människor där mobbing är en del av vardagen, cirkulerar offren från dag till dag. Men oftast är det en som utsätt mera än andra. Det är aldrig okej. Det är vi vuxna som har ansvaret. Alltid vi vuxna. Vad gör man då? Man säger nej, det är inte okej. Men gör olika saker för den som utför och man gör andra saker för den som är utsatt.

Människor med en sämre tro på sig själv, en sämre känsla av trygghet, en sämre känsla av samhörighet. Människor som i sin historia själva upplevt sig vara mobbade, har en större risk för att själv bli en mobbare.

Själva handlingen att mobba, handlar om att trycka ner någon, för att själv vara den större och starkare. Man får själv en starkare självkänsla av att trycka ner sitt offer. Självkänslan av att man är rädd för mig, jag är någon som andra är rädda för. Vilket i mig blir en falska bild av sig själv. Mobbning handlar om att skaffa sig makt genom förtryck. Mobbaren har vanligtvis ett gott självförtroende men har en begränsad förmåga att visa empati. Här vill jag flika in att självkänsla och självförtroende är två olika saker. Självkänslan är synen på sitt själv, så som man ser på sig själv, hur mycket man tycker om sig själv. Självförtroende är mera det man gör, de förmågor man har som man visar sin omvärld. Själv känslan och självförtroende är svåra begrepp att få grepp om. Men den du själv ser i spegeln det du säger till din spegelbild är själva självkänslan, ditt värde.

Mobbaren trivs med makten den får i situationen, han trivs med att ha makten att kontrollera och trakassera individen eller individerna. Oftast är mobbaren inte ensam. Ofta finns det den som står och tittar på, en som låtsas försöka få mobbaren att sluta mobba. Men underblåser och upprätthåller själva konflikten under lugna perioder. Underblåsaren skulle själv aldrig gå på, men mår bra av att konflikten finns där och att den inte handlar om honom/ henne själv.

När själva situationen just då i stunden upphör, brukar underblåsaren blåsa upp sig själv genom kommentarer om att det var han som lugnande ner situationen. Det hade inte slutat om jag…… såg ni, han hade aldrig slutat om jag inte hade…… Någon som mobbar får luft av att det finns människor runt omkring som inte är delaktiga men är betraktare. Här blir mobbingen ett maktspel, där publiken som tittar på efter själva situationen håller sig väl med den som mobbar för att själva inte hamna i rollen som offer.

I cirkeln där mobbning är vardagen kan det ibland vara så att den som utsatts för mobbningen, själv blir en mobbare om han just för dagen skulle vara mindre utsatt. Då får hen vila sig från trakasserierna och själv blåsa upp sig, för att hen själv inte just den dagen blir utsatt. Vilket kan göra att vuxna i omgivningen lutar sig tillbaka, säger men han mobbar ju själv. Då har man inte som vuxen förstått, vad eller varför mobbning finns hur den fungerar. Det är lätt att falla in i att men hen gör ju också. Hen gör men när man tittar på situationen, är det oftast så att hen är den som oftare är den som råkar ut för trakasserierna.

Vad gör man då åt situationen? Man är där, där just i de stunderna som situationerna är. Man är där säger men hallå, det där är inte okej, stopp! Det här är fel, man delar grupperna, gör saker på tu man hand. Pratar och åter pratar. Arbetar med sanktioner och beröm.

Mobbningsexperter tvistar om mobbning skall betraktas som ett övergrepp eller en konflikt. Anatol Pikas, publicerade en bok om behandling av skolmobbning, skiljer mellan behandling av de övergrepp som (1) bevisligen äger eller ägt rum och (2) de som påstås ha inträffat. Han menar att fallen bör behandlas i enighet med lag och skolans värderingar. Han säger att skuldutredningar ska undvikas och i stället ska ha en inriktning på långsiktiga lösningar som ska godtas av alla inblandningar och stödjas av ansvariga vuxna. Rollen av en terapeutisk medlare utan invändningar ska lyssna till parternas versioner och förstärka konstruktiva förslag. Individuella samtal, gruppmöten där gemensamma lösningar förstärks och att man fastställer uppföljningar.

Metoden har kritiserats av Professor Dan Olweus som i stället menar att mobbning inte är en konflikt utan ett övergrepp. Han menar att mobboffret då förmås eftergifter till förövarna vilket i sin tur blir ytterligare en kränkning av den som är utsatt. Olveus metod mot mobbning är i stället att det behövs gränssättning genom beröm och sanktioner och inte att förakta det varma vuxenengagemanget.

Jag känner att det är ett jobb i alla riktningar man behöver jobba i grupp, men kanske i olika grupper.

Hjälper den som gör och den som blir utsatt. Skyddar den som blir utsatt, hjälper den stöttar och igen pratar. Hur vad ser hen när hen ser sig i spegeln. Vilka uppfattningar har hen om sig själv?

Även den som mobbar behöver stöd, samtal och speglingar. Samtal om vem vill hen vara, hur vill hen att andra ska se hen. Hur vill hen kunna möta sin egna spelbild.

Uttrycket man sparkar inte på den som ligger ner, är just det mobbaren gör. Ingen blir större i sig själv av att trycka ner. Men det är inte alla som förstått det. Det finns de som ofta hittar fel hos andra, för att göra sig själva större. Ibland till och med letar efter fel som andra gör, för att sedan visa en spegelbild av sig själv som åtgärdare och duktig. Det har inte med mobbning att göra i sig. Men jag tror att det är just dom som är kumpanerna i sådana situationer. Du blir inte större av att förminska människor, men du blir stor av att höja människor, är något som de inte tror på.

Men visst är det så att om du lyfter en annan genom ord och handling så blir du lika stor. Det är inte våra brister vi blir stora i, utan våra tillgångar.

Mobbing är ett svårt ämne, ett stort ämne där jobbet aldrig får bli ogjort. Ett viktigt jobb. Här gäller det att stödja och aldrig sluta jobba med ämnet och gruppen.

Typiska mobbningsbeteenden:

1. prata illa till och med ljuga.
2. skitprat, smutskastning, förlöjliga
3. undanhålla information, utesluta
4. sabotera uppgifter, Skolarbeten, tv spel, saker som individen har.
5. utfrysning, inte se,
6. försök att injaga rädsla hos den som blir utsatt.
7. Kritisera, förolämpa
8. hot om våld
9. använda sig av våld.
10. utnyttja gruppen för att utesluta till schemalagda aktiviteter, så att den utsatta inte får plats. Gruppen flyttar sig när individen kommer in i rummet.

Nog för idag, lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.