Krigsskada! Var är Artilleriet??? Maken är förtvivlad….

Nu handlar detta inlägg inte om krig utan om en Katt som heter Findus.

Lille katt har fått en krigsskada, säger maken. Vi andra tror han varit för nära rosenbusken, vi planterade i veckan. Krigsskada säger maken…. Var är artilleriet frågar han sig efter denna hemska upptäckt. Jag börjar genast fundera ut snubbeltrådar, vapen så att jag kan vakta min rosenbuske. Frågar en vän och får slangbella som förslag. Mäl-tillverkning får bli till för att rusta upp för rosornas krig. Eller så dagdrömmer jag om mina försvarsstrategier.

Men krigsskadan är ett faktum, enligt maken. Jag säger att katten inte längre är en liten kattunge. Maken blir stött över min lättja över detta sår, katten visar upp på sin nos. Denna katt, den här katten vid namn Findus av övriga familjen, men hos maken fått namnet Lillekatt. Denna Lilla katt har gått maken över huvudet, hans lilla baby. Denna lilla katt som inte ens får vara ute, om vi inte är hemma. Denna lilla katt som blir in-lockad och inlåst, när vi ska gå och lägga oss. Maken vet inte om att kattdjuren är nattdjur. Han brukar säga att katten är trött och behöver gå och lägga sig, när vi kryper ner i sängen. Jo denna lilla katt har tagit över makens omvårdnads-gen, får all uppmärksamhet och omvårdnad någon ens skulle behöva.

Går krigsskadan att se? Jo kanske lite, det är dom små revorna som gör ont, säger maken.

Vår lilla baby, säger maken. Inte vår, hans! Jag brukar säga att det är en katt…. Men han är så liten, säger maken. Han fyller 1 år snart säger jag. Ja, utropar maken och säger med ens vi måste ställa till med kalas. Jag pustar och lämnar ämnet låter han hållas, med sin kärlek till vår Findus. Men katten den här lilla katten har tagit över makens liv. Mitt jobb med katten är att ge mat och göra rent i kattlådorna. Jo då katten har två lådor, Har haft 2 lådor sedan start. Nu äntligen har katten likt oss andra fått lådorna på samma våningsplan. De står just nu bredvid varandra och ska till sist bli en låda. Om jag får bestämma, vi får se vad maken och katten bestämmer.

Låter det som jag är svartsjuk? Nä eller jo lite svartsjuk kanske över att katten endast behöver mig för mat och rengöring av lådorna. När jag ska klappa eller bära honom så säger han med bestämdhet till att min uppgift är mat och rengöring, detta genom att smita iväg, rivas eller bitas. Jo inte så konstigt han är en katt!

Redan nu sitter vi i Lvl^2 och är på väg emot Varberg. 60 års kalas ska bli till. Jag vill stjäla lite sol innan själva kalaset. Frågan är om det blir så som jag vill eller om maken bestämt annat. Vi får se.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson

Publicerat

i

av

Etiketter:

Kommentarer

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook