Omtanke, vänskap och vackerheter.

Under ytan, jo men jag kommer upp ur ytan stunder som är rent av magiska. Jag kan inte för mitt liv förstå hur många fina människor det bor i mitt liv. Igår var vi på en liten avslutningsfika. Alfred skulle ha avslutning på sitt dagis. Det var så fint att sitta där ute på skolgården och titta på alla barnen som sjöng om sommaren och glass. Alfred hade kanske inte riktigt klart för sig alla orden i sångerna och han var nog generad över att stå där framme med de andra barnen och sjunga. Tankar hos mig blev, men herre gud….. för bara några år sedan satt jag där framför Malou och tittade när hon sjöng. Nu är det hennes son jag åker och tittar på. En och en annan tår fick jag torka i ögonen. På vägen hem plockade vi blommor som vi ställde på bordet vi ska ha till studentfirandet idag. När jag kom hem, stod det en bukett blommor där i mitten var det en stor solros. Jag älskar verkligen solrosor.

Sonen berättade att min allra finaste fina vän hade varit här och lämnat blomman. Sonen malde på om besöket om min vän och blomman, han uppmanade mig att det nu var jag som ringde min vän. Jag sa att jag ska ringa henne jag måste bara sätta blommorna i vatten. Min vän hade läst på bloggen om att jag kände mig mindre glad. Hon ville lysa upp min dag med den fina solrosen. Jag kan lova att det verkligen gjorde hon. Hon inte bara lös upp gårdagen, utan även nu på morgonen stod blomman där på köksbordet och lös. I vardagsrummet står fortfarande rosen som en annan vacker underbar människa kommit hit med. Hur kommer det sig? Hur jag verkligen inte förstår att det finns så fina människor i mitt liv. Jag har sådan otrolig tur att jag råkar befinna mig i något sammanhang där det bor vackra omtänksamma upplyftande människor. Hur blev det så? Vad har jag gjort för att förtjäna det? Jag har inte gjort något för att förtjäna så fina människor omkring mig.

Eftersamtalet med min vän där jag tackade för den fina blomman, satt jag bara och funderade på allt vackert omkring mig. Vackerheten i omgivningen, i vår familj och alla runt omkring vårat liv, mitt liv. En tår av lycka likt dom jag fällt då Alfred sjöng, ramlade ner för min kind. Till och med nu när jag sitter här och skriver, får jag ibland torka en tår. För hur tråkigt och gräsligt livet just nu känns, finns dom där stunderna av obeskrivlig lycka. Lycka, där det i tanken skimrar ett ljus runt omkring.

Nog om detta, men återigen tack för nu de två fina blommorna. Den som är i vardagsrummet ska jag nu hänga upp och ner för att torka. Jag ska allt försöka torka den andra blomman med när tiden är inne.

Studentbordet är i ordning ställt, Pastan är kokad, och vissa grönsaker som håller sig är hackade. Bara lite sallad, tomater och grönsaker som blir lite hängiga som inte är klara ännu. Ett student plakat, blommor ska få hängen så vi kan hänga blommor runt vår student ska fixas. En bakomliggande huvudvärk ligger i bakhuvudet, kommer antagligen fram om jag inte botar den med värktablett. Vaknade i natt av att det blev huvudvärk. Den gick över av även då en tablett. Nej, nu ska jag göra i ordning lite inför kalaset. Lillgrabben är där nu, där i stunden av ett avslut, Nu börjar vuxenlivet. Det ska bara till en champagne frukost och ett utspring och ett litet kalas. Sedan är gymnasietiden över. Han fixade det. Tänka sig den där lilla grabben som var så söt som vi träffade på ett kafé för en massa år sedan. Har blivit vuxen ung man. Han har hela livet framför sig. På måndag jobbar han återigen i kyrkans regi. Till hösten jobbar han på en elfirma. Han hade kunnat göra el-jobben redan nu. Men han hade lovat att jobba i kyrkan, innan han fick det jobbet. Han håller det han lovar, gör det han ska.

Tack för orden idag livet, tack för alla fina människor som finns runt omkring mig. Tack för att jag även idag fick vakna upp till en ny dag. Tack för att jag har möjligheten att sitta här bakom skärmen och skriva. Men nu blir det att dricka upp mitt nu lite kallare kaffe.

Det får även bli en liten sommarbild från igår. Igår tog jag mig till badet och simmade. Träffade min badsystrar och blev bjuden på lite kaffe då en av badsystrarna fyllde 70 år. Det var så skönt att simma långe igår, ta ut simtagen och bli trött av simningen, Ligga och flyta i vattnet. Skämde bort mig rejält där vid sjön, för jag tvättade mitt hår innan simtagen.

Lev idag just nu, igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson

Publicerat

i

av

Etiketter:

Kommentarer

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook