Vad gör man när man vaknar riktigt tidigt? Jag försöker somna om. Oftast går det inte så bra. Men jag har legat i sängen en timma efter fem för att sova. dömt till att misslyckas. När jag gick upp fixade jag kaffet och nu sitter jag här och skriver. Känns konstigt att sitta här och skriva. Hela morgonen har känts konstig, som att något inte stämmer. Jag vet inte vad det är som inte stämmer kanske har jag bara vaknat på fel sida. Har lite träningsvärk från igår. Sådan värk är en skön värk. Då har man tränat på riktigt.
Igår när jag skrivit inlägget som jag skrev när jag kommit hem. La jag mig lite i soffan ute på altanen för att vila. Somnade bums, sov i två timmar. Vaknade och visste inte till en början var jag befann mig. En riktigt läskig upplevelse. Men det tog några sekunder sedan kom jag på vart jag var.
När lillflickan och maken kom hem blev det att sätta sig i husbilen och åka iväg. In i affären köpa lite kräftor och räkor till kvällsmys. Det blev en härlig kväll utanför husbilen, varmt och skönt. Kom i säng tidigt. Efter en kvällspromenad där vi tittade på husbilar och husvagnar. Idag ska jag bara vila, vila på bästa sättet. Ute i solen och inte göra något alls mera än att vara. Måste vila för att orka med att jobba. Även om det bara är 50% känns det just nu som mycket. Kanske för att jag inte provat ännu.
Men just nu känns ju allt lite som ett företag. Allt känns lite tyngre och svårare att göra. Men jag gör saker, för att man ska göra saker. Saker som att gå till sjukgymnastiken, bada och i alla fall göra något. Det går inte att bara ligga och titta upp i taken även om jag gör det med mellan varven. Men det är inget konstruktiv, inget som gör mig gladare eller friskare. Det får inte bli som det varit en gång innan då jag gömde mig till och med för mig själv. Nej, jag tillåter inte mig själv att ramla ner så långt. Att skriva här är en av sakerna som jag gör för att hålla mig över vattenytan. Att bjuda mig själv på kaffe ute på altanen tillsammans med min dator är saker som gör att jag faktiskt gör något alls. I förra veckan vek jag in tvätt som hamnade på stolen i vardagsrummet, där låg den i flera dagar innan den kom in i skåpen. Det är inte jag så som jag är, vika ihop tvätten, lägga i skåp i samma stund brukar vara jag. Ta alla galljar samtidigt och hänga in i skåpet med ens brukar vara jag. Nu hänger kläder nere i torkrummet och har hängt där i över en månad. För jag verkligen inte orkat att stryka och bära upp kläderna. Sådant brukar jag göra varje vecka, har sett det som en lustfylld stund eller i alla fall en stund av lugn och ro. Ett sätt att stilla tankarna och vara här och nu. Nä jag måste verkligen ta mig i kragen som jag inte har. Måste verkligen se till att fortsätta göra saker fast det tar emot.
Nu till exempel ska jag sluta skriva, öppna dörren till utsidan och gå ut i vädret. Dricka resten av det nu kalla kaffet ute i friska luften.
Lev idag just nu. Igår finns inte längre här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.
