Det får bli ett lite senare inlägg idag. Åskan mullrar lite och det är varm här ute på Altanen under vår paviljong. Ska tydligen bli ett hällregn, jag vill prova om det går att sitta här i regnet. Senheten i inlägget beror på att morgonen gick åt till sjukgymnastik och till havsbad. Idag efter sjukgymnasten så tog jag med melon och kaffe lite kex, väckte vår lillflicka. Där efter åkte vi till stan för att möta upp svärdotter och barnbarnen. I väg igen till Saxenhov, tror jag det heter där var vi för att bada. Vi var där tidigt och solen lös mellan varven av moln. Två bad hann vi med innan vi var tvungna att åka hem. Lite fika, kaffe och pannkakor hann vi med mellan baden. Underbara timmar där vid viken och det salta badet. Lilla Emilia och hennes kompis har lärt sig att simma på riktigt. Nu hoppar dom i från bryggan och simmar utan problem. Så duktiga tjejer som i sex års åldern kan mirakel kunskapen att simma. Farmor vilket är jag är så stolt över bravuren simning. Efter badet hängde tösabiten med svärdottern hem. Jag tror dom har en speciell kontakt och lillflickan gillar att prata med svärdottern. Svärdottern är en god lyssnare.

Hem och packa upp sedan iväg till barnmorskemottagning för att göra ett sådant där vidrigt cellprov. Där berättade kvinnan att dom funnit att det är ett virus som gör cancer, har man inte viruset så kommer man slippa själva provtagningen i framtiden. Dom tog självklart prover för att undersöka om jag hade viruset. När det var klart blev det att åka hem igen och sitta här ute och njuta av skådespelet av moln. Regn och åska lovar skådespelet. Det behövs för det är kvavt och varmt. Har den sista slurken kaffe från badet i en kopp bredvid mig. Saltet från kroppen har jag inte ännu duschat av. Mår fint här inunder paviljongen. Har en del tvätt att sortera och har ett uppdrag att göra. Men eftermiddagen och kvällen är min. I morgon är det jobb igen. Men fortfarande 50 % även om timmarna som jag har framför mig känns som långa. Kommer jag någonsin får tillbaka energi, glädjen och bli mig själv igen. Kommer minnet igen bli bättre eller är det så här det ska vara från och med denna tiden? Jag vill bli mig själv igen, känner inte igen mig så som jag känner mig nu.

Nog för nu, inget blir bättre av att klaga. Så slut på klagandet och fram med positiva mig igen.

Lev idag just nu, Morgonen och gårdagen är inte här. Gårdagen kommer aldrig mera hit. Morgondagen är här först i morgon. Just nu gäller.