Dyra handdukar jag inte ens valde damp ner i brevlådan idag. Jag har sedan länge varit en sådan där dumstrut som köper lotter från postkodlotteriet. Jo, jag vet det är dumt. Jätte dumt men den ligger där i varje månad. Nu hade jag vunnit, på två lotter och jag valde gråa servetter två gånger om till och med. Första gången skrev dom att dom skulle skicka servetterna, efter ett tag skrev dom ett sms att jag inte gjort något val. Då gick jag in och valde igen. Denna gången valde jag samma. Grå servetter, fick igen en bekräftelse på. Nu när jag öppnar paketet ligger det gråa handdukar istället. För några år sedan vann jag med då hade jag fyra lotter och hade valt fyra olika saker. Då fick jag handdukar grå och vita av något som han Ernst vad han heter hade sitt namn på. Väldigt dyra handdukar och något som jag egentligen inte valt. Har dom andra vinster eller är det ett lager dom får och skickar till alla fast man tror att man väljer. Tog servetterna slut innan dom hann packa till mig.
Nej nu tänker jag säga upp det där lotteriet, jag vill inte vara delaktig i det längre. Dom pratar om solidaritet och att man bidrar. Jag tror nog det finns någon som tjänar storkovan på det och köper in skit saker och delar ut.
Jag kan skänka pengar till annat än att ge de företaget pengar. Säger dom att man ska välja så får man annat de få gånger man valt. Det är något restlager dom köper billigt och skickar ut som vinster. Nej tack det där lotteriet vill jag inte delta i längre. Jag vill inte delta i den solidariteten för det är inget solidariskt att köpa lotter. Sur tanten i mig är här känner jag.
Igår var det en trevlig eftermiddagen med ADHD snack. ADHD snack och skola, vilken hjälp man kan få i samhället och vad som kan göras. Det är synd tycker jag att all den där hjälpen som finns att få, den är inget som serveras till den som behöver hjälpen. Den får man leta efter själv. Jag tipsade om Habiliteringen. Där finns hjälp att få, även om det är man själv som gör jobbet så har dom många lösningar på saker som kan behövas. Jag tipsade om att man behöver stå på sig, när det är hjälp i skolan man behöver. Berättade om att energi kan vara slut redan på torsdag och då kan det vara så att ungdomen faktiskt behöver fredagen ibland redan på onsdagen kan energin vara slut. Jag berättade om att betyg är skolans mätning på hur bra dom skött sitt jobb. Jag berättade om familjestödsenheten och intresseföreningar. Att det kan vara bra att träffa andra som är i samma situation. Jag berättade om lägerverksamhet och att det är så viktigt att ta hand om sig själv för att orka med alla möten med skola. Att möten i skolan inte ska kännas som krigszoner utan är möten där man hittar lösningar, där skolan hittar till lösningar för att jag som förälder har fullt upp med att vara just förälder. Skolans jobb får vara skolans jobb. Jag berättade om kamratskap och utanförskap, att det är så ofta som de som inte har rätta knycken på att hitta kamrater. Det blir att dom söker sig till skapet utanför, där är kamraterna inte alltid snälla. Dessutom är det där man gör saker, för att vara tuff. Tuff på ett mindre bra sätt. Där bor så mycket tråkigheter som en liten kille eller tjej med diagnos kan ramla in i. Helt i onödan bara för att få tillhöra något sammanhang.
Ja nu känner jag att jag brinner igen. Brinner upp i huvudet, Har haft ett jobbpass idag och mera ADHD finns att läsa i gårdagens inlägg. Jag skrev det men glömde helt av att dela det där jag brukar dela mina saker.
Lev idag just nu, igår finns inte och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. Just nu.
