Det blir ett tidigt inlägg idag, morgonen var tidig när jag vaknade är redan inne på min andra kopp kaffe och har fixat altanens tak från regn, målat mina naglar och suttit här och funderat på livet. Tankar som är det värt det? Varför springer vi runt i ett ekorre-hjul? Energin är inte vad den borde vara, Sover inte utan sömnmedicin. Har ont i rygg och höft, är hela tiden sur och grinig. Känner mig just nu som en soptipp. Finns det något slut på allt det här?

Jag vill kunna vakna utvilad, vill vakna med ett leende på munnen. Vill hoppa upp ur sängen och känna inget är omöjligt igen. Vill ha tiden till min vän, just nu är tiden vara något jag sover mig igenom för jag inte orkar hålla mig vaken. Vill ha tiden till att njuta, utforska och umgås. Känna att tiden är min vän. Nu är tiden bara något som går åt till att sova, jobba och vara trött. Igår ville maken att vi skulle gå till affären efter vi ätit mat. En härlig promenad brukar det vara men jag var för trött och somnade på altanen. Vaknade på fel sida, satt och surade. Gick ner för att titta på tv, sa redan halv åtta till maken att jag var trött och behövde sova. Då maken sa stopp du kommer att vakna klockan 3 i natt. Det kändes som att klockan var mera än halv åtta på kvällen. Har bara två dagar kvar att jobba innan en dag ledig, två dagar ska jag klara. Därefter jobbar jag två pass och har en ledig helg. Hur kan jag vara så trött? Just nu jobbar jag 50 %, det är ju löjligt lite. Ändå orkar jag inte. Ändå är jag helt utan energi när jag kommer hem.

Nej jag måste ta mig i kragen, måste hitta ett sätt till att få tillbaka min energi. Hitta tillbaka till det som är jag. Det här känns lite skrämmande, jag börjar bli rädd för mig själv.

Nej bort med tankarna och gå framåt, gör saker fast du är trött. Jo så får det bli fast nu får det bli dusch och iväg till jobbet. Ha en härligt fin dag.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller. just nu.