Jag har klampat i klaveret. Jag var impulsiv och tänkte bara dom där dumma tankarna som inte en farmor ska tänka. Utan hon ska tänka mera, längre än till första tanken. Den där första tanken som blir ska farmor inte ens låta komma ur hennes mun eller fingrar genom att skriva. Den ska hon bara tänka och låta tanken bara vara en tanke. Hur dum får man vara? Ja det är inte försvarbart. Utan här gäller det att säga som det är. Ut i hela universum dum och helt urbotad dum har jag varit. Jag kan inte ens skylla på något. Stygg till och med var jag igår.

Akryl och nageltippar.

Min lilla fina Emilia som jag älskar så in i bänken mycket, gjorde jag illa igår med mina ord. Emilia hade varit hos sin mormor och gjort sina naglar. Naglar som blev långa och målade med akryl-lack. Små fina diamanter på naglarna och lite olika fina mönster. Hon skickade ett kort, på sina fina naglar till mig. Ville bara höra att dom var fina.

Tweenie

Farmor som är jag. En farmor som det blev rädsla i, när jag fick se kortet. Min lilla Emilia, hon börjar bli stor. Emilia börjar bli i den åldern, då när hon inte längre är små barn. Inte heller tonåring, utan preteenager. Preteenager detta kan man förkorta till en Tweenie. Eller som man säger i England: inbetween för ung för pojkar och för gammal för dockor.

Känslig ålder

Den där åldern när barn är mellan barnåren men, inte ännu är tonåring. Det är då när dom börjar att bli medvetna, om sin omvärld. Utanför sin familj. Det är nu kompisar börjar bli viktiga. Även är det nu, då dom börjar bli medvetna. Medvetna om sig själva. Där dom ställer sig frågor om vem är jag, vad tycker jag om? En skör och svår ålder, för den som bor i åldern. Då är mamma, pappa och andra vuxna, fortfarande viktiga personerna. Men det är nu pre-teenager börjar vidga sina vyer och hitta nya kärlekar. Då får dom bästisar, bästisar som kommer att vara väldigt viktiga.

Står inför trappan.

Oj det här blev långt. I alla fall Lilla fina Emilia är eller har precis börjat nosa, på just den åldern. Hon står på trappan inför den åldern.

Hon är så stolt över sina naglar mormor har gjort, då kommer farmor och är impulsiv och bara är stygg. Stygg så att den lilla Emilia blir ledsen, för farmor skriver som meddelande till sitt älskade barnbarn. Ett så kort och dumt att meddelande, så att hon sedan när hon skrivit det sitter och är arg.

Farmors dumhet.

Ett kort på naglarna som lilla Emilia, är så glad över. Dumma farmor som skriver: Jag tycker du är för liten för att ha sådana naglar. Inget mera, hur kan farmor skriva något så dumt bara för att farmor vill få sagt det? Så där gör inte en bra farmor. Inte ens någonsin. Men den här farmodern gjorde det. Hon skrev så, hon skrev så och satt sedan och ångrade sig. Visste inte hur hon skulle kunna ta bort det.

En riktig farmor skulle ha skrivit oj vilka fina naglar mormor gjorde på dig. Men du vet väl att du duger som du är? För mig duger du med eller utan naglar och är en helt fantastiskt Emilia som farmor älskar över allt annat. Farmor tycker nog att du är lite för ung för att göra sådana naglar.

Det hade räckt med oj så fina naglarna blev.

Men nej den här farmodern, hon gjorde inte så. Hon var rent utsagt dum, helt utan att tänka och var stygg på riktigt för hon skrev i stället. Jag tycker du är för liten för sådana naglar. Jag som vill vara en bra farmor, har just klampat i klaveret och gjort mitt lilla barnbarn så illa. Självklart har jag bett henne om ursäkt. Det var det första jag gjorde, när jag vaknade. Men det spelar ingen roll. För jag har redan skrivit, det som gjorde henne så ledsen.

Två ledsna själar

Nu är vi två som är ledsna. Emilia för att hon blev sårad och ledsen av min dumhet. Farmor ledsen för att hon gjorde Sin älskade lilla Tweenie Emilia ledsen. Min Egna farmor skulle aldrig ha gjort så med mig. Men jag gjorde sitter nu här och ångrar varje ord jag skriv igår, till min lilla Emilia. Till min lilla Emilia som jag i stunden just nu inser börjar bli stor. Tweenie som betyder: För stor för dockor och för liten för pojkar. Emilia börjar träda in i den där åldern. Dockskåp är löjligt. Därtill blir bästisar det bästa och viktigaste, av allt. Bästisarna kommer sedan, bytas ut till pojkvänner. Då har farmor gjort sitt, för länge sedan. Där borta i framtiden är farmor något som bara är tråkigt, någon man får presenter av. Presenterna man får är så off att dom inte ens är något att ha.

Rädsla.

Jag har just definierat en ny rädsla hos mig själv. Oj det gör ont i tanken. Min Lilla Emilia, som jag älskar över allt annat har börjat bli stor. Farmor är inte längre, den underbara snälla lekande farmodern. Nej hon är inte ens viktig längre. Framledes kommer det att leda till att farmor blir ännu oviktigare, där borta i framtiden. Emilia hon ska börja traska ut i en mera vuxnare tid. Där Farmors besöken kommer att vara tvång, tråkiga, inte alls något som Emilia vill. Detta eftersom Emilia börjar bli stor. Farmors tid, är en tid som då var viktig för henne, när hon fortfarande var ett litet barn.

Slutord

Vad ville jag med detta inlägg? För det första vill jag dela med mig av mina känslor om mitt barnbarn. Hon är verkligen en underbar liten flicka. Dessutom måste jag erkänna mina misstag, min dumhet som har påverkat mig och henne. Emellertid har jag en konstant rädsla, för att förlora denna viktiga person i mitt liv – mitt älskade barnbarn. Jag är så tacksam, tacksam över alla minnen vi har tillsammans. Jag är även medveten, om att jag vill vara en bättre person, för hennes skull.

Slutligen, låt mig avsluta här med att be dig kära läsare om ursäkt för detta långa inlägg. Det är inte min avsikt att inte trötta dig. Jag ber om ursäkt om jag har varit för utdragen. Tack för att du tagit dig tid att läsa.”

Lev idag….

Lev idag, just nu. Just nu så blir igår, något som tillhör historian. Framtiden är något som i Nuet Just nu, ligger där framme. Vilket ger oss en framtid.Där kan du se vilka konsekvenser från just nu är. Just nu är jag i en konsekvens av att en liten flicka blev ledsen. Av samma anledning sitter en farmor här som är ledsen, över sin dumhet. Just nu gäller alltid.

Carina Ikonen Nilsson.