Ett missat möte.

Idag skulle jag vara på möte på morgonen, Jag var där en kvart innan mötet skulle bli till. Dörren var låst, ingen där men jag stod där och väntade. 2 av dom som skulle vara med på mötet kom precis innan mötet. En hade avbokat och en hade bokat fel tid. Det var bara att åka hem igen. Det blev inget möte. Fast jag gått och tänkt och känt lite oro inför mötet. Så blev det inte av. Kändes lite snopet. Men vi bokade en ny tid om några veckor.

I morse redan innan sju på morgonen kom min bror och hans kompis och lastade av ved till oss. Egentligen skulle vi hämtat det där veden bodde innan. Men vi hade inte tid. När jag kom hem från mötet kliade i kroppen när jag såg veden staplade fint. Jag tänkte att jag kunde vara lite snäll emot ryggen. Bara ta lite i taget och bära ner i källaren där den ska bo. En IKEA påse av den större sorten la jag ved i. För tungt, men jag provade några gånger. Efter några vändor bytte jag till en annan lite mindre påse. Staplade och staplade till svetten rann i pannan på mig. Jag tänkte bra med träning. När sedan maken kom hem bar han ner ved och jag staplade. Vi bar in hälften. Häften är kvar ute det får vi ta på söndag i stället.

Nu sitter vi i Lvl^2 och är på väg till kusten. Appen säger fint väder. Det får bli en husbilshelg fånga solstålar och njuta av en av de sista helgerna i husbilen. Snart vill jag bo in mig i källaren och njuta av eld i kaminen. Nu har vi fin björkved i källaren så nu kan vi elda igen. Men denna helgen bor vi i husbilen. Njuta av havet, klipporna och god mat.

Idag fyller min son 31 år. Han börjar bli vuxen och snart gammal. Det säger mig att jag är ännu äldre. För 31 år sedan stod jag i köket hade fått för mig att baka massor av äpplekakor. Då ringde dom från förlossningen och sa att dom ville att jag skulle åka in dit. Jag sa att jag hinner inte för jag bakar äpplekakor. Dessutom hade jag tänkt att städa så det var fint när jag kom hem efter förlossningen. Hon i andra luren berättade då tydligt att det fungerar inte riktigt så att man hinner göra massa saker innan när det är dags. Utan det är dags för mig att åka i väg nu. Det var bara att packa in det som gick att packas in. Ge sig av till förlossningen. Den hösten var det en helt underbar indiansommar men höstlöv på träden så att man tappade andan. Eller så är dessa minnen sådana bara för att min kropp var full med gravidhormorna må bra.

Nej nu ska jag sluta skriva ska umgås med maken. Ha en fin dag.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson


Publicerat

i

av

Etiketter:

Kommentarer

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook