Har kommit hem efter ett jour pass. Ett härligt pass är gjort och jag har lediga timmar. På vägen hem singlade snöflingor ner på vindrutan. Vintern kändes i morse, när jag kom till utsidan. Kallt 1.5 grader i luften. Det gällde att hålla om jackan omkring mig och ha händerna i fickorna. Kylan bet sig fast i fingrarna. Var tvungen att ha på ratt-värmen på vägen hem. Hemma fick jag för mig att tömma bilen på trasor och vantar som låg lite över allt. Väl inne i hallen fick jag för mig att göra ordning kaoslådan i hallen. Slängde skräp som legat i åratal. Ordande med vantar, skosaker mm. Det blev i ordning i lådan efter en halvtimma. Fortsatte till köket och fixade saker som maken glömmer och inte ser. Fixade lite till katten gjorde kaffe och funderade på vad min dag skulle innehålla. Bestämde mig för att skriva ett inlägg, innan jag tog mig för annat.

Skriva inlägg är ett bra sätt att bli ledig på. Ett bra sätt att styra undan tankarna från jobbsaker. Bli ledig på riktigt. Då är det att gömma mig bakom tangentbordet, låta fingrarna trycka ner tangenterna. Låta tankarna komma och gå i sin takt. Inser att den energin jag har just nu, inte kommer att hålla hela dagen. Den kommer sakta sippra ut och jag kommer att ligga på soffan ADHD trött. Uttömd och inte orka mera än att andas. Ofta är det så efter ett jour pass. Energin är på topp några timmar sedan ligga mera död än levande i soffan. Men den där energin jag just nu har, gillar jag. Gillar när jag har energin som gör att jag gör utan att tänka. Energin jag just nu har är där för att i alla fall orka något innan jag är tom på energi. Det gäller att passa på när kraften finns. Energin just nu är för att vara eller hålla mig vaken. Alla rörelser just nu är för att väcka upp mig från den där verkmästaren som jobbar i mörkret i mig. Vaktmästaren i mig är hemma men ljuset är släckt och skulle jag lägga mig på soffan somnar jag fort.

Snö och vinter, ingen återvändo nu. Nu är det verkligen tiden när kylan kommer att bita sig fast i kinder och fingrar. Nu kommer det dagar när bilen kommer behövas skrapas för att köra hem på natten. Nu kommer elden i kaminen värma ut ifrån och in i min själ. Nu är det snart ett måste att elda för att stå ut med att vara i källaren. Jo jag ser att inlägget bli hoppigt. Det är så det är att vara mig i mitt jag. Det här får räcka för idag.

Ta hand om dig.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Då är det utbildning för mig.