Äntligen.

Äntligen, Äntligen har sängen som vi beställde i januari anlänt och blev när dom var klara, blev den bäddad. Nu ska högen som blev större idag på morgonen bort men det dröjer minst två veckor tills dess. Snart, snart ska det bli ordning även i stora rummet. Vi började redan igår med förberedelser att tömma sovrummet. Då passade jag på att städa rummet ordentligt. I morse bar vi ut den gamla sängen. Jag passade på att byta sängkläder, tvätta de smutsiga. Redan nu är hela projektet klart.

I förra veckan snackade jag och en arbetskamrat om utbildning och högskolan. Jag pushade och tyckte han skulle ta tag i det. Igår snackade vi igen på jobbet men mera om att vi skulle ha målarverkstad, på jobbet. Några kolleger och jag pratade om att att vara kreativ mm. En annan av mina kolleger målar även han. Han berättade att han skulle vilja ha en vernissage. Då pluppar det ut från min mun att det skulle jag aldrig våga själv. Jag tyckte det var modigt. Jag skulle själv aldrig våga. Men berättade om mina tankar om trädgård-vernissage. Fortsatte med att det antagligen inte aldrig någonsin skulle bli av.

Då sa den andra kollegan som jag hade pratat med utbildning och högskola om, något som gjorde att jag insåg att nu faller jag på eget grepp. Han sa, ööö då kanske det är just det du ska göra. Du tyckte ju att jag skulle vara modig och söka in på högskola. Jo där fick han in en hållkäften modig. Jag inser att ja, kanske behöver jag ta bort min feghet. Faktiskt göra det utan att tänka, göra det för att det är en rädsla. Jo, för det är feghet. Självklart borde jag hänga upp alla tavlor i trädgården och låta folk komma och titta. I trädgården är ju inte så farligt som det är att göra det på en riktig vernissage.

Jag har faktiskt sedan några veckor börjat längta efter färger igen. Funderar på om jag inte ska försöka mig på att hitta ett ställe här i huset som jag kan ha som en målarhörna. Samtidigt är jag lite rädd för ofta så brukar jag bli lite nedstämd efter ett tag. Men ska verkligen nedstämdheten bli ett stopp, för att få koppla av med att måla lite igen?

Nej nog för nu. Ha en fin Torsdag.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Publicerat

i

av

Etiketter:

Kommentarer

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook