Rädslan över att något

Helt plötsligt överföll den mig, den där eviga rädslan för barnen. En rädsla som verkar ha gjort bo i mitt innersta sedan tidernas begynnelse. Trots att de har vuxit upp och skaffat egna barn, lever den där oron över deras välbefinnande konstant i mitt sinne. Det är nästan förunderligt hur den aldrig avtar. Jag frågar mig själv, varför? Varför håller den kvar, när barnen har visat om och om igen att de klarar sig? De har tagit sig igenom livets prövningar på egen hand, med mig som en stödjande kraft i bakgrunden. Jag har inte löst deras problem åt dem, ändå är jag där, med min oro som en följeslagare.
Kanske är det en naturlig reaktion, men för mig känns det irrationellt och energikrävande, för denna oroskänsla är ständigt närvarande. Ibland lyckas jag dämpa den, när jag medvetet försöker stoppa tankarna som ger upphov till den. Men ibland är det som om den tar över, som idag. Trots mina försök att distrahera mig, gnager den fortfarande i mitt sinne, vägrar att ge vika.

Trädgårdsarbete

Tidigt imorse fann jag mig själv ute i trädgården, enbart av egen fri vilja, redo att sätta igång med mina planteringsprojekt. Med säckar från Amazon som mina allierade, började jag fylla dem med jord och små potatisar, redo att växa till mandelpotatisar. Tre av säckarna har redan fått sitt innehåll, medan en av dem har fått smakfulla frön av morötter. Dessutom har jag satsat på att odla paprika i en kruka. Det känns extra tillfredsställande att odla sin egen paprika, särskilt med tanke på de stigande priserna. Krukan är redan fylld med fem eller sex små paprikor som sakta börjar ta form.

Efter att ha avslutat planteringsarbetet tog jag mig an komposten, redo att vända och bearbeta dess innehåll. Det var en utmaning, och jag kan inte förneka att det var tungt arbete. Men nu är det gjort. Trots svetten som rann och den molande värken i min kropp, känner jag mig stolt över det jag åstadkommit. Ännu en gång överraskar det mig hur mycket jag faktiskt tycker om trädgårdsarbete, trots att jag alltid har betraktat mig själv som en icke-trädgårdsmänniska. Nu återstår bara att se hur väl dessa grödor i säckarna kommer att trivas. Jag ser fram emot den stora skörden av potatis som väntar.

Samtidigt som jag reflekterar över mitt trädgårdsarbete, börjar tankarna vandra mot mina gurk- och tomatplantor, som fortfarande tronar inomhus. De är stora men skrangliga, och endast ett fåtal har lyckats växa ordentligt. Jag misstänker att bristen på ljus har påverkat deras tillväxt, och jag funderar på om det är dags att flytta ut dem nu. Är det för tidigt? Eller är det bara min otålighet som talar? Jag undrar hur andra gör i liknande situationer.

Nässlor

Under gårdagens kalas tog jag tillfället i akt att plocka nässlor som hade vuxit i min dotters odlingslåda. Trots att jag skyddade mina händer med plastpåsar, brändes jag ändå av dem. Vid återkomsten hem insåg jag att dubbla plastpåsar var nödvändigt för att hantera dem. Efter att ha sköljt av nässlorna, klippte jag av deras stjälkar och satte igång med att förvälla dem. Idag är det nässelsoppa som står på menyn, serverad med ägghalvor, följt av pannkakor till efterrätt.

Kalasets födelsedagsbarn, Alfred, verkade nöjd med både korten och den nya cykeln vi gav honom. Det måste dock justera sadeln något, då cykeln var aningen för hög för honom. Han berättade också glatt om den fyrhjuling han fått av sin pappa, som ersatte den tidigare, mindre och långsammare modellen. Jag kan inte låta bli att tänka att den unge mannen kommer att ha en framtid inom motorsport. Han har alltid tyckt om att titta på Monster Race, och jag tror att han har varit en entusiast sedan barnsben. Nu tänker jag njuta av solen en stund innan jag börjar med middagen.

För övrigt har jag också ägnat dagen åt att söka nya karriärmöjligheter, en aktivitet som jag utför med en blandning av spänning och förväntan inför framtiden. Att ta steget in i det okända är alltid en utmaning, men det är också en möjlighet till tillväxt och personlig utveckling som jag ser fram emot med öppet sinne och en vilja att ta itu med nya utmaningar.

Må solen lysa över dig och må dagen bringa dig glädje och frid.

Carina Ikonen Nilsson Lev idag just nu, igår finns inte kvar och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller

Publicerat

i

av

Etiketter:

Kommentarer

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook