Påskafton  solen skiner från en blå himmel idag är det  klänning som  gäller.  Idag är det jobb som gäller, drug diagnosis   men  ska  smita hem på rasten  och äta  på altanen och grillat  för första gången i vår. Härligt  underbart och ljuvligt.  Snacka om att jag skrev ett kort inlägg nu  kära broder! Behövde du sökfunktionen för även detta??  Till och med min  make  orkar läsa detta.

GLAD PÃ…SK TILL ER ALLA ….

En Lång Fredag…..

När jag var liten  var detta  den längsta dagen   som fanns  den  var lång tråkig  och  nästan outhärdlig.
Idag är  jag vuxen  dagen är inte lika  lång, no rx dessutom har vi gått i från allt  som  var  med helger  och   högtidstraditioner  i detta  landet. Det fanns inga  affärer  som var  öppna när jag  var liten  inte  på en Långfredag.

Vill önska alla en

Glad och   trevlig  PÅSK !

NU KOMMER VÅREN  OCH   LIVET  BÖRJAR  ÃTERVÄNDA I NATUREN

MÃ… GOTT

då var det morgon igen. Alla barnen sover och  huset är tyst.  Bara min dator som surrar.  Jag var tvungen att gå upp tidigt idag   för mitt spelande på travian  bör passa och skötas.  Vilket  fruktansvärt spel!  Tvingar  mig att sätta på datorn det första jag  gör.   Men denna  gången är jag  med i spelet, try healing förra rundan  var ett skämt. Jag läser ju aldrig innehållsförteckning   eller  spelregler som är över tre stolpar.   Detta gör ju att provar mig fram testar misslyckas och  det  tar lite längre tid för mig.  Men tack vare min minsta son  som älskar  krigsspel   med amor eller va det heter så  visade han  vilka  arme gubbar jag skulle ha i mina  travian byar.  Tack lilla gubben för att du är  så duktig och  kan så mycket  jag  ligger  tack vare dig  bra till.   Travian  heter  spelet, ampoule   inte  det minsta  kul och man  gillar  grafik och  rörliga bilder,  det  gör  jag  i och för sig men  jag gillar  rätt simpla spel  på min dator,   travian är simpelt men svårt.  men  det verkar som att alla som spelar det   fastnar i det.

Spelet går  endast ut  på att bygga, bygga och  bygga,  samla, samla  och att samla.   Dess emellan krigar man lite  med de andra  allianserna.   Hmmm jag  är  44 år  borde inte jag  göra  något annat????  Borde Kvinnor  sitta  och  smida planer och  hitta  strategier i ett krigsspel??   Näää  jag tror inte det! Men jag  gör det  och tillsamman  med kaffet  idag  blev det att flytta  armeer och  bygga nya  armeer,  Snacka om att jag  kan roas  lätt.   Taskiga leksaker när jag var liten??  Nä, ehe  min  pappa  hade lika mycket adhd som jag   om inte mera  och  gillade  leksaker.  Jag  var nog  en flicka  som liten  med en massa spännande leksaker  som  kunde  åka röra sig och  gå i sönder……  Jag i ett nötskal….   mm  undra vad som händer om jag tar bort den eller  kopplar på ett batteri  eller  undra hur bandspelaren ser ut under skalet.   Undra  vad som händer  om jag kopplar  den till den andra  grejen……  oj den gick sönder igen  fast jag inte  gjorde som förra gången……….

En sak lärde jag mig  när jag var liten  det  är dumt att  dammsuga upp  saker i ett badkar  som är fullt med vatten.   Men det kom en fin sol ut ut väggen 🙂  fast min mamma och pappa  blev ganska arga för  den  nya fina dammsugaren   var nog ett minne blott efter min  badkarsdammsugning.    Mamma fick nog ännu en ny dammsugare.   Det är  också dumt att  prova om  plast saker  smälter på en spis platta  mmm jag  har provat det med.

Kanel bullar  är inte  bra att rosta  i en gammal bördrost!  De  fastnar  och  det  kan  nästa  börja brinna….

Skräp  under sängen  som  går att äta   i början, går inte  att äta efter ett halv år  dessutom luktat det illa.    Och de försvinner inte  av sig själv.

Som tur var så hade jag  även en städande  adhd farmor, som kom och röjde och städade mitt rum  när jag var liten.

Mina barn har ingen sådan farmor, men de har en  mamma som  just  gått i min farmors skola.    Vilket  e tur  för dem,  för   mina  barn är  lika  pilliga och   forsknings sugna som jag var som  barn.

I min lille killes  rum kan man hitta de mest fantastiska saker   undan gömda i konstiga vråer.   Oboj som  göms i en garderob i ett halvår,  är inte längre flytande  och har en grön grå mjuk massa på sig.   Häller man sedan vatten i  glaset,  så  mjukas det inte upp.  Men det sprider en   stickande  frätande  lukt som gör ont i näsan. Och  fasten man  vädrar länge  så  e lukten kvar i flera dagar.

Sånt  vet vi  här hemma hos oss  vi  lära oss  genom att prova.

 

  Konstiga tankar…

Jag  har så konstiga tankar, prescription så  många känslor  i kroppen. Jag  vet inte, generic vart jag ska  skicka dom.  Så jag skickar dom hit.

Här handlar det om ADHD.

ADHD har ju  jag haft hela livet,  sen det jag  andades mitt första andetag.  Jag vet ju inte hur det är att inte ha det.  Jag vet ju heller inte om hur det är att vara normal.  För mig är ju ADHD normalt tillstånd.

Jag känner mig kluven,  en tanke är  förlåtande emot mig själv. Säger mig att, kräv inte så mycket av dig själv.  Den tanken vill att jag ska  koppla av,  inte ställa så stora krav på mig själv.

Motsatts tanken till koppla av tanken är just motsatstanken.

Det är den tanken jag har levt med under  hela mitt vuxna liv.  Den   är min vilja.  Min  vilja är det som  har  hjälpt mig  ända hit.   Viljan är en stor  säck med krav.

KRAV

Behöver lägga mera  tyngd  på  ordet känner jag.

KRAV, så ja nu ser det mera  ut som det  viljan är.

FUNKTIONSHINDRET

Jag har ju även barn med ADHD, frågar man mina barn, vilket jag helst inte vill.  Men  mina barn vet, vad  min vilja ställer till med.  Eftersom jag  alltid ställt så  höga krav på mig själv  sen jag blev  vuxen,  gör jag det även med mina barn.

Jag har  alltid  känt och levt efter att  adhd är inget man  åker snål skjurts på.  Har du adhd så behöver du anstränga dig mera, till den yttersta gränsen.

Gud, vad jag tycker illa om det idag, med mig själv, för det är ett funktionshinder.

Det är något som  är ett hinder, det gör att jag inte kan  konsentrera mig  ( mig, innefattar här  nu även mina barn).  Det är ju något jag behöver ha  hjälp med!

Men för mig har det varit  tvärt om  mitt funktionshinder ska döljas,  ingen ska se hur  djä…. okonsentrerad jag är. Ingen ska kunna säga till mig att jag inte kan sitta still.  Ingen ska  säga till mig att jag inte har koll.

O UPPFOSTRAD

Ingen ska  säga att  jag är o uppfostrad eller  har en dålig uppfostran.

Min äldre sons lärare sa en gång till honom  att, du är bara ett ouppfostrat barn.

En hel dag gick min son i skolan,   funderade på  om han var det.  Det första han frågade när han kom hem, var just det.  Om han var ouppfostrad.

En liten kille  på  10 11 år  går en hel dag i skolan, och  funderar på om han är ouppfostrad. Det gör ont i mig än nu.

Hur kan man som vuxen säga så till en liten kille på  10 år.  Och då en kille  som har adhd? När han kom hem,   så kände han sig ouppfostrad, var ledsen över att min fostran inte hade kunnat stanna kvar, inom  honom.

Men det hade den  ju  gjort, det var ju inte det att min son inte visste hur  han skulle bete sig, för det  kunde han redan då.  Problemet var ju mera att  han inte  i skolan  hade de förutsättningarna, som  krävdes för att han skulle kunna vara uppfostrad.  Här hemma i  den vanliga världen,  var det ju ok att röra på sig.  Det var  tyst och lugnt  när  min son skulle koncentrera sig.

För jag vet ju hur det var, att ha allt omkring sig  de gånger jag krävde av min son att göra läxan.  Så var det tyst vi gick på tå. Jag såg till att det var lugnt då.  Men  lugnt med ADHD( så lugnt som det går i en familj med sådana symtom). Det  gjorde man inte i skolan,  det går inte att göra i skolan  om  det inte  finns kunskap om  dessa funktionshinder.

UT SVÃVNINGAR

Nu ser jag att även denna gång svävar jag ut….  min make och min kära broder kommer ännu en  gång  säga till mig  klipp ner korta av  och skriv mindre.  Jo,  jag  lyssnar på dom,  men jag  hör bara  på ett  öra!   För det  är så att jag inte   vill  och  jag har inte förmågan, att korta av, skriva mindre eller  formulera fram  bara det som är viktigt.    För  allt  är viktigt  för mig, allt jag skriver  är av vikt  för mig.  (ADHD). Det sista jag skrev nu,  vet jag  att min  make och min bror inte  läser,  de har redan  gett upp   så  egentligen borde detta stå  högst upp!

Ã…ter  till min vilja  som är krav!

Jag tycker synd om mina barn och mig själv! För min vilja  har ställt till det för oss.

Det gör  mig ont att min vilja,   vill att mina barn ska  vara som andra barn, att de ska  vara ute i samhället  och  få lika stor plats som alla andra,  utifrån sina  förutsättningar  och  utifrån dem själva.

ADHD TAR PLATS

Det   hör ju till  funktionshindret,   att det jag vill  tar en väldigt stor plats!

Adhd  tar plats, vi, adhdare  är  platstagare,  och det klara inte  riktigt  den  normala världen av.

I den normala världen så   går tankarna:  vem  tror hon att hon e,  gud   vad  jobbig  hon e,  herre gud  nu avbryter hon igen,   men gud   hon slutade ju inte  med det hon gjorde först,  och  struntar i att slutföra,  men det kan väl inte   vara hela världen att  göra det!

Jag  kan lova dig att DET ÃR DET.  Det är hela  världen,  för mig att komma ihåg att ringa  det  där samtalet.  Men  efter  veckor  av  tankar  och slag på mig själv,   när jag tröttnat  på att höra andra som är så förbannat  duktiga  och det är ingen konst  och bla bla bla.

Så gör jag kanske, det jag ska.

TRösKEL

Det är bara det att min tröskel  är inte  en liten handikapps anpassad  tröskel, utan  en  förbannat stor  djävla MUR.

Det  jag  hittade på som var mitt stora intresse,  för några månader sen, är så långt bort  från mig nu, att jag  skulle inte hinna i fatt den.

Inspirations som då  fanns,  dog  lika mycket,  som den föddes, när  den in fann sig.  Om jag så sprang i kapp tiden för att hitta tillbaka till  det  jag  gjorde, så  hade jag inte hittat den.  För den   ligger i en annan dimmention i dag, den  finns inte  i denna  världen.

MIN VILANDE KÃLLA

Jag kan idag  säga att jag,  är riktigt stolt över mig själv  och jag  är  helt enorm.

Eller så har jag hittat min  källa där jag  kan vila mig.

Det är min blogg,  här  är min  vilande källa.

Synd bara att jag inte kan  leva  av den, men utan den skulle jag inte heller vara så levande.   Jag har ju pysslat med denna blogg,  varit uthållig,  inte  slutat och fortsatt,  mitt första inlägg skrev jag  den  17/ 3 2008.

 

Snacka om att jag  har varit  i härdig, uthållig.

MIN JOGGING

Nu   är min blogg,  min jogging runda.   Ni vet  dom där  som är ute och springer  i vilket väder som helst,  i tid och  otid.

Det  här är min  jogging.    Här kan jag  se att Jag  är visst uthållig.  Jag har haft inspiration i  över ett år!!!!

NU kom jag i från ämnet igen…..   Nu vet jag inte ens  vad det va jag skulle  skriva ……   inspirationen har  tagit slut för denna  gången,  mina krav och min  vilja har   somnat

Lev nu, idag,  i denna sekund,   då blir vi levande  i hela livet,

om varje sekund levs medvetet, så  lever vi fullt ut……….

Ibland är det bra att  säga sina  tankar  och ord till någon annan.  När man plockar ner tankarna och formar dem till ord så blir det oftast  en tydligare bild av känslor man går och bär på.   Inne i huvudet  är de bara lösryckta känslor  och poppar upp i tid och otid.  När man sedan kan  sätta ord på  alla känslorna och ge dem till någon annan som kopplar ihop dem med sin ryggsäck så  blir det lite som en karta man kan följa.  Eller ett konstverk som får  konjunkturer  bilden blir tydligare och ger  näring till det som behöver näring.  Tankar som  bor inne i huvudet som inte  sätts ord på som inte luftas och inte  blir klara stannar kvar ligger och pyr förändras  får lite syre  flammar upp och  blir åter en liten pyrande glöd. När de  kommer fram och vädras ut,  hamnar i ljuset  eller  lyfts ner  från vinden dammas av  så ser jag att  det är inget fel på dem, de är sunda tankar som behövs för att  göra min tydligare och  mera  vaken.

Solen lyser och värmer  våra  kylda själar

Solen ger mig  näring, lust och vitaminer…  Men inte till tr’dgårdsarbete idag heller ;(

har just  fyllt på kaffet igen.  Lika  mycket som dagen igår värmde upp huset, there så kylde natten ner det.   Morgonen är kall och idag var det varmt och  gott under täcket men  ändå lika svårt att ligga kvar.   Dessutom upptäckte katten att jag vaknat och då är det lögn att få ligga kvar i sängen. Han ser till att jag ger honom mat. Våran hungriga katt är en bestämd liten katt som är  ständigt hungrig lite överviktig och lider av lika mycket morgondamp som jag själv.   Våran katt är  föresten ständigt hungrig.  Jag tror det beror på att han som liten  försvann och   kom till våran familj efter ett år utan  omsorg och struktur.  Han var en liten smal tanig rädd liten katt när han kom till oss.   Men det räckte med en vecka eller två  hos oss så var det han som bestämde.  Och idag är det inte  bara så att han bestämmer lite sånt som  katter bestämmer utan idag  regerar han  idag är han en enmanshärskare som egentligen behöver  tas ner på jorden.  Fast jag gillar honom, och jag gillar att han  är så bestämd och lite  egen.  Emil i Lönneberga jämförde ju  Pigan lina med deras katt, att Pigan gick där som kattan.  Så är det inte  här  är e det  enligt  våran  feta lilla katt vi som är till för honom.

Mmm  jag vet, det är bara en katt.  Men ibland undrar jag om han verkligen  bara är en katt.

Vår solen har kommit för att stanna.

Lev nu, imorgon kan det vara försent…….

Katten  har kommit in efter nattens bravader. Stackaren  sover, recipe   åt mat, prescription   la sig i min säng kommer att ligga där tills  i em.  Det skulle vart bra om man var katt 🙂 .  Alla sover, sale   utan jag,  andra koppen kaffe är urdrucken.  Tankar som flyger och far i huvudet,  tabletten är nyss intagen så den har inte börjat verka än.  Jag borde plugga, Ja nu borde jag plugga.   Vet inte hur jag ska få in det i huvudet,  för  dessa borden flyttar inte in i huvudet på mig.  Skulle de flytta in, så trivs de inte där  utan  ta första bästa chans att smita ut igen.   MMMM  det är jag i ett nötskal,  har jag ingen inspiration eller tycker det är tråkigt,  så funkar det inte.    Vad är det som är tråkigt med det?   Ja  som ett barn  i  små års åldern,  är jag i vissa lägen.   För  det är så här med kursen,  jag har inte hittat gnistan,  jag har inte koll på hur jag ska göra  och framför allt jag vet inte om jag har lust!    Dessutom så var det inte så som jag förväntade mig av kursen.   Fy vad jobbigt det blev, den sista meningen är den sannaste meningen,  Kursen jag läser  handlade inte om det, som jag trodde den skulle handla om.  I mitt huvud hade jag  tänkt andra tankar  om  vad denna kurs  skulle innehålla,  och den gjorde inte det.

Dessa meningar kan jag ha nytta av,  både för egen del, men även  i min roll som mamma.   Efter som jag har  barn med samma problematik, som jag själv.  Så  ger dessa tankar mig en  möjlighet till förståelse  och  en möjlighet till att  hjälpa mina barn, i deras  lust till att lära sig.   Då de lägger av, inte orkar och inte  vill.  Så  kan jag säga att  mmm jag fattar,  jag förstår  hur du känner.  Jag kan till och med  hjälpa dom, att undvika  ramla i fällan.  Genom att  visa dem vikten i att ta reda på info om  det de ska läsa innan,  då  har jag kommit långt  för då kan de förutse vad ämnet handlar om.    Då kan de redan innan känna.  Ja, det här var spännande, eller nej, det här är nog inget för mig.   Jag ska nog välja något annat.   Ha nästa utmaning i det här   blir, att hitta min egen drivkraft.   Här ligger  lusten  känner jag,  här kan jag gå vidare.   För att slippa  misslyckas  nu,  behöver jag  flyta eller surfa  på  min drivkraft  om att hitta min eld.   Nu  kanske inte den hjälper mig att läsa klart kursen, men den ger mig  tillfredsställelse  i att  ändå skaffa  information om  annat,  nästa  projekt jag  blir intresserad  av ………
Även  nu  denna tidiga morgon  blev jag lite klokare  ….

Lev idag, nu i denna stund,  det blir så många stunder  om jag lever  nu hela tiden………

Söndagar är sega dagar här hemma, rx   barnen sover länge och  jag springer länge i morgonrocken.   Jag gillar söndagar, find   lata söndagar, link är  bra dagar för mig.
Igår  var  vi på strand promenad i U- valla.   Solen värmde  människor  såg glada och  vårberusade ut  när vi mötte dem på  vår promenad.  Havet  lockade och såg riktigt inbjudande ut. Hade jag haft handduk med mig så hade årets första dopp blivit  igår.   Nu blev det endast lite salt vatten i ansiktet och på armarna.   Det är  livet,  Havet  alla glada  ny vakna förväntansfulla  vår människor  som   äntligen  kryper ut från sina  grottor  för att njuta  och värma upp sina   frusna själar.   Livet  kommer tillbaka, lusten  livsglädjen  återvänder.  Solen smeker  mina sinnen,  solen värmer mina tankar.  Solen gör mig  vacker även på insidan.   Varje stråle bjuder in mig  till sommaren.  Varje stråle  skänker mig  härlighet och  mjukhet.   Havet  speglar och  svalkar min  ångest,  tar bort udden av vemodet,  Havet ger mig lugn, det ger mig  kärlek, minnen  och väcker upp minnen  som  har gett mig glädje i mitt liv.  Framför allt är  havet en  länk mellan mig och min underbara farmor.  Vi  formligen har  älskat  havet. Farmor är för mig havet, hon är sommaren,  hon  är  havet.  Den kärlek  hon har haft till havet och  solen,  har  hon även givit mig. Det är hon  som bjudit in mig i  havets stora kärlek.  Hon har visat mig, havets hemligheter.  Hon  har visat mig hur mina sinnen,  kan få ro  vid havet.  Farmor är  hav, sommar,  sol,  och äggsmörgåsar med kaviar på vid havet.

Min farmor gör den godaste, vackraste  picknicken man kan ha vid havet.   Men jag vet  inte  om det är picknicken, eller   självaste   picknick vännen som  är det, med   picknicken.   Den smakar  inte lika gott,   är inte lika härligt, utan  min härliga farmor.  Tyvärr  så är hon gammal,  hon orkar inte lika mycket längre, och det var flera år sen hon var vid havet.  Men det är min  dröm, att jag en sista gång innan  hon lämnar oss  själva,  att få ta med henne till  Havet.  Att locka ner henne i vattnet,  se henne simma,  se henne komma upp.  Att få se hennes  ögon glittra,   av det svalkade doppet.  Se min farmor som blir en fisk i vattnet.   Men  när jag  tänker efter  så  hade det varit  så befriande, att  ge min farmor det  där  sista doppet och tänk vad fint det hade varit att  ha den sista fikan.  Kaffekoppen av porslin, vilket var ett måste  för min farmor.  Få  se henne somna in just i det  ögonblicket, det hade varit härligt  att få ge henne det.  Hon hade kunnat tagit med sig det upp till himlen. Kommit dit  och berättat för   min  farfar och pappa om hur underbart det varit att  få somna in  flytandes  på vågorna,  det hon älskade i livet. Så kommer jag att minnas henne   sittande  på en klippa njuta av  vyn  och  se hennes drömmande  blick. Minnen  om hur  hon kommer upp från sin simtur.  Hennes skinn  doftar salt och är kallt av det  uppfriskande  badet.

Min farmor  tack för att  du givit mig så mycket  utan dig  hade inte  din  son  funnits och  han hade inte träffat min mamma,  vilket  hade varit förödande. För då hade inte jag  funnits,  mina minnen och mitt liv hade inte  varit levt.  Jag är så tacksam över att jag fått förmånen att leva  och att jag lever  och har levt det liv jag har. Ingen hade kunnat göra det bättre än jag…..

Lev nu  i morgon kan du leva om nu men i morgons nu

Livet blir enkelt om  man  gör det enkelt. Det handlar om  mina tankar ibland gör man det svårt.  Jag får ett enklare liv  och en enklare tillvaro om jag blir medveten om hur mina tankar snurrar och  visar mig en  verklighet   som  faktiskt inte är sann.   När jag  säger till mig själv eller berättar för  någon  om hur fruktansvärt det var.  eller det värsta som  kan hända är …… blabla bla. Vilka ord använder jag ?   Blir jag medveten om  alla dessa beskrivande  tankar jag  använder i  mitt liv  så   kan jag  byta ut dem till  mindre  fruktade  ord.

ex   Detta var  det värsta  som kunde hända  jag  går under  Jag klarar inte  mera nu alla  som finns omkring mig   är ute efter mig  Hon är det  mest fruktansvärda  som  går i ett par skor… bla bla bla  visst   ger det  tyngd åt att göra   värden grym  till varon blir  fruktansvärd  och farlig  med alla dessa  beskrivande  och  farliga ord…..

Jag står vid bussen och inser  att jag glömt  pengarna och  busskortet  hemma.  Hinner inte hem för att hämta det  för då missar jag bussen. Tankar  i huvudet:  Typiskt mig jag är så djä… dum inte ens det kan jag komma ihåg.  Nu   missar jag mötet  tänk att jag är så dum vilken djä… idiot  som helst kommer  ihåg busskortet……   Jag kan till och med  tänka att  fan det här  är   ungarnas fel  hade  de inte varit så  bråkiga i morse så hade jag fått med mig busskortet.

Hur smart blir jag  av dessa tankar? På vilket sätt hjälper de mig att komma ihåg att  ta med mig  busskortet  nästa gång?  Hur  hjälper alla dessa meningar mig att komma i tid till mötet? Hur glad och hur mycket harmoni befinner jag mig i nu?  Vilken tänke kommer  efter alla dessa tankar?  Vilka känslor  födes av alla dessa tankar?

Hur farligt är det  igentligen?  Jag missade att ta med mig busskortet, health antagligen så  kommer jag inte  till mötet i tid, treatment   men jag skulle ju kunna skynda mig hem för att ringa till dom jag  har mötet med och berätta att jag inte kan komma i tid.  Kanske   får jag en  senare tid eller   tid en annan dag.  Jag skulle ju kunna  ringa någon som skulle kunna hjälpa mig  i min situation eller till och med  prata med bussföraren   och  be någon  nere i stan  stå där  för att hjälpa mig ur knipan.  Till och med bussföraren skulle kanske  kunna hjälpa mig.  Sånt händer  faktiskt  jag vet  det för jag har provat!

Vad kan  egentligen hända?

Jag missar mötet, Jag  går inte sönder av det.

Jag blir inte döds sjuk eller   svälter ihjäl  för det.

Även om det  mötet skulle handla om hur jag  resten av  månaden   skall få  pengar så.

Så går jag inte  under.  Visst  mindre  pengar finns det  kanske då. Men  Jag dör inte.   Andra människor   omkring mig  dör inte  av att jag  missade  mötet.

Vad händer  egentligen?  Det som händer är  att jag  gick ner till bussen utan att få uträttat det jag skulle. Ett möte blir inte av.   De jag skulle träffa  får inte träffa mig,  men de  får en  inblick i hur jag  ibland har det.  De kanske  till och med  finns någon  på mötet som  känner sig lättad.   Som ser  att hon  eller han  inte är ensamma om att vara så glömska. Han eller hon ler  och känner sig lättad  och  blir mera  vänligt inställd till mig,  får de andra att  blir mera vänligt inställd till mig,  var på de  bokar om  ett möte  mycket snabbare  så att det verkligen blir av.

På vilket sätt hjälper alla dessa slå tankar mig att komma ihåg mitt busskort nästa gång?

På vilket sätt hjälper de mig att  komma i tid till mötet?

Nej  det gör  tankar inte  men  med  snällare tankar  emot mig själv skulle jag  bli kreaktiv och  hitta  olika sätt att  hitta lösningar.  Jag kanske  tänker  ut ett sätt att  få en sturktur som gör att jag  alltid har med mig busskortet.  Jag kanske lär mig att planera innan jag  ska ut och resa.   Jag kommer  inte på mötet men jag   fick  en promenad  frisk luft och  lite extra tid  till mig själv  istället.   Jag  visade mig liten, Jag var mänsklig.   Om detta är  ett problem för mig att jag är glömsk  möjligheten  kan  vara ett tillfälle där jag  får  hjälp med det. Människorna   som  skulle träffat mig  Kanske  inser att  detta  kan vara något som de skulle kunna hjälpa till med  så att jag inte hamnar i sådana situationer igen.   Det är ju  sådant vi är tillför  vi är ju här för att hjälpa varandra.  Vi  är till för varandra. Jag ger dig  något,  och du  ger  mig något.

I mitt liv  är det  ganska enkelt idag, det har inte alltid varit så  och det är inte alltid så. Men  när jag  hamnar i dumma tankar om mig själv,  när jag  blir medveten om hur jag slår  på mig själv och min självkänsla.  Så blir det  enkelt  igen.  Vilken tur  vad jag  känner tacksamhet över att jag  blivit så medveten om  att jag bestämmer mina tankar.

För mitt liv  blir så enkelt. Jag  blir enkel, jag blir ansvarstagande  emot mig själv, Jag blir klokare,snällare, mera kärleksfull emot mig  och mina medmänniskor.  Jag blir tillåtande emot mig och mina  medmänniskor.  Mina tankar  blir större vidare och härligare.  Mitt liv blir  ännu härligare att leva.   Jag kan till och med  skriva att  människor runt omkring mig får ett härligare liv för jag tillåter mig själv att  göra mindre bra saker.  Vilket gör att  andra människor runt mig  har möjligheten att vara  och göra mindre bra saker.   När jag tillåter mig att göra mindre bra saker  så  blir det  mindre svårt att  göra bra saker.    Bra föder bra,  lycka föder lycka,  tillåtande föder tillåtelse, Kärlek föder  kärlek.

Lev nu  nu är det ända vi har hela tiden

idag har jag  pratat men en underbar kvinna i telefonen en sådan där kvinna  som  orkar lyssna. Som säger saker från hjärtat  och som  jag upplever det säger saker som hon menar.   Hon verkar alltid glad, rx   verkar ha energi och det  formligen  sprutar opptimism och  glädje ifrån henne.   Bara ett telefonsamtal  fyller  mig  med energi  hoppet inom mig fylls på  och jag  får  känslor  och tankar  om att där ute finns det människor  som är goda människor.   Nu har jag ju den uppfattningen redan från  början innom mig att människor  till  grunden är  goda.  Vi lever våra liv  och   allt vi gör  handlar från början om  goda avsikter. Sen kan det för visso  gå snett bli  fel någonstans på vägen.   Vi formas av våran omgivning och  så som  min  omgivning speglar och bekräftar mig  så  blir jag som människa.   Jag  ser  det  i från mitt eget liv  men inser att  alla speglingar och bekräftelser inte är av  godo.  När jag var liten  så kunde jag inte läsa. Min fröken  tyckte jag var lat, order    jag hade  nog inte alla hästar  i stallet enligt henne.   Det var ju rätt  enkelt att ge henne  och de andra lärarna rätt.

Jag behövde ju inte anstränga mig  speciellt mycket.  Faktiskt intet alls.   Men   tänka sig va fel de hade! Tänka sig vad fel jag  hade.   För  visst   läshuvud  nja,   nu ligger det ju till så med mig. Att jag kan visst läsa, jag kan visst  lära mig saker men,  Här är ett stort MEN.   Jag måste  ha ett intresse, jag  måste  tycka  ämnet är intressant.

Det jag läser, måste  på något sätt tända en eld inom mig.   För att jag ska inse vikten av att lära mig av det. Motivation och uthållighet  och en  otrolig vilja  behöver jag.  Det har jag  men  bara då  det tänder elden inom mig.  Jag har ju alltid brunnit för barn och ungdomar som kommer på kant i samhället.  Innan var det  ungarna, som var  på institution,   omhändertagna barn.

De killar och  tjejer  tände elden inom mig,  då  kunde jag lära mig ,  då  fick jag  gnista   och jag  kunde vända ut och in på mig själv, för att  på något sätt  nå  dem.

Det  som jag  mest ville  ge dom, var att de duger,  de är härliga människor   precis som de är.   Det var viktigt  för mig,  att  ge  dom  uppmärksamhet och lyssna på dem.   Det var viktigt för mig,  att vara kvar,  fast de ibland blev lite  tokigt.   Tonåringar  är  tonåringar, de lite  kantstötta tonåringarna  är   lite  mera   tonåringar, som   måste  hela  tiden  testa   gränser,  om och om igen.    De  måste ju  testa,  de  vill  få  det  bekräftat.  Att det inte  går att lita  på vuxna människor,  som  de redan  innan  visste .   Det är en  lång väg att gå,  det  är  många slitsamma stunder.  Men  sen  en dag,  då  får man belöningen.  En dag   råkar man på  den  där lilla kantstötta  killen  ute  på stan,  som kommer fram  och säger hej.

Det är värt var ända sekund,  var  ända  sekund när det  var som värst  i konflikter. Betalas tillbaka  då  han eller hon står där,  och ler  säger hej.    De stunder  borde jag  gå tillbaka till min arbetsgivare, och betala tillbaka min lön jag fick  för att utföra jobbet…

Jag  tycker fortfarande om dessa ungdomar  och jag  tänker tanken  ännu att någon gång  arbeta så igen.  Men jag har  i dag  än annan  tanke  jag skulle vilja  prova på att  arbeta  med de men  på ett annat sätt. Just idag  vet jaginte riktigt  hur eller  vad  det ska handla om  eller i vilka former.  Jag har liksom inte tänkt tanken klart.   Men precis som kvinnan  som jag  pratade med i telefonen  som bara genom sin röst  ger mig energi.   Så vill jag  ge  tillbaka  och jag tror  att det  är  till människor  som  är lite som jag.  där kan jag  hitta min  gnista  kanske  till  unga tjejer och killar  som  har som jag  ADHD.    Något   inom det området skulle jag  vilja  ge tillbaka. Det är så viktigt att dessa unga killar  och tjejer   får  ett liv  där de kan utvecklas och brinna.  Det  är så viktigt att de  får  tron på sig själva och  sätter sig själva i det  första rummet  för det kommer ingen annan göra  åt dem de  måste de göra  själva.

Lev nu  idag,  njuta  av det lilla,  för det är det som blir stort.

Håll gnistan  levande,  blås på den  för  du är speciell  precis som du är……