Solen visar sig.
Härligt blå himmel.
Min beredskap är snart slut och dagen idag borde kanske ägnas åt trädgårdsarbete.
Till min stora bedrövelse…
Nej – så farligt är det inte.
Men jag ska i alla fall gå ut och kolla läget.
Jag behöver D-vitaminerna som solen så generöst försöker skänka mig.
Morgonen som försvann
Jag vaknade sent idag, så morgonen är redan borta.
Kaffet står på bordet – andra koppen.
Den första drack jag i sängen.
Jag är en mysmänniska och en vanemänniska.
Kaffe smakar faktiskt godast i sängen.
Och det hjälper mig att vakna.
Kvällen med skrivandet
Igår satt jag hela kvällen.
Min kära bror kom hit och hjälpte mig att fixa med min dröm.
32 sidor med skrivna ord redigerades.
Det känns ibland lite som när jag studerar:
Jag skriver.
Sedan skriver jag om.
Sedan skriver jag om igen.
Jag hittar något nytt.
Ändrar.
Ser något mer.
Ändrar igen.
Varför kan jag inte bara följa en rak linje?
Vad är det som gör att jag aldrig bara kan skriva färdigt och lämna texten som den är?
Varför måste jag hela tiden tillbaka och ändra?
Hmm…
Jo, jag vet.
ADHD.
Så det skriker om det ibland.
Reflektion
Ibland är livet egentligen väldigt enkelt.
Solen skiner, kaffet är varmt och texten på skärmen växer långsamt fram.
Men ADHD-hjärnan vill gärna göra allt samtidigt:
tänka, skriva, ändra, börja om.
Kanske är det just därför orden fortsätter att komma.
För livet är sällan en rak linje.
Och kanske behöver det inte vara det heller.
Lev nu
Lev just nu – då upplever du solen.
Om du inte som jag sitter bakom ett tangentbord och
ordbajsar.
Nu ska jag faktiskt leva.
Jag lämnar datorn till sitt öde idag.
Travian får leva sitt eget liv.
Jag har ett eget liv att ta hand om.
Mitt.
/© malix
Lämna ett svar