Malix.se

januari 2025
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  

Etikett: Concerta

  • Sandelin av och på

    Så mycket bättre,  jo jag blev genast grymt ung, grymt lika grymt medveten om fantasi och hur det liksom bubblade runt i den tunna ungdomskropp, detta inlägg blir till just nu tillsammans med de första låtarna. Kontrasterna är grymma – Thåström som funnits alltid, Freestyle som liksom var något som snurrade runt i min freestyle en sommar. Nu mitt i vintern och tanken var inte ens att skriva om musik. Men på något sätt slinker det in lite sådant ändå. Tänk att musik kan ha en sådan stor betydelse. Kanske är det inte så för alla, men för mig har den alltid haft en central plats i livet. Konserter är ju något som jag skulle vilja gå på alltid.

    Thåström det var längesen nu, skulle nog kunna tänka mig en kväll framför scenen igen.

    Nu till ämnet som jag tänkte skriva om.

    ADHD, av –på knappen och Christer Sandelin. Den där av och på knappen som finns där och lurar alltid. ADHD är i mig allt eller inget, av eller på, nu eller sen. Där sedan aldrig blir av, om det är saker som blir till av måsten, borde.

    Motivation är ett ord som är drivkraften. Maken pratade igår om motivation och sport. Motivation slår klass. Motivation slår talang. Alltså du kan vara hur djävla duktig som helst, men utan motivation blir det ändå inte bra. Till och med Freud får sin plats här, bland Thåström, Sandelin, och sporten.

    Där Freud menar att utan motivationen gör vi inget, (Jag) måste tjäna nått på det som jag gör. Utan motivationen gör jag inget.

    Christer pratade om att han dövade sorger med antidepressiva tabletter och alkohol. Av och på omdömen hans ständiga strävan, skapande och viljan att synas som han pratade om sorglösheten som hann i kapp han, och sorgetankarna som bodde hos honom.

    Som konstnär, den konstnär som han är. Inbillar jag mig att sorg, av och på och galenhetspanna måste finnas, för att våga, orka och kunna forma ut sina fantasitankar. Just det är det, som är det vackra i ADHD, för mig.

    Det att vi är allt eller inget, glad eller ledsen, gränsen emellan är av eller på, impulsiva och o- eftertänksamma.

    Orden hoppar ut som grodor, det bara blev så, just då tänkte jag inte på det. Där till så blev det som det blir i det vanliga livet, vissa saker blev bra och vissa mindre bra. Det som är, är att människor utan adhd lär sig av misstagen, vi med ADHD gör om misstagen och till sist blev det något av det som till en början var galet konstigt.

    Oj då tror inte jag fick fram det som jag ville få fram, mera än att AV och På är nödvändigt för att samla kraft. För kraften den gör jag av med, i alla mina projekt. Därför behöver jag vilande emellan för att samla.

    Vill tillägga att jag inte i detta inlägg säger att Christer Sandelin har ADHD. Fast det skulle inte förvåna mig, om det var så. Concertan kanske skulle kunna hjälpa honom bättre, än De antidepressiva tabletterna som han tydligen slutat med. Concertan skulle kunna hjälpa han sakta ner lite och ha en mera vilsam av och på sträcka, samt kanske skulle dessa göra att han slapp antidepressiva i framtiden.

  • ADHD är olika precis som vi människor är olika

    PåRiktigt bloggen skriver om hippt och trendigt.  Till viss del håller jag med och visst finns det en chans att  det blir att historiska livet då kan skyllas på ADHD.  Mitt historiska liv oavsett ADHD eller inte så är vägen till idag vissa tider kantade av gropar och mindre bra saker.  Nu är det inte så att mina mindre bra saker mm är orsaker från missbruk av droger i den bemärkelsen. Kanske för att min far var en man som självmedicinerade sig med alkohol.

    Trotts att jag nu sluppit att ta i tur med sådana problem  som drogberoenden, store så har jag ändå trotts allt  haft motgångar och sprungit för fort för att känna efter. Livet är lite sånt när alla intryck trycks ihop till stor kloss som upplevs samtidigt.

    En klok lärare som jag en gång hade när min son var nyfödd. Jo så är det. Jag provade på att plugga samtidigt som jag ammade. Sonen följde med till skolan och läraren som var en helt underbar finsk kvinna vid namn Anniki  tog hand om sonen medan jag skrev uppsatts.  Samtidigt som jag  pluggade hade en  2 månaders gammal baby så fick jag även chans till lite arbete vid sidan om  tror jag jobbade 9 timmar / vecka.  Tills min lärare tog mig lite avsides och frågade om jag ville uppleva  min 30 årsdag.  Hennes fråga gav mig klokheten att stanna upp och se det som att jag kanske bara skulle göra en av sakerna.

    Jo du  helt rätt  obehandlad ADHD i mig gjorde att jag hoppade av den nästan färdiga utbildningen och tog  jobbet 9 timmar/ vecka.

    Förändring!!! Alltid förändring, stanna inte upp utan gör nått nytt så slipper tristessen  och tråkigheter komma i fatt. Fly, Fly stanna inte upp, utan ge mig av till nyheter så jag slipper stanna upp och ta tag i det som är viktigt.

    Vad är det som är viktigt??? Mig, mig och åter igen mig. När kroppen inte längre orkar med nyheter och flyckter när det liksom inte längre räcker med förändringar och nya projekt. Det är då sömnproblemen visar sig.  När man ignorerat sömnproblemen tillräckligt länge så kommer de kroppsliga problemen.  Depressioner  redan vid sömnproblemen bör det stannas upp och tänka till. Det gjorde inte jag.  Inte ens med Concertan hjälpte det mig fullt ut.  Idag med klokheter och en diagnos ger det mig en större förståelse för mig själv. Även om jag inte  lärt mig det fullt ut så ger det mig möjlighet att bli klokare ju längre tiden går.

    Klokhet kan inte jag få för mycket av.

    Vad vill jag nu med  detta och påriktigt? Jag vet inte  riktigt kanske är det bara att visa på olikheterna.  ADHD och olikheter, ADHD är liksom  människor. Olika!

    Även Concertan gör olika med oss, för mig gav concertan mig ett mera vaket liv, på normala tider.  I början gjorde den mig fruktansvärt lat.  Det viktigaste av allt så hjälpte den mig att stanna upp, ge mig tillgång till mina egna tankar. Tankarna flöt långsammare fram en och en. Dessutom  följde mina tankar en snittsad bana. Kan man säga så?  Vad jag menar är att tanke 1  födde tanke 2 som kanske gav mig ett svar i tanke 3.

    Nu har även ADHD fört med sig KBT, och   en hel dag full av klokheter tillsammans med min KBT Terapeut.  Kanske är det så att klokheterna kommer från mig men på något sätt så lockar denna kvinna fram just alla mina klokheter.

    Tanken just nu blir vacker trotts trötthet och allt omkring. Tack för en vacker dag där jag lärt mig ännu mera om  mig och mina olika egenskaper och annat. Klokheter föder klokhet.

    Vill även passa på att tacka Cattis  på bloggen PåRiktigt, även där kan det hittas massvis med klokheter som hon delar med sig av.

  • ADHD och ältande sorgtankar.

    September dimman  ligger tjockt på morgonen. September trötta barn är mötet  tidigt på morgonen, unhealthy sen är de borta hela dagen. Möter dem en stund på kvällen igen.  Vart tar alla år tillsammans med barnen, try vägen?  Allt vi skulle göra, link allt vi inte gjorde, allt känns så långt borta. Rädsla, lite oro in för framtiden.

    Vad finns det framför mig?

    Känner att den period som snart är historia, är en period som även den klarades ut. Visst hade jag vetat tidigare, så hade jag  gjort annorlunda, då mina barn började skolan.  Men  då viste jag inte  på riktigt, då bara jag anade. Dessutom  trodde jag att det var min dumhet som syntes, inte mitt funktionshinder. Idag är jag kilovis klokare, kilovis med klokheter vilar i mig och mina tankar.

    Kanske just allt som varit förr, är till för att klokheten skall visa sig, i  framtiden i mig.

    Vissa dagar gör historian ont, idag är en sådan historie- dag. Idag gör mina tankar om förr ont. Ändå trotts nutiden där jag har facit lite  i handen, så gör tankarna ont.  Är det ADHD tankar som gör ont? Är det samvetstankar som kommer fram, så här på morgonen?

    Sonen är nästan vuxen, hans stig har ändå trotts slingrigheten visat på att vi ändå, trotts alla krokar, ändå tagit oss ända hit! Ända hit är vi idag, visst han hoppade av i somras bytte inriktning från data nörd till målare. Vilket är det han vill bli nu.  Det är ju bättre att komma på det nu, än när han är som jag var 25, ut-flyttad och på väg till vuxen utan karta.

    Vid 27 år fick jag min son, pluggade för fulla muggar för att till sist. Skilja mig, inte orka ännu en gång att nå ända fram, med mina studier. Vara ensamstående mamma, gravid igen, för att ännu en gång vara ensamstående mamma, till sedan två barn.

    Vi har varandra, jag vet att mina barn om det skulle gälla, om de verkligen skulle behöva. Så vet jag att jag tryggt kan vila mig, i att de  skulle vända sig till mig. Det är och har aldrig varit något som är för farligt eller för dumt för att mamma inte skall kunna lyssna. Det säger mig att jag är och har varit en bra mamma, en mig som duger.  Även om gympapåsar, matsäckar varit sånt som ibland blivit gjort i panik.  Idag känner jag trygghet, i att det inte handlade om lathet i mamman, i mig utan om min oförmåga att hantera mitt funktionshinder  som fanns i mina tillgångarna. Nej, Nej åter igen är det Nej!  Det är inte en ursäkt men just då, saknade jag strattegierna för att få ordning på just sådana saker. För mig just då, var det andra saker som fanns för mina ögon.

    Dessa tankar möter nog vi alla,  mammor om vi vågar möta vår sorg, men skillnaden mellan mig och  andra utan ADHD.  Är att mitt samvete gnager av ältande tankar ibland. Ältande tankar om  gympa-påsar,  missade tider,  glömda mössor och annat som når fram till mig. Här skulle min KBT Terapeut säga: stoppa,  acceptera,  observera och lämna

    Varför skriver jag alla dessa ord? Vad är det som gör att orden bor här idag. Mina frågor kommer inte att ha svar idag, kanske finns det inga svar. Allt behöver inte ha svar och just dessa svar är  inte viktiga i viktig-heter.  Viktigheten sitter mera i att se orden framför mig, se och få dem ur mig.  Min vän som  hade Flap innan mig,  förlöste en trumma i helgen, jag förlöser orden från mig.  Ännu ett inlägg har blivit till, ännu ett inlägg med massor av ord, har blivit till. Idag tillsammans med National teatern.

    // malix

  • ADHD och fördommar och jag

    Ibland blir jag så himla ledsen av människors uppfattningar och deras inskränkningar som bottnar i fördomar, sales inbillningar. Nu var artikeln ett år gammal men misstänker starkt att det ändå finns en del sanning i den.
    Leva debatt en artikel om ADHD och olika mediciner.

    Idag medicineras cirka 12 000 barn i Sverige, ampoule med Ritalin som missbrukarna på 70-talet kallade Bängrita.

    Missbruk och medicinera är inte samma sak, purchase ett missbruk blir för mig när det jag missbrukar bestämmer över mig. De människor som använder sig av ritalina, Conceta mm  som inte  saktar ner i sin takt , utan där istället blir tvärt om behöver antagligen inte medicinerna. Bängrita hmmm???? 70-talet var det ja, det ljuva talet när människor trodde de kunde flyga av LSD. Jag och mina barn tar en tablett  concerta varje dag på morgonen. Den hjälper oss att sakta ner, hjälper oss att tänka efter före vissa gånger.

    Enligt Ingemar Gens  som är debattör och föreläsare  tycker att barnen godtyckligt diagnostiseras, när omgivningen  ser sociala problem. Han menar att det måste finns andra vägar i att stötta dessa barn och deras föräldrar.

    Självklart är det så att inte allt försvinner med en lite tablett på morgonen. Tack och lov för det för den lilla delen som är egenskaper av ADHD vill jag ha kvar. Jag vill bara att min omgivning mera skall se tillgångarna med just dessa egenskaper. Jag vill inte förändra mig och bli som Ingemar eller någon annan heller för den delen. Jag vill vara jag just sådan som jag är. Jag vill att mina barn skall  bli  bemötta och synliga i deras tillgångar  så som andra människor utan adhd blir bemötta.  Jag vill att man ser våra tillgångar inte våra otillgångar.  Vilket oftast är det vi blir bekräftade i.

    Catarina Hansson Chefsredaktören på tidingen leva.  önskar sig mera svängrum , menar att vi är krympt utrymmet för onormaliteter.

    Redan här sparkar jag bakut frustar och blundar. Skulle jag vara onormal?

    Vad är normalt?

    Det utrymmet hon pratar om fanns även på min tid då  på 70 talet och  ritalin kallades bängrita.

    Det utrymmet fanns inte då heller vill jag  hävda. Då när jag gick i skolan, syntes inte jag, mobbing var något som de vuxna inte trodde fanns, Mina betyg betalades ut i  ettor på längden och tvären.

    Ingen reagerade, ingen trodde att de kunde hjälpa till och  få mig motiverad att plugga. Jag var bara lat, lite mindre intelligent, absolut inget läshuvud!

    För jag kunde när jag ville, även så har mina barn blivit bemötta i dag ! Jag var en hejare på att rita och skriva berättelser, då kunde jag minsan, fick jag till mig! Hur kunde jag vara koncentrerad i timmar då jag ritade? För mig är det inte konstigt! Det var då jag var  och befann mig i mina styrkor, Måla, rita  är en av mina begåvningar det är sånt jag var bra på.

    De utrymmet som Catarina menar vi krympt har  varit krympt länge,  tror till och med att vi innan det var dem som stod i skamvrån, och fick ha dumstruten på oss. Visst det utryummet finns inte idag. Vilket är tur.  För mig handlar det mera om Attityder.

    ATTITYDERNA I SAMHÄLLET!

    Vidare  tar artikeln upp huruvida ADHD är en sjukdom?

    Hallå!

    ADHD: Är inte en sjukdom det är en funktionstillgång, då kraven på mig är utefter mina tillgångar.

    Funktionshindret syns där förståelsen inte finns. Där jag skall vara lik alla andra! Var är alla andra någonstans? Alla de andra som är lika alla andra. Var hittar jag alla dessa alla andra?

    Nej! ifråga sätt inte min funktionstillgång i frågasätt i stället era attityder, alla fördomar som säger att jag som har adhd skall , vara missbrukare, kriminell, sitta inne, där till vara prostituerad!

    Jag är inte något av det! Jag är inte något av det.

    Det gör mig inte bättre än den  som  självmedicinerat, eller flytt sin verklighet. Kanske är det så att jag ändå  trotts mina svårigheter haft tur, haft ett annat nätverk omkring mig.

    Nej  attityder är det som behöver förändras. Vi behöver mera acceptans, vi  behöver få bort alla fördommar och skapa ett mera humant samhälle där storbildtv inte blir det som är viktigt. Låt mig ha min concerta, den hjälper mig att varva ner  tvärt emot den som inte har  ADHD som då de använder sig av liknande preparat får lite adhd liknande symtom.

    (H)järnkoll är i tiden,  psykisk hälsa är viktigt, vi är inte knäppgökar, vi är inte mera konstiga eller sköra, vi har bara mera erfarenheter av att arbeta med våran personliga utveckling.  Vi vågar gå i uppförsbacken med stolta huvuden.  Mitt svarta hål på insidan  har jag vågat ta fram och titta på, vågar du det?

    Att våga må dåligt är en väg till att må bra.

    Jag har idag mera erfarenhet av att sluta upp med att vara så  djäkla duktig stark mm.  Idag vågar jag vara mig, stå upp för mig och mina barn. Vi är alla människor , vi är alla värda att ha ett bra liv.




  • Concerta

    Igår är en dag jag nu kan lägga till historia. Känns bättre idag.  Var hos doktorn i går han ändrade min medicin, sovaldi sale från två likadana tabletter till en gammal och en ny.

    Jag vill ha (H)jälp! inte tabletter!!!! Men tydligt finns inte den (H)jälpen att få.

    En tablett tar bort en symtom som kommer tillbaka då jag slutar med tabletten. Så är min uppfattning!.!

    Den enda tabletten som jag faktiskt har accepterat är min lilla Concerta. För den hjälper mig att varva ner, order den gav mig för några år sen Kunskaper om hur livet  kan vara utan adhd okoncentrationer, medical tyvärr dog ju lite av min kreativitet och impulsivitet då i början. Men den kom ju tillbaka efter ett tag. idag är jag mera kreaktiv än innan, men  med concertas (H)jälp så kan jag stanna kvar och i alla fall försöka mig på att avsluta, inte sitta timme ut och timme in. Ojdå, det var nog inte helsant, tyvärr. För det är inte  concertan som fixar, men concertan  (H)jälper till att få mig att komma ihåg att ställa en timer som ringer då jag  skall sluta inom kort. Den har gjort så att jag faktiskt kan sluta, avbryta det jag annars hade gjort tills jag stupade.

    Nå ja, den nya tabletten jag fick (H) jälpte till med att göra så jag kan sova bättre. Men det här kommer bara vara ett mellanläge som snabbt skall jobbas bort. Jag gillar mitt känsloliv, mina upp och ner vågor de är just det som gör att jag är kreativ tror jag……

  • En tidig morgon igen

    redan halv fyra satt jag här och drack kaffe. Solen höll på att vakna då mitt kaffe väckte mig. Nu är jag redan inne på en tredje kopp kaffe jag som bara brukar dricka en. Concertan vill jag inte ta ännu då går den ur kroppen så tidigt. Jag är ju trött även med den och kan tänka mig hur det skulle bli vid fyra tiden i eftermiddag, sick om jag skulle ta den då jag vaknade.

    Så idag har även morgondampen  visat sig i full styrka. Vad gör man med damp i kroppen  halv fyra på morgonen. Jo man diskar, torkar diskbänk, vandrar, spelar data, stickar samt funderar på att måla lite. I alla fall så gör jag det.

    Saknar mina skrivpuffar, men känner mig dum då jag tröttnar efter tre fyra stycken.  Kanske har människorna på skrivpuffen tröttnat på mig som aldrig skriver tillbaka den sista gången jag skriver.  Fast idag tror jag att jag faktiskt kan få till en liten puff. har ju inte concerta i kroppen ännu. Jag skriver bättre utan concertan. Målar bättre med, fast tröttnar fort.  Det har i alla fall varit en egen morgon, en tyst, morgon där jag hinner att vakna till mina tankar.

    Lev idag, just nu. Igår har vi redan levt. I morgon är  imorgon.

  • Från nattljusolja till läkarbesök

    i går tog jag tag i cyklandet igen. Har  fått ont i mina knän då jag cyklar,  men igår gick det bra, tog det lite lugnare. Har även idag tänkt mig en liten tur.

    I helgen var jag på hälsokost affären köpte nattljusolja och fick ett provexemplar av en salva. som expediten  rekommenderade för eksem i ansiktet. Nu luktar salvan ve och vä, men gör underverk på huden. Redan första strykningen känns det som huden slappnar av, slutar att klia och stickningarna slutar med en gång. Eksemen blir inte hårda och torra, utan mjuknar och osynliga.

    Visst e det härligt när man hittar något som passar, som jag just nu kommer på att jag glömt namnet på. Men får jag bara lukta på krämen i affären, så kommer jag att hitta den  igen. Luktar som myggmedel, men gör så gott på huden att lukten glömmer jag av.

    Jag brukar ha ont av lukter, men denna får jag stå ut med, efter som den hjälper mig. Även nattljusoljan skall hjälpa emot eksemen. Fast jag tror att den mera hjälper mig på annat sätt känner mig mjukare i lederna, lenare inom mig.

    Inte så tvära kast mellan hopp och förtvivlan.


    Men min rastlöshet verkar ha fått ett rejält tag i mig. Kan liksom inte koppla av och göra en sak i taget längre, utan sitter här målar där, ritar lite,  stickar och inget.  Concertan hjälper mig liksom inte  längre.

    Tröttheten har kommit tillbaka i dubbel dos. Är så trött att jag somnar på stället  men vaknar genast,  då jag går   och lägger mig, då  blir huvudet fullt av tankar och vakenheten hittar till mig. När jag  kör bil ensam, så måste jag vara uppmärksam på att tröttheten kommer över mig, måste stanna bilen och vila tills det slutar.

    Skall snart till min doktor som skriver ut min medicin, kanske kan han hjälpa mig att förstå. Trotts att jag är så trött, kan jag inte somna utan insomningstablett. Glömmer jag tablett då jag gå och lägger mig,  ligger jag vaken i sängen hela natten. Natt vakenheten  gör att dagen blir till något som jag inte vill.

    När skall jag må bättre? Kan det vara concertan? Är jag fortfarande deprimerad? Kanske är det  mitt depp piller som inte hjälper? Eller gör det  tröttheten som kommer över mig.  Härligt! Äntligen  ni  hittar jag frågorna som jag skall ta med mig till doktorn.  Har aldrig med dem men nu skall jag skriva ut detta inlägg och ta med till läkarbesöket.

  • ADHD; CONCERTA och göra sen är inte i samhörighet.

    ADHD kreativiteten blev allt och inget igår. Snurr i karusellader. Min målar plats och min dataplats har bytt tid och rum. Matsalsbordet blev data bord för två. Så nu lär vi få plocka fram ett av de andra borden om vi får gäster, troche om det inte duger att äta i köket. Ljuset får bli konst ljus i gillestugan för just nu är min målarhörna där. Detta för att det inte ska bli så splittrat. Målar jag så målar jag, patient skriver jag så ska jag inte bli störd av målarsakerna. I alla omflyttningar och alla olika delar skulle jag dricka vatten i köket, sovaldi hamnade framför en pappershög på skänken började titta och sortera, hittade lite döda blomblad vilket ledde till vattenkannan, vilket ledde till köksfönstret, vilket gav mig två stackars blommor som dött en tragisk död av torka,vilket gjorde att jag kom på att min kropp krävde vatten. Vilket i sin tur ledde till att blommorna står kvar i fönstret och visar fortfarande på sin okristliga dödsorsak där jag borde ställas in för rätta. Pappershögen i köket är fortfarande en hög som bör sorteras, kanske till och med kassas.

    Hur lyckas  ni andra med era högar av papper, Min concerta ger mig bara större möjlighet att reflektera över högarna. Den tar liksom inte bort den  själv, inte heller vattnar  concertan blommorna, den ser bara till att jag är mera törstig på vatten. Här behöver jag hjälp!!!!!

    Här behöver jag hjälp i MASSOR, att göra det mina tanke visar mig att jag bör tänka på. Dessutom skulle jag behöva hjälp med att faktiskt börja sortera mina papper.

    Något som sonen, tydligt reagerade på igår. Han förstod inte var det fanns för viktigheter i mina papper,  Han var väldigt tydlig med att det finns inget viktigt i förra årets studie ansökningar, inte heller i alla tidiningar och artiklar jag lagt åt sidan för att läsa sen. Sen lär aldrig bli, här behöver jag strukturer som håller hela vägen, concerta är en del  av strukturern men den gör inte jobbet det måste jag göra själv.

    Vill även passa på att visa på (H)järnkoll, tillsammans kan vi göra skillnad, utanförskap är inte ett måste, däremot borde ett innanförskap vara det.

    Titta gärna på YouTube reklamfilmen från (H)järnkolls kampanjen.

    Vi är alla unika och underbarheter, även jag med mina lite mera rörliga tillgångar.

    Min bok ”Jag föredrar att kalla mig impulsiv” blev inte gjord av gör det sen, utan det bara blev så jag tänkte inte på det.

  • Attityduppdraget…

    Då är jag på väg, medicine 12 mil skall åkas mellangatan 1 i Göteborg är första stoppet. Sen en hel dag av utbildning, buy cialis min snälla lilla syster skall sedan lotsa mig vidare till Vandrahemmet. Hon hittar bättre än mig. Attityduppdraget, ambassadör spännande med lite oro i magen.

    Min bok går åter igen att köpa. Jag föredrar att kalla mig impulsiv, något har hänt den säljer mera än någonsin.

    Jag känner enorm tacksamhet för att det är så även för att jag blev en av de utvalda i denna utbildningen, 75 ambassadörer i hela Sverige   , 25 är vi i västra Götalands län. Jag en av dessa 25 som ska få möjlighet att förändra attityder  angående neuropsykiatiska funktionshinder, för mig är det viktigt jag vill att mina barn ska få en chans i sina liv att mötas utan dessa negativa attityder, som jag själv  mött genom mitt liv.

  • Concerta Dosen kanske behövs höjas?

    Då är det dags att komma tillbaka till verkligheten, ailment vet inte riktigt hur det ska gå till men till ska det. Livet har kommit i fatt mig. Tabletten som faktiskt hjälpte mig under några dagar att må lite bättre skall tas ut. Min mage klarade inte av den.  Det blev att välja på ont i magen eller få lite energi. Jag valde slippa magont. Har varit sjukskriven ett tag, illness men nu måste det till en friskskrivning av mig.

    Vill ju så gärna gå kursen som börjar på måndag, tadalafil Ambassadör utbildningen i attityduppdraget. Frågan är om jag orkar, kursen  tror jag att jag orkar men sen det som är sen.

    Ska tydlilgen även göra någon utredning rehab i företagshälsovården, där man ska bedömma min arbetsförmåga,  kanske kommer det hjälpa mig.

    Även om jag nästan vet vad som behövs, jag behöver  skrapa av lite från min tallrik, det är lite för mycket på den. Inte så att det är någon som lägger på en massa, det gör jag själv, för att ha kontrollen. För att känna att jag har koll. ADHD handlar då den är hos mig om just att ha koll, på utsidan. Detta för att jag inte har så mycket kontroll på insidan, av mig.

    Mina tankar som flyger och far. Mina tankar som inte stannar kvar på samma sätt. Har börjat fundera på om det kanske är så att concertans dos kanske behöver höjas kanske är det där problemet är. Kanske är det inte Zoloft intag som behövs utan en större dos och koncentrationspillret concerta.

    Nu när jag sitter och tänker på det så kanske det är just det som behövs tänker i alla fall ta upp det med min läkare.