De där mörka inom mig börjar bli mera ljusgrått.


Lite snöblandat regn denna morgon i April. Men tänk jag tyckte det var vackert. Jag har nog aldrig i hela mitt liv upplevt så mycket natur som jag gjort det senaste halvåret. Det jag sett och upplevt har blivit så vackert inom mig. Jag tackar mina badsystrar för dessa upplevelser.

Eftersom det var regnigt idag blev det att byta om i den lilla badstugan. Riktigt mysigt att sitta där och göra sig i ordning för bad.

Även idag badade jag men, jag kom tidigt. Mina badsystrar hade inte anlänt, innan jag var nere i vattnet. Idag hade jag en påse till min handduk, för att den inte skulle bli blöt medans jag badade. Kanske konstigt för jag blir blöt i sjön, vad spelar handduken för roll om den är lite blöt när jag kommer upp? Men så fick det bli. 4 minuter i vattnet, 121 i hösta puls. Mina badsystrar skulle precis ner i vattnet, när jag kom upp. Min badstund var i ensamhet. Men det var helt okej det med. När mina badsystrar kom upp ur vattnet, tackade jag för mig. Idag har jag inte frusit, det kändes varmare i vattnet idag. Kanske beror det på att det var regn och rusk innan badet. Det fanns en behaglig påtaglig tystnad och stillhet i stunden, då jag var i där i vattnet. Tankarna blev så klara och enkla. Såhär efter en timma, är känslan fortfarande kvar. Här hemma har jag diskat, ätit frukost fixat till mig, för jobb och nu sitter jag i källaren för att blogga. Dricker den andra koppen som också är den sista, koppen kaffe för idag.

Har lite känningar i kroppen efter träningen igår. Känns härligt, gott och välbekant. Är så nöjd med att jag faktiskt gjorde det igår. Tänker göra ett nytt försök på onsdagen. Ska inte göra som jag brukar och träna varje dag, för det sliter så på höften. Nej här ska tränas på att göra saker lagom. Det är något jag aldrig innan lärt mig, men nu ska det till. Någon gång i livet ska man lära sig det med. Jag känner lite att livet, börjar att återvända i mig. Den där sorg-tonen i mig är inte så belamrad i mig längre, som den var för några veckor sedan. Känner mig mera i kraft och mod, mera energi. Börjar jag våga hoppas på att den där sorgligheten, flyttat för i år eller lurar jag mig själv? Det får tiden utvisa. Jag tänker att en halvtimma ibland träningsmaskiner kan mota bort om det skulle göra sig påmint igen. Jag tränar oftast inte för att få muskler och sånt utan för att må bra i själen. Tränar mest för den där känslan efteråt, när kroppen är fylld och må bra känslor. När kroppen är trött på ett behagligt sätt.

Nog för idag, Nu får det bli det gamla vanliga igen. Lev idag just nu, igår finns inte här och morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.

Carina Ikonen Nilsson.
,

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

×

Like us on Facebook

%d bloggare gillar detta: