Livet är just nu.

Just nu sitter jag på utsidan på altanen, under vår paviljong. Himlen är täckt av tunga moln. Fåglarna runt omkring kvittrar, en och annan bil som kör bilägaren till sitt jobb hörs i bakgrunden. Träden viskar om den tid, som komma ska. Mycket rönnbär i år.

Min gamla farmor.

Min farmor sa alltid, när det är mycket rönnbär, kommer en sträng vinter. Det var ord som jag då inte förstod. Sträng för mig som liten, var att någon var bestämd, lite ilsken och krävde att man skulle göra vissa saker. Idag som vuxen är orden sträng vinter, precis det som förklaringen var. Då trodde jag att det var en tant eller farbror som skulle vara sträng. Men en sträng vinter är bestämd, visar oss sin kyla. Kräver av oss att vi tar på varma kläder och ser upp för halka.

Hösten står på tröskeln

Ljungen har blommat länge nu. Även här är farmors ord med mig. Farmor sa alltid att när ljungen blommar, är sommaren slut. Den är nog det, fast jag inte ännu gett upp hoppet. Jag har ännu hoppet om att det… i alla fall kommer att vara några varma dagar. Jag vill inte ha på mig massor av kläder ännu. Jag vill gå med kortbyxor och känningar ännu en tid. När ljungen blommar, är gräset fuktigt av morgondagg, spindelnäten magiskt vackra av daggen. Frukterna hänger fortfarande på träden, och tomaterna håller på att mogna. Sommaren och den nu, ny inträdande hösten visar oss sin glans.

Den där fuktiga lite klara luften. Den är så härlig att andas in, den ser jag framemot. Färgerna på träden. Alla färger som visar oss att nu är det en ny tid, på ingång. Ny tid där vi bor in oss, tänder ljus och gör saker inomhus. En eld i kaminen som värmer, den tiden är det som väntar på oss.

Men vad är det här? Sitter jag och njuter av tankarna på höstens tid. Hm sommaren har ju inte ens varit här. Eller är det sommaren som varit här, i regn och rusk. Jo, det är det. Den där månaden i juni var sommaren, i sina glans dagar resten regnade bort.

Fredag.

Fredag idag, lillflickan ska till en kompis och sova över. Vi ska gå till en spelning på trädgården i Göteborg. Måndag är det jobb igen. Letar inom mig, vilka känslor som bor där på måndagen. Kanske är det dumt att göra det nu. Dom kommer på måndagen. Just nu kan jag sitter här ute på altanen, skriva i bara morgonrocken. Sitta här och låta tankarna fara som dom vill. Sitta här och njuta av fåglarna, och allt som är i den här morgonen. Nu, när jag ännu är ledig. Nu när tiden fortfarande är ledig. Vad har vi gjort den här semester? Det känns som att den flugit förbi.

Massage.

Nåja i kroppen idag, känns det i alla fall att jag igår fick massage. Tror inte det är en mm hon missade att massera igår. Kroppen är öm, men värken i nacken och axlarna är inte så påtryckande längre. Huvudvärken jag haft ett längre tag, är inte där. Väl värda pengar, den där timman var välbehövlig. Har fått en ny tid, redan nästa vecka. Fast då är det en annan kvinna, som ska massera. Hon som jag brukar gå till, ska ha semester.

Jag hade innan igår helt glömt bort, hur ont men bra, den där massagen är. Ont gjorde det, jag nästan grät när hon masserade mina ben och fötter. Hon berättade att nästa gång, har alla kanaler och leder vaknat upp. Då kommer massagen inte göra lika ont. Jag väljer att tro hennes ord, för annars vågar jag inte gå dit på torsdag nästa vecka när tiden är inne.

Tiden är inne.

Nej kl är halv åtta dags att göra min morgon. Mina två kaffekoppar med kaffe är uppdruckna, kläder ska på. Vi har inte bestämt ännu om vi åker en tur med bilen idag, eller om vi väntar tills i morgon. Sista färden för denna semester. Sista turen med husbilen, denna semester. Kanske är det så att det får bli en tur, även idag så den där husbilskänslan, sitter kvar ett tag. Nästa helg jobbar jag, då blir det inte någon tur med husbil. Livet är något vi ska ta vara på. Vi lever bara en gång, den gången är nu. Det gäller att passa på. Vi vet inte när det slutar.

Lev idag just nu, igår finns inte kvar mera än i minnen. Morgondagen kommer först i morgon. Just nu gäller.